Blykalla vill bygga upp till åtta små kärnreaktorer i Tierps kommun och har nu ansökt om statlig finansiering för projektet. Den planerade effekten är upp till 440 MW, men ansökan väcker också en större ekonomisk fråga. De sex kärnkraftsprojekt som hittills sökt stöd omfattar tillsammans betydligt mer effekt än de omkring 5 000 MW som den statliga stödmodellen är dimensionerad för.

Blykallas helägda projektbolag Untra Nuclear Power AB lämnade den 31 augusti in ansökan om statligt stöd för en kärnkraftspark vid Untra i Tierps kommun.

Planen är att bygga mellan sex och åtta SEALER-55-reaktorer. Varje reaktor ska ha en effekt på cirka 55 MW. Med åtta reaktorer blir den sammanlagda installerade effekten 440 MW.

Blykalla räknar med att en fullt utbyggd anläggning kan producera omkring 3,68 TWh elektricitet per år. Det är bolagets egen prognos och motsvarar en mycket hög beräknad utnyttjandegrad.

Ansökan är den sjätte som lämnats in inom Sveriges nya system för statligt stöd till kärnkraft.

Det betyder däremot inte att staten redan har lovat Blykalla pengar.

Blykalla vill bygga sex till åtta reaktorer i Tierp

SEALER-55 är en liten modulär reaktor, en så kallad SMR, som kyls med flytande bly.

Tekniken skiljer sig därmed från de traditionella lättvattenreaktorer som används vid Sveriges befintliga kärnkraftverk. Blykalla arbetar fortfarande med utveckling, prototyper och demonstration av tekniken inför en framtida kommersiell serie.

Tierpprojektet är tänkt att ligga vid Untra i Uppsala län. Området ligger nära befintlig vattenkraft och elinfrastruktur och dessutom i elområde SE3, där en stor del av Sveriges elanvändning finns.

Blykalla har pekat på Svenska kraftnäts nya 400 kV-nät i området som en av fördelarna med placeringen.

Målet är att en första reaktor ska kunna tas i drift under första halvan av 2030-talet.

Det förutsätter dock att både tillstånd, finansiering, konstruktion och den fortsatta tekniska utvecklingen håller tidplanen.

Sjätte ansökan om statliga kärnkraftspengar

Det finns två parallella processer kring projektet som lätt kan blandas ihop.

Blykalla hade redan före finansieringsansökan lämnat in en ansökan inom regeringens nya process för etablering av kärnkraft i Tierp. Den blev den femte etableringsansökan.

Finansieringsansökan den 31 augusti är däremot den sjätte ansökan om statligt ekonomiskt stöd till ny kärnkraft.

Länsstyrelsen i Uppsala län har fått i uppdrag att arbeta fram ett förslag till anläggningsplan för etableringen. Den processen ska vara klar senast våren 2027.

Finansieringen hanteras separat.

Det är där staten kan gå in med både mycket stora lån och långvariga prissäkringsavtal.

Så fungerar statens stöd till ny kärnkraft

Sveriges modell för ny kärnkraft bygger framför allt på två delar.

Den första är statliga lån.

Staten kan stå för en stor del av finansieringen under projektering, byggnation och provdrift. Projektägaren måste samtidigt bidra med eget kapital.

Tanken är att statens lägre finansieringskostnad ska göra det billigare att bygga kärnkraft än om projektet helt skulle finansieras på den kommersiella marknaden.

För staten innebär det samtidigt en kreditrisk.

Om projektet blir dyrare än väntat, försenas eller får problem kan staten sitta med mycket stora utestående lån.

Den andra delen är ett dubbelriktat differenskontrakt.

När ett projekt godkänns förhandlar staten och kärnkraftsbolaget fram ett så kallat lösenpris för elen.

Om det genomsnittliga marknadspriset i reaktorns elområde hamnar under lösenpriset betalar staten mellanskillnaden till producenten.

Om elpriset i stället ligger över lösenpriset går betalningen åt andra hållet och producenten betalar staten.

Den som vill läsa regeringens fullständiga beskrivning av modellen kan se regeringens information om finansieringen av ny kärnkraft.

Inget garantipris är bestämt för Tierp

Det har tidigare förekommit uppgifter om ungefär 80 öre per kWh när den svenska kärnkraftsmodellen diskuterats.

Det betyder inte att Blykalla nu har fått 80 öre per kWh garanterat.

Något lösenpris för Tierpprojektet är inte bestämt.

Inte heller den exakta låneräntan eller kontraktstiden är klar. Det är delar som ska förhandlas mellan staten och projektägaren.

Ett slutligt stöd måste dessutom prövas enligt EU:s regler för statsstöd.

Blykallas ansökan ska därför ses som början på en finansieringsprocess, inte som ett färdigt statligt stödavtal.

Staten kan låna ut hundratals miljarder

De ekonomiska ramarna för kärnkraftssatsningen är mycket stora.

Riksdagen har öppnat för upp till 220 miljarder kronor i statliga lån till förväntade investeringskostnader.

Utöver det finns möjlighet till ytterligare omkring 220 miljarder kronor i låneutrymme för bland annat kostnadsökningar.

För differenskontrakten finns dessutom ett långsiktigt bemyndigande som kan innebära framtida statliga betalningar på upp till 400 miljarder kronor under perioden 2035 till 2085.

