Indiens centralbank har lockat in motsvarande 143,6 miljarder dollar genom särskilt förmånliga valutaswappar. Inflödet är rekordstort och ger Reserve Bank of India betydligt större möjligheter att försvara den pressade rupien. Men stödet har ett pris: centralbanken tar över valutarisk och tvingas samtidigt hantera ett enormt överskott av rupier i banksystemet.
Den nya statistiken från Reserve Bank of India, RBI, visar att de särskilda åtgärderna hade dragit in 143,6 miljarder dollar fram till den 18 september.
Det är en summa som vida överstiger vad Indien lyckades mobilisera under valutakrisen 2013.
Den stora skillnaden är att centralbanken den här gången har gjort det ovanligt attraktivt för banker, företag och utlandsindier att föra in dollar och andra utländska valutor i landet.
Utlandsindier står bakom nästan hela inflödet
Den största delen av pengarna, 132,98 miljarder dollar, kommer från så kallade FCNR(B)-insättningar.
Det är bankkonton där indier bosatta utomlands kan placera pengar i utländsk valuta. Indiska banker tar emot kapitalet och kan genom RBI:s särskilda swapfacilitet växla den utländska valutan mot rupier på mycket förmånliga villkor.
Ytterligare omkring 10,6 miljarder dollar har kommit genom utländsk bankupplåning och externa företagslån.
Åtgärderna infördes i juni när rupien var hårt pressad. Höga oljepriser, kapitalutflöden och oro på de internationella finansmarknaderna hade ökat efterfrågan på dollar samtidigt som den indiska valutan försvagades.
Efterfrågan blev så stor att RBI kunde stänga den viktigaste delen av programmet tidigare än planerat.
Centralbanken tar över kostnaden
Förklaringen till det enorma inflödet finns till stor del i villkoren.
Normalt måste en indisk bank som tar emot en långfristig dollarinsättning skydda sig mot risken att valutakursen förändras innan pengarna ska betalas tillbaka. Den försäkringen kan bli dyr.
I den nya modellen tar RBI i praktiken över en stor del av den risken.
När programmet infördes låg kostnaden för att valutasäkra tre till fem år långa insättningar på omkring 2,8 till 3,3 procent per år.
Genom centralbankens subventionerade swappar kunde bankerna därför erbjuda attraktiva dollarräntor utan att själva behöva bära hela kostnaden för att säkra valutarisken.
Det gjorde upplägget mycket attraktivt för kapital som annars hade kunnat placeras utanför Indien.
RBI får samtidigt tillgång till dollar som stärker valutareserven och kan användas om centralbanken behöver ingripa för att bromsa en kraftig försvagning av rupien.
Mer än fem gånger 2013 års FCNR-inflöde
Jämförelsen med 2013 visar hur exceptionellt stort årets program har blivit.
Under valutakrisen 2013 lockade Indien in omkring 26 miljarder dollar genom motsvarande FCNR(B)-insättningar.
Årets 132,98 miljarder dollar är därmed drygt fem gånger så mycket.
Jämför man i stället hela dagens paket på 143,6 miljarder dollar med samtliga särskilda swapfönster 2013 blir skillnaden mindre. Då uppgick inflödet 2013 till omkring 34 miljarder dollar, vilket innebär att årets totalsumma är ungefär fyra gånger större.
2013 stod Indien inför en betydligt mer akut valutakris. När den amerikanska centralbanken signalerade minskade obligationsköp lämnade internationellt kapital flera tillväxtmarknader. Indien hade samtidigt ett stort underskott i bytesbalansen och rupien föll kraftigt.
Att ett liknande verktyg nu kunnat mobilisera så mycket mer kapital visar både hur mycket större den indiska ekonomin blivit och hur kraftfulla villkor centralbanken har erbjudit.
Rekordinflödet skapar ett nytt problem
Dollarinflödet stärker RBI:s försvar av rupien, men varje dollar som centralbanken tar emot innebär i praktiken att rupier förs ut i banksystemet.
Det har skapat ett mycket stort likviditetsöverskott.
I början av september uppskattades överskottet till omkring 9,7 biljoner rupier.
När banksystemet har för mycket pengar kan korta marknadsräntor falla under den nivå som centralbanken försöker upprätthålla. RBI har därför börjat dra tillbaka likviditet, bland annat genom att sälja statsobligationer.
Centralbanken har därmed hamnat i en situation där den först tillför stora mängder rupier för att få in dollar och sedan måste suga tillbaka en del av rupierna för att behålla kontrollen över penningmarknaden.
Den slutliga kostnaden är fortfarande okänd
Det går ännu inte att slå fast vad programmet i slutänden kommer att kosta RBI.
Centralbanken har tagit på sig framtida skyldigheter genom swapavtalen, och kostnaden påverkas bland annat av hur rupien utvecklas, vilken avkastning RBI får på dollarreserverna och hur dyrt det blir att hantera överskottslikviditeten.
Olika bedömare har därför kommit fram till mycket olika uppskattningar av nettokostnaden.
Det säkra är att de 143,6 miljarderna inte är gratis kapital som Indien permanent kan behålla. En stor del består av insättningar med löptider på tre till fem år och ska så småningom växlas tillbaka.
Rupien är fortfarande pressad
Trots rekordinflödet har problemen bakom den svaga rupien inte försvunnit.
Valutan låg den 21 september kring 95,82 rupier per dollar. Höga oljepriser är särskilt känsliga för Indien eftersom landet importerar stora mängder energi och därför behöver köpa dollar för att betala importen.
Även internationella räntor och utländska kapitalflöden påverkar rupien kraftigt.
RBI:s åtgärder kan därför snarare beskrivas som ett sätt att bygga en betydligt större försvarslinje än som en lösning på valutans underliggande problem.
Den rekordstora dollarbufferten ger centralbanken mer ammunition om pressen ökar. Samtidigt visar behovet av de extraordinärt förmånliga swapparna hur dyrt det kan bli att stabilisera en valuta när globala kapitalflöden går åt fel håll.
Indiens valutaoro hänger också samman med ett bredare internationellt ekonomiskt tryck. Handelskonflikter och energipriser har blivit allt viktigare för landets ekonomi, något vi tidigare skrivit om i Indien varnar USA – nya tullar hotar handeln.
Den nya statistiken från RBI innebär därför inte att kampen om rupien är över. Den visar snarare hur långt centralbanken är beredd att gå för att stärka sitt försvar.