Irritationen inom Socialdemokraterna växer när regeringsbildningen fortsätter att dra ut på tiden. Det uppger flera källor inom partiet för SVT Nyheter. För Magdalena Andersson kommer uppgifterna i ett känsligt läge, efter ett historiskt svagt valresultat och flera misslyckade försök att hitta en väg till regeringsmakten. Men hur allvarligt är läget för S-ledaren – och vad skulle krävas för att hennes ställning faktiskt ska hotas?

Växande irritation inom Socialdemokraterna

Enligt SVT Nyheters rapportering den 9 november finns ett växande missnöje inom Socialdemokraterna över att regeringsbildningen inte kommer framåt.

Magdalena Andersson har ännu inte lyckats samla ett regeringsunderlag som kan accepteras av riksdagen. Samtidigt har de politiska motsättningarna mellan partierna som skulle kunna stödja henne blivit allt tydligare.

Uppgifterna om den interna irritationen bygger på SVT:s källor. Det finns däremot inga offentligt bekräftade besked om att Socialdemokraterna har inlett en process för att byta partiledare eller att partiledningen har förlorat sitt formella stöd för Andersson.

Det är en viktig skillnad. Att partiföreträdare uttrycker frustration över en utdragen regeringsbildning betyder inte automatiskt att de kräver partiledarens avgång.

Samtidigt kommer missnöjet ovanpå en redan existerande diskussion om partiets politiska vägval.

Regeringsförslaget som splittrar underlaget

Den 8 november presenterade Magdalena Andersson ett nytt förslag för att lösa regeringskrisen.

Hon vill bilda regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, med ett nära samarbete med Vänsterpartiet.

Men förslaget mötte snabbt motstånd.

Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson meddelade i SVT:s Agenda att partiet kommer att rösta nej om Vänsterpartiet hålls utanför regeringen.

Centerpartiet har samtidigt motsatt sig att Vänsterpartiet får ministerposter.

Det innebär att Andersson försöker förena två partier vars offentliga besked om regeringssammansättningen går åt olika håll. För att hennes förslag ska fungera måste åtminstone någon av positionerna förändras, eller partierna hitta en annan lösning som riksdagen kan acceptera.

Vi har tidigare rapporterat om Vänsterpartiets motstånd mot Anderssons regeringsförslag.

Konflikten handlar därmed inte bara om fördelningen av ministerposter. Den avgör också om Andersson över huvud taget kan få riksdagens stöd för sin regeringslösning.

Därför räcker inte 176 mandat

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans 176 av riksdagens 349 mandat.

Det är en majoritet på papperet. Men det betyder inte att partierna automatiskt står bakom samma regering.

Parti eller regeringsunderlag	Mandat
Socialdemokraterna	99
S, C och MP tillsammans	146
Vänsterpartiet	30
S, C, MP och V tillsammans	176
M, SD, KD och L tillsammans	173

För att en statsministerkandidat ska godkännas får högst 174 riksdagsledamöter rösta nej.

Om Vänsterpartiets 30 ledamöter röstar nej tillsammans med M, SD, KD och L blir det 203 nejröster. Då faller Anderssons förslag.

Om Vänsterpartiet däremot avstår från att rösta nej och motståndet stannar vid de övriga fyra partiernas 173 mandat kan hon godkännas.

Skillnaden mellan att rösta nej och att lägga ned sina röster är därför helt avgörande.

Valresultatet ökar pressen på Andersson

Regeringskrisen är inte det enda problemet som Magdalena Andersson behöver hantera.

Socialdemokraterna fick 28,02 procent av rösterna i riksdagsvalet 2026 och tappade åtta mandat jämfört med valet 2022.

Det var partiets svagaste riksdagsvalresultat hittills.

Redan efter valet väcktes offentlig kritik mot Socialdemokraternas strategi. Bland annat ifrågasattes den starka betoningen på Magdalena Andersson som person och hur partiet hade presenterat sin politik för väljarna.

Den kritiken är dokumenterad och ska skiljas från de nya, anonyma uppgifterna om växande irritation.

Vi har tidigare beskrivit kritiken mot Socialdemokraternas valstrategi efter valet 2026.

Även förtroendemätningarna visar att Anderssons ställning bland väljarna har förändrats över tid.

I SVT/Verians mätning i mitten av oktober uppgav 40 procent att de hade stort förtroende för henne. Det var en uppgång med tre procentenheter jämfört med september, men betydligt lägre än de 61 procent som uppmättes fyra år tidigare.

