Finland har hemmaplan när Finnkampen avgörs i Helsingfors den 29–30 augusti 2026. Men hur mycket är den egentligen värd? Hurbra har analyserat 155 herr- och damkamper från 1925 till 2025. Svaret är omkring 3–5 poäng per seniorkamp – med en betydligt större modern effekt för herrarna än för damerna.

Finland vann både herr- och damkampen hemma i Helsingfors 2024. Ett år senare svarade Sverige med två klara segrar på Stockholms Stadion. Herrarnas svenska marginal gick från minus tre till plus 51 poäng, medan damernas gick från minus fem till plus 31.

Det är lätt att se de resultaten som ett bevis på en enorm hemmaplansfördel. Ett sekel av Finnkamper ger en mer nyanserad bild.

Hurbra-modellen uppskattar att värdnationen i genomsnitt får 3,43 extra lagpoäng jämfört med neutral mark. En separat modell som justerar för hur Sveriges och Finlands styrka har skiftat mellan decennierna ger 4,79 poäng.

Den rimliga huvudslutsatsen är därför att hemmaplan historiskt är värd ungefär 3–5 poäng i en herr- eller damkamp. Det är tillräckligt för att avgöra en jämn landskamp, men inte tillräckligt för att ensamt förklara svängningarna 2024 och 2025.

Osäkerheten ska samtidigt tas på allvar. Huvudmodellens 95-procentiga intervall sträcker sig från 1,36 till 5,49 poäng, medan den tidsjusterade modellens intervall är 1,36–8,22. Siffrorna ger alltså ett tydligt positivt huvudbesked, men inte ett exakt facit för varje upplaga.

Hurbra-indexet ger hemmaplan 101,5

För att kunna jämföra Finnkamper från olika epoker har samtliga slutresultat räknats om till dagens poängskala. I en modern seniorkamp fördelas totalt 454 poäng, vilket gör 227 poäng till den neutrala mittpunkten.

Hurbra-indexet räknas som 100 × (227 + det uppskattade hemmapåslaget) / 227. Index 100 betyder neutral mark. Den historiska hemmaplansfördelen på 3,43 poäng ger index 101,5.

Det betyder att värdnationen i genomsnitt tar omkring 1,5 procent fler poäng än den skulle väntas göra på neutral mark. Det betyder inte att vinstchansen ökar med 1,5 procent.

Huvudberäkningen bygger på intilliggande upplagor där värdskapet bytte land. Sveriges normaliserade poäng på hemmaplan jämförs med Sveriges poäng på bortaplan i den närliggande Finnkampen. Skillnaden delas sedan med två.

Anledningen är att poängsumman är fast. Om hemmalaget vinner fyra poäng jämfört med neutral mark förlorar bortalaget samtidigt ungefär fyra. Ett byte från svensk till finsk hemmaplan ger därför dubbla utslag i Sveriges egen poäng och ännu större utslag i segermarginalen.

Underlaget består av 85 herrkamper och 70 damkamper i Finnkampens officiella resultatarkiv, kompletterat med placeringarna i de enskilda grenarna. En kontrollmodell med köns- och decenniejustering ger samma grundbesked: hemmaplanen har ett verkligt positivt värde, men uppskattningen är inte exakt på tiondelen.

Den moderna effekten finns framför allt hos herrarna

Den stora skillnaden i materialet går mellan herr- och damkampen.

Över hela historien får herrarnas hemmalag ett beräknat påslag på 4,33 poäng. För damerna är motsvarande siffra 2,29 poäng, men osäkerheten är så stor att en faktisk effekt inte kan säkerställas statistiskt.

Från 1984 blir skillnaden ännu tydligare:

• Herrarnas hemmalag: +6,45 poäng.
• Damernas hemmalag: ingen mätbar effekt; punktestimatet är –0,66 poäng.

Minustecknet ska inte tolkas som att hemmaplan är en nackdel för damerna. Det visar att utfallet ligger så nära noll och är så osäkert att någon modern hemmaeffekt inte går att belägga.

Även de råa vinnarsiffrorna pekar åt samma håll. Herrarnas hemmalag har vunnit 54 av 85 kamper, motsvarande 63,5 procent. Damernas hemmalag har vunnit exakt hälften, 35 av 70. Sedan 2000 är skillnaden ännu större: hemmalaget har vunnit 73,1 procent av herrkamperna men fortfarande 50 procent av damkamperna.

Det gör hemmaplanen särskilt relevant för Sveriges herrar 2026. Sverige saknar dessutom Henrik Larsson, som lämnat återbud på grund av sina fortsatta fotledsproblem. När den moderna hemmasignalen till stor del finns i löpgrenarna blir frånvaron av Sveriges snabbaste man extra kännbar.

Hemmaplansfördelen har inte blivit större totalt

Resor har blivit enklare, arenorna mer standardiserade och tävlandet mer internationellt. Det vore därför logiskt om hemmaplansfördelen hade minskat över tid. Materialet visar ingen sådan tydlig utveckling.

Värdnationens uppskattade påslag är:

• 3,43 poäng över hela historien.
• 2,90 poäng från 1984.
• 3,28 poäng från 2000.
• 2,98 poäng från 2010.

Skillnaderna är för små för att säga att hemmaplanen generellt har blivit starkare eller svagare. Den samlade effekten ligger kvar runt tre poäng i de moderna perioderna.

