EuroLeague står inför ett av de största vägvalen i ligans historia. De 13 permanenta ägarklubbarna ska ta ställning till en modell som kan ge ligan 24 lag från säsongen 2027/28 och göra en stor del av platserna långsiktiga. Samtidigt närmar sig NBA Europe – och flera av de städer och klubbar som EuroLeague vill knyta till sig finns även på NBA:s europeiska karta.

Det handlar därför om betydligt mer än att lägga till fyra lag.

EuroLeague försöker säkra sin ställning i europeisk klubbasket innan en ny konkurrent med NBA:s ekonomiska och kommersiella muskler etablerar sig på kontinenten.

EuroLeague kan växa från 20 till 24 lag

EuroLeague spelar i dag med 20 klubbar. Planen är att gå upp till 24 från säsongen 2027/28.

De 13 klubbar som redan är aktieägare i EuroLeague ska enligt modellen få långsiktiga franchiseplatser utan någon ny inträdesavgift. Därutöver kan upp till åtta nya klubbar tas in som långsiktiga franchisetagare.

Minst två platser ska samtidigt även i framtiden kunna nås via EuroCup, medan systemet också ska lämna utrymme för wildcards.

Det innebär att EuroLeague inte blir en helt stängd liga av amerikansk modell. Men om samtliga åtta nya franchises delas ut kan 21 av 24 platser i praktiken bli långsiktigt bundna.

Det skulle vara ett stort steg bort från en europeisk modell där sportsliga resultat i högre grad avgör vilka klubbar som får spela på högsta nivån.

EuroLeague beskriver själv franchiseprocessen och planerna för expansionen på sin officiella webbplats.

14 bud har lämnats – men 13 kandidater kan identifieras

En särskilt intressant detalj är antalet klubbar som vill köpa sig in.

Enligt Reuters har totalt 14 bud lämnats in. De samlade franchiseavgifterna i buden överstiger 800 miljoner euro.

Däremot går det utifrån offentlig och tillräckligt säker information bara att namnge 13 kandidater.

• Crvena zvezda
• Partizan
• Virtus Bologna
• Valencia
• Paris Basketball
• Hapoel Tel Aviv
• Dubai Basketball
• London Lions
• Napoli Basket
• PAOK
• Roma Maxima
• Aris
• Hapoel Jerusalem

Flera av dem spelar redan i EuroLeague, medan andra försöker ta steget upp genom det nya franchisesystemet.

EuroLeague offentliggjorde under sommaren elva klubbar som hade gått vidare i processen. Därefter har Aris och Hapoel Jerusalem tillkommit i rapporteringen.

Det fjortonde budet har däremot inte kunnat knytas till en specifik klubb med tillräcklig säkerhet. Därför är det mer korrekt att tala om 14 bud än att presentera en lista med 14 namngivna klubbar.

London och Rom blir mycket mer än vanliga expansionsmarknader

Bland kandidaterna sticker London Lions och Roma Maxima ut.

Skälet är inte bara sportsligt.

London och Rom är samtidigt två av de marknader som NBA vill ha med i sin nya europeiska liga. Detsamma gäller bland annat Paris, Madrid, Barcelona, Milano, München, Aten och Istanbul.

Det skapar en direkt överlappning mellan EuroLeagues expansion och NBA:s planer.

En permanent EuroLeagueplats för en klubb i London eller Rom skulle därför inte bara innebära ett nytt lag i serien. Det skulle också ge EuroLeague ett starkare grepp om en marknad som NBA betraktar som strategiskt viktig.

Det gör expansionsprocessen till en kamp om Europas största basketstäder.

NBA Europe ska starta 2027

NBA har arbetat tillsammans med FIBA med planerna på en ny europeisk liga och siktar på start 2027.

En modell som presenterats bygger på omkring 16 lag, där huvuddelen skulle vara permanenta medan ett mindre antal platser kan nås genom sportslig kvalificering.

NBA har pekat ut bland annat London, Manchester, Paris, Lyon, Madrid, Barcelona, Rom, Milano, München, Berlin, Aten och Istanbul som prioriterade marknader.

Det är alltså i stor utsträckning samma ekonomiskt attraktiva städer som EuroLeague vill säkra.

NBA har samtidigt fortsatt samtalen med EuroLeague. Men NBA-kommissionären Adam Silver har gjort klart att projektet inte är beroende av ett avtal med den nuvarande europeiska toppligan.

NBA Europe kan starta även om parterna inte hittar någon gemensam lösning.

