Da Costa-fallets två utpekade läkare, Thomas Allgén och Teet Härm, får ersättning från staten efter en av Sveriges mest omdiskuterade rättsprocesser. De åtalades för mordet på Catrine da Costa, friades från mord, men pekades ändå ut i domskälen som skyldiga till styckningen av hennes kropp.

Det är därför regeringens beslut 2026 väcker så många frågor. Varför får läkarna pengar från staten? Betyder det att Da Costa-fallet är löst? Och hur kunde två personer frias i domstol men ändå leva med följderna av ett utpekande i nästan 40 år?

Det korta svaret är att regeringen anser att Thomas Allgén och Teet Härm hamnade i en mycket ovanlig och orimlig rättslig situation. De dömdes inte för mord. De dömdes inte heller för styckningen i själva domslutet. Men tingsrättens formuleringar fick ändå mycket stora konsekvenser för deras liv och yrken.

För hela bakgrunden till fallet finns vår större guide: Da Costa-fallet: vad var det som faktiskt hände?

Kort svar: därför får läkarna ersättning

Thomas Allgén och Teet Härm får ersättning eftersom regeringen 2026 beslutade att bevilja dem ersättning ex gratia. Det handlar om två miljoner kronor vardera.

Ex gratia är inte ett vanligt skadestånd. Det är en särskild ersättning som regeringen kan besluta om i ovanliga fall där någon har hamnat mycket illa i kläm på grund av det allmännas agerande.

I Da Costa-fallet handlar det om att läkarna friades från mordåtalet 1988, men att tingsrätten ändå skrev i domskälen att de hade gjort sig skyldiga till brott mot griftefrid. Den gärningen var de inte åtalade för på det sättet, och den var dessutom preskriberad. Eftersom utpekandet låg i domskälen och inte i ett fällande domslut kunde det inte överklagas på vanligt sätt.

Det är den juridiska knuten bakom regeringens beslut om ersättning ex gratia.

Vilka var läkarna i Da Costa-fallet?

De två läkare som hamnade i centrum för Da Costa-fallet var Teet Härm och Thomas Allgén.

Teet Härm var rättsläkare och kom i medierna ofta att kallas ”obducenten”. Thomas Allgén var allmänläkare och kallades ofta ”allmänläkaren”. Deras yrkesroller fick stor betydelse för hur misstankarna mot dem byggdes upp och hur fallet berättades offentligt.

Catrine da Costa hittades död och styckad sommaren 1984. Eftersom kroppen var styckad kom läkarspåret att få särskild laddning. Tankefiguren blev att någon med medicinska eller anatomiska kunskaper kunde ha varit inblandad.

Det är viktigt att vara noggrann här. Läkarna dömdes aldrig för mordet. De dömdes inte heller för styckningen i brottmålets domslut. Ändå kom domstolens formuleringar att följa dem under resten av livet.

Vad hände i rättegången 1988?

Thomas Allgén och Teet Härm åtalades för mordet på Catrine da Costa. Den första rättegången 1988 havererade efter rättegångsfel och målet behövde tas om.

I den andra rättegången friades läkarna från mord. Domstolen slog alltså inte fast att de hade dödat Catrine da Costa.

Men samtidigt skrev tingsrätten i domskälen att de hade styckat kroppen. Det var en annan gärning än mordet. Den handlade om brott mot griftefrid, inte om själva dödandet.

Det var här Da Costa-fallet fick sin mest omstridda juridiska form. Läkarna friades i domslutet men pekades ut i domstolens motivering.

Det är därför fallet ofta sammanfattas med att de friades juridiskt men fälldes i praktiken.

Varför kunde läkarna inte överklaga utpekandet?

För att förstå läkarnas ersättning måste man förstå skillnaden mellan domslut och domskäl.

Domslutet är själva avgörandet. Där står om någon döms eller frias.

Domskälen är domstolens motivering. Där förklarar domstolen hur den har tänkt.

I Da Costa-fallet friades läkarna från mord i domslutet. Det fanns alltså ingen fällande morddom att överklaga. Men i domskälen fanns det mycket allvarliga utpekandet om styckningen.

Det blev ett rättsligt mellanläge. De var inte dömda för mord. De var inte dömda för brott mot griftefrid i brottmålets domslut. Men de hade pekats ut av en domstol på ett sätt som fick enorm betydelse i offentligheten och i senare myndighetsprocesser.

Det är just detta som gör Da Costa-fallet så speciellt. Det handlade inte bara om vad domstolen kom fram till. Det handlade om var i domen formuleringen placerades, och vilka möjligheter de utpekade hade att angripa den.

Vad hände med läkarlegitimationerna?

Efter brottmålet fortsatte processen i ett annat spår: läkarlegitimationerna.

