Ryssland har blivit bättre på att anpassa sin krigföring och utvecklar allt mer avancerade metoder för att slå mot mål på långa avstånd. Det varnar viceamiral Ewa Skoog Haslum för i Ekots lördagsintervju den 31 oktober. Samtidigt har kriget i Ukraina försvagat viktiga delar av den ryska militären. För Sverige innebär utvecklingen att försvaret måste kunna möta ett hot som förändras snabbare än tidigare.

Ewa Skoog Haslum är chef för Försvarsmaktens operationsledning och har en central roll i planeringen och genomförandet av svenska militära operationer. I lördagens intervju med Sveriges Radio beskriver hon en rysk militär som på flera områden utvecklats under kriget i Ukraina.

Det som särskilt oroar är förmågan att dra lärdom av striderna och snabbt förändra hur militära operationer genomförs. Ryssland har också utvecklat sina långräckviddiga vapensystem och metoder för att angripa motståndaren.

Men bilden är inte entydig. Ryssland har förlorat stora mängder personal, inklusive erfarna och kvalificerade militärer. Den omfattande krigföringen belastar dessutom landets ekonomi.

Ryssland har lärt sig av kriget i Ukraina

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 blev flera svagheter i den ryska krigsmakten tydliga. Problem med ledning, logistik och samordning bidrog till att de ryska styrkorna inte uppnådde sina ursprungliga mål.

Sedan dess har den ryska militären förändrats.

Enligt Skoog Haslum har Ryssland blivit bättre på att anpassa sina metoder efter hur motståndaren agerar. Det gör att svenska försvarsplanerare inte kan utgå från att den ryska militären fungerar på samma sätt som under invasionens första månader.

Utvecklingen handlar inte nödvändigtvis om att Ryssland har fått en starkare krigsmakt totalt sett. Snarare har vissa förmågor förbättrats kraftigt medan andra har försämrats.

Försvarets forskningsinstitut, FOI, har i analyser av den ryska militärens utveckling beskrivit hur erfarenheterna från Ukraina påverkar både teknik och militärt tänkande.

Kriget har tvingat fram förändringar som under fredstid sannolikt hade tagit betydligt längre tid att genomföra.

Drönare och långräckviddiga vapen förändrar krigföringen

En viktig del av den ryska utvecklingen är kombinationen av drönare, spaning och långräckviddiga vapensystem.

Ryssland har förbättrat förmågan att upptäcka mål, vidarebefordra information och genomföra attacker. Det kan minska tiden mellan att ett mål identifieras och att det angrips.

Samtidigt har användningen av drönare förändrats. Ryssland har bland annat utvecklat fiberoptiskt styrda drönare som kan vara svårare att slå ut med traditionell elektronisk störning.

Även användningen av artilleri och precisionsvapen har anpassats till erfarenheterna från fronten.

Snabbare anpassning gör hotet svårare att förutse

Enligt analyser från brittiska försvarsforskningsinstitutet RUSI har Ryssland förbättrat samordningen mellan olika vapensystem och metoder för målbekämpning.

Det innebär inte att alla ryska förband har samma förmåga. Skillnaderna inom den ryska militären är fortfarande stora.

Men när nya metoder fungerar på slagfältet kan de spridas till fler förband och användas i större skala.

För Sverige innebär det att militär teknik och försvarsplanering behöver utvecklas kontinuerligt. Skydd som fungerar mot en viss typ av drönare eller robot kan behöva förändras när motståndaren hittar nya angreppsmetoder.

Skoog Haslum pekar också på utvecklingen av långräckviddiga vapen och Rysslands återkommande kärnvapenhot. Det är en del av den bredare säkerhetsmiljö som Sveriges försvar måste förhålla sig till.

Ryssland har samtidigt blivit svagare

Trots de förbättrade stridsmetoderna har kriget inneburit stora förluster för Ryssland.

Särskilt betydelsefullt är att erfaren militär personal har gått förlorad. Soldater och befäl med lång utbildning och praktisk erfarenhet är svårare att ersätta än enklare materiel.

Det finns också kvarvarande brister i den ryska militära organisationen.

Ryssland har fortsatt svårt att omsätta begränsade framgångar vid fronten i större militära genombrott. Centraliserad ledning och problem med samordning begränsar fortfarande förmågan att genomföra omfattande operationer.

