Samuel Becketts klassiska pjäs Slutspel spelas på Orionteatern i Stockholm under hösten 2026, med Johan Ulveson och Olof Wretling i huvudrollerna. Föreställningen har väckt stort intresse och flera speldatum är slutsålda. Här finns hela spelprogrammet, biljettinformation, rollistan och handlingen bakom den mörka komedin. Dessutom återvänder Johan Ulveson till en pjäs han spelade redan för nästan 20 år sedan, men den här gången i en annan roll.
Slutspel på Orionteatern – tider och biljetter
Uppsättningen hade premiär den 24 oktober 2026 och spelas fram till den 19 december. Karl Dunér står för både regi och scenografi.
| Information | Slutspel 2026 |
|---|---|
| Föreställning | Slutspel av Samuel Beckett |
| Teater | Orionteatern, Stockholm |
| Spelperiod | 24 oktober–19 december 2026 |
| Regissör | Karl Dunér |
| Huvudroller | Johan Ulveson och Olof Wretling |
| Längd | Cirka 1 timme och 40 minuter |
| Paus | Nej |
| Biljettpriser | Cirka 250–495 kronor |
| Rekommenderad ålder | Från 13 år |
| Adress | Katarina Bangata 77, Stockholm |
Biljettpriserna kan variera mellan föreställningar och biljettyper. Aktuella priser och lediga platser framgår av bokningen via Orionteaterns officiella sida för Slutspel.
Är Slutspel slutsålt den 11 november?
Onsdagens föreställning den 11 november börjar klockan 19.00. Biljettinformationen har varit motstridig. Föreställningen har tidigare markerats som slutsåld, men vid en kontroll under onsdagen visade Ticksters svenska bokningssida i stället statusen ”Fåtal kvar”.
Det kan alltså fortfarande finnas enstaka biljetter, men tillgången är osäker och kan förändras snabbt.
För den som har biljett gäller följande tider:
- 18.00: Orionteatern öppnar dörrarna.
- 19.00: Föreställningen börjar.
- Cirka 20.40: Beräknad sluttid, utifrån den angivna längden.
Föreställningen spelas utan paus. Sluttiden är därför en uppskattning och inte en separat bekräftad sluttid.
Alla återstående föreställningar hösten 2026
Det finns flera möjligheter att se Slutspel under november och december. Enligt det annonserade spelprogrammet återstår följande datum från och med den 11 november.
| Datum | Starttid |
|---|---|
| Onsdag 11 november | 19.00 |
| Torsdag 12 november | 19.00 |
| Fredag 13 november | 19.00 |
| Lördag 14 november | 13.00 och 17.00 |
| Onsdag 18 november | 19.00 |
| Torsdag 19 november | 19.00 |
| Fredag 20 november | 19.00 |
| Lördag 21 november | 13.00 och 17.00 |
| Söndag 22 november | 13.00 |
| Onsdag 25 november | 19.00 |
| Torsdag 26 november | 19.00 |
| Fredag 27 november | 19.00 |
| Lördag 28 november | 13.00 och 17.00 |
| Onsdag 2 december | 19.00 |
| Torsdag 3 december | 19.00 |
| Fredag 4 december | 19.00 |
| Lördag 5 december | 13.00 och 17.00 |
| Onsdag 9 december | 19.00 |
| Torsdag 10 december | 19.00 |
| Fredag 11 december | 19.00 |
| Lördag 12 december | 13.00 och 17.00 |
| Onsdag 16 december | 19.00 |
| Torsdag 17 december | 19.00 |
| Fredag 18 december | 19.00 |
| Lördag 19 december | 13.00 och 17.00 |
Det är sammanlagt 31 annonserade föreställningar under den återstående spelperioden, inklusive dubbla föreställningar vissa lördagar.
Vilka datum finns det biljetter till?
Biljettläget varierar kraftigt. Bland annat har den 13, 18 och 27 november markerats som slutsålda.
Vid tidigare kontroller har det däremot funnits ett fåtal biljetter till bland annat den 26 november samt den 2, 5 och 16 december.
Det är inte säkert att dessa biljetter fortfarande finns kvar. Den som vill se föreställningen gör därför klokt i att jämföra flera datum, särskilt under december.
Den sista annonserade speldagen är lördagen den 19 december, med föreställningar klockan 13.00 och 17.00.
Vad handlar Samuel Becketts Slutspel om?
