Satellitmätningar har avslöjat omfattande metanutsläpp från avfallsanläggningar i Turkiet, bara dagar innan landet står värd för FN:s klimattoppmöte COP31. Vid en anläggning utanför Istanbul har forskare uppmätt utsläpp på i genomsnitt 7,4 ton metan i timmen vid de observerade tillfällena. Turkiska myndigheter ifrågasätter hur representativa mätningarna är.
Granskningen, som Reuters publicerar lördagen den 7 november, bygger på satellitdata från organisationen Carbon Mapper och analyser av forskare vid University of California, Los Angeles (UCLA).
Resultaten väcker frågor om hur effektivt Turkiets avfallsanläggningar tar hand om den metangas som bildas när organiskt avfall bryts ned. Samtidigt har landet gjort minskade metanutsläpp till en av sina prioriteringar under det kommande klimattoppmötet i Antalya.
Satelliter upptäckte 70 metanplymer
Forskarna har identifierat 70 metanplymer från tio turkiska avfallsanläggningar under perioden 1 januari 2025 till 1 juni 2026.
Mätningarna kommer från satelliten Tanager-1, som använder avancerad spektrometerteknik för att upptäcka förhöjda metankoncentrationer i atmosfären.
Särskilt stora utsläpp har registrerats vid Seymens avfallsanläggning i Silivri, väster om Istanbul.
Vid de tillfällen då satelliten kunde mäta och kvantifiera utsläppen låg genomsnittet på ungefär 7,4 ton metan per timme.
Det är en mycket hög utsläppstakt, men siffran behöver tolkas försiktigt. Satelliten övervakar inte anläggningen kontinuerligt, och genomsnittet beskriver enbart de tillfällen då utsläpp kunde observeras och beräknas.
Det går därför inte att utifrån dessa mätningar slå fast hur mycket metan Seymen släpper ut under ett helt år.
Forskarna har beskrivit undersökningens metod och resultat i UCLA:s sammanställning av metanutsläppen från Turkiets avfallssektor.
Avfallsoperatören ifrågasätter utsläppssiffrorna
Seymen drivs av det kommunala avfallsbolaget İSTAÇ. Anläggningen tar enligt bolaget emot omkring 8 500 ton hushållsavfall varje dag.
Operatören bekräftar att metan läcker ut, men anser att satellitmätningarna inte ger en rättvisande bild av de normala utsläppen.
Ayşen Erdinçler, företrädare för İSTAÇ, uppger till Reuters att utsläppen vanligtvis ligger mellan fyra och sex ton metan per timme.
En observation på omkring tolv ton per timme ska enligt bolaget ha bidragit till att höja det uppmätta genomsnittet.
İSTAÇ:s chef Fatih Uğur förklarar att ungefär 30 hektar av deponin saknade täckning vid den aktuella observationen eftersom arbeten med gasinsamlingsrör pågick. Han pekar också på att lågt lufttryck kan påverka hur gasen rör sig genom avfallet.
Bolaget samlar redan upp deponigas som används för elproduktion. Trots detta uppskattar operatören att omkring en fjärdedel av den bildade metanen normalt läcker ut.
Den uppskattningen har inte verifierats oberoende.
Det centrala är alltså inte om anläggningen saknar teknik för att samla upp gasen. Frågan är hur stora utsläpp som kan fortsätta trots att sådan teknik finns installerad.
Så kan satelliter mäta osynliga gasutsläpp
Metan är osynligt för det mänskliga ögat. Satelliten Tanager-1 kan däremot registrera gasen genom att analysera hur solljus reflekteras från jordytan och påverkas av ämnen i atmosfären.
Instrumentet har en geografisk upplösning på ungefär 30 meter och kan identifiera metanplymer som sedan kopplas till möjliga utsläppskällor.
För att uppskatta hur mycket gas som släpps ut använder forskarna bland annat information om plymens storlek, metankoncentrationen och vindförhållandena.
Metoden gör det möjligt att upptäcka stora utsläpp på platser där traditionell markbaserad övervakning kan vara begränsad.
Samtidigt finns osäkerheter.
Moln, vind och andra observationsförhållanden kan påverka resultaten. En satellitmätning ger dessutom en ögonblicksbild, inte en fullständig redovisning av utsläppen över tid.
Satellitfynden kan därför användas för att identifiera anläggningar som behöver undersökas närmare, medan kontinuerliga mätningar på plats ger en mer fullständig bild.
Varför metan är så farligt för klimatet
Metan är en betydligt kraftigare växthusgas än koldioxid på kort sikt.
Räknat över en 20-årsperiod har metan mer än 80 gånger så stor uppvärmningspotential som samma mängd koldioxid.
Gasen bryts samtidigt ned betydligt snabbare än koldioxid och finns vanligtvis kvar i atmosfären i ungefär ett årtionde.
Det gör minskade metanutsläpp särskilt viktiga för att bromsa den globala temperaturökningen under de närmaste decennierna.
