EU har misslyckats med att enas om en normal förlängning av sanktionerna mot omkring 2 600 ryska personer och organisationer. I stället hålls de vid liv i bara sju dagar. Bakom låsningen finns ett franskt krav på att miljardären Alisher Usmanov ska tas bort från listan – ett krav som enligt uppgifter kopplas till Frankrikes försök att få fängslade medborgare frigivna i Azerbajdzjan.

EU:s ambassadörer nådde på måndagen den 14 september ingen överenskommelse om den fortsatta sanktionsregimen mot personer och företag som anses stödja eller gynnas av Rysslands krig mot Ukraina.

Den lösning som återstod blev ovanlig: sanktionerna förlängs bara till den 22 september 2026.

Normalt förlängs den här typen av listningar med sex månader i taget. EU hade dessutom diskuterat att gå över till en längre tolvmånadersperiod.

Nu har medlemsländerna i stället fått ytterligare en vecka på sig att lösa konflikten.

I centrum står den rysk-uzbekiske miljardären Alisher Usmanov.

Frankrike och Slovakien vill att han tas bort från sanktionslistan. Om frågan inte löses före nästa deadline riskerar hela den aktuella individuella sanktionsregimen att löpa ut.

Frankrike hänvisar till nationell säkerhet

Frankrike har offentligt motiverat sitt krav med vad landet beskriver som frågor kopplade till nationell säkerhet.

Paris har inte närmare specificerat exakt vad som avses.

Enligt Financial Times finns dock en betydligt mer konkret bakgrund. Tidningen uppger med hänvisning till personer med insyn att Frankrike försöker få flera franska medborgare som sitter fängslade i Azerbajdzjan frigivna.

Att få bort Usmanov från EU:s sanktionslista ska enligt uppgifterna ingå i det diplomatiska spelet kring fångarna.

Det är en politiskt känslig koppling.

Sanktionerna mot Usmanov infördes som en del av EU:s svar på Rysslands aggression mot Ukraina. Om de nu lättas för att hjälpa Frankrike att lösa en separat konflikt med Azerbajdzjan skulle det öppna för att EU:s Rysslandssanktioner används som förhandlingsvaluta i helt andra frågor.

Frankrike har inte offentligt bekräftat att en avlistning av Usmanov är direkt kopplad till en fånguppgörelse.

Djup konflikt mellan Frankrike och Azerbajdzjan

Relationen mellan Paris och Baku har försämrats kraftigt under de senaste åren.

Det franska utrikesdepartementet har beskrivit läget som en tidigare oöverträffad kris i relationerna mellan länderna.

Frankrike har bland annat anklagat Azerbajdzjan för godtyckliga gripanden av franska medborgare, påtryckningar mot franska diplomater och försök att påverka utvecklingen i franska utomeuropeiska territorier.

Särskilt Nya Kaledonien har blivit en konfliktpunkt.

Frankrike har anklagat azerbajdzjanska aktörer för att understödja informationskampanjer och separatistiska krafter där. Baku har avvisat delar av kritiken och i sin tur anklagat Frankrike för inblandning i Kaukasus.

Två av de franska medborgare som under senare tid uppmärksammats i Azerbajdzjan är Martin Ryan och Anass Derraz.

Ryan dömdes i mars till tio års fängelse. Även Derraz har suttit fängslad under lång tid.

Det är däremot inte offentligt bekräftat att just dessa två personer omfattas av den uppgörelse som Financial Times uppger att Frankrike försöker nå.

Därför är Usmanov sanktionerad

Alisher Usmanov har länge varit en av de mest uppmärksammade personerna på EU:s Rysslandslista.

EU beskriver honom som en ledande affärsman med stora ekonomiska intressen inom bland annat gruvor, metallindustri, telekom och teknik.

Unionens motivering bygger bland annat på hans affärsintressen och på vad EU beskriver som nära förbindelser med personer kring Vladimir Putin och den ryska makteliten.

Usmanov har bestridit den bilden och försökt få sanktionerna hävda genom juridiska processer.

Sanktionerna innebär bland annat att hans tillgångar inom EU fryses och att europeiska personer och företag inte får göra ekonomiska resurser tillgängliga för honom.

Det är just den typen av restriktioner som skulle försvinna för Usmanov om han tas bort från listan.

Slovakien vill även lyfta Michail Fridman

Frankrike är inte ensamt om att pressa EU i frågan.

Slovakien har under en längre tid krävt förändringar i sanktionslistan och vill bland annat att både Alisher Usmanov och miljardären Michail Fridman ska tas bort.

Bratislava har hänvisat till juridiska argument och ifrågasatt om det finns tillräckliga skäl att fortsätta sanktionera vissa personer.

