Andreas Almgren kan stå för en av de mest anmärkningsvärda svenska idrottsprestationerna på många år. När New York Marathon avgörs söndagen den 1 november är svensken en av segerkandidaterna. Men det är inte bara en svensk framgång som står på spel. Ingen man född i Europa har vunnit loppet sedan 1996, och den internationella maratonlöpningen domineras fortfarande nästan fullständigt av löpare födda i Afrika.

Det har gått 30 år sedan italienaren Giacomo Leone vann New York Marathon. Sedan dess har löpare födda i framför allt Kenya och Etiopien tagit över de stora internationella loppen.

Samtidigt har Andreas Almgren redan visat att han kan besegra världens bästa långdistanslöpare. I september blev han världsmästare på halvmaraton. Nu väntar hans första försök över den dubbla distansen, 42,195 kilometer.

En seger skulle inte bara vara historisk för svensk friidrott. Den skulle också bryta ett mönster som präglat herrarnas maratonlöpning i flera decennier.

Ingen Europafödd man har vunnit New York sedan 1996

När Giacomo Leone vann New York Marathon 1996 var det fortfarande möjligt för europeiska löpare att på allvar konkurrera om segrarna i världens största maratonlopp.

Därefter förändrades förhållandena snabbt.

Av de 27 herrlopp som genomförts i New York sedan Leones seger har 25 vunnits av löpare födda i Afrika. Tävlingen ställdes in 2012 och 2020.

De enda två segrarna under perioden som gått till en man född utanför Afrika kom 2006 och 2008. Båda gångerna vann brasilianaren Marílson Gomes dos Santos.

Att statistiken ser ut så här är inte självklart om man bara tittar på nationaliteterna i resultatlistorna.

Amerikanen Meb Keflezighi vann New York Marathon 2009, men föddes i Eritrea. Nederländaren Abdi Nageeye vann 2024 och är född i Somalia.

De räknas därför som Afrikafödda löpare i den historiska jämförelsen, trots att de representerade andra länder.

Segrare	Historisk betydelse
Giacomo Leone, Italien, 1996	Senaste herrsegraren född i Europa
Marílson Gomes dos Santos, Brasilien, 2006 och 2008	Enda segrarna födda utanför Afrika efter 1996
Meb Keflezighi, USA, 2009	Representerade USA men föddes i Eritrea
Abdi Nageeye, Nederländerna, 2024	Representerade Nederländerna men föddes i Somalia

Det är alltså skillnad mellan en europeisk seger och en seger av en löpare född i Europa.

Om Almgren vinner blir han inte den första mannen med europeisk nationalitet att segra sedan 1996. Däremot blir han den första Europafödda mannen på 30 år.

Dominansen är ännu större internationellt

New York är bara en del av ett mycket större mönster.

Enligt en historisk sammanställning från löparsajten LetsRun hade män födda i Afrika inför årets New York Marathon vunnit 54 stora internationella maratonlopp i följd.

Sammanställningen omfattar de största internationella maratonloppen samt OS och VM. Den visar hur sällsynt det blivit att en löpare född utanför Afrika står överst på prispallen i den absoluta världseliten.

Det finns några viktiga undantag i modern tid.

Amerikanen Galen Rupp vann Chicago Marathon 2017. Året därpå segrade japanen Yuki Kawauchi i Boston Marathon, under förhållanden med kyla, regn och kraftig vind.

Båda visade att dominansen gick att bryta. Men segrarna blev undantag snarare än början på någon större förändring.

För att hitta den senaste Europafödda man som vann ett av dessa stora maratonlopp eller mästerskap behöver vi enligt LetsRuns sammanställning gå tillbaka till OS i Aten 2004.

Där tog italienaren Stefano Baldini guld på tiden 2.10.55.

Det är nu mer än två decennier sedan.

98 av världens 100 snabbaste är födda i Afrika

Även när man tittar på tiderna i stället för segrarna blir övervikten mycket tydlig.

Enligt LetsRuns genomgång är 98 av historiens 100 snabbaste manliga maratonlöpare födda i Afrika.

Det handlar inte om 98 av de 100 snabbaste enskilda prestationerna, utan om de snabbaste löparna som individer.

Skillnaden är viktig eftersom samma löpare kan stå för flera av historiens bästa tider.

