EU:s köp av flytande naturgas från det ryska Yamalprojektet har nått ett uppskattat värde på 7,28 miljarder euro under 2026 – redan mer än under hela förra året. Samtidigt återstår bara några månader innan unionens förbud mot de långsiktiga ryska LNG-kontrakten träder i kraft. Bakom miljardrusningen finns både ökade leveranser, gamla avtal som utnyttjas innan stoppet och ett kraftigt högre europeiskt gaspris efter krisen i Mellanöstern.

EU är på väg att avveckla sin sista stora direkta kanal för rysk LNG. Ändå har Europa under månaderna före stoppet blivit ännu viktigare för Yamalprojektet i nordvästra Sibirien.

Under januari–augusti 2026 tog EU-hamnar emot omkring 11,39 miljoner ton LNG från Yamal, fördelat på 156 laster. Det var drygt 10 procent mer än under samma period 2025.

Samtidigt minskade Yamalprojektets totala globala export något.

Resultatet är att närmare 89 procent av projektets LNG-export under perioden gick till Europa, jämfört med drygt 78 procent året före.

EU:s Yamal-köp har passerat hela 2025 i värde

Det mest uppseendeväckande är ändå pengarna.

Miljöorganisationen Urgewald uppskattar att värdet på EU:s Yamal-import fram till början av september nådde cirka 7,28 miljarder euro. Det är något mer än organisationens uppskattning på cirka 7,2 miljarder euro för hela 2025.

Det innebär däremot inte att EU redan har importerat en större fysisk mängd Yamal-LNG än under hela förra året.

I början av september motsvarade årets leveranser fortfarande ungefär tre fjärdedelar av 2025 års helårsvolym.

Det är alltså framför allt värdet på gasen som har exploderat.

Beräkningen bygger på Yamal-volymer och det genomsnittliga europeiska TTF-priset för respektive månad. Den ska därför ses som en uppskattning av gasens marknadsvärde – inte som verifierade fakturor från Novatek eller som en exakt summa som har betalats till den ryska staten.

Gaspriset har gjort de ryska lasterna betydligt dyrare

Den stora skillnaden mot förra året är den europeiska gasmarknaden.

Gaspriserna har stigit kraftigt efter störningarna i Mellanöstern och problemen för den globala LNG-handeln. TTF-priset har under perioder legat omkring dubbelt så högt som ett år tidigare.

Det gör varje kvarvarande rysk LNG-last betydligt mer värdefull.

Krisen kring Hormuzsundet har blivit särskilt viktig. Före störningarna passerade nästan en femtedel av världens LNG-handel genom sundet, framför allt leveranser från Qatar och Förenade Arabemiraten.

När sådana volymer försvinner eller blir osäkrare tvingas europeiska köpare konkurrera hårdare om alternativa laster.

Samtidigt fortsätter rysk LNG från Yamal att anlända till europeiska terminaler under de gamla kontrakt som ännu omfattas av övergångsreglerna.

Det har skapat ett ovanligt läge där EU förbereder ett fullständigt stopp samtidigt som den ryska gas som fortfarande får importeras har blivit dyrare.

Hurbra har tidigare beskrivit hur Europas gaspris har rusat samtidigt som lagernivåerna varit pressade.

EU:s egen energimyndighet ser frontloading

Att importen ökar precis före stoppet är inte bara ett resultat av priserna.

EU:s energitillsynsmyndighet ACER pekar uttryckligen på att importörer tidigarelägger leveranser inför de kommande restriktionerna.

Under våren ökade den ryska LNG-importen tydligt jämfört med året före. ACER pekar på flera orsaker samtidigt: gamla kontrakt används så länge de fortfarande är tillåtna, leveransmönster anpassas inför förbudet och gas som tidigare skulle ha omlastats i Europa och skickats vidare stannar nu i större utsträckning inom EU.

Dessutom försöker europeiska köpare säkra så mycket gas som möjligt efter störningarna i Mellanöstern.

Det gör det rimligt att beskriva utvecklingen som en form av frontloading.

Men det betyder inte att EU bygger upp ett särskilt lager med rysk LNG inför årsskiftet.

När LNG har lossats, återförgasats och matats in i Europas sammanlänkade gasnät blandas den med gas från andra källor. En del kan gå till lager, medan annan gas förbrukas direkt eller säljs vidare över nationsgränser.

Det går därför inte att säga att Europa systematiskt bygger ett separat Yamal-lager inför förbudet.

Frankrike, Belgien och Spanien tar emot mest

De största mottagarländerna finns i Västeuropa.

Under första halvåret 2026 tog Frankrike emot omkring 3,74 miljoner ton Yamal-LNG. Belgien låg på cirka 2,70 miljoner ton och Spanien på ungefär 2,50 miljoner ton.

Även Nederländerna och Portugal tog emot leveranser.

Bland de viktigaste terminalerna finns Zeebrugge i Belgien, Dunkerque och Montoir i Frankrike samt Bilbao och Gate-terminalen i Rotterdam.

Mottagarlandet behöver däremot inte vara samma sak som den slutliga köparen.

Gas som lossas i exempelvis Frankrike kan vara kontrakterad av ett bolag från ett annat land och därefter transporteras vidare genom det europeiska gasnätet.

Gamla kontrakt håller handeln vid liv

En viktig förklaring till den stora importen är de mycket långvariga kontrakt som tecknades långt innan EU beslutade att fasa ut rysk gas.

Spanska Naturgy har exempelvis ett Yamal-kontrakt som löper ända till 2041 och omfattar omkring 38 TWh per år.

