Kanada ser inte längre ut att få beteckningen ”associerad medlem” i EU. Formuleringen har tagits bort ur ett nytt utkast inför toppmötet i Montréal, efter invändningar från flera medlemsländer. Men ambitionen om ett betydligt närmare samarbete finns kvar.

Det var i september som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen öppnade för en helt ny relation med Kanada. Landet skulle kunna bli EU:s första associerade medlem – en lösning som skulle föra Kanada närmare unionen utan att göra landet till fullvärdig medlem.

Nu har medlemskapsbegreppet försvunnit ur förhandlingstexten.

Enligt Reuters, som tagit del av dokumentet, innehöll en tidigare version minst två hänvisningar till associerat medlemskap. I det nya utkastet talas i stället om en ännu närmare association mellan parterna.

Det innebär inte att Kanada och EU har övergett planerna. Däremot visar ändringen hur svårt det är att enas om vad ett nytt slags partnerskap faktiskt ska innebära.

Därför vill flera EU-länder stryka medlemskapet

Framför allt Tyskland har motsatt sig formuleringen. Även Frankrike, Italien och Grekland har haft invändningar mot det tidigare utkastet.

En central fråga är att EU:s fördrag inte innehåller någon etablerad medlemskategori som heter associerad medlem.

Vanligt EU-medlemskap regleras av särskilda fördragsbestämmelser och är öppet för europeiska stater. Kanada kan därför inte bli EU-medlem genom den ordinarie processen.

Ett särskilt partnerskap är däremot möjligt, men då måste parterna komma överens om vilka rättigheter och skyldigheter det faktiskt ska ge.

Att kalla Kanada associerad medlem utan att först definiera begreppet riskerar att skapa förväntningar som EU-länderna ännu inte har godkänt.

Det var just den principiella frågan som väcktes när von der Leyen presenterade förslaget i september.

Samarbetet kan ändå bli betydligt närmare

Även utan medlemskapsbeteckningen finns starka intressen på båda sidor av Atlanten.

Kanada vill minska sitt beroende av USA, inte minst mot bakgrund av den amerikanska tullpolitiken. EU ser samtidigt Kanada som en viktig partner inom försvar, energi, råvaruförsörjning och avancerad teknik.

Länderna har redan ett omfattande ekonomiskt samarbete genom frihandelsavtalet CETA, som har tillämpats provisoriskt sedan 2017. Under 2025 fördjupades dessutom relationerna inom säkerhet och försvar.

Ett nytt partnerskap skulle kunna utveckla samarbetet ytterligare inom flera områden:

• Handel och industri: Färre handelshinder och starkare gemensamma leveranskedjor.
• Försvar: Närmare samarbete mellan försvarsindustrier och kring säkerhetsfrågor.
• Energi och kritiska mineraler: Tryggare tillgång till viktiga råvaror.
• AI och forskning: Utökat tekniksamarbete och fler gemensamma projekt.

Men det handlar fortfarande om ambitioner och möjliga förhandlingsresultat, inte om redan beslutade nya rättigheter.

Ett närmare partnerskap innebär exempelvis inte automatiskt att kanadensare får rätt att bo och arbeta fritt inom hela EU eller att Kanada får rösträtt i unionens institutioner.

Skillnaden mellan vanligt EU-medlemskap och tänkbara speciallösningar förklaras närmare i vår guide om Kanada och EU-medlemskap.

Vad händer på toppmötet i Montréal?

Kanadas premiärminister Mark Carney står värd för EU–Kanada-toppmötet den 29–30 oktober. Där deltar även EU:s högsta företrädare.

Carney har redan signalerat att de konkreta fördelarna för Kanada är viktigare än vilken beteckning det framtida samarbetet får.

Det ligger också i linje med den nya formuleringen i utkastet. I stället för att skapa en ny medlemskategori ska parterna fortsätta definiera hur deras närmare relation ska fungera.

Målet är att utveckla arbetet fram till nästa toppmöte 2027.

Det återstår därmed förhandlingar om både samarbetets omfattning och de konkreta villkoren. Det dokument Reuters rapporterar om är dessutom ett utkast, inte någon slutligt godkänd överenskommelse.

För Kanada och EU är den stora frågan därför inte längre bara vad det nya partnerskapet ska kallas, utan hur långt länderna faktiskt är beredda att gå för att knyta sina ekonomier och säkerhetspolitiska intressen närmare varandra.