Hundägare promenerar betydligt mer än personer utan hund, men uppger samtidigt att de har färre sociala kontakter. Det visar en svensk studie med drygt 4 600 deltagare. Skillnaderna i motion är tydliga, medan resultaten om det sociala livet kräver en försiktigare tolkning.

Forskare vid Uppsala universitet har undersökt sambanden mellan husdjursägande, fysisk aktivitet, sociala relationer och psykiskt välbefinnande. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Human-Animal Interactions i juni 2026 och uppmärksammas nu av Sveriges Radio.

Resultaten visar att hundägare i genomsnitt promenerade 6,8 timmar i veckan, jämfört med 4,5 timmar bland personer utan hund.

Så mycket mer promenerar hundägare

Skillnaden motsvarar ungefär två timmar och 20 minuter i veckan. Även när forskarna tog hänsyn till olika bakgrundsfaktorer kvarstod ett tydligt samband mellan hundägande och mer promenader.

Det fanns också en skillnad inom gruppen hundägare. De som själva tog huvudansvaret för hundens motion promenerade omkring fyra timmar och 18 minuter mer per vecka än personer utan hund, efter statistisk justering.

Resultaten talar för att hundens dagliga behov kan vara en viktig anledning till att ägarna rör sig mer. Men studien visar inte hur mycket av promenadtiden som faktiskt tillbringades med hunden.

Forskarna såg även ett samband mellan hundägande och mindre stillasittande. Det resultatet var däremot mer osäkert. I en kompletterande analys, där forskarna undersökte hur uteblivna enkätsvar kunde påverka resultaten, var skillnaden inte längre statistiskt säkerställd.

Hundägare uppgav färre sociala kontakter

Det mer överraskande resultatet gäller det sociala livet.

Forskarna använde ett frågeformulär för att mäta deltagarnas sociala integration, bland annat hur många människor de hade kontakt med och vilka nära relationer de kunde räkna med.

På en skala från noll till sex fick hundägare i genomsnitt 2,5 poäng för sociala kontakter. Personer utan hund fick 2,7 poäng.

Skillnaden var alltså relativt liten, även om sambandet kvarstod i de statistiska analyserna.

När forskarna undersökte tillgången till nära relationer var det avrundade genomsnittet dessutom identiskt för båda grupperna: 5,4 poäng.

Det är därför missvisande att utifrån studien slå fast att hundägare är ensammare. Färre uppgivna sociala kontakter behöver inte innebära att en människa känner sig ensam eller saknar nära vänner.

Forskarna hittade inte heller någon statistiskt säkerställd skillnad i psykiskt välbefinnande mellan hundägare och personer utan hund.

Kan hunden vara orsaken?

Det går inte att avgöra utifrån den här studien.

Undersökningen är en så kallad tvärsnittsstudie. Det innebär att forskarna jämförde grupper vid en viss period, utan att följa hur människornas liv förändrades när de skaffade hund.

En möjlig förklaring är att personer med mindre sociala nätverk oftare väljer att skaffa hund. En annan är att hundägandet påverkar hur mycket tid som finns för andra aktiviteter.

Skillnader i familjesituation och levnadsvanor kan också spela in. Hundägarna i studien var exempelvis oftare gifta eller sammanboende än personer utan hund.

Forskarna försökte ta hänsyn till sådana faktorer, men det går inte att utesluta andra förklaringar.

De fann inte heller något tydligt samband mellan hur stort ansvar en person tog för hundens motion och personens sociala kontakter. Det talar emot en enkel förklaring där fler hundpromenader automatiskt skulle innebära mindre umgänge med andra människor.

Studien omfattade personer mellan 50 och 64 år

Undersökningen bygger på uppgifter från 4 604 personer i den stora svenska befolkningsstudien SCAPIS. Av deltagarna var 745 hundägare.

Materialet samlades in i Uppsala mellan 2015 och 2018. Deltagarna var mellan 50 och 64 år och besvarade frågor om bland annat fysisk aktivitet, husdjur och sociala relationer.

Det innebär flera begränsningar. Uppgifterna bygger på deltagarnas egna uppskattningar och inte på direkta mätningar av hur långt de promenerade eller hur många människor de faktiskt träffade.

Resultaten kan inte heller utan vidare överföras till yngre hundägare eller äldre pensionärer.

Vad betyder resultaten för hundägare?

Det tydligaste resultatet är att hundägare promenerar mer, särskilt de som själva ansvarar för hundens dagliga motion.

Däremot ger studien inget stöd för slutsatsen att hundägande i sig leder till ett sämre socialt liv.

Den visar snarare hur två olika saker kan förekomma samtidigt: mer fysisk aktivitet och något lägre uppmätt social integration.

Forskarna efterlyser försiktighet i tolkningen, och ytterligare studier behövs för att förstå varför skillnaderna uppstår. För den enskilda hundägaren säger resultaten framför allt något om mönster i en större grupp, inte om hur det egna sociala livet påverkas av att ha hund.

Den som vill läsa mer om fysisk aktivitet och vardagsvanor kan även läsa om stillasittandet bland svenskar.