Det betyder inte att staten väntas förlora eller spendera 840 miljarder kronor.

Lånen ska i normalfallet betalas tillbaka. Den extra låneramen är ett riskutrymme och de 400 miljarderna för differenskontrakt är ett maximalt bemyndigande, inte en prognos över den faktiska kostnaden.

Den verkliga slutkostnaden kommer bland annat bero på byggkostnader, räntor, elpriser och vilka projekt staten faktiskt väljer att stödja.

Regeringen har tidigare räknat med att kostnaden för prissäkringen för ungefär halva stödprogrammet i genomsnitt kan ligga på omkring 1 till 3 miljarder kronor om året.

Lägre elpris kan samtidigt bli dyrare för staten

Stödmodellen har en effekt som kan verka motsägelsefull.

Mer kärnkraftsproduktion kan bidra till ett större utbud av el och därmed pressa marknadspriserna.

Men om marknadspriset hamnar under det avtalade lösenpriset ökar samtidigt statens betalningar till kärnkraftsproducenten.

Ett lägre spotpris kan alltså vara bra för elkonsumenten samtidigt som det blir dyrare för statsbudgeten.

Vid mycket höga elpriser kan situationen bli den omvända. Då kan producenten behöva betala tillbaka pengar till staten.

Det är därför inte möjligt att säga att kärnkraftsstödet automatiskt leder till vare sig högre eller lägre elräkning.

Själva elpriset sätts fortfarande på elmarknaden.

Kontraktet reglerar i stället hur den ekonomiska risken mellan staten och producenten ska fördelas.

För den som vill förstå hur olika faktorer påverkar svenska elpriser finns även Hurbra:s guide om kärnkraft och svensk energiproduktion.

Sex projekt vill redan bygga mer än stödmodellen omfattar

Blykallas ansökan blir särskilt intressant när den läggs bredvid de fem tidigare projekten.

De publicerade projektstorlekarna ser ungefär ut så här:

Projekt	Planerad effekt
Videberg Kraft, Ringhals	cirka 1 500 MW
Blykalla, Norrsundet	330 MW
Studsvik	600–1 600 MW
Nordic Baseload Power, Barsebäck	2 500 MW
Fortum/NuCore, Oskarshamn	1 200–3 400 MW
Blykalla, Tierp	330–440 MW

Om man använder den lägsta publicerade effekten för varje projekt blir summan omkring 6 460 MW.

Det är ungefär 1 460 MW mer än de cirka 5 000 MW som den nuvarande stödmodellen är dimensionerad för.

Skillnaden motsvarar cirka 29 procent.

Om de högsta angivna alternativen räknas ihop handlar det i stället om nästan 9 800 MW.

Det är nära dubbelt så mycket som stödprogrammet ursprungligen är dimensionerat för.

Alla sex projekt kommer inte automatiskt få stöd

Siffrorna innebär inte att staten nu måste välja bort ett visst projekt.

Flera av ansökningarna innehåller alternativa storlekar och tekniska lösningar. Alla projekt behöver inte heller genomföras i den omfattning som i dag anges.

Det finns heller inget offentliggjort system där den som ansöker först automatiskt får företräde.

Men utvecklingen visar att intresset för den statliga finansieringsmodellen snabbt blivit större än det ursprungliga stödutrymmet.

Staten kan därför så småningom behöva prioritera mellan olika projekt, utöka ramen eller se projekt falla bort under tillstånds- och finansieringsprocesserna.

Det gör varje ny ansökan till mer än en fråga om var nästa reaktor ska byggas.

Det handlar också om hur Sveriges mycket stora statliga finansieringsram ska fördelas.

Tierp innebär också en teknisk risk

Blykallas projekt skiljer sig på ytterligare ett sätt från exempelvis planerna på nya reaktorer vid Ringhals.

SEALER är ännu inte en kommersiellt etablerad reaktortyp.

Bolagets affärsmodell bygger på att små reaktorer ska kunna tillverkas i serie och att kostnaden per enhet sjunker när samma konstruktion upprepas många gånger.

Det kan ge fördelar om tekniken fungerar som planerat och serieproduktionen når tillräcklig skala.

Samtidigt innebär det att Tierpprojektet kan bli en del av den första kommersiella utbyggnaden av tekniken.

För staten blir därför inte bara elpris och byggkostnad viktiga frågor. Även teknisk utveckling, serieproduktion och genomföranderisk spelar roll när stödet ska förhandlas.

Första stödprojektet visar hur lång processen kan bli

Det första projektet som sökte stöd var Videberg Krafts planerade nya kärnkraft vid Ringhals.

Ansökan lämnades in i december 2025.

Först ungefär ett halvår senare kunde regeringen presentera framförhandlade huvudvillkor för projektet.

Även efter det återstår bland annat EU-kommissionens statsstödsprövning.

Det visar hur långt steget kan vara från en ansökan till en faktiskt finansierad reaktor.

Blykallas besked den 31 augusti innebär därför framför allt att Tierp nu är med i kampen om statens kärnkraftspengar.

Om projektet får stöd, hur stort stödet blir och vilket elpris staten i så fall ska garantera återstår fortfarande att avgöra.

Det som redan är klart är att konkurrensen hårdnar.

Sex ansökningar ligger nu på bordet och redan de lägsta publicerade effekterna summerar till betydligt mer ny kärnkraft än den nuvarande stödmodellen omfattar.