Det tyska statsägda energibolaget SEFE har via ett Singaporebolag ett avtal om omkring 2,9 miljoner ton Yamal-LNG om året fram till 2040.

Även TotalEnergies har en central roll.

Det franska bolaget äger 20 procent av själva Yamal LNG-projektet och har dessutom ett långsiktigt avtal om stora volymer från anläggningen.

TotalEnergies har därmed både ägarintresse och kommersiella LNG-kontrakt kopplade till projektet.

Det är just sådana gamla avtal som fortfarande kan leverera under övergångsperioden.

Från 1 januari 2027 stängs den sista stora dörren

EU:s regelverk innebär att nya ryska LNG-affärer redan är kraftigt begränsade.

Den avgörande brytpunkten kommer däremot den 1 januari 2027.

Då upphör övergångsperioden för äldre långfristiga kontrakt som ingicks före sommaren 2025. Därefter ska även inköp, import och överföring av LNG enligt dessa avtal förbjudas.

Det betyder att bolagen inte fritt kan teckna nya Yamal-kontrakt och öka volymerna hur som helst under hösten.

Däremot kan de fortsätta ta emot stora mängder inom ramen för de gamla kontrakten fram till årsskiftet.

Det är därför de sista månaderna 2026 blivit så viktiga.

ACER följer löpande utfasningen av rysk gas och effekterna av de kommande förbuden.

7,3 miljarder euro går inte direkt till ryska staten

De stora importsiffrorna gör det lockande att säga att EU har skickat 7,3 miljarder euro till Ryssland.

Så enkelt är det inte.

Yamal LNG ägs till 50,1 procent av ryska Novatek. TotalEnergies äger 20 procent, kinesiska CNPC 20 procent och Silk Road Fund 9,9 procent.

Projektets intäkter används dessutom till kostnader, transporter, finansiering, skatter, utdelningar och andra betalningar.

Samtidigt har Yamalprojektet omfattande ryska skattelättnader.

Det finns därför ingen offentlig, verifierad siffra som visar exakt hur mycket av EU:s uppskattade 7,28 miljarder euro under 2026 som slutligen hamnar hos Novatek eller i den ryska statsbudgeten.

Det säkra är att exporten fortsätter generera betydande intäkter till ryska intressen och skattebetalningar i Ryssland.

Men 7,28 miljarder euro ska beskrivas som ett uppskattat bruttoimportvärde – inte som rysk statlig intäkt.

Ryssland behöver Europa mer än normalt inför vintern

Yamals geografi gör också hösten extra viktig.

Under sommaren kan vissa laster skickas österut längs den norra sjövägen till Asien. Det bidrog till att leveranserna till EU föll tydligt i augusti jämfört med året före.

När vintern kommer blir den asiatiska vägen betydligt svårare.

Samtidigt ligger de europeiska terminalerna relativt nära Yamal, vilket gör att de specialbyggda LNG-fartygen snabbt kan lossa lasten och återvända till Arktis.

Det innebär att vintern 2026–2027 blir speciell.

Det är den sista vintern då Yamalprojektet kan använda EU-marknaden i stor skala innan förbudet får full effekt.

Europa ska ersätta miljontals ton LNG på en pressad marknad

Det stora frågetecknet är vad som händer efter årsskiftet.

Europa behöver då ersätta en betydande mängd rysk LNG samtidigt som den globala marknaden redan är ansträngd.

På längre sikt väntas ny exportkapacitet från framför allt USA förbättra tillgången på LNG.

Men IEA bedömer att problemen efter Mellanösternkriget kan påverka marknaden både 2026 och 2027.

Därmed sammanfaller EU:s ryska LNG-stopp med en period då konkurrensen om alternativa laster kan vara ovanligt hård.

ACER har ännu inte velat ange någon exakt priseffekt av förbudet.

Det beror på att utfallet kommer att styras av flera faktorer samtidigt: vinterns temperaturer, europeiska lagernivåer, tillgången på amerikansk LNG, utvecklingen i Mellanöstern och efterfrågan från Asien.

Ett stopp behöver därför inte leda till fysisk gasbrist i Europa.

Men om marknaden redan är pressad när Yamal-volymerna försvinner ökar risken för högre priser.

Sverige påverkas främst genom priset

Sveriges direkta beroende av naturgas är litet jämfört med stora delar av kontinenten.

Naturgas står för omkring 3 procent av Sveriges totala energitillförsel och förbrukningen ligger runt 10 TWh per år.

Det betyder att ett ryskt LNG-stopp knappast är ett direkt försörjningshot mot Sverige.

Den indirekta effekten är viktigare.

Svenska gaspriser påverkas av den europeiska marknaden, och höga gaspriser på kontinenten kan också påverka elpriset genom Europas sammankopplade elsystem.

Gaseldade kraftverk i andra länder sätter under vissa timmar marginalpriset på el. När deras bränslekostnad stiger kan effekten spridas till svenska elområden, framför allt i södra Sverige.

Hur stor påverkan blir avgörs samtidigt av bland annat väder, vattenkraft, kärnkraftsproduktion och överföringskapacitet.

EU:s snabba uppgång i Yamal-importen innebär därför en tydlig paradox inför 2027.

Unionen försöker göra sig oberoende av rysk energi, men under de sista månaderna före stoppet köper Europa stora mängder Yamal-LNG samtidigt som höga gaspriser gör leveranserna mer värdefulla än tidigare.

Från januari försvinner den möjligheten.

Då börjar den verkliga prövningen av hur lätt Europa kan ersätta den ryska LNG:n – och till vilket pris.