Migrationen är fortfarande en av de stora skiljefrågorna inför valet 2026. Men den politiska kartan ser annorlunda ut än för några val sedan.

Socialdemokraterna har flyttat sig tydligt mot en stramare asylpolitik och säger numera att Sverige under överskådlig tid ska ligga på EU:s miniminivåer. Samtidigt försvarar Centerpartiet och Liberalerna en relativt öppen arbetskraftsinvandring, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet står längst från Tidöpartierna i flera frågor om asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

Det går därför inte längre att placera partierna på en enda skala från mest till minst invandringsvänliga.

Ett parti kan vilja ha mycket låg asylinvandring men samtidigt göra det enklare för utländska ingenjörer att arbeta i Sverige. Ett annat kan försvara en generösare flyktingpolitik men vilja begränsa arbetskraftsinvandringen för jobb där arbetskraft redan finns i Sverige.

Här är de viktigaste skillnaderna mellan de åtta riksdagspartiernas migrationspolitik inför valet 2026.

Partiernas migrationspolitik i korthet

Parti	Huvudlinje
Socialdemokraterna	Stram asylpolitik på EU:s miniminivå, hårdare återvändande och mer behovsstyrd arbetskraftsinvandring.
Moderaterna	Mycket låg asylinvandring, hårdare krav och selektiv arbetskraftsinvandring med fokus på kvalificerad kompetens.
Sverigedemokraterna	Så låg asylinvandring som möjligt, hård anhörigpolitik, starkare medborgarskapskrav och aktiv återvandring.
Vänsterpartiet	Generösare och mer rättighetsbaserad asylpolitik, permanenta uppehållstillstånd och starkare familjeåterförening.
Centerpartiet	Värnar asylrätten och familjeåterföreningen och vill ha en mycket öppen arbetskraftsinvandring.
Kristdemokraterna	Stram migration på nordiska nivåer, mer kvalificerad arbetskraftsinvandring och tydliga språk- och försörjningskrav.
Miljöpartiet	Tydligt mer generös asylpolitik, fler kvotflyktingar, permanenta uppehållstillstånd och stark familjeåterförening.
Liberalerna	Stram asylpolitik men betydligt öppnare för kvalificerad arbetskraft, forskare och internationella studenter.

Asylpolitiken – här har Socialdemokraterna flyttat sig

Den kanske största förändringen i svensk migrationspolitik är hur mycket Socialdemokraterna har närmat sig den restriktiva linje som tidigare främst förknippades med partierna till höger.

Socialdemokraternas besked inför valet 2026 är att Sverige under överskådlig tid ska ligga på EU:s miniminivåer när det gäller asylmigration. Partiet vill att mottagandet ska vara långsiktigt hållbart och att Sverige inte återigen ska få ett betydligt större mottagande än jämförbara länder.

Det placerar S betydligt närmare Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna än Vänsterpartiet och Miljöpartiet i själva frågan om asylinvandringens omfattning.

Moderaterna vill ha en minimal asylrelaterad invandring och har drivit på för att svensk lagstiftning ska ligga på miniminivån inom EU. Partiet vill också förändra regler på europeisk nivå för att ytterligare minska migrationen till Sverige och Europa.

Sverigedemokraterna går längst i formuleringarna och säger att asylinvandringen ska vara så låg som möjligt.

Kristdemokraterna vill också ha en fortsatt stram migrationspolitik och ett mottagande på nivåer jämförbara med andra nordiska länder. Partiet lyfter samtidigt kvotflyktingsystemet och säkra lagliga vägar som ett bättre sätt att hjälpa människor med stora skyddsbehov.

Liberalerna står bakom den stramare migrationspolitik som genomförts inom Tidösamarbetet, men betonar samtidigt asylrätten och rättssäkerheten tydligare än framför allt SD.

På andra sidan finns framför allt Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

V vill ha en mer generös och rättssäker flyktingpolitik och har motsatt sig flera av de senaste årens skärpningar.

Miljöpartiet vill bland annat att Sverige ska ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år och vill återinföra flera möjligheter till uppehållstillstånd som tagits bort.

Centerpartiet befinner sig mellan dessa positioner. Partiet försvarar asylrätten och vill att EU-länderna ska dela på ansvaret för människor på flykt, men har samtidigt accepterat flera av de skärpningar som genomförts under senare år.

Permanenta uppehållstillstånd – V och MP sticker ut

En konkret skiljelinje gäller permanenta uppehållstillstånd.

Under 2026 har reglerna skärpts ytterligare. Möjligheten att få permanent uppehållstillstånd har tagits bort för bland annat personer med skyddsstatus och vissa andra grupper.

Beslutet fick ett mycket brett stöd i riksdagen.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna röstade för reformen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot.

Det betyder att skillnaden i denna fråga inte följer den vanliga blockpolitiken. Centerpartiet, som i flera andra migrationsfrågor ligger betydligt mer öppet än Tidöpartierna, stödde alltså förändringen.

