Polisen ska kunna låtsas vara barn på nätet, försöka köpa vapen och narkotika av gängkriminella och använda fiktiva övergreppsbilder för att ta sig in i slutna forum. Det är några av verktygen i Tidöpartiernas nya förslag om brottsprovokation.

Förslaget presenterades måndagen den 7 september, sex dagar före riksdagsvalet. Regeringen och Sverigedemokraterna beskriver det som ytterligare ett steg för att ge polisen bättre möjligheter att bekämpa organiserad och svårutredd brottslighet.

Samtidigt går förslaget rakt in i en av de känsligaste rättssäkerhetsfrågorna inom brottsbekämpningen: hur långt staten ska få gå för att locka fram ett brott.

Gränsen som regeringssidan nu försöker dra är att polisen ska få provocera fram en brottslig handling – men inte skapa en brottslig vilja som inte redan fanns.

Polisen ska få ta en betydligt mer aktiv roll

Förslaget innebär att särskilda provokativa åtgärder ska regleras uttryckligt i lag. I dag finns ingen motsvarande samlad lagreglering, även om polisen redan kan arbeta med olika former av infiltrations- och provokationsliknande metoder inom vissa ramar.

Tanken är nu att polis och åklagare ska få tydligare stöd för att aktivt skapa situationer där en misstänkt kan avslöja sin brottslighet.

Regeringens egna exempel visar hur långtgående metoder det kan handla om.

Metod	Så ska den kunna användas
Falsk identitet på nätet	Polisen kan utge sig för att vara ett barn i kontakt med misstänkta sexualbrottslingar
Narkotika och vapen	Polisen kan kontakta kriminella nätverk och försöka köpa narkotika eller vapen
Fiktiva övergreppsbilder	Polisen kan skapa och dela fiktivt material för att få tillträde till slutna forum
Dolda fordon	Myndigheter kan använda fiktiva fordonsuppgifter för att försvåra identifiering av polisens fordon

Den sista delen om fordon hör formellt till en separat lagstiftning men presenterades som en del av samma paket med nya verktyg.

Det centrala i brottsprovokationen är att polisen inte längre bara ska behöva observera eller vänta på att ett brott sker. Myndigheterna ska i vissa situationer själva kunna ta initiativ till kontakten.

En polis kan exempelvis kontakta någon i ett kriminellt nätverk och efterfråga ett vapen. På samma sätt kan en polis under falsk identitet söka kontakt med personer som misstänks vilja begå sexualbrott mot barn på nätet.

Det ligger nära den utveckling där allt större delar av den organiserade brottsligheten sker digitalt. Hurbra har tidigare skrivit om hur polisen har fått Tiktok att ta bort brottsrekryteringar efter att unga försökt värvas till kriminalitet via plattformen.

Behöver inte alltid finnas en färdig misstänkt

En viktig del i förslaget är att provokativa åtgärder inte bara ska kunna riktas mot en person som redan är skäligen misstänkt för brott.

Metoden ska även kunna användas för att ta reda på vem som är skäligen misstänkt.

Det öppnar för situationer där polisen exempelvis befinner sig i ett digitalt nätverk eller forum där brott misstänks pågå, men ännu inte vet exakt vilken person som ligger bakom aktiviteten.

Det betyder däremot inte att polisen ska få gå ut helt fritt och försöka få slumpmässiga människor att begå brott.

Åtgärderna ska användas inom en förundersökning och enligt regeringens presentation vara förbehållna allvarlig eller svårutredd brottslighet. Det ska dessutom krävas att den provokativa åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

Beslut ska fattas av åklagare.

De begränsningarna blir viktiga för hur långt lagen faktiskt kan användas i praktiken.

Polisen ska inte få skapa brottsligheten från början

Det juridiskt känsligaste ligger i skillnaden mellan att avslöja en vilja att begå brott och att själv skapa den.

Regeringssidan har vid presentationen markerat att polisen inte ska få provocera en person till att begå ett brott som personen annars inte hade begått.

Det är en viktig skillnad mot hur den bakomliggande statliga utredningen resonerade.

Utredningen öppnade för en mer långtgående modell där den traditionella svenska spärren mot att väcka en helt ny brottslig vilja skulle få mindre betydelse.

Det mötte tung remisskritik.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet avstyrkte den delen och efterlyste en tydligare laglig begränsning. Grundprincipen har länge varit att polisen kan skapa möjligheter för en person att avslöja en redan existerande brottslig avsikt, men inte plantera själva idén.

Den skillnaden kan låta teoretisk men blir avgörande i praktiken.

Om en polis exempelvis kontaktar en person som redan säljer narkotika och frågar om att få köpa narkotika ligger situationen nära att avslöja pågående kriminalitet.

Om polisen däremot övertalar en person som inte tidigare tänkt sälja narkotika att börja göra det är situationen en annan.

Det är den senare typen av provokation som regeringssidan säger inte ska tillåtas.

Barn under 15 år väcker särskild kritik

Ännu känsligare blir reglerna när en misstänkt person är under 15 år.

Förslaget ska i vissa situationer kunna användas även i utredningar där barn under straffmyndighetsåldern berörs.

Det har mött tydlig kritik från Justitieombudsmannen, JO.

JO har samtidigt varit positiv till själva grundtanken att provokativa åtgärder regleras i lag. En tydlig lag kan i sig stärka rättssäkerheten jämfört med en ordning där gränserna i hög grad utvecklas genom praxis.

Men myndigheten har varit kritisk till att låta reglerna omfatta barn under 15 år.

Invändningarna handlar bland annat om integritet, vilseledande från statens sida och hur metoden förhåller sig till barnkonventionen.

