USA har öppnat vägen för att Saudiarabien ska kunna köpa 48 F-35-plan i en affär värd uppskattningsvis 24,3 miljarder dollar. Beskedet är ett stort strategiskt steg – men någon färdig vapenaffär finns ännu inte. Kongressen ska först granska försäljningen, flera viktiga villkor återstår och eventuella leveranser ligger flera år framåt.
Det amerikanska utrikesdepartementets godkännande den 17 september innebär ändå att en gräns som länge varit mycket känslig i Washington kan vara på väg att flyttas.
Om affären till slut genomförs skulle Saudiarabien bli det första arablandet som faktiskt tar F-35 i operativ tjänst och Israels exklusiva ställning som Mellanösterns enda F-35-operatör skulle brytas.
48 F-35 och 49 motorer ingår i paketet
Det amerikanska godkännandet gäller en möjlig försäljning av upp till 48 F-35A, den konventionella versionen av det amerikanska femte generationens stridsflygplanet.
I paketet ingår även 49 F135-motorer samt bland annat kommunikationsutrustning, reservdelar, utbildning och långsiktigt tekniskt stöd. Lockheed Martin och Pratt & Whitney är de viktigaste leverantörerna.
Det uppskattade värdet på 24,3 miljarder dollar gäller alltså hela paketet och ska inte läsas som priset på enbart de 48 flygplanen.
USA:s officiella motivering är att försäljningen skulle stärka säkerheten hos Saudiarabien, som är en amerikansk Major Non-NATO Ally, och förbättra landets förmåga att operera tillsammans med USA och andra partner.
I USA:s officiella besked om den möjliga F-35-försäljningen hävdar administrationen också att affären inte skulle förändra den grundläggande militära balansen i regionen.
Det är en formulering som lär granskas noga i Israel.
Affären är inte klar – detta återstår
Beskedet betyder inte att 48 F-35 nu är sålda och på väg till Saudiarabien.
Det amerikanska Foreign Military Sales-systemet har flera steg kvar. För Saudiarabien gäller en formell granskningsperiod på 30 dagar i kongressen. Under den tiden kan ledamöter försöka stoppa affären genom en gemensam resolution.
Kongressen behöver alltså inte aktivt rösta ja för att försäljningen ska gå vidare. Om inget stopp beslutas kan processen fortsätta.
Därefter återstår bland annat ett slutligt amerikanskt erbjudande, saudiskt accepterande, finansiering, den exakta konfigurationen av flygplanen, säkerhetskrav, produktion och utbildning.
Både slutpriset och det slutliga antalet plan kan därför förändras.
Det är också flera år till en eventuell första leverans. Beskedet har därmed ingen direkt militär betydelse för de krig och konflikter som pågår i regionen just nu.
Därför är beslutet så känsligt för Israel
F-35 har en särställning i Mellanöstern.
Israel är i dag det enda landet i regionen som använder flygplanet operativt och har byggt upp många års erfarenhet med sin särskilt anpassade F-35I-version.
USA har dessutom sedan 2008 ett lagstadgat krav på att vapenförsäljningar i Mellanöstern inte ska underminera Israels så kallade Qualitative Military Edge, QME.
Principen innebär inte att Israel måste ha fler vapen än alla sina grannländer, utan att landet ska behålla en kvalitativ militär förmåga att möta regionala hot.
En saudisk F-35-flotta skulle därför vara mycket mer betydelsefull än ännu ett större saudiskt köp av konventionella stridsflygplan.
Saudiarabien skulle få tillgång till ett flygplan byggt för att upptäckas betydligt senare av radar, samla stora mängder sensordata och slå mot mål i miljöer där äldre flygplan har svårare att operera.
Samtidigt är det för tidigt att hävda att Saudiarabien automatiskt skulle få samma förmåga som Israel.
Israels F-35I innehåller israeliska system och integrationer, medan den slutliga saudiska konfigurationen ännu inte är offentlig. Washington kan också använda begränsningar i vapen, mjukvara, integrationer eller andra system för att upprätthålla Israels tekniska försprång.
Israel väntas dessutom driva frågan om ytterligare amerikanska system eller andra kompensationsåtgärder om försäljningen går vidare.
Ett stort policybrott – men inte första gången frågan prövas
Det är rimligt att beskriva beslutet som en stor amerikansk policyförskjutning, men inte som om Washington aldrig tidigare övervägt att sälja F-35 till ett arabland.
Trumpadministrationen godkände tidigare en planerad försäljning av 50 F-35 till Förenade arabemiraten efter Abrahamavtalen.
Den affären genomfördes aldrig. Bland problemen fanns amerikansk oro för hur känslig F-35-teknik skulle kunna skyddas i ett land med nära relationer till Kina.
Även Bidenadministrationen diskuterade F-35 för Saudiarabien som en del av ett betydligt större strategiskt paket. Då var ett saudiskt erkännande av Israel en central del av förhandlingarna.
Det som gör det nya beskedet särskilt viktigt är därför inte bara att Saudiarabien erbjuds F-35, utan att processen nu har förts till ett formellt amerikanskt godkännande utan att en saudisk normalisering med Israel offentligt har gjorts till villkor.
Det förändrar Washingtons förhandlingsläge i regionen.