V och MP vill däremot att permanenta uppehållstillstånd åter ska spela en större roll.

En annan fråga är om redan beviljade permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas och ersättas av tidsbegränsade. Där har bland annat Socialdemokraterna och Liberalerna motsatt sig en generell retroaktiv förändring.

Arbetskraftsinvandring – här spricker blocken

Arbetskraftsinvandringen ger en helt annan politisk karta än asylpolitiken.

Här hör Centerpartiet och Liberalerna till de mest öppna partierna.

Centerpartiet vill göra det enklare för svenska företag att rekrytera människor från länder utanför EU och motsätter sig höga statliga lönegränser som riskerar att stoppa både hög- och lågkvalificerad arbetskraft som företagen behöver.

Liberalerna driver en liknande linje när det gäller kvalificerad arbetskraft. Partiet vill göra Sverige mer attraktivt för bland annat ingenjörer, forskare, entreprenörer och internationella studenter och vill minska problemen med så kallade kompetensutvisningar.

Det innebär att C och L på denna punkt ligger nära varandra trots att de befinner sig på olika sidor i regeringsfrågan.

Moderaterna och Kristdemokraterna vill också att företag ska kunna rekrytera utländsk kompetens, men vill styra arbetskraftsinvandringen tydligare mot kvalificerade yrken och bristyrken.

Den 1 juni 2026 höjdes lönekravet för arbetskraftsinvandring till 90 procent av den svenska medianlönen. För 27 bristyrken och vissa andra grupper finns undantag där gränsen ligger på 75 procent.

Socialdemokraterna går i en annan riktning.

S vill återinföra arbetsmarknadsprövningen. Tanken är att arbetskraft från länder utanför EU i första hand ska tas in när det inte finns personer i Sverige eller EU som kan utföra arbetet.

Även Vänsterpartiet vill ha en mer behovsstyrd arbetskraftsinvandring. Partiet lyfter särskilt risken för lönedumpning, dåliga arbetsvillkor och exploatering av utländska arbetstagare.

Miljöpartiet är betydligt öppnare och vill i större utsträckning att löner och villkor ska regleras genom kollektivavtal och branschpraxis i stället för genom ett högt generellt lönegolv.

Anhöriginvandringen har skärpts ytterligare

Anhöriginvandringen har blivit en tydligare konfliktfråga inför valet.

Den 13 augusti 2026 beslutade riksdagen om nya skärpningar. Från den 1 oktober blir två års vistelse i Sverige huvudregel innan vissa personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd kan fungera som anknytningsperson.

Försörjningskrav ska dessutom gälla i fler situationer.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står bakom den nya linjen.

Sverigedemokraterna vill gå långt även framöver. Partiet vill pressa reglerna mot EU:s miniminivå och begränsa möjligheten till anhöriginvandring samtidigt som krav på försörjning och etablering skärps.

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har motsatt sig centrala delar av de senaste skärpningarna.

Men även här är skillnaderna stora inom oppositionen.

Socialdemokraterna accepterar principen om försörjningskrav men har ansett att vissa av regeringens skärpningar går för långt.

Centerpartiet lägger stor vikt vid att familjer, och särskilt barn och föräldrar, ska kunna återförenas.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill generellt ha betydligt starkare möjligheter till familjeåterförening än Tidöpartierna.

Medborgarskapet – betydligt hårdare krav 2026

Även reglerna för svenskt medborgarskap har skärpts kraftigt.

Huvudregeln för hur länge en person ska ha bott i Sverige har höjts från fem till åtta år. Det har också införts hårdare krav på bland annat försörjning, skötsamhet och kunskaper om svenska språket och det svenska samhället.

De flesta av förändringarna började gälla den 6 juni 2026.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har varit drivande bakom en utveckling där medborgarskapet ska komma senare och kräva tydligare etablering i Sverige.

SD vill gå längst.

Partiet vill bland annat kunna återkalla ett svenskt medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap i vissa mycket allvarliga fall och betonar starkt att medborgarskapet ska vara slutpunkten på en lyckad integration.

Socialdemokraterna accepterar numera både språkkrav och andra tydligare krav för att bli svensk medborgare. Partiet har däremot invändningar mot delar av regeringens modell och hur vissa krav utformas.

Centerpartiet accepterar också betydande krav men vill samtidigt skapa en snabbare väg till medborgarskap för personer som etablerat sig starkt ekonomiskt. Ett av partiets förslag är att personer som under fem år har betalat sammanlagt minst 500 000 kronor i skatt ska kunna få ett snabbspår.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de tydligaste motståndarna till den omfattande skärpningen av medborgarskapsreglerna.

Återvändande och återvandring är inte samma sak

Två begrepp som ofta blandas ihop i migrationsdebatten är återvändande och återvandring.

Återvändande handlar om personer som inte längre har rätt att vistas i Sverige, exempelvis efter ett avslaget asylärende, och därför ska lämna landet.