För den som vill undersöka utvecklingen finns World Athletics historiska topplista över maratontider.

Det är också värt att komma ihåg att statistiken är avgränsad till herrarnas elitlöpning. På damsidan har utvecklingen delvis sett annorlunda ut. Brittiskan Paula Radcliffe vann exempelvis New York Marathon både 2007 och 2008, medan amerikanskan Shalane Flanagan segrade 2017.

Man kan därför inte utan vidare använda herrarnas resultat för att beskriva hela maratonsporten.

Hur ovanligt är det att vita löpare vinner maraton?

Det finns inget exakt statistiskt svar på den frågan.

Internationella friidrottsförbundet registrerar resultat, nationalitet, ålder och andra tävlingsuppgifter. Hudfärg är däremot ingen officiell kategori i maratonstatistiken.

Att försöka dela upp världseliten efter hudfärg skulle dessutom skapa gränsdragningsproblem. En löpares nationalitet eller födelseland säger inte nödvändigtvis något om hur personen identifierar sig etniskt.

Däremot går det att konstatera något som är både tydligt och historiskt anmärkningsvärt: män födda i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Asien har under lång tid haft mycket svårt att vinna de största internationella maratonloppen.

Det är den skillnaden som gör Almgrens situation så intressant.

Han tävlar inte mot en viss hudfärg. Han försöker besegra världens bästa maratonlöpare, och dessa kommer i mycket hög utsträckning från ett fåtal länder i Östafrika.

Varför dominerar Kenya och Etiopien maraton?

Kenya och Etiopien har under flera decennier utvecklat några av världens starkaste miljöer för långdistanslöpning.

Men varför just dessa länder?

En förklaring som ofta nämns är höjden över havet. Många framstående löpare växer upp eller tränar på hög höjd, där kroppens förmåga att transportera och utnyttja syre utsätts för särskilda krav.

Höghöjdsträning kan bidra till fysiologiska anpassningar som är värdefulla i uthållighetsidrott.

Det räcker däremot inte som ensam förklaring. Det finns många människor som lever på hög höjd utan att bli framstående långdistanslöpare.

Träningskulturen spelar stor roll

I delar av Kenya och Etiopien finns en stark tradition av långdistanslöpning.

Framgångsrika löpare blir förebilder för nästa generation. Stora träningsgrupper samlar talanger som kan utvecklas tillsammans och konkurrera med varandra varje dag.

Den konkurrensen kan vara avgörande.

När många skickliga löpare tränar i samma miljö ökar möjligheterna att hålla hög kvalitet på passen, lära av mer erfarna aktiva och successivt höja prestationsnivån.

Ekonomiska drivkrafter är också en del av bilden. En framgångsrik löparkarriär kan ge betydande inkomster i förhållande till andra möjligheter i vissa områden.

Det kan göra långdistanslöpning till ett attraktivt alternativ för unga talanger.

Finns det genetiska förklaringar?

Frågan har undersökts vetenskapligt, men forskningen ger inget enkelt svar.

Olika studier har tittat på bland annat kroppsbyggnad, löpekonomi, muskelfysiologi och genetiska faktorer.

Forskningen visar att individuella biologiska förutsättningar kan påverka hur bra en människa blir på uthållighetsidrott. Däremot finns ingen fastställd genetisk egenskap som ensam förklarar Kenyas och Etiopiens dominans.

Det går inte heller att behandla alla människor från Östafrika som en genetiskt enhetlig grupp.

Den etablerade forskningen pekar i stället på ett samspel mellan biologiska förutsättningar, miljö, träning, kultur och sociala faktorer.

Det är alltså missvisande att säga att dominansen beror på att löparna har en viss hudfärg.

Almgren har redan brutit ett historiskt mönster

Det som gör Andreas Almgrens maratondebut särskilt intressant är att han redan har visat att han kan slå de främsta östafrikanska löparna.

Den 20 september 2026 vann han VM i halvmaraton i Köpenhamn.

Svensken sprang på 58.06, vilket innebar nytt Europarekord.

Bakom honom kom kenyanen Nicholas Kipkorir på 58.11 och ugandiern Joshua Cheptegei på 58.26.

Almgrens VM-guld på halvmaraton var därför betydligt mer än en svensk medaljframgång. Han besegrade några av världens främsta distanslöpare i en internationell mästerskapstävling.

