Störningarna i Hormuzsundet har gjort ett av världens största vilande energiprojekt betydligt mer attraktivt. Norska Equinor ser nu ett starkare argument för Tanzania LNG – en satsning som uppskattas kosta omkring 42 miljarder dollar men som fortfarande saknar både slutliga avtal och investeringsbeslut.

Equinors besked handlar framför allt om geografi. Flytande naturgas från Tanzanias kust skulle kunna skeppas direkt över Indiska oceanen till asiatiska köpare utan att passera Hormuzsundet, där kriget med Iran har slagit hårt mot både energianläggningar och fartygstrafik.

– Man vill inte vänta för länge med att få ut nya LNG-volymer på marknaden, var budskapet när Equinors internationella chef Philippe Mathieu kommenterade projektet för Reuters den 25 augusti.

Det betyder inte att bygget är på väg att starta. Men krisen har gett ett länge ifrågasatt projekt ett nytt strategiskt värde.

Tanzania erbjuder en väg runt Hormuz

Nästan en femtedel av världens handel med flytande naturgas, LNG, passerade före kriget genom Hormuzsundet. Qatar och Förenade arabemiraten saknar fungerande alternativa exportvägar för de stora volymerna, och nästan 90 procent av gasen som gick genom sundet 2025 var avsedd för Asien.

Sedan störningarna började i mars har tillförseln från de båda länderna minskat med mer än 300 miljoner kubikmeter om dagen. Producenter i andra delar av världen har ersatt omkring tre fjärdedelar av bortfallet, men priserna i både Asien och Europa ligger fortfarande tydligt över förra årets nivåer.

Det är den erfarenheten som förändrar kalkylen. Tanzania ligger vid Indiska oceanen och behöver inte samma passage för att nå marknader som Indien, Kina, Sydkorea och andra stora asiatiska importörer. För köpare som tidigare såg Qatar som en av världens säkraste leverantörer har själva färdvägen blivit en risk som måste prissättas.

Här finns en utförligare förklaring av varför Hormuzsundet är så viktigt för världens energihandel.

Gasen är hittad – men projektet är inte beslutat

Tanzania LNG bygger på stora fynd i djuphavsblock utanför landets södra kust. Totalt har 47,13 biljoner kubikfot gas kopplats till blocken som ska försörja projektet. Equinor opererar Block 2, där bolaget anger mer än 20 biljoner kubikfot gas på plats efter nio fynd.

En landbaserad LNG-anläggning är planerad i Lindi-regionen. Platsen valdes redan 2013 och mark- och kompensationsprocessen är genomförd. Trots det finns ännu ingen byggd anläggning och ingen LNG-produktion.

Equinor och Shell är gemensamma operatörer för den samlade LNG-satsningen. Exxon Mobil, Pavilion Energy, Medco Energi och statliga Tanzania Petroleum Development Corporation, TPDC, finns också bland partnerna.

Equinor har 65 procents deltagande i Block 2 och Exxon Mobil 35 procent, medan TPDC har rätt att gå in med 10 procent. Det är däremot inte samma sak som att Equinor ska betala motsvarande andel av hela projektets uppskattade kostnad. Den slutliga ägar- och kostnadsfördelningen för den samlade utvecklingen är inte offentlig.

Tidigare genombrott har runnit ut i sanden

Förseningarna är inte någon mindre detalj. En preliminär värdlandsöverenskommelse undertecknades i juni 2022 och skulle bana väg för de slutliga avtalen. Redan då var förhoppningen att förhandlingarna snart skulle avslutas.

I mars 2023 sade Tanzanias regering att förhandlingarna var klara och att kontrakten höll på att färdigställas. Målet var ett slutligt investeringsbeslut 2025. Processen stannade ändå upp när regeringen ville ändra delar av den finansiella överenskommelsen.

Två år senare förhandlade parterna fortfarande om skatteincitament, lönsamhet och framtida produktionsvolymer. Nya möten mellan Tanzanias energiminister, Equinor och Shell hölls i april 2026 med det uttalade syftet att skynda på projektet, men något slutligt avtal har ännu inte presenterats.

Även kostnaden visar hur rörligt underlaget är. Projektet beskrevs som en satsning på omkring 30 miljarder dollar 2023. Den aktuella tanzaniska uppskattningen är cirka 42 miljarder dollar. Det är varken en fastställd byggbudget eller ett belopp som Equinor ensamt har åtagit sig att investera.

Iran-krisen löser bara ett av problemen

Hormuzkrisen gör Tanzania mer värdefullt på tre sätt. Projektet ligger utanför Mellanösterns mest utsatta exportled, det kan nå Asien utan en lång omväg och det kan kompensera för en del av den kapacitet som försenas efter skador på Qatars LNG-infrastruktur.

Men ett säkrare geografiskt läge skapar inte automatiskt en lönsam investering. Parterna måste enas om skatter och villkor, säkra långsiktiga köpeavtal, bestämma anläggningens omfattning, ordna finansiering och fatta ett gemensamt investeringsbeslut. Därefter följer flera års projektering och byggande.

Tanzania LNG kan därför inte ersätta den gas som saknas i den pågående krisen. Projektets verkliga marknad finns längre fram under 2030-talet.

För Equinor är uppsidan ändå betydande. Bolaget skulle kunna omvandla mer än ett decennium gamla fynd till en långlivad internationell gasaffär, få en ny exportbas utanför Norge och Mellanöstern och sälja mer LNG till växande asiatiska marknader.

Nedsidan är lika konkret: kapital kan bindas i ett av världens dyraste energiprojekt samtidigt som avtalsvillkor, kostnader, tidplan och köpare fortfarande är osäkra. Iran-krisen höjer projektets strategiska värde, men den garanterar inte tillräcklig avkastning.

Asiatiska köpare behöver både säker och billig gas

För importländerna i Asien är Tanzania attraktivt eftersom leveransvägen är mindre utsatt. Samtidigt har 2026 visat att många köpare inte klarar hur höga LNG-priser som helst. Asiatiska spotpriser låg i genomsnitt 45 procent högre under andra kvartalet än ett år tidigare, och flera länder minskade användningen eller bytte till kol och inhemsk gas.

Ett tanzaniskt projekt måste därför konkurrera med mer än geografi. Det måste också erbjuda priser och långtidsavtal som fungerar för köparna.

Konkurrensen blir hård. Omkring 180 miljoner ton ny årlig LNG-kapacitet från redan beslutade projekt kan nå marknaden fram till 2030, mycket av den innan Tanzania hinner börja exportera. Samtidigt väntas den globala efterfrågan fortsätta växa kraftigt. Shell bedömer att världen kan behöva nära 700 miljoner ton LNG om året 2050, cirka 65 procent mer än 2025.

Det finns alltså ett möjligt utrymme för Tanzania, men ingen enkel väg dit. Equinors besked gör projektet mer trovärdigt som en del av nästa stora LNG-våg. Nästa verkliga genombrott är ändå inte ännu ett positivt uttalande, utan undertecknade slutavtal och ett investeringsbeslut.