Återvandring handlar i stället om personer som har rätt att bo i Sverige men frivilligt väljer att permanent flytta till ett annat land.

Skillnaden är viktig när partiernas politik jämförs.

Socialdemokraterna vill exempelvis kraftigt förbättra återvändandet för personer som fått avslag på sin ansökan och säger att ett nej på en asylansökan också måste innebära att personen lämnar landet.

Det betyder inte att partiet driver Sverigedemokraternas politik om aktiv återvandring för personer som har rätt att bo här.

SD har gjort återvandringen till en av sina tydligaste profilfrågor. Partiet vill att staten aktivt ska bidra till att fler människor frivilligt lämnar Sverige permanent.

Sedan den 1 januari 2026 är återvandringsbidraget kraftigt höjt. En vuxen som omfattas av systemet kan få upp till 350 000 kronor, ett barn 25 000 kronor och ett hushåll maximalt 600 000 kronor.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har tillsammans med SD stått bakom den nya politiken, men återvandring har en betydligt mer central plats i Sverigedemokraternas politiska budskap än hos de övriga partierna.

Centerpartiet betonar i stället att personer som fått avslag ska lämna Sverige samtidigt som de som har rätt att stanna snabbt ska komma in i arbete och samhälle.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är starkt kritiska till den politiska betoningen på återvandring.

Integration – större samsyn om språk och arbete

I integrationspolitiken har avståndet mellan partierna minskat.

Nästan alla riksdagspartier talar i dag om betydelsen av svenska språket, arbete och egen försörjning.

Skillnaden ligger snarare i hur hårda kraven ska vara och vad staten ska göra för att människor ska kunna uppfylla dem.

Moderaterna vill ha en tydligt kravbaserad integrationspolitik. Den som kommer till Sverige ska lära sig svenska, arbeta och försörja sig själv, samtidigt som tillgången till vissa delar av välfärden i större utsträckning ska kvalificeras genom arbete och bosättning.

Sverigedemokraterna lägger ännu större vikt vid kulturell anpassning, svenska normer och krav på den som vill bli en permanent del av det svenska samhället.

Kristdemokraterna och Liberalerna betonar också språk, arbete och samhällsgemenskap. Liberalerna har länge drivit språkkrav som en central integrationsfråga.

Socialdemokraterna beskriver sin egen politik som kravbaserad. S vill kombinera tydliga krav på svenska och arbete med utbildning, välfärd och insatser för att bryta segregationen.

Centerpartiet betonar särskilt hur snabbt en person kan komma i arbete. Partiet vill sänka trösklarna till arbetsmarknaden, underlätta företagande och förbättra möjligheterna för människor som redan arbetar och bidrar till Sverige att stanna.

Vänsterpartiet lägger större vikt vid jämlikhet, välfärd, bostäder och arbete som vägen till integration och är kritiskt till vad partiet ser som en utveckling där människor delas upp efter hur länge de bott i Sverige.

Miljöpartiet vill också kombinera språk och arbete med starkare möjligheter att faktiskt få utbildning, bostad och en väg in på arbetsmarknaden.

Så stora är skillnaderna egentligen

Det finns fortfarande mycket stora skillnader mellan partiernas migrationspolitik, men de ligger inte alltid där den gamla blockindelningen antyder.

I asylpolitiken har Socialdemokraterna rört sig kraftigt mot en mer restriktiv linje. S delar i dag målet om en låg asylinvandring med partierna på Tidösidan, även om skillnader finns om hur långt skärpningarna ska gå.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet står tydligast för ett alternativ med generösare asylregler, större möjlighet till permanenta uppehållstillstånd och starkare familjeåterförening.

Centerpartiet ligger närmare V och MP när det gäller asylrätten och familjeåterförening, men har samtidigt röstat för flera skärpningar.

I arbetskraftsinvandringen förändras kartan helt. Där är Centerpartiet och Liberalerna två av de mest öppna partierna, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ge arbetsmarknadens behov större betydelse innan människor rekryteras från länder utanför EU.

Och i frågan om återvandring sticker Sverigedemokraterna fortfarande ut tydligare än något annat parti.

Vad står valet mellan?

För väljaren handlar migrationsfrågan 2026 därför om betydligt mer än hur många asylsökande Sverige ska ta emot.

Valet handlar också om vilka människor som ska kunna komma hit för att arbeta, när familjer ska kunna återförenas, hur länge en person ska vänta på medborgarskap, vilka krav som ska ställas för att få stanna och hur aktiv staten ska vara för att människor ska lämna Sverige.

Den gamla skiljelinjen mellan en generös vänstersida och en restriktiv högersida fångar inte längre svensk migrationspolitik.

I vissa frågor står S nära M. I andra står C nära MP. När det gäller kvalificerad arbetskraftsinvandring kan C och L ligga närmare varandra än sina tänkbara regeringspartners.

Det är först när asyl, arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, medborgarskap, återvandring och integration jämförs var för sig som skillnaderna mellan partierna blir tydliga.