Magdalena Andersson vill bilda regering med Centerpartiet och Miljöpartiet, men utan Vänsterpartiet. Det beskedet gav Socialdemokraternas partiledare på söndagseftermiddagen den 8 november. Förslaget kan lösa en av knutarna i regeringsbildningen, men Vänsterpartiets 30 mandat kan fortfarande avgöra om Andersson får bli statsminister.

Andersson vill bilda regering med C och MP

Magdalena Andersson presenterade sitt regeringsalternativ vid en pressträff i riksdagen under söndagen. Tanken är att Socialdemokraterna ska regera tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet, medan Vänsterpartiet får rollen som samarbetsparti utanför regeringen.

Andersson bedömer att en sådan lösning har störst möjlighet att få tillräckligt stöd i riksdagen.

Beskedet är ett försök att komma vidare i den utdragna regeringsbildningen. Centerpartiet har motsatt sig att Vänsterpartiet ska få ministerposter, samtidigt som Vänsterpartiet tidigare har krävt att få ingå i en regering som partiet förväntas stödja.

Genom att föreslå en trepartiregering försöker Andersson tillmötesgå Centerpartiet utan att helt stänga dörren till Vänsterpartiet.

Det innebär däremot inte att någon överenskommelse redan finns. De tre partierna har ännu inte presenterat ett färdigt regeringsavtal, och Vänsterpartiets slutliga inställning till det nya förslaget är inte klarlagd.

Tidigare under söndagen meddelade Andersson också att Socialdemokraterna skulle gå i full opposition mot en Tidö 2-regering. Eftermiddagens besked visar vilket regeringsalternativ hon själv vill ställa mot en fortsatt borgerlig regering.

Vänsterpartiets 30 mandat kan avgöra

Att Vänsterpartiet inte får ministerposter betyder inte att partiet förlorar sitt inflytande över regeringsbildningen.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har tillsammans 146 mandat i riksdagen. Det är långt ifrån de 175 mandat som utgör en egen majoritet.

Med Vänsterpartiets 30 mandat skulle de fyra partierna tillsammans ha 176 mandat.

Det svenska systemet innebär dock inte att en statsministerkandidat måste samla 175 ja-röster. En kandidat godkänns så länge färre än 175 ledamöter röstar nej.

Det gör Vänsterpartiets agerande särskilt betydelsefullt.

Om Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna samtliga röstar nej blir det 173 nej-röster. Då kan Andersson godkännas om Vänsterpartiet röstar ja eller lägger ned sina röster.

Men om även Vänsterpartiets 30 ledamöter röstar nej stiger antalet nej-röster till 203. Då faller förslaget.

Andersson behöver alltså inte nödvändigtvis Vänsterpartiets aktiva stöd i en statsministeromröstning. Däremot behöver hon under dessa förutsättningar att partiet inte röstar emot henne.

Det är den avgörande skillnaden mellan att stå utanför regeringen och att stå utanför dess parlamentariska underlag.

Centerpartiet har krävt en regering utan V

Centerpartiets inställning har varit ett av de stora hindren för en gemensam lösning på den rödgröna sidan.

Partiet har motsatt sig Vänsterpartiet som regeringsparti och samtidigt sagt nej till ett regeringssamarbete som är beroende av Sverigedemokraternas stöd.

Den 6 november krävde Centerpartiet att de konkurrerande statsministeralternativen skulle presentera sina politiska helhetslösningar senast den 13 november.

I Centerpartiets krav på politiska helhetslösningar framgår att partiet vill se konkreta besked om hur Sverige ska kunna regeras.

Anderssons nya förslag svarar på en central del av kraven: Vänsterpartiet ska inte ingå i regeringen.

Men regeringsfrågan handlar också om vilken politik partierna ska föra tillsammans.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet behöver kunna enas om bland annat ekonomisk politik, budgetprioriteringar och formerna för sitt samarbete. Även Vänsterpartiets möjligheter att påverka politiken kan bli en avgörande förhandlingsfråga.

Att enas om vilka partier som ska sitta i regeringen är därför bara ett första steg.

Vänsterpartiet har krävt ministerposter

För Vänsterpartiets del innebär Anderssons besked en tydlig utmaning.

Partiet har tidigare drivit kravet på ministerposter och argumenterat för att regeringsinflytande ska följa med ansvaret att stödja en statsminister.

Nooshi Dadgostar har också varnat Centerpartiet för att välja en borgerlig lösning som är beroende av Sverigedemokraterna.

Det betyder däremot inte att Vänsterpartiet automatiskt kommer att godkänna Anderssons trepartiregering.

Partiet behöver ta ställning till om det är berett att stödja en regering utan egna ministrar och vilka politiska eftergifter som i så fall krävs.

Samtidigt skulle ett nej till Anderssons förslag kunna bidra till fortsatt politiskt dödläge.

För Vänsterpartiet blir frågan därmed inte bara vilka ministerposter som står på spel, utan också hur partiet kan få genomslag för sin politik från en position utanför regeringen.

Även Kristerssons regeringsalternativ är i spel

Parallellt försöker Ulf Kristersson hitta en väg framåt.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson meddelade den 6 november att SD släpper kravet på egna ministerposter och kan acceptera Kristersson som statsminister.

Det kan underlätta för ett borgerligt regeringsalternativ, men löser inte motsättningarna mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Centerpartiet har fortsatt motsatt sig en regering som förutsätter SD:s stöd.

Därmed försöker både Andersson och Kristersson hitta regeringslösningar där partier som tidigare haft svårt att samarbeta ska kunna acceptera ett gemensamt upplägg.

En viktig skillnad är att Andersson nu uttryckligen har presenterat vilka partier hon vill se i själva regeringen.

Vad händer nu i regeringsbildningen?

Sverige har redan haft två misslyckade statsministeromröstningar efter valet.

Magdalena Andersson röstades ned den 15 oktober och Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist den 3 november. Därefter har Ulf Kristersson fått i uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda regering.

Hans sonderingsuppdrag har förlängts.

Det innebär att ytterligare förhandlingar och besked från partierna väntar innan talmannen kan lägga fram ett nytt förslag för riksdagen.

Om totalt fyra statsministerförslag förkastas måste processen gå vidare till ett extra val. Det är därför inte en obegränsad förhandlingsprocess, även om partierna fortfarande har möjlighet att hitta en överenskommelse.

Vi har tidigare förklarat vad som krävs för ett extraval och hur reglerna fungerar.

De närmaste avgörande frågorna är om Centerpartiet och Miljöpartiet accepterar Anderssons förslag, vilka politiska villkor som ska gälla och framför allt hur Vänsterpartiet ställer sig till att hållas utanför regeringen.

Andersson har därmed presenterat ett nytt sätt att försöka samla den rödgröna sidan. Men utan Vänsterpartiets acceptans riskerar även detta regeringsalternativ att falla.