Domskälen från tingsrätten var inte en fällande brottmålsdom. Men utpekandet fick ändå mycket stor betydelse när frågan om läkarnas rätt att fortsätta arbeta prövades vidare.

Socialstyrelsen begärde att legitimationerna skulle återkallas. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd beslutade att de skulle dras in. Frågan prövades sedan vidare i förvaltningsdomstol.

Till slut förlorade Teet Härm och Thomas Allgén sina läkarlegitimationer.

Det blev den praktiska katastrofen efter domen. De hade friats från mord, men kunde inte fortsätta sina yrkesliv som tidigare. Deras namn var dessutom fast förknippade med ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall.

Ersättningen 2026 handlar därför inte bara om en juridisk formulering. Den handlar om konsekvenserna av ett utpekande som slog sönder liv, yrkesbanor och anseende.

Varför blev frågan aktuell igen?

Da Costa-fallet har debatterats länge, men frågan om läkarna fick ny kraft efter SVT:s dokumentärserie Det svenska styckmordet. Serien granskade hur rättsväsendet kom fram till att Teet Härm och Thomas Allgén var skyldiga till styckningen, trots att de aldrig dömdes för mordet.

Efter dokumentären växte kraven på granskning och upprättelse. Läkarförbundet uppmanade regeringen att tillsätta en oberoende granskning av hur myndigheter och domstolar hade hanterat Da Costa-fallet. Läkarnas ombud drev därefter frågan om ersättning ex gratia.

Det är också därför ersättningen 2026 inte bara är en gammal rättsfråga. Den är en följd av att fallet åter granskats, åter berättats och åter blivit en fråga om rättssäkerhet.

Vad betyder ex gratia?

Ex gratia betyder i praktiken att staten kan betala ersättning utan att det finns en vanlig juridisk skyldighet fastslagen i domstol.

Det är viktigt, eftersom regeringens beslut inte är samma sak som en ny dom.

Ersättningen betyder inte att Da Costa-fallet är löst.

Den betyder inte att någon annan har pekats ut som skyldig.

Den betyder inte att en domstol nu har slagit fast exakt vad som hände Catrine da Costa.

Däremot betyder beslutet att regeringen anser att omständigheterna är så ovanliga och allvarliga att staten bör ge ersättning ändå. I det här fallet handlar det om ett utpekande som inte kunde överklagas på vanligt sätt, men som fick mycket stora följder.

Betyder ersättningen att läkarna har fått upprättelse?

Ja och nej.

Ersättningen är en form av statlig upprättelse. Den markerar att regeringen ser allvaret i hur läkarna drabbades. Den visar också att staten i efterhand anser att situationen var så särpräglad att de vanliga rättsliga vägarna inte räckte.

Men pengarna kan inte göra historien ogjord. De kan inte ge tillbaka förlorade yrkesliv. De kan inte ta bort decennier av misstankar, offentlig skam och sociala följder.

Det är därför ersättningen främst är symbolisk. Den är viktig, men den är inte ett riktigt slut.

Är Da Costa-fallet löst nu?

Nej. Da Costa-fallet är inte löst.

Ingen har dömts för mordet på Catrine da Costa. Hennes död är fortfarande ouppklarad i rättslig mening. Förundersökningen om det förmodade mordet lades ned 2009 på grund av preskription.

Det är en av de svåra sakerna med fallet. Ersättningen till Thomas Allgén och Teet Härm handlar om rättsprocessen mot dem och följderna av utpekandet. Den svarar inte på frågan vad som faktiskt hände Catrine da Costa sommaren 1984.

Därför finns två olika berättelser i Da Costa-fallet.

Den ena handlar om Catrine da Costa, hennes död och ett brott som aldrig klarades upp.

Den andra handlar om två läkare som friades från mord men ändå levde med konsekvenserna av ett domstolsutpekande i nästan 40 år.

Därför spelar läkarnas ersättning roll

Ersättningen till Thomas Allgén och Teet Härm spelar roll eftersom den säger något större om rättsstaten.

En domstol ska döma eller fria. Men Da Costa-fallet visar att även formuleringar utanför själva domslutet kan få enorm kraft. Ett utpekande i domskäl kan påverka myndigheter, medier, arbetsliv och allmänhetens bild av människor.

Det är därför fallet fortsätter att diskuteras. Det handlar inte bara om ett gammalt kriminalfall. Det handlar om vad som händer när rättssystemet lämnar människor i ett läge där de varken är dömda eller riktigt fria.

För läkarna blev regeringens beslut 2026 en sen form av erkännande.

För Catrine da Costa förändrar beslutet inte den olösta kärnan: ingen har dömts för hennes död.

Och för Sverige står Da Costa-fallet kvar som ett av de tydligaste exemplen på hur svårt det kan vara att reparera en rättsprocess när en offentlig berättelse väl har satt sig.