Fördelningen har däremot förändrats. Herrarnas hemmapåslag har vuxit från cirka 2,5 poäng före 1984 till 6,5 därefter. Damernas tidiga material pekar åt motsatt håll, men där är osäkerheten större eftersom damkampen började först 1953 och de första upplagorna hade andra tävlingsorter och ett förändrat program.

Den hållbara slutsatsen är alltså inte att Finnkampens hemmaplansfördel växer. Det är att den moderna effekten är koncentrerad till herrkampen.

Löpgrenarna står för det största påslaget

Grenresultaten har räknats om till dagens poängsystem: 7–5–4–3–2–1 i individuella grenar och 5–2 i stafetter. Varje historiskt grenblock har därefter normaliserats till sin nuvarande andel av kampens poäng.

Löpningen ger det största absoluta påslaget och är det enda stora grenblocket där den positiva effekten är statistiskt tydlig i huvudmodellen. Kast ligger nära en positiv signal, medan hoppresultaten varierar kraftigt mellan herrar och damer. Gången visar i praktiken ingen effekt alls.

Stafetterna har det högsta indexet, men det behöver sättas i perspektiv. De innehåller bara 14 möjliga poäng och hemmapåslaget motsvarar omkring en tredjedels poäng. En tappad växling, diskvalifikation eller enstaka resultatförändring får därför stort proportionellt genomslag.

I den moderna herrkampen är mönstret tydligare. Av det totala hemmapåslaget på cirka 6,5 poäng kommer ungefär 3,3 från löpning, 1,7 från hopp och 1,0 från kast. Det är inte en enskild publikgren som skapar fördelen, utan flera mindre utslag med löpningen som största del.

Var femte resultat vänder när värdskapet byts

Det finns 132 årsvisa tillfällen där Finnkampen flyttade från det ena landet till det andra. I 28 av dem gick den föregående förloraren från nederlag till seger samtidigt som laget blev hemmalag.

Det motsvarar 21,2 procent, alltså ungefär vart femte värdskapsbyte.

Skillnaden mellan könen är åter tydlig:

• Herrar: 21 vändningar på 71 byten, 29,6 procent.
• Damer: 7 vändningar på 61 byten, 11,5 procent.
• Samtliga kamper från 1984: 20 vändningar på 72 byten, 27,8 procent.

Det går inte att säga att arenan ensam orsakade dessa vändningar. Trupper, skador, form och enskilda grenutfall förändras också från år till år. Men frekvensen visar att bytet av värdland ofta sammanfaller med ett sportsligt betydelsefullt skifte, framför allt hos herrarna.

Hemmalaget vinner heller inte automatiskt. Sverige tog en dubbel bortaseger i Helsingfors 2022. Historiken ger Finland ett påslag 2026, inte någon garanti.

Hemmaplanen förklarar inte jättesvängen 2024–2025

Herrarnas svenska marginal förbättrades med 54 poäng från Helsingfors 2024 till Stockholm 2025. Damernas förbättrades med 36.

Den historiska könsmodellen kan förklara omkring 17 av de 54 herrpoängen som en effekt av att värdskapet bytte land. För damerna är motsvarande siffra omkring 9 av 36. Den modernare herrmodellen ger ett större arenautslag, cirka 26 poäng, medan den moderna dammodellen i praktiken ger noll.

Oavsett vilken rimlig modell som används blir beskedet detsamma: hemmaplanen stod för en meningsfull del av herrarnas svängning, men inte för merparten av den svenska resultatvändningen. Skillnader i trupper, dagsform, frånvaro och faktiska prestationer betydde mer.

Sverige går dessutom in i 2026 års kamp från ett ovanligt starkt sportsligt läge. Hurbra har tidigare visat hur svensk friidrott har utvecklats under de senaste 30 åren. Den styrkan försvinner inte bara för att kampen flyttar tillbaka över Östersjön.

Så stort är Sveriges extra hinder i Helsingfors

Det avgörande är att skilja på värdnationens bonus mot neutral mark och hela effekten av att gå från svensk till finsk hemmaplan.

Med den samlade moderna modellen får Finland omkring 5,8 extra poäng över de två seniorkamperna jämfört med neutral mark. Sverige tappar samtidigt ungefär 5,8. Jämfört med om samma kamper hade avgjorts i Sverige blir den svenska sammanlagda poängen därmed cirka 11,6 lägre.

Eftersom Finland vinner lika mycket som Sverige tappar flyttas den sammanlagda segermarginalen med omkring 23 poäng i finsk riktning.

Detta är ett modellscenario vid oförändrad styrka, inte en prognos för slutresultaten. Dessutom ligger nästan hela den moderna effekten i herrkampen. Den könsuppdelade modellen motsvarar ungefär 13 färre svenska herrpoäng i Helsingfors än i Stockholm och en herrmarginal som försämras med cirka 26 poäng. För damerna finns inget jämförbart modernt hemmapåslag att lägga in.

Det är den verkliga statistiska tröskeln för Sverige 2026: inte att Finland automatiskt blir bättre än Sverige, utan att den svenska dubbelsegern ska försvaras i en miljö som historiskt kan förvandla en jämn herrkamp. Helsingfors är värt några poäng. I Finnkampen kan några poäng vara hela skillnaden.