Minst elva människor har dödats i nya israeliska flyganfall i södra Libanon. Bland offren finns tre barn, enligt libanesiska myndigheter. Attackerna är de dödligaste sedan vapenvilan trädde i kraft i juni och kommer samtidigt som försöken att nå en mer hållbar uppgörelse mellan Israel och Libanon redan har fastnat i svåra frågor om israeliskt tillbakadragande och Hizbollahs avväpning.

Israel genomförde under lördagen den 15 augusti flera flyganfall i södra Libanon. De värsta dödsoffren rapporterades från Ansar och Deir al-Zahrani.

I Ansar träffades ett bostadshus och sju personer dödades. Enligt libanesiska uppgifter fanns tre barn och två kvinnor bland de omkomna. Ytterligare två människor skadades.

I Deir al-Zahrani dödades fyra personer och 17 skadades.

Det innebär att minst elva människor har mist livet och 19 skadats i de två attackerna.

Dödssiffran har därmed stigit kraftigt sedan den första rapporteringen om flyganfallet i Libanon, då sju döda hade bekräftats.

Israel säger att Hizbollah-infrastruktur attackerades

Den israeliska militären uppger att den har attackerat Hizbollah-infrastruktur i området kring Ansar och vid Ali Taher-höjden nära Nabatiyeh.

Enligt Israel genomfördes attackerna som svar på en handling riktad mot israeliska soldater i den säkerhetszon som israeliska styrkor fortfarande kontrollerar i södra Libanon.

Någon detaljerad offentlig redogörelse för den påstådda Hizbollahaktionen har dock inte presenterats.

Libanesiska myndigheter har i stället betonat de civila dödsoffren. Premiärminister Nawaf Salam har pekat på kvinnorna och barnen som dödades i Ansar och sagt att de inte utgjorde några militära mål.

Israel hade i den senaste offentliga rapporteringen inte heller uttryckligen kommenterat attacken mot Deir al-Zahrani.

Utöver de två attacker som krävde elva liv genomfördes fler israeliska anfall i södra Libanon under dagen. Området kring den strategiskt belägna Ali Taher-höjden utsattes för intensiva attacker.

Dödligaste attackdagen sedan vapenvilan

Lördagens attacker är den allvarligaste israeliska attackvågen i Libanon sedan den nuvarande vapenvilan började gälla den 20 juni.

Det betyder inte att gränsområdet har varit lugnt sedan dess. Israel har genomfört attacker även under vapenvilan och israeliska styrkor finns fortfarande kvar inne på libanesiskt territorium.

Men elva döda på en och samma dag höjer åter risken för en större våldsspiral.

Det är särskilt känsligt eftersom vapenvilan inte bara är tänkt som ett tillfälligt stopp i striderna. Den är också grunden för en USA-stödd process som i bästa fall ska kunna leda till en mer permanent säkerhetsordning mellan Israel och Libanon.

Den 26 juni slöt Israel och den libanesiska regeringen ett amerikanskt medlat ramavtal. Den amerikanska överenskommelsen om Israel och Libanon bygger i stora drag på att Israel gradvis lämnar södra Libanon samtidigt som den libanesiska staten tar kontroll och väpnade grupper, framför allt Hizbollah, avväpnas.

På längre sikt finns även ambitionen att formellt avsluta krigstillståndet mellan länderna.

Den stora låsningen: vem ska agera först?

Problemet är att de två centrala delarna av uppgörelsen sitter ihop på ett sätt som hittills gjort processen mycket svår.

Israel vill inte lämna den säkerhetszon som landet kontrollerar innan Hizbollah har avväpnats och inte längre bedöms utgöra ett militärt hot.

Hizbollah vägrar samtidigt att lägga ned vapnen så länge israeliska styrkor finns kvar på libanesiskt territorium.

Det skapar ett klassiskt dödläge.

Israel kan peka på fortsatt militär aktivitet från Hizbollah och argumentera för att ett tillbakadragande är för riskabelt. Hizbollah kan peka på israeliska attacker och den fortsatta israeliska närvaron och hävda att gruppens vapen fortfarande behövs.

Mitt emellan står den libanesiska regeringen, som förväntas ta kontroll över södern och driva fram en avväpning av Hizbollah trots att Israel fortfarande har militär närvaro i landet.

Försöken med pilotzoner går långsamt

En viktig del av processen är så kallade pilotzoner. Där är tanken att Israel först ska dra sig tillbaka från begränsade områden, varefter den libanesiska armén går in och säkerställer att Hizbollah inte har någon militär närvaro kvar.

Det första försöket i Zawtar al-Gharbiyeh har visat hur svårt genomförandet är.

Förhandlingarna om området drog ut på tiden, israeliska styrkor finns fortfarande i närheten och det saknas ännu en fullt etablerad modell för hur Hizbollahs avväpning ska kontrolleras och verifieras.

Frågan om vem som ska stå för en sådan internationell kontroll har blivit en egen knut i samtalen. Den är också bakgrunden till den tidigare Hurbra-artikeln om Hizbollahs avväpning och förhandlingarna om Libanon.

Ramavtalet innehåller dessutom ingen fast tidsgräns för när Israel helt ska ha lämnat Libanon eller när Hizbollah ska vara avväpnat.

Israel har talat om en längre militär närvaro

Spänningarna ökade redan före lördagens flyganfall.

Den 13 augusti sade Israels försvarsminister Israel Katz att de israeliska styrkorna ska förbereda sig för en längre närvaro i södra Libanon och att ett tillbakadragande är beroende av att Hizbollah avväpnas.

USA markerade då att en permanent israelisk militär närvaro inte är förenlig med ramavtalet.

Israel och Libanon har hittills genomfört sju rundor av USA-stödda samtal. Den senaste hölls i Rom i början av augusti och ytterligare en runda väntas i början av september.

Det är den diplomatiska processen som nu utsätts för ännu större press.

Nya attacker stärker argumenten på båda sidor

Libanons president Joseph Aoun har beskrivit lördagens attacker som ett tydligt budskap mot den pågående förhandlingsprocessen. Premiärminister Salam anser att angreppen försvårar försöken att stabilisera södra Libanon.

Hizbollah har samtidigt varnat för ett svar på attackerna och riktat kritik mot den libanesiska regeringens förhandlingslinje.

Just där ligger också den största risken efter den 15 augusti.

Ju fler israeliska attacker som genomförs, desto svårare blir det för den libanesiska regeringen att övertyga Hizbollah om att lämna ifrån sig sina vapen. Ju längre Hizbollah förblir beväpnat och militärt aktivt, desto starkare blir samtidigt Israels argument för att behålla styrkor inne i Libanon.

Vapenvilan har alltså inte formellt kollapsat. Förhandlingarna fortsätter och nästa samtalsrunda är fortfarande planerad.

Men efter den dödligaste attackdagen sedan vapenvilan började är avståndet till en verkligt hållbar uppgörelse åter betydligt tydligare.