Det Ryssland har förbättrat	Svagheter som kvarstår
Anpassning av stridsmetoder	Förluster av erfaren personal
Drönarteknik och elektronisk krigföring	Brister i ledning och samordning
Spaning och långräckviddig bekämpning	Svårigheter att nå större genombrott
Spridning av nya taktiska erfarenheter	Höga ekonomiska och materiella kostnader

Den ekonomiska belastningen är ytterligare ett problem. Ryssland har lagt stora resurser på krigsproduktion och militära operationer under flera år.

Skoog Haslum beskriver den ryska krigsekonomin som ohållbar i längden.

Samtidigt innebär ekonomiska svårigheter inte automatiskt att Rysslands militära hot försvinner. Landet kan fortsätta prioritera försvarsindustrin och vissa vapensystem även om andra delar av ekonomin drabbas.

Så påverkar det Sveriges försvar

Den förändrade ryska krigföringen får betydelse för hur Sverige bygger upp sin militära förmåga.

Det handlar bland annat om att kunna upptäcka och bekämpa drönare, skydda viktiga anläggningar och möta hot från långräckviddiga vapensystem.

Under 2026 har flera svenska satsningar och övningar visat hur dessa förmågor prioriteras.

Sverige bygger upp långräckviddig bekämpning

I september meddelade Försvarsmakten att Sverige ska införa det amerikanska raketartillerisystemet Himars.

Systemet innebär en ny svensk förmåga att bekämpa mål med hög precision på stora avstånd från marken.

Det är en del av utvecklingen mot ett försvar som både kan skydda eget territorium och bidra till Natos gemensamma militära förmåga.

Även luftvärn och skydd mot drönare har fått ökad betydelse. Försvarsmakten utvecklar bland annat antidrönarsystemet LOKE.

Svenska förband övar mot nya hot

I oktober genomförde Försvarsmakten en omfattande drönarövning i Älvdalen. Omkring 400 deltagare från 17 förband deltog.

Övningen handlade inte bara om tekniken, utan också om hur snabbt militära enheter kan upptäcka hot, fatta beslut och anpassa sina metoder.

Det är samma typ av förmåga som Ewa Skoog Haslum lyfter fram som en rysk styrka.

Sveriges försvar behöver därmed både modern utrustning och organisationer som kan förändra sitt arbetssätt när nya hot uppstår.

Betyder varningen att Ryssland kan angripa Sverige?

Det är viktigt att skilja mellan Rysslands militära förmåga och sannolikheten för ett angrepp mot Sverige.

Försvarsmaktens offentliga bedömning den 19 oktober var att risken för ett väpnat angrepp mot Sverige är låg.

Däremot har risken för andra fientliga handlingar ökat. Det kan exempelvis handla om sabotage, cyberangrepp och andra former av verksamhet som syftar till att störa svenska samhällsfunktioner.

Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, har dessutom varnat för att Ryssland kan bygga upp sin militära förmåga i Sveriges närområde under kommande år. Hur snabbt det sker påverkas bland annat av utvecklingen i Ukraina.

Även Nato följer utvecklingen. Tidigare har Natos bedömning av det ryska hotet uppmärksammat skillnaden mellan risken för ett direkt militärt angrepp och andra former av rysk påverkan.

Natos förmåga att avskräcka och möta ett angrepp är också central för Sveriges säkerhet. Under hösten har alliansens militära svar på ett möjligt angrepp diskuterats, däribland möjligheten att slå mot mål långt bakom fronten.

Ewa Skoog Haslums varning ska därför inte tolkas som ett besked om att ett ryskt angrepp är nära förestående.

Den handlar om att det militära hotet förändras och att Sverige behöver kunna möta en motståndare som lär sig av sina erfarenheter.

Därför oroar utvecklingen Försvarsmakten

Den centrala frågan är inte om Ryssland har blivit starkare eller svagare på varje enskilt område, utan vilka förmågor landet kan använda mot Sverige och andra Natoländer.

En militär som har förlorat stora mängder personal och materiel kan fortfarande vara mycket farlig om den samtidigt utvecklar effektivare metoder för exempelvis långräckviddiga attacker.

För svensk del innebär det ett behov av fortsatt militär upprustning, bättre skydd och snabbare teknisk utveckling.

I Ekots lördagsintervju med Ewa Skoog Haslum den 31 oktober beskriver hon hur just den ryska förmågan att lära sig och förändras blivit en viktig del av den svenska hotbedömningen.