Hurbra har tidigare gått igenom NBA Europes planerade start 2027 och hur den nya ligan kan förändra maktbalansen i europeisk basket.

EuroLeague försöker göra klubbplatserna till tillgångar

Den mest avgörande förändringen finns kanske inte i antalet lag utan i ekonomin bakom platserna.

När en klubb får en långsiktig franchise blir platsen i EuroLeague något mer än en återkommande sportslig rättighet. Den blir en tillgång som klubben kan investera i och vars värde kan växa tillsammans med ligan.

De elva första buden på nya franchiseplatser uppgavs tillsammans motsvara nära 700 miljoner euro. Med 14 bud har totalsumman enligt Reuters passerat 800 miljoner euro.

Kandidaterna har dessutom presenterat omfattande investeringsplaner för de kommande åren.

EuroLeagues långsiktiga ambition är att öka såväl klubbarnas intäkter som värdet på hela tävlingen.

Det är lätt att se kopplingen till NBA Europe.

NBA:s modell bygger också på att permanenta platser i stora europeiska städer kan få mycket stora värden. Om EuroLeague först lyckas binda upp de starkaste klubbarna och marknaderna blir det betydligt svårare för NBA att bygga sin liga från ett tomt bord.

24 lag skapar ett nytt kalenderproblem

Expansionen väcker också en mer praktisk fråga.

Med 20 lag spelar varje klubb 38 matcher i EuroLeagues grundserie. Om 24 klubbar skulle möta samtliga motståndare både hemma och borta skulle grundserien växa till 46 matcher.

Det är svårt att få in i en europeisk basketkalender som redan är hårt belastad av nationella ligor, cuper och landslagsspel.

Därför har olika konferensmodeller diskuterats.

Ett möjligt upplägg är två grupper eller konferenser med tolv lag vardera, men någon sådan modell är ännu inte slutligt beslutad.

Det är en viktig skillnad. Expansionen till 24 lag har en tydlig strategisk riktning, men exakt hur tävlingen ska spelas är fortfarande en fråga som måste lösas.

Nuvarande ägarklubbar sitter på makten

Det är de 13 nuvarande aktieägarna som har störst inflytande över EuroLeagues väg framåt:

• Real Madrid
• Barcelona
• Baskonia
• Olimpia Milano
• Fenerbahçe
• Anadolu Efes
• Panathinaikos
• Olympiacos
• Maccabi Tel Aviv
• Bayern München
• ASVEL
• Žalgiris Kaunas
• CSKA Moskva

CSKA Moskva är fortfarande delägare trots att klubben inte deltar i EuroLeague efter avstängningen av ryska lag.

För de befintliga ägarna finns två motstridiga intressen.

Fler klubbar och större marknader kan höja ligans totala värde och ge EuroLeague en starkare position mot NBA. Samtidigt innebär fler permanenta medlemmar att både makt och framtida intäkter ska delas mellan fler parter.

Det är en av anledningarna till att beslutet är så strategiskt känsligt.

Risken är två konkurrerande toppligor

Den stora frågan inför 2027 är vad som händer om EuroLeague och NBA Europe fortsätter på var sitt håll.

Då kan europeisk basket få två konkurrerande internationella toppligor som slåss om samma resurser.

Det gäller inte bara klubbar.

• de bästa spelarna
• sponsorer
• tv- och streamingavtal
• stora arenor
• attraktiva matchdatum
• publik i Europas största städer
• investerare och klubbägare

Europeisk basket har upplevt maktkamper tidigare, inte minst mellan EuroLeague och FIBA.

Skillnaden den här gången är motståndaren.

NBA är världens kommersiellt starkaste basketorganisation och behöver inte bygga ett nytt varumärke från grunden.

EuroLeague har å andra sidan något NBA saknar: de etablerade europeiska storklubbarna, deras supporterbaser och en redan fungerande internationell tävling.

Därför är dagens beslut så viktigt

Det enkla sättet att beskriva EuroLeagues plan är att ligan vill växa från 20 till 24 lag.

Det underskattar vad som faktiskt står på spel.

Om modellen genomförs kan EuroLeague låsa fast 21 långsiktiga klubbar, dra in hundratals miljoner euro i franchiseavgifter och säkra flera av de marknader som NBA behöver för sin europeiska expansion.

NBA Europe planerar samtidigt att starta 2027.

Det betyder att besluten som tas nu kan avgöra vilken struktur europeisk elitbasket har under många år framöver.

Frågan är därför inte bara vilka fyra lag som får spela i EuroLeague.

Den verkliga frågan är vem som hinner forma Europas nästa basketliga först.