Samma konflikt blossade upp redan i våras.

Även då hotade Slovakien att blockera en förlängning om Usmanov och Fridman blev kvar på listan. Ungern stödde då krav på att flera personer skulle strykas.

EU lyckades till slut enas.

Skillnaden nu är att Slovakien har fått stöd av Frankrike, ett av EU:s största medlemsländer och samtidigt en av de tyngsta europeiska aktörerna i stödet till Ukraina.

Det gör konflikten betydligt svårare att avfärda som ännu en strid mellan Bryssel och de regeringar som regelbundet bromsat nya Rysslandsåtgärder.

Om EU inte enas före den 22 september

EU:s individuella sanktioner kräver enhällighet mellan medlemsländerna.

Det betyder att alla 27 regeringar måste acceptera en förlängning.

Om inget nytt beslut fattas före den 22 september riskerar den aktuella sanktionsperioden därför att upphöra.

Konsekvenserna skulle bland annat beröra:

• frysta tillgångar för sanktionerade personer och organisationer
• förbud för EU-aktörer att göra pengar eller ekonomiska resurser tillgängliga för dem
• reseförbud för de individer som omfattas

Det handlar om omkring 2 600 personer och organisationer enligt EU-rådets senaste formella uppgifter.

Siffran ska inte blandas ihop med alla sanktioner som EU infört mot Ryssland sedan invasionen av Ukraina.

Alla Rysslandssanktioner försvinner inte

Ett misslyckande den 22 september skulle vara dramatiskt, men det skulle inte innebära att samtliga EU-sanktioner mot Ryssland upphör.

De omfattande ekonomiska och sektoriella sanktionerna ligger under andra rättsliga beslut.

Det gäller exempelvis restriktioner inom handel, teknologi, finans och energi.

EU beslutade tidigare i år att förlänga de ekonomiska sanktionerna till 31 juli 2027.

De påverkas alltså inte automatiskt av den konflikt som nu gäller den individuella listan.

Detsamma gäller vissa andra sanktionssystem som EU använder mot Ryssland och ryska aktörer.

Det som står på spel nästa vecka är ändå en av unionens viktigaste sanktionsmekanismer mot enskilda personer och företag.

Risken: fler namn blir förhandlingsbrickor

Den principiellt största frågan är vad som händer om Frankrike lyckas.

Sanktionssystemets krav på enhällighet innebär att varje medlemsland i praktiken kan hota med att blockera hela listan för att få igenom ett krav på en enskild person.

Om Usmanov tas bort på fransk begäran kan andra länder kräva samma sak för personer de själva vill skydda eller använda i andra förhandlingar.

Det finns redan tecken på just den utvecklingen.

Financial Times uppger att andra medlemsländer har börjat diskutera ytterligare avlistningar om Frankrike får igenom sitt krav beträffande Usmanov.

Slovakiens krav på Michail Fridman ligger samtidigt kvar.

Därmed riskerar EU att hamna i en situation där varje förlängning av den ryska sanktionslistan blir en större förhandling om enskilda oligarker, nationella intressen och andra utrikespolitiska konflikter.

Det är betydligt svårare att hantera än en enskild strid om Usmanov.

Zelenskyj varnar för lättnader

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har redan reagerat på diskussionerna om både Usmanov och Fridman.

Han argumenterar för att trycket mot ryska affärsmän med kopplingar till den ekonomiska och politiska makteliten måste ligga kvar.

Kyiv ser sanktionerna som ett sätt att öka kostnaden för fortsatt krig och att få inflytelserika personer i Ryssland att pressa landets ledning.

Att lätta sanktionerna mot sådana personer går därför rakt emot Ukrainas linje.

Konflikten blir därmed också en fråga om vilken signal EU skickar till Kyiv när unionen samtidigt försöker visa att stödet till Ukraina är långsiktigt.

En vecka att lösa EU:s nya sanktionskris

Den sju dagar långa förlängningen löser ingenting i sak.

Den flyttar bara beslutet.

EU har fram till den 22 september på sig att hitta en kompromiss som Frankrike och Slovakien accepterar utan att andra medlemsländer börjar kräva egna eftergifter.

Det är där den större risken ligger.

EU:s sanktioner har sedan invasionen byggt på idén att medlemsländerna gemensamt ska kunna hålla ett långsiktigt ekonomiskt och politiskt tryck på Ryssland.

När ett av unionens största medlemsländer nu försöker koppla en sanktionerad rysk miljardär till ett helt annat nationellt säkerhetsproblem blir gränsen mellan gemensam Rysslandspolitik och nationella särintressen betydligt mindre tydlig.

Och om Usmanov blir den första stora förhandlingsbrickan behöver han inte bli den sista.