Slutspel utspelar sig i ett nästan tomt rum, i en värld där det mesta tycks ha upphört att existera.
Där finns Hamm, en blind man som inte kan stå och är hänvisad till sin stol. Hans följeslagare Clov kan gå men inte sitta. De är beroende av varandra, trots att deras relation präglas av ständiga konflikter, order och förolämpningar.
I två soptunnor befinner sig Hamms föräldrar, Nagg och Nell. Deras korta samtal och minnen från ett annat liv ger en märklig kontrast till den instängda tillvaron.
Det händer förhållandevis lite i traditionell mening. I stället kretsar pjäsen kring det som sägs, upprepas och aldrig riktigt får något svar.
Clov talar om att lämna Hamm, men deras gemensamma tillvaro fortsätter. Hamm försöker behålla kontrollen, samtidigt som hans beroende av Clov blir allt tydligare.
Titeln syftar på slutskedet i ett schackparti. När bara några få pjäser återstår är möjligheterna begränsade, och varje drag för spelet närmare ett oundvikligt slut. Den bilden präglar också relationerna mellan pjäsens fyra gestalter.
En mörk komedi om att vara beroende av varandra
Trots den dystra miljön innehåller Slutspel mycket humor.
Det komiska ligger bland annat i de envisa upprepningarna, de absurda situationerna och huvudpersonernas sätt att behandla varandra.
Hamm vill bestämma över Clov, men klarar sig inte utan honom. Clov vill lämna, men blir kvar. Deras maktkamp skapar både obehag och komiska ögonblick.
Pjäsen handlar också om åldrande, ensamhet, död och svårigheten att finna mening i tillvaron. Beckett ger inga enkla förklaringar till vad som har hänt utanför rummet eller varför personerna fortfarande lever som de gör.
Rollistan i Slutspel på Orionteatern
Fyra skådespelare gestaltar pjäsens fyra roller.
| Skådespelare | Roll |
|---|---|
| Johan Ulveson | Hamm |
| Olof Wretling | Clov |
| Kicki Bramberg | Nell |
| Göran Engman | Nagg |
De två huvudrollerna är särskilt krävande eftersom stora delar av föreställningen bygger på samspelet mellan Hamm och Clov.
Hamm är fysiskt begränsad och försöker styra sin omgivning med orden. Clov är ständigt i rörelse och måste förhålla sig till Hamms kommandon.
Skillnaden mellan deras kroppsliga förutsättningar är en viktig del av både humorn och dramat.
Johan Ulveson spelar Hamm
Johan Ulveson är välkänd från svensk film, television och teater. Många förknippar honom med komiska roller, men han har också en lång erfarenhet av mer dramatiska uppsättningar.
I Slutspel gestaltar han Hamm, en man som vill kontrollera allt omkring sig trots att han själv är helt beroende av andra.
För Ulveson är detta inte första mötet med Becketts pjäs.
När Karl Dunér satte upp Slutspel på Stockholms stadsteater 2006–2007 spelade Ulveson Clov, medan Sven Wollter gestaltade Hamm.
Nästan 20 år senare återkommer han alltså till samma verk och samma regissör, men har gått från den underordnade Clov till den dominerande Hamm.
Det ger uppsättningen en intressant koppling till svensk teaterhistoria.
Den som vill läsa mer om skådespelarens tidigare produktioner hittar även Hurbra-artikeln om Johan Ulvesons karriär, familj och roller.
Olof Wretling spelar Clov
Olof Wretling spelar Clov, den rastlöse följeslagaren som hela tiden försöker förhålla sig till Hamms krav.
Wretling har en stark bakgrund inom både komedi och berättande. Han är bland annat känd från humorgruppen Klungan, radioprogram och egna scenföreställningar.
I Slutspel får hans fysiska uttryck en särskild betydelse. Clov kan inte sitta och måste därför hela tiden använda kroppen på ett annat sätt än Hamm.
Där Ulvesons rollfigur försöker behålla sin makt genom språket kan Wretling arbeta med rörelser, pauser och reaktioner.
Det är just kontrasten mellan de båda skådespelarna som har uppmärksammats i mottagandet av uppsättningen.
Kicki Bramberg och Göran Engman
Kicki Bramberg spelar Nell och Göran Engman spelar Nagg, Hamms föräldrar.
Deras roller är mindre omfattande än huvudpersonernas, men viktiga för pjäsens känsla av förlust och förfall.
