Gadi Eisenkot är en tidigare israelisk överbefälhavare som nu utmanar Benjamin Netanyahu om makten i Israel. Med sitt mittenparti Yashar har han blivit en av huvudpersonerna i parlamentsvalet den 27 oktober 2026. Men även om hans parti skulle bli störst är vägen till premiärministerposten långt ifrån självklar.

Vem är Gadi Eisenkot?

Gadi Eisenkot är 66 år och har tillbringat större delen av sitt yrkesliv inom Israels försvarsmakt. Han tjänstgjorde i militären i 41 år och var landets överbefälhavare mellan 2015 och 2019.

Efter den militära karriären gick Eisenkot in i politiken 2022. Han har sedan dess etablerat sig som en kritiker av premiärminister Benjamin Netanyahu, trots att de båda tidigare samarbetat.

Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 blev Eisenkot medlem i den särskilda krigskabinett som bildades för att leda landets militära insatser. Han lämnade samarbetet 2024 efter växande motsättningar om regeringens hantering av kriget i Gaza.

Kriget har också drabbat honom personligen. Hans yngste son dödades under militärtjänstgöring i Gaza i december 2023. Även två av hans syskonbarn har dödats.

År 2025 grundade Eisenkot partiet Yashar, som nu utmanar Netanyahus Likud i valet till det israeliska parlamentet Knesset.

Vad vill Gadi Eisenkot politiskt?

Eisenkot beskrivs som en mittenpolitiker i israelisk politik. Det innebär däremot inte att han förespråkar en mjukare linje i alla säkerhetsfrågor.

Han vill att Hamas militära förmåga ska avvecklas och motsätter sig bildandet av en självständig palestinsk stat. Han stöder inte heller den tvåstatslösning som länge varit en central utgångspunkt i internationella fredsförhandlingar.

Samtidigt har han kritiserat våld från israeliska bosättare på Västbanken och vissa planer på att utvidga bosättningarna.

En stor del av hans politiska kritik mot Netanyahu handlar om hur Israel styrs.

Eisenkot vill bland annat:

• Genomföra en statlig utredning av säkerhetsmisslyckandena inför Hamas attack den 7 oktober 2023.
• Stärka rättsväsendets oberoende och landets demokratiska institutioner.
• Bredda skyldigheten att genomföra militär eller nationell tjänst, även bland ultraortodoxa grupper.
• Kombinera militär säkerhet med diplomatiska överenskommelser och regionala fredsavtal.

Skillnaderna mellan Eisenkot och Netanyahu gäller alltså inte bara säkerhetspolitiken utan också regeringens ansvar, rättsväsendets ställning och hur den politiska makten ska utövas.

Kan Eisenkot bli Israels nästa premiärminister?

Inför valet den 27 oktober har opinionsmätningar visat ett betydande stöd för Eisenkots Yashar.

I de stora israeliska tv-kanalernas mätningar den 23 oktober fick Yashar omkring 22–23 mandat, jämfört med 19–21 för Netanyahus Likud.

Det är dock opinionssiffror från dagarna före valet, inte något fastställt valresultat.

Dessutom är det inte säkert att partiledaren som får flest mandat också blir premiärminister.

Israels parlament har 120 platser. För att bilda en regering med egen majoritet krävs normalt stöd från minst 61 ledamöter.

Eisenkot behöver därför samarbeta med andra partier. Bland de tänkbara samarbetspartnerna finns alliansen mellan Naftali Bennett och Yair Lapid, Avigdor Libermans Yisrael Beiteinu och Demokraterna under Yair Golan.

Problemet är att dessa partier inte självklart kan samla en majoritet.

En särskilt känslig fråga gäller de arabiska partierna. Eisenkot har avvisat att ta in dem i sin regeringskoalition, samtidigt som deras mandat kan få betydelse för hur parlamentets stöd fördelas.

En minoritetsregering är också möjlig

Det finns ytterligare en möjlighet som kan bli viktig efter valet.

En israelisk regering behöver inte nödvändigtvis få 61 ja-röster vid omröstningen om parlamentets förtroende. Det kan räcka att fler ledamöter röstar för än emot, exempelvis om andra partier lägger ned sina röster.

Det öppnar för en minoritetsregering, även om det skulle innebära ett svårare parlamentariskt läge för Eisenkot.

När rösterna har räknats ska Israels president samråda med partierna och utse den politiker som får försöka bilda regering. Den personen får normalt 28 dagar på sig, med möjlighet till ytterligare 14 dagar.

Eisenkot kan alltså få fler mandat än Netanyahu utan att lyckas ersätta honom som premiärminister. På samma sätt kan Netanyahu få färre mandat men ändå bilda regering om hans tänkbara samarbetspartner tillsammans har tillräckligt stöd.

Det är den skillnaden som blir avgörande när valresultatet börjar klarna: inte bara vilket parti som blir störst, utan vem som faktiskt kan samla ett fungerande regeringsunderlag.