Nästan varannan spelare i en ny global undersökning från FIFPRO överväger att lämna fotbollen tidigare än planerat. Ekonomisk otrygghet och psykisk belastning hör till de vanligaste orsakerna, samtidigt som rapporten visar en stor klyfta mellan damfotbollens bäst betalda toppskikt och majoriteten av spelarna.

49 procent överväger att lämna fotbollen tidigare

Spelarfacket FIFPRO har frågat omkring 800 fotbollsspelare om deras arbetsvillkor inom damfotbollen. I rapporten, som presenterades den 12 oktober, svarar 49 procent att de överväger att avsluta sina karriärer tidigare än de ursprungligen tänkt.

Bland spelarna som överväger att sluta i förtid anger 59 procent ekonomiska skäl. 46 procent pekar på psykisk belastning som en anledning.

Det betyder inte att nästan hälften av alla kvinnliga elitfotbollsspelare globalt är på väg att sluta. Siffrorna gäller de spelare som deltagit i FIFPRO:s undersökning och bygger på deras egna uppgifter.

Den psykiska belastningen är ett återkommande problem i materialet. 57 procent uppger att de har kämpat med sitt psykiska mående. Ungefär hälften av dem hade inte fått stöd av klubben.

Lönerna har stigit – men skillnaderna är stora

På ytan finns samtidigt siffror som pekar åt ett betydligt ljusare håll.

Den inflationsjusterade genomsnittliga klubblönen bland spelarna har enligt FIFPRO tredubblats sedan 2017 och ligger nu på motsvarande 2 601 dollar per månad.

Medianlönen är däremot 1 669 dollar.

Skillnaden mellan genomsnitt och median visar hur lönerna i de bäst betalda delarna av damfotbollen drar upp totalsiffrorna. FIFPRO:s chef för damfotboll, Alex Culvin, beskriver utvecklingen som mycket stark för ungefär fem procent av spelarna i toppen, medan villkoren för den stora majoriteten fortfarande ligger långt efter.

Rapporten visar också att spelare i flera länder befinner sig nära eller under nivåer som normalt förknippas med andra heltidsarbeten. I tio analyserade östeuropeiska länder låg den genomsnittliga ersättningen inom damfotbollen under respektive lands nationella minimilön.

Bara 56 procent av de svarande har dessutom ett formellt anställningskontrakt och endast 13 procent får någon form av pension genom klubben.

Till det kommer korta kontrakt. Den genomsnittliga kontraktslängden är 19 månader, vilket gör det svårt att planera en långsiktig försörjning även för spelare som befinner sig på hög nivå.

Nästan hälften tycker att klubben har för lite personal

Problemet handlar inte bara om lön.

47 procent av spelarna uppger att deras klubb saknar tillräcklig bemanning. Det kan påverka allt från medicinskt stöd och återhämtning till träningsmiljö och möjligheten att få hjälp vid psykiska problem.

Det är en central del av FIFPRO:s slutsats: damfotbollens professionalisering kan inte mätas enbart i publikrekord, övergångssummor och nya kommersiella avtal.

För många spelare handlar professionalisering fortfarande om grundläggande arbetsvillkor.

FIFPRO vill se bindande minimivillkor

I FIFPRO:s globala rapport om arbetsvillkoren inom damfotbollen kräver spelarfacket tydligare och bindande minimistandarder.

Kraven omfattar bland annat lön, träningsanläggningar, medicinsk vård, tillräcklig bemanning och tillgång till psykologiskt stöd.

FIFPRO vill också se fler kollektivavtal som reglerar spelarnas rättigheter. Av de 30 nationella damligor som organisationen analyserat har bara åtta ett kollektivavtal mellan spelarna och deras fackliga representation.

Som positivt exempel lyfts den amerikanska NWSL fram, där det finns särskilda resurser för psykisk hälsa och där spelare kan få längre ledighet av psykiska hälsoskäl.

Graviditet och familjebildning sticker ut åt andra hållet

Allt i rapporten går inte i negativ riktning.

När FIFPRO gjorde motsvarande undersökning 2017 uppgav 47 procent att de övervägde att lämna fotbollen för att bilda familj. I den nya undersökningen är andelen 19 procent.

Under perioden har internationella regler kring bland annat graviditet och föräldraledighet stärkts. FIFA införde 2021 globala minimiregler efter arbete tillsammans med FIFPRO.

Det går inte att slå fast att regeländringarna ensamma ligger bakom hela minskningen, men utvecklingen används av FIFPRO som exempel på att bindande regler kan förändra spelarnas villkor.

Sverige har redan kollektivavtal

Sverige skiljer sig på en viktig punkt från många av marknaderna i rapporten.

Spelare i Damallsvenskan och professionella spelare i Elitettan omfattas av kollektivavtal. Där regleras bland annat sjuklön, ledighet, tjänstepension, kompetensutveckling och stöd inför livet efter spelarkarriären.

Det nuvarande avtalet gäller till den 30 november 2026.

Samtidigt innebär kollektivavtal inte att den svenska damfotbollen saknar ekonomiska utmaningar. Inför nästa säsong finns frågetecken kring bland annat tv- och sponsorintäkter, något Hurbra tidigare gått igenom i artikeln om Damallsvenskans ekonomiska läge inför 2027.

FIFPRO:s rapport visar därmed två utvecklingar samtidigt: de största klubbarna och ligorna fortsätter att växa snabbt, men stora delar av damfotbollen har fortfarande korta kontrakt, låg ekonomisk trygghet och begränsat stöd runt spelarna.