Nagg och Nell lever i varsin soptunna. När de talar med varandra framträder minnen av ett liv som en gång var annorlunda, vilket ger ytterligare en dimension åt den tillvaro som Hamm och Clov är fast i.
Karl Dunérs uppsättning innehåller mer än själva pjäsen
Orionteaterns version regisseras av Karl Dunér, som också ansvarar för scenografin. Han har tidigare arbetat med Beckett och har en lång relation till just Slutspel.
Uppsättningen bygger på Becketts slutliga engelska version från 1982. Den innehåller ändringar och strykningar jämfört med den ursprungliga franska texten.
Den svenska översättningen är gjord av Magnus Hedlund.
En särskild del av föreställningen är att den också innehåller andra konstnärliga inslag med koppling till Becketts värld.
Andetag och musik av Schubert
Föreställningen inleds med Andetag, eller Breath, ett mycket kort verk av Beckett som varar omkring 45 sekunder.
Enligt Orionteaterns presentation visas verket här för första gången i Sverige.
Därefter följer sex tablåer med musikaliska inslag från Franz Schuberts Nacht und Träume.
Det innebär att publiken inte bara möter Slutspel som en fristående teatertext, utan också får en inramning där ljus, ljud, musik och visuella kompositioner får utrymme.
Dunérs arbete med scenografi och den visuella helheten blir därmed en central del av uppsättningen.
För den som redan känner till Beckett är det en anledning att se just denna version. För den som aldrig tidigare sett hans dramatik ger inledningen ytterligare en ingång till författarens säregna sceniska uttryck.
Varför räknas Slutspel som en av Becketts viktigaste pjäser?
Samuel Beckett föddes på Irland 1906 och blev en av 1900-talets mest inflytelserika dramatiker.
Slutspel, som ursprungligen heter Fin de partie, skrevs på franska och hade urpremiär i London den 3 april 1957.
Pjäsen kom några år efter I väntan på Godot, verket som gjorde Beckett internationellt berömd.
Båda hör till den tradition som brukar kallas den absurda teatern.
Vad är absurd teater?
Absurd teater bryter med många av de regler som traditionella dramer bygger på.
I stället för en tydlig berättelse där händelser leder fram till en lösning möter publiken ofta personer som upprepar samma handlingar, väntar på något som aldrig inträffar eller försöker kommunicera utan att nå fram till varandra.
I Slutspel blir detta särskilt tydligt.
Personerna tycks veta att något närmar sig sitt slut, men kan inte riktigt avsluta sina handlingar eller relationer.
Humorn uppstår mitt i det hopplösa. Samtidigt blir de till synes meningslösa samtalen ett sätt att undersöka mycket grundläggande mänskliga frågor.
Beckett fick Nobelpriset i litteratur 1969. Slutspel räknas fortfarande som ett av hans centrala dramatiska verk och spelas regelbundet på teatrar runt om i världen.
Praktisk information om Orionteatern
Orionteatern ligger på Katarina Bangata 77 på Södermalm i Stockholm.
Teatern finns i en tidigare mekanisk verkstad och är känd för sin industriella miljö och sina scenkonstproduktioner.
När öppnar Orionteatern?
Dörrarna öppnar normalt en timme före föreställningen.
För en föreställning som börjar klockan 19.00 innebär det att publiken kan komma från klockan 18.00.
Biljettkassan på plats öppnar 30 minuter före start.
Salongen har onumrerade platser, vilket betyder att besökarna inte har bestämda stolsnummer på sina biljetter.
Det kan därför vara klokt att komma i god tid, särskilt om man vill sitta tillsammans med sitt sällskap.
Hur tar man sig till Orionteatern?
Närmaste tunnelbanestation är Skanstull, ungefär 900 meter från teatern.
Buss 76 stannar närmare, vid hållplatsen Ljusterögatan.
Det går även att promenera till teatern från andra delar av Södermalm.
Kan man byta eller återköpa biljetter?
Orionteatern erbjuder normalt inte återköp.
Däremot kan biljetter bytas till ett annat datum i mån av plats, förutsatt att bytet görs senast 48 timmar före den bokade föreställningen.
Personer som behöver rullstolsplats ska kontakta teatern på info@orionteatern.se.
Teatern uppger också att besökare som kommer efter föreställningens början normalt inte släpps in i salongen.
Den som planerar att se Slutspel under de sista spelveckorna i december bör därför kontrollera både biljettläget och föreställningstiden innan besöket.