Den senaste förändringen i mätningen var alltså positiv. Den längre jämförelsen visar däremot en betydande nedgång.

För Socialdemokraterna blir frågan därmed större än vem som lyckas bilda regering. Partiet behöver också hantera slutsatserna av valförlusten och diskussionen om den politiska inriktningen.

Kristerssons nya möjlighet förändrar läget

Samtidigt har Ulf Kristersson fått ett nytt politiskt förhandlingsutrymme.

Den 6 november meddelade Sverigedemokraterna att partiet kan släppa kravet på egna ministerposter och tolerera en borgerlig regering.

Beskedet öppnar för diskussioner om en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, utan att Sverigedemokraterna själva ingår.

Det innebär inte att någon sådan regering är överenskommen.

Centerpartiet har fortsatt invändningar mot ett regeringssamarbete som bygger på Sverigedemokraternas stöd. Men SD:s ändrade position har skapat en ny förutsättning för förhandlingarna.

Magdalena Andersson har samtidigt meddelat att Socialdemokraterna skulle gå i full opposition mot en ny borgerlig regering som är beroende av SD.

Det beskedet har vi tidigare beskrivit i artikeln om Anderssons besked om en ny Tidöregering.

För Andersson innebär utvecklingen att hon både måste försöka hålla ihop sitt eget regeringsunderlag och förhålla sig till ett alternativ som Kristersson arbetar för att möjliggöra.

Kan Magdalena Andersson tvingas avgå?

Frågan om Anderssons framtid diskuteras nu öppet av politiska bedömare.

Statsvetaren Jenny Madestam och den socialdemokratiske debattören Göran Greider hör till dem som i SVT:s rapportering resonerar om riskerna för Anderssons ledarskap om regeringsbildningen misslyckas.

Greider har också riktat kritik mot hennes ideologiska ledarskap.

Men bedömningar om vad som skulle kunna hända är inte samma sak som ett faktiskt beslut inom Socialdemokraterna.

Det finns heller ingen regel som innebär att en partiledare måste avgå efter ett misslyckat försök att bilda regering.

Socialdemokraterna kan fortsätta med Andersson som partiledare även om en annan statsminister tillträder. Ett beslut om partiledarskapet hanteras inom partiet, inte genom riksdagens statsministeromröstningar.

Däremot kan ett misslyckande med regeringsbildningen få politiska konsekvenser för hur hennes ledarskap diskuteras.

Här behöver två frågor hållas isär:

Den första gäller regeringsmakten. Kan Andersson förhandla fram ett underlag som riksdagen accepterar?

Den andra gäller partiledarskapet. Har hon fortsatt det interna stöd som krävs för att leda Socialdemokraterna?

SVT:s uppgifter pekar på ett växande missnöje. De visar däremot inte att partiet redan har bestämt sig för att byta ledare.

Två statsministerförsök återstår

Regeringsbildningen har redan lett till två nedröstade statsministerförslag.

Den 15 oktober röstade riksdagen nej till Magdalena Andersson. Den 3 november röstades även Elisabeth Thand Ringqvist ned.

Enligt grundlagen får talmannen lägga fram fyra förslag till statsminister. Om samtliga röstas ned ska ett extra val hållas inom tre månader, förutsatt att ett ordinarie val inte ändå ska äga rum under den perioden.

Det finns därmed två försök kvar innan den gränsen nås.

Den som vill förstå processen närmare kan läsa riksdagens information om talmannens uppdrag och regeringsbildningen.

Talmannen har förlängt Ulf Kristerssons sonderingsuppdrag. Något fastställt datum för nästa statsministeromröstning finns ännu inte.

Dessutom närmar sig den 12 november, då budgetpropositionen för 2027 senast ska överlämnas. Om någon ny regering inte har tillträtt får övergångsregeringen lämna en övergångsbudget.

Det utdragna politiska läget får därmed också betydelse för det fortsatta budgetarbetet.

För Magdalena Andersson blir nästa avgörande fråga om hennes förslag kan vinna tillräckligt stöd i riksdagen. För Socialdemokraterna handlar det samtidigt om hur länge partiet kan leva med osäkerheten kring både regeringsfrågan och sitt eget ledarskap.

Det är i det läget SVT:s uppgifter om växande irritation måste förstås. Pressen på Andersson har ökat, men om den utvecklas till en verklig partiledarkris är ännu en öppen fråga.