Han har dessutom tagit EM-guld på 10 000 meter under 2026.

Det betyder att Almgren kommer till New York med dokumenterad kapacitet att springa fort och vinna mot mycket starkt motstånd.

Men halvmaraton och maraton är två olika prövningar.

Det stora frågetecknet: Klarar Almgren hela distansen?

Ett halvmaraton är 21,0975 kilometer. Ett maraton är precis dubbelt så långt.

Det låter som en enkel skillnad, men för elitlöparna förändrar den förutsättningarna radikalt.

Energitillgång, vätskebalans, musklernas uthållighet och förmågan att behålla löptekniken blir allt viktigare ju längre loppet pågår.

En löpare som behärskar halvmaraton kan inte automatiskt prestera lika starkt när ytterligare drygt två mil ska avverkas.

För Almgren finns dessutom en annan osäkerhet: han har aldrig tidigare tävlat på maratondistansen.

Hans förmåga att hantera de sista tio kilometerna i internationell maratonfart är därför ännu oprövad.

Det är just där många lopp avgörs.

New York kan passa honom bättre än en snabb rekordbana

New York Marathon är inte känt som ett lopp där de allra snabbaste tiderna sätts.

Banan innehåller flera broar och kuperade partier, vilket kan göra det svårare att hålla ett jämnt och extremt högt tempo hela vägen.

Det öppnar för mer taktisk löpning.

Om den ledande gruppen håller ihop långt in i loppet kan Almgrens fart från de kortare distanserna bli ett vapen.

Men en kuperad bana ställer samtidigt höga krav på styrka och uthållighet.

Det går därför att se New York som både en möjlighet och en risk för den svenske debutanten.

Motståndarna har erfarenheten som Almgren saknar

Det vore fel att beskriva Almgren som någon självklar vinnare.

Flera av hans konkurrenter har redan visat att de klarar distansen på tider som tillhör världseliten.

Löpare	Personbästa maraton
Benson Kipruto, Kenya	2.02.16
Deresa Geleta, Etiopien	2.02.38
CyBrian Kotut, Kenya	2.03.22
Abdi Nageeye, Nederländerna	2.04.20
Geoffrey Kamworor, Kenya	2.04.23
Andreas Almgren, Sverige	Gör maratondebut

Benson Kipruto är regerande mästare i New York. Geoffrey Kamworor har vunnit loppet två gånger och Abdi Nageeye stod som segrare 2024.

Det är löpare som inte bara har snabba personbästan. De vet också hur man vinner stora maratonlopp.

Almgrens möjligheter har uppmärksammats på spelmarknaden, där han hör till de främsta segerkandidaterna. Favoritläget inför New York Marathon visar hur stora förväntningarna har blivit på svensken.

Men odds är ingen garanti, särskilt inte när en löpare debuterar på distansen.

Almgrens styrka är att han har farten och självförtroendet från sina framgångar på halvmaraton. Motståndarnas styrka är att de redan vet hur deras kroppar reagerar efter tre och fyra mil.

En seger skulle vara större än ett svenskt genombrott

Om Almgren vinner New York Marathon den 1 november bryter han en 30-årig väntan på en herrsegrare född i Europa.

Han skulle också bli ett av de tydligaste moderna exemplen på att en löpare född utanför Afrika kan besegra den östafrikanska eliten på maratondistansen.

Det skulle inte betyda att Kenya och Etiopien förlorat sin dominerande ställning. En enskild seger förändrar inte decennier av resultat och rekord.

Men historiskt betydelsefulla förändringar börjar ibland med just ett undantag.

Det speciella med Almgren är att han redan har tagit ett sådant steg på halvmaraton. Där har han gått från att vara en europeisk utmanare till att bli världsmästare.

Nu väntar den distans där dominansen har varit allra svårast att bryta.

Herrarnas elitstart i New York Marathon går klockan 15.05 svensk tid på söndagen. Den som vill följa loppet kan läsa guiden till Andreas Almgrens maratondebut på tv.

Efter drygt två timmars löpning kan vi ha fått ett historiskt svenskt resultat. Eller ännu ett bevis på hur svårt det är att rubba världens främsta maratonlöpare.

Att Almgren över huvud taget tillhör segerkandidaterna visar hur långt han redan har kommit.