Minst 10 centimeter kärnis är en vanlig säkerhetsrekommendation för naturis. Men ett enda borrhål räcker inte för att avgöra om en sjö är säker. Isens kvalitet, strömmar och lokala svagheter kan vara minst lika avgörande som tjockleken. Här är det du behöver kontrollera innan du ger dig ut.

En frusen sjö kan se stabil ut från stranden. Kanske finns det redan skridskospår på isen eller människor som promenerar längre ut. Inget av det är ett säkert besked om att isen håller där du tänker gå.

För att bedöma naturis behöver du känna igen olika istyper, kontrollera bärigheten och veta var isen ofta är svagare. Du behöver också rätt utrustning och en plan för vad du ska göra om någon går igenom.

Hur tjock ska isen vara?

Issäkerhetsrådet rekommenderar minst 10 centimeter kärnis innan man ger sig ut på isen. Det är en viktig tumregel, men inte en garanti för att isen är säker.

Kärnis är hård, sammanhängande is som vanligtvis är genomskinlig och kan se mörk ut mot vattnet under. Den har normalt bättre bärighet än is med luftfickor, snöinblandning eller försämrad struktur.

Det avgörande är alltså inte bara hur många centimeter is du mäter upp, utan också vilken sorts is det är.

Istyp	Vad du behöver veta
Kärnis	Normalt stark och sammanhängande, men tjockleken måste kontrolleras.
Nyis	Kan vara stark trots att den är relativt tunn, men variationerna kan vara stora.
Snötäckt is	Snön kan dölja svagheter och bromsa fortsatt istillväxt.
Våris	Kan förlora mycket av sin bärighet även när den fortfarande är tjock.

Särskilt vårisen är förrädisk. Efter en kall natt kan isen kännas hård och stabil, men när solen värmer kan dess struktur snabbt försämras. En is som bar människor på morgonen behöver därför inte hålla senare samma dag.

Varför räcker det inte att mäta på ett ställe?

Tänk dig att du borrar ett hål några meter från stranden och mäter upp 12 centimeter kärnis. Det säger att isen har den tjockleken just där.

Längre ut kan förhållandena vara helt annorlunda. Vid ett sund, ett grund eller där en bäck rinner ut kan strömmande vatten ha gjort isen betydligt tunnare.

Även snötäcket kan skilja sig mellan olika delar av sjön. Där snön har legat tjock kan istillväxten ha varit långsammare än på öppna ytor.

En mätning är därför en kontrollpunkt, inte ett säkerhetsbesked för hela sjön. Isens bärighet behöver bedömas fortlöpande längs den väg du ska färdas.

Så kontrollerar du om isen håller

Det första steget sker redan innan du lämnar land. Ta reda på hur vädret har varit och om det finns aktuell information om isförhållandena i området.

Långvarig kyla kan bidra till istillväxt, men betyder inte automatiskt att alla delar av sjön har fått tillräckligt stark is. Snöfall, töväder och vattenrörelser kan förändra förhållandena.

Ute på isen är två redskap särskilt viktiga: ispik och isborr.

Använd ispiken under färden

En ispik är avsedd för att bedöma isens bärighet. Genom att hugga med den kan en van användare känna skillnader i motståndet och upptäcka förändringar.

Kontrollen behöver upprepas under färden, särskilt om isen ändrar färg, utseende eller ljud. Om ett kraftigt pikhugg går igenom isen och vatten tränger upp är den för svag.

En vanlig skidstav är normalt inte tillräckligt tung eller utformad för att ersätta en riktig ispik.

Mät tjockleken med isborr

Med en isborr kan du kontrollera isens tjocklek och undersöka hur islagren ser ut. Det är särskilt användbart när du behöver skilja sammanhängande kärnis från andra istyper.

Men även när mätningen visar god tjocklek behöver du fortsätta bedöma isen. Isborren ersätter inte ispiken, erfarenheten eller kunskapen om riskområden.

Den som inte har tillräcklig erfarenhet av att bedöma naturis bör följa med en kunnig grupp eller delta i en organiserad tur med erfarna ledare.

Om du inte kan avgöra om isen är tillräckligt stark är det säkraste beslutet att stanna på land.

Här är isen ofta svagare

Vissa platser kräver särskild försiktighet eftersom vattenrörelser och andra lokala förhållanden kan hindra isen från att växa eller försvaga den underifrån.

Riskplats	Varför isen kan vara svag
Inlopp och utlopp	Strömmande vatten kan ge tunn eller ojämn is.
Sund	Vattenrörelser kan försvaga isen lokalt.
Uddar och grund	Strömmar och omblandning kan påverka istjockleken.
Broar och bryggor	Vattenrörelser kring konstruktionerna kan skapa svaga partier.
Vassområden	Vass kan bidra till att isen försvagas.
Avloppsutsläpp	Varmare vatten kan minska isens hållfasthet.
Råkar och sprickor	Isen kan vara bruten, nybildad eller särskilt svag.
Vindbrunnar	Områden som frusit senare kan ha betydligt tunnare is.