Saudiarabien får ett nytt kort mot Iran
Saudiarabien har länge byggt sitt flygvapen kring bland annat F-15, Eurofighter Typhoon och Tornado. F-35 skulle innebära ett stort tekniskt steg.
Framför allt skulle flygplanet ge Riyadh en framtida förmåga som är relevant mot just Iran.
F-35 är utvecklat för att kunna operera mot avancerade luftförsvar, dela sensordata med andra enheter och genomföra både luftstrids- och attackuppdrag i miljöer där äldre flygplan löper större risk att upptäckas.
Det betyder inte att Saudiarabien automatiskt får möjlighet att slå ut Irans försvar eller att den regionala maktbalansen omedelbart vänds.
Men på längre sikt skulle en saudisk F-35-flotta höja kostnaden för Iran att planera sitt luftförsvar och skapa en betydligt mer avancerad amerikanskstödd flygkapacitet på Arabiska halvön.
Beskedet skickar därmed också en politisk signal: USA är berett att ge Saudiarabien en större och mer avancerad roll i den framtida regionala säkerhetsordningen.
F-35 förändrar inte det pågående kriget
Tidpunkten gör beskedet särskilt laddat.
USA och Iran befinner sig samtidigt i ett pågående krig, medan Saudiarabien utsätts för fortsatt press från Iranstödda huthier i Jemen och mot landets strategiska infrastruktur.
Det skulle därför vara lätt att tolka F-35-affären som ett svar på dagens militära läge.
I praktiken är den framför allt ett beslut för nästa decennium.
De första saudiska flygplanen kan inte vara operativa på flera år. De påverkar varken dagens strider mot Iran eller det omedelbara hotet från huthierna.
Här finns samtidigt en tydlig amerikansk linje.
Trump har nyligen avvisat en saudisk begäran om direkta amerikanska anfall mot huthierna. Hurbra har tidigare skrivit om hur Trump sade nej till Saudiarabiens begäran om amerikanska attacker.
Washington tycks därmed vara mer berett att bygga Saudiarabiens egen långsiktiga militära kapacitet än att låta USA öppna ytterligare en direkt front i regionen.
Israel-normalisering är inte längre ett offentligt villkor
F-35-frågan är också nära kopplad till den större diplomatiska kampen om Saudiarabiens relation med Israel.
Israel har länge velat använda amerikanska säkerhetsgarantier och avancerade vapensystem som hävstång för att få Riyadh att normalisera relationerna.
Den tidigare Bidenadministrationen arbetade efter samma grundidé: Saudiarabien skulle få ett större strategiskt paket från USA samtidigt som landet tog historiska steg mot Israel.
Trump har fortsatt försöka få fram en saudisk-israelisk överenskommelse. Hurbra har tidigare skrivit om hur Saudiarabiens relation med Israel kopplats till andra stora amerikanska avtal.
Men den nya F-35-processen har gått vidare utan något offentligt krav på att Saudiarabien först måste erkänna Israel.
Det minskar värdet av F-35 som israelisk förhandlingshävstång och gör frågan om Israels militära försprång desto viktigare.
Kina kan bli en av affärens svåraste frågor
Det finns ytterligare ett problem som kan bli avgörande innan flygplanen faktiskt levereras: Saudiarabiens relation med Kina.
F-35 är ett av USA:s mest tekniskt känsliga vapensystem. Washington ställer därför långtgående krav på hur flygplanet, dess data och infrastrukturen runt systemet skyddas.
Saudiarabien har samtidigt byggt ut ekonomiska, tekniska och militära kontakter med Kina.
Det är just den typen av koppling som tidigare skapade problem i F-35-förhandlingarna med Förenade arabemiraten.
Frågan är därför inte bara om Washington politiskt vill sälja flygplanet, utan vilka begränsningar Riyadh är villigt att acceptera för att USA ska känna sig säkert på att känslig teknik inte exponeras.
Tre frågor avgör vad som händer nu
Den första är kongressen.
Saudiarabien har tidigare mött betydande motstånd i Washington kring vapenaffärer, inte minst efter mordet på journalisten Jamal Khashoggi och kritik mot landets agerande i Jemen. Det är ännu för tidigt att säga hur stort motståndet blir mot just F-35-försäljningen.
Den andra är Israel.
USA måste kunna hävda att Israels kvalitativa militära övertag består även efter en saudisk affär. Det kan i slutänden påverka både vilka system Saudiarabien får och vilka nya förmågor Israel erbjuds.
Den tredje är säkerhetsvillkoren kring Kina.
Det var en stötesten för UAE-affären och kan bli det även här.
Ett strategiskt besked långt före första flygningen
Det kanske mest betydelsefulla med beskedet är därför inte de 48 flygplanen i sig.
Det är att Washington nu formellt är berett att behandla Saudiarabien som en möjlig F-35-operatör.
Om affären genomförs får Mellanöstern två länder med F-35 i stället för ett. Israel behåller sannolikt ett betydande kvalitativt försprång, men ett av landets tydligaste tekniska monopol försvinner.
Saudiarabien får samtidigt en helt ny långsiktig militär möjlighet gentemot Iran.
Men vägen dit är fortfarande lång. Kongressen, Israelfrågan, Kina, slutliga säkerhetsvillkor och flera års produktion återstår innan några saudiska F-35 kan förändra verkligheten i luften över Mellanöstern.