Hurbra har tidigare beskrivit varför minskade metanutsläpp kan bromsa uppvärmningstakten och vilken betydelse åtgärderna kan få för klimatet.
Därför bildas metan på soptippar
När organiskt material, som matrester och trädgårdsavfall, bryts ned utan tillgång till syre bildas metan.
Det sker bland annat i stora avfallsdeponier där materialet packas tätt.
Utsläppen kan begränsas genom att mindre organiskt material läggs på deponi och genom att den gas som ändå bildas samlas in.
Deponigas kan användas för att producera el och värme. Gas som inte kan användas kan i stället förbrännas under kontrollerade former, vilket omvandlar metan till koldioxid med betydligt lägre klimatpåverkan.
Täckning av avfallsytor, fungerande gasledningar och regelbundna läckagekontroller är också viktiga.
Att ha ett gasinsamlingssystem är däremot ingen garanti för att alla utsläpp försvinner.
Turkiets metanutsläpp har ökat
Turkiets avfallssektor har utvecklats snabbt under det senaste årtiondet.
Enligt statistik från Världsbanken och utsläppsdatabasen EDGAR, som Reuters hänvisar till, ökade landets metanutsläpp från avfall med nästan 25 procent mellan 2014 och 2024.
Den globala ökningen under samma period var omkring 6,5 procent.
Turkiets miljöministerium framhåller samtidigt framstegen inom landets Zero Waste-program, som ska minska avfallsmängderna och förbättra återvinningen.
Enligt ministeriet har andelen avfall som återvinns eller på annat sätt tas tillvara ökat från 13 procent 2017 till 37,53 procent 2025.
Siffrorna visar på förändringar i avfallshanteringen, men de innebär inte att metanutsläppen automatiskt minskar.
Gamla deponier kan fortsätta producera metan under lång tid efter att nytt avfall slutat tillföras. Även moderna anläggningar kan ha betydande läckage.
COP31 i Turkiet sätter metanfrågan i fokus
Den 9 november inleds FN:s klimattoppmöte COP31 i Antalya. Förhandlingarna pågår till den 20 november.
Turkiet leder mötets ordförandeskap och har presenterat en handlingsagenda med tio prioriterade områden.
Minskade utsläpp från avfall, däribland metan, är ett av dessa områden. Den 11 november arrangeras dessutom en särskild temadag med fokus på Zero Waste.
Satellitgranskningen kommer därmed vid en känslig tidpunkt för värdlandet, som vill lyfta fram sin egen avfallspolitik och samtidigt uppmuntra internationellt samarbete.
Turkiet har ännu inte anslutit sig till Global Methane Pledge, det internationella initiativ där deltagande länder arbetar mot målet att gemensamt minska de människoskapade metanutsläppen med minst 30 procent till 2030 jämfört med 2020.
Det finns heller inget bekräftat besked om att Turkiet tänker ansluta sig under COP31.
De formella klimatförhandlingarna leds av Australiens klimatminister Chris Bowen, medan Turkiet ansvarar för ordförandeskapet och mötets handlingsagenda.
Sverige har minskat metanutsläppen från deponier med 91 procent
Utvecklingen i Sverige visar att utsläppen från avfallsdeponier går att minska kraftigt.
Enligt Naturvårdsverket har de svenska metanutsläppen från deponier minskat med omkring 91 procent mellan 1990 och 2025.
En viktig förklaring är förändrade regler för vilka typer av avfall som får läggas på deponi.
År 2002 infördes förbud mot deponering av brännbart avfall. År 2005 utvidgades begränsningarna till organiskt avfall, med vissa undantag.
Samtidigt har insamling av deponigas och biologisk behandling av matavfall bidragit till förändringen.
Naturvårdsverkets preliminära statistik visar att den svenska avfallssektorn totalt stod för omkring 0,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2025. Det omfattar även andra växthusgaser än metan.
Sverige har dock inte eliminerat avfallshanteringens klimatpåverkan.
En betydande del av det avfall som inte längre deponeras går i stället till förbränning med energiutvinning. Utsläppen från den verksamheten redovisas i en annan sektor.
Den svenska utvecklingen visar ändå att minskad deponering av organiskt material kan ge stora effekter på metanutsläppen.
Satellitmätningarna kan leda till nya kontroller
Carbon Mappers teknik gör det möjligt att hitta stora metanutsläpp från enskilda anläggningar och följa upp om åtgärder får effekt.
För Seymen och de övriga turkiska deponierna återstår frågan hur satelliternas observationer ska följas upp med mätningar och förbättringar på plats.
Operatörens egna uppgifter visar att även ett fungerande system för gasinsamling kan lämna betydande mängder metan utan kontroll.
När COP31 öppnar den 9 november kommer Turkiets avfallspolitik därför att diskuteras samtidigt som nya mätdata pekar på stora kvarvarande utsläpp från landets deponier.