Var också försiktig nära stränder när vårvärmen kommer. Där kan isen försvagas först, vilket kan göra det svårt att ta sig tillbaka till land även om isen längre ut fortfarande bär.

Det är viktigt att förstå att en svag plats inte alltid syns tydligt på ytan. En jämn snöyta kan dölja både sprickor och tunn is.

Vilken utrustning behöver du på naturis?

Den som ger sig ut på naturis behöver kunna kontrollera isen, larma och hantera en olycka. Säkerhetsutrustningen ska vara lätt att nå och användaren behöver veta hur den fungerar.

Utrustning	Funktion
Isdubbar	Ger grepp när du försöker ta dig upp ur en isvak.
Ispik	Hjälper dig att bedöma isens bärighet.
Räddningslina	Gör det möjligt att hjälpa någon på avstånd.
Flythjälp	Hjälper dig att hålla dig flytande i vattnet.
Mobil i vattentätt skydd	Gör det möjligt att larma 112.
Torrt ombyte	Behövs för att minska nedkylningen efter ett tillbud.

Isdubbarna ska sitta högt runt halsen, utanpå kläderna, så att du snabbt kan få tag i dem. De gör liten nytta om de ligger längst ner i ryggsäcken.

En räddningslina behöver också vara lättillgänglig. Issäkerhetsrådet rekommenderar minst två räddningslinor i en grupp, helst en per person.

En ryggsäck med vattentätt packat ombyte kan fungera som flythjälp om den är rätt utformad och har både midjerem och grenband. Den ska inte automatiskt betraktas som en ersättning för en riktig flytväst.

För barn som inte kan simma är räddningsväst särskilt viktig.

Det finns fler praktiska råd om utrustningen hos Issäkerhetsrådet.

Gå inte ut ensam

Att ha sällskap är en grundläggande säkerhetsregel. Om någon går igenom isen kan andra larma, kasta en räddningslina och hjälpa till från en säkrare plats.

Men sällskapet måste också ha utrustning och kunskap. Att flera personer befinner sig på samma svaga is kan annars leda till att fler hamnar i vattnet.

Berätta gärna för någon på land vart ni ska och när ni planerar att vara tillbaka.

Vad gör du om du går igenom isen?

Att plötsligt hamna i iskallt vatten kan utlösa en kraftig köldchock. Andningen påverkas och det kan vara svårt att tänka klart.

Försök i första hand få kontroll över andningen och undvik panikartade rörelser.

Vänd dig sedan mot det håll du kom ifrån. Där vet du att isen tidigare bar din vikt, även om den inte nödvändigtvis är säker nu.

Ta fram isdubbarna och använd dem för att få grepp i isen. Behåll handskarna på om möjligt och försök arbeta upp kroppen till ett mer vågrätt läge.

När du tagit dig upp ska du inte omedelbart resa dig. Kryp eller åla bort från vaken så att kroppsvikten fördelas över en större yta.

Kan du inte ta dig upp själv behöver du försöka hålla dig flytande, be om hjälp och spara på krafterna medan räddning pågår.

Hur hjälper man någon som gått igenom isen?

Om en annan person hamnar i en isvak är det avgörande att inte själv bli nästa person som går igenom.

Larma 112 så tidigt som möjligt. Berätta var ni befinner er och vad som har hänt.

Använd sedan principen om den förlängda armen. Det innebär att du hjälper personen med något som ger avstånd mellan dig och den svaga isen, exempelvis en räddningslina, livboj eller lång gren.

Undvik att gå fram till kanten av vaken. Isen som redan brustit under en person kan även brista under den som försöker hjälpa till.

Om en räddningsinsats kräver att någon närmar sig vaken behövs rätt utrustning, kunskap och säkring. Den som saknar detta bör inte ge sig ut på osäker is för att försöka rädda någon.

Försök i stället hjälpa från en säker plats och följ instruktionerna från räddningstjänsten.

När personen har kommit upp ur vattnet

En person som räddats ur iskallt vatten kan snabbt bli nedkyld. Skydda därför personen från fortsatt värmeförlust.

Byt våta kläder mot torra om det går och använd filtar eller andra torra isolerande plagg. Skydda också mot vind och kall mark.

En kraftigt nedkyld person ska hanteras varsamt. Personen kan vara allvarligt påverkad även om hen fortfarande är vaken.

Om personen är medvetslös och inte andas normalt ska du påbörja hjärt-lungräddning enligt instruktionerna från 112. Vid drunkningstillbud rekommenderar 1177 att HLR inleds med fem inblåsningar.

Även den som verkar må bra efter att ha varit under vatten kan behöva sjukhusvård. Vid misstänkt drunkningstillbud ska personen bedömas av sjukvården, eftersom problem med andningen kan uppstå efteråt.

Läs mer i 1177:s råd om drunkningsolyckor.

Den viktigaste skillnaden mellan en trygg och en riskfylld tur på naturis handlar inte om att hitta en enda siffra för istjockleken. Det handlar om att kunna bedöma isen längs hela färdvägen, känna igen när förhållandena förändras och vara beredd att vända innan situationen blir farlig.