Det finns också en bredare fråga om hur många personer som kan komma att utsättas för provokativa åtgärder när polisen använder metoden för att försöka identifiera vem som är misstänkt.

Ju tidigare i en utredning metoden används, desto större kan risken bli att personer som aldrig gjort sig skyldiga till något utsätts för avancerade och vilseledande polisoperationer.

Fiktiva övergreppsbilder ska kunna användas

En av de mest uppmärksammade delarna gäller sexualbrott mot barn.

Polisen ska kunna framställa och dela fiktiva barnpornografiska bilder för att få tillgång till digitala miljöer där övergreppsmaterial sprids.

I praktiken kan vissa slutna forum kräva att nya användare själva delar material innan de får tillgång till resten av innehållet.

Det skapar ett problem för polisen.

Om en infiltratör inte kan dela material kan det vara omöjligt att ta sig in i miljön. Samtidigt kan staten naturligtvis inte börja sprida verkliga övergreppsbilder som en del av en operation.

Lösningen som föreslås är därför fiktivt material.

Åtgärden ska enligt presentationen användas vid utredningar om allvarliga sexualbrott mot barn och grovt barnpornografibrott.

Integritetsskyddsmyndigheten har inte motsatt sig själva möjligheten att använda fiktiva bilder, men har pekat på riskerna om verkliga barn eller verkligt övergreppsmaterial används som grund för att skapa bilderna.

Även manipulerat eller AI-genererat material kan i vissa fall behålla identifierbara drag från ett verkligt barn.

Den typen av användning kräver därför strikta gränser.

Europakonventionen sätter också stopp

Frågan handlar inte bara om svensk lag.

Europadomstolens praxis sätter en yttersta gräns för hur långt myndigheter kan gå när de provocerar fram brott.

Rätten till en rättvis rättegång kan påverkas om staten själv har drivit en person till att begå ett brott och därefter åtalar personen för just det brottet.

Även rätten till privatliv kan aktualiseras när polisen arbetar under falska identiteter och tar sig in i privata digitala miljöer.

Det betyder att en svensk lag inte automatiskt gör varje form av brottsprovokation tillåten.

Domstolar kommer fortfarande behöva bedöma hur metoden har använts i det enskilda fallet.

Samtidigt är den juridiska remissbilden inte ensidigt negativ. Sveriges Advokatsamfund har ställt sig bakom att området får en uttrycklig lagreglering.

En tydligare lag kan både ge polisen större befogenheter och göra det tydligare när myndigheterna har gått för långt.

Polisen ville gå ännu längre

Polismyndigheten har varit positiv till den nya regleringen och efterfrågat bättre möjligheter att använda provokativa metoder.

På vissa punkter har polisen dessutom velat gå längre än det förslag som regeringssidan nu presenterar.

Polisen har bland annat ifrågasatt kravet på att en provokativ åtgärd måste vara av synnerlig vikt för utredningen.

Det kravet finns ändå kvar i regeringens presentation.

Det är en viktig detalj i debatten om rättssäkerheten. Förslaget innebär en tydlig utvidgning av polisens verktyg, men regeringen har inte accepterat alla önskemål från de brottsbekämpande myndigheterna.

Kommer sex dagar före valet

Tidpunkten är politiskt svår att bortse från.

Förslaget presenterades den 7 september. Valdagen är den 13 september.

Alla fyra Tidöpartier stod gemensamt bakom beskedet: Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Kriminalpolitiken är också en tydlig del av valrörelsens konflikt mellan blocken. Hurbra har tidigare gått igenom hur högerns och vänsterns politik skiljer sig inför valet 2026.

Presentationens politiska budskap är tydligt. De nya verktygen kopplas direkt till ambitionen att pressa tillbaka gängen och göra det lättare för polisen att arbeta mot brott som i dag är svåra att komma åt.

Men det vore missvisande att beskriva själva lagförslaget som något som hastigt har tagits fram inför valdagen.

Arbetet började långt tidigare.

Regeringen tillsatte utredningen redan 2024. Den statliga utredningen presenterades i november 2025 och har därefter gått igenom en omfattande remissrunda.

Det nya är alltså inte att frågan har dykt upp under valets slutvecka.

Det nya är att Tidöpartierna väljer att presentera den färdiga politiska inriktningen tillsammans just nu.

Bara några dagar tidigare presenterade regeringen dessutom ytterligare ett kriminalpolitiskt förslag om att kriminalisera deltagande i kriminella gäng.

Det gör brottsbekämpningen till en tydlig del av regeringssidans slutspurt inför valet.

Det här är gränsen som avgör hur långt lagen går

Brottsprovokation är ett av de områden där två starka intressen krockar direkt.

Polisen vill kunna agera i miljöer där traditionell spaning inte räcker. Det gäller exempelvis slutna gängstrukturer, vapenhandel och digitala nätverk där sexualbrott mot barn planeras eller genomförs.

Samtidigt innebär metoden att staten medvetet vilseleder människor och i vissa fall själv skapar den situation där brottet kan begås.

Den avgörande frågan blir därför inte bara om brottsprovokation ska vara tillåten.

Det är hur långt polisen får gå innan den går från att avslöja ett brott till att själv skapa det.

I regeringens presentation av de nya provokativa åtgärderna anges flera tydliga begränsningar: en förundersökning ska finnas, det ska handla om allvarlig eller svårutredd brottslighet och åtgärden ska vara av synnerlig vikt.

Om den gränsen räcker för att skydda rättssäkerheten kommer sannolikt att bli den stora stridsfrågan när lagförslaget går vidare.