Sex nordiska försvars- och teknikföretag, däribland Saab och Ericsson, vill göra det enklare för de nordiska länderna att köpa försvarsmateriel tillsammans. Vid en konferens i Göteborg presenterar bolagen förslag om gemensamma godkännanden, snabbare upphandlingar och en ny modell för att finansiera försvarsproduktion. Initiativet kommer samtidigt som Sverige bygger ut sin militära kommunikation, satellitövervakning och förmåga att skydda undervattensinfrastruktur.

Sex företag vill förändra försvarssamarbetet

Det är Saab, Ericsson, finska Nokia och Patria, norska Kongsberg samt danska Terma som står bakom initiativet. Företagen presenterar sina förslag torsdagen den 5 november i samband med Nordic Compass Summit i Göteborg.

Målet är att undanröja hinder som gör det svårt för de nordiska länderna att utnyttja sin samlade försvarsindustri.

Trots att Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island numera ingår i Nato har länderna fortfarande separata system för upphandling, certifiering och godkännande av militär utrustning.

En produkt som godkänts för användning i ett land kan därför behöva genomgå ytterligare processer innan den får användas av ett annat lands försvarsmakt.

Företagen anser att detta tar tid, driver kostnader och försvårar gemensam produktion.

Förslagen presenteras inom Nordic Compass, ett bredare samarbete mellan nordiska företag och beslutsfattare. Fem av försvarsföretagen inledde sitt samarbete i augusti och danska Terma anslöt i oktober.

Tre förändringar som företagen föreslår

Initiativet innehåller tre huvudsakliga förslag.

Förslag	Vad det innebär
Gemensamma certifieringar	Militär utrustning som godkänts i ett nordiskt land ska enklare kunna accepteras i andra nordiska länder.
Finansierad produktionskapacitet	Regeringarna ska kunna betala för reserverad tillverkningskapacitet innan slutliga materielbeställningar görs.
Gemensamma tekniksatsningar	Länderna ska utveckla samarbetet kring undervattensövervakning, rymdövervakning och militär kommunikation.

Enligt Reuters vill företagen bland annat pröva en upphandlingsmodell där staterna genom ramavtal finansierar tillgången till produktionskapacitet.

Det skulle innebära att en tillverkare kan investera i personal, maskiner och produktionslinjer utan att behöva vänta på en slutlig beställning av varje enskild produkt.

Patrias vd Panu Routila framhåller att signaler om ökad efterfrågan inte är tillräckliga för att finansiera industrins investeringar.

Om flera nordiska länder gemensamt garanterar en viss produktionskapacitet skulle företagen få bättre möjligheter att planera långsiktigt.

Det är däremot ännu inte klarlagt hur ett sådant avtal skulle utformas, vilka materielsystem som kan omfattas eller hur kostnaderna ska fördelas mellan länderna.

Därför är gemensamma försvarsinköp svåra

Att samtliga nordiska länder ingår i Nato innebär inte att deras nationella försvarsupphandlingar automatiskt fungerar likadant.

Varje land har egna myndigheter och krav på säkerhet, tekniska godkännanden och försörjningstrygghet.

I Sverige omfattas många militära upphandlingar av lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, LUFS, som bygger på EU:s försvarsupphandlingsregler.

Regelverket ska bland annat hantera konkurrens, informationssäkerhet och säker tillgång till materiel.

Ett enklare gemensamt godkännande av militär utrustning skulle därför kräva mer än att länderna enas om samma tekniska standarder.

Det behöver också klarläggas vilka nationella säkerhetskrav som kan erkännas gemensamt och vilka beslut varje land fortfarande måste fatta på egen hand.

Exporttillstånd är ytterligare en fråga. Att ett vapensystem är tekniskt godkänt i flera länder betyder inte automatiskt att det får exporteras eller överföras mellan dem utan tillstånd.

EU arbetar samtidigt med förändringar av regelverket för försvarsupphandlingar och överföringar av försvarsprodukter mellan medlemsländerna.

Norden har redan genomfört gemensamma inköp

Det finns fungerande exempel på nordiskt upphandlingssamarbete.

Sverige, Danmark, Finland och Norge genomförde tillsammans upphandlingen av Nordic Combat Uniform, ett gemensamt stridsuniformssystem.

Ramavtalet omfattar som mest 425 miljoner euro under perioden 2022–2029.

För svensk del beställde Försvarets materielverk, FMV, 20 500 kompletta uniformskonfigurationer till ett värde av 377 miljoner kronor.

Det visar att gemensamma inköp redan är möjliga. De sex företagens ambition är att förenkla sådana processer och skapa förutsättningar för ett bredare samarbete, även inom mer avancerade militära teknikområden.

Ericsson får en växande roll inom militär kommunikation

För Sverige sammanfaller förslagen med flera konkreta försvarssatsningar där svenska företag redan medverkar.

Den 4 november meddelade Försvarsmakten att Sverige och Finland får en ledande roll i Natos innovationsarbete kring framtidens militära trådlösa kommunikation.

Inom ramen för Nato Innovation Range ska Sverige utveckla en plattform för militär innovation.

Telia har fått i uppdrag att tillsammans med Ericsson bygga, utveckla och förvalta ett avancerat 5G-nät för Försvarsmakten.

Syftet är att utveckla och testa kommunikationslösningar som kan användas i militära sammanhang.

Tillförlitlig kommunikation är avgörande för att kunna dela information mellan exempelvis ledningscentraler, sensorer, fordon och olika militära förband.

Samtidigt innebär användningen av modern mobilnätsteknik särskilda krav på säkerhet, tillgänglighet och motståndskraft mot störningar.

Det svenska 5G-projektet är ett separat uppdrag och inte en beställning som följer av dagens industriförslag. Däremot visar det hur Ericsson redan är involverat i utvecklingen av teknik för Natos militära kommunikation.

Saab stärker satsningarna på rymden

Även satellitbaserade system har blivit en allt viktigare del av Sveriges försvar.

Den 24 september presenterade Saab tre samförståndsavtal med SSC Space, OHB Sweden och Ericsson.

Samarbetena gäller möjligheter att utveckla gemensamma lösningar inom rymdområdet, bland annat satellitsystem, markstationer och kommunikation mellan markbaserade och rymdbaserade system.

Avtalen innebär inte att alla de planerade systemen redan har beställts, men visar på ett växande intresse för svensk försvars- och rymdteknik.

Försvarsmakten bygger samtidigt upp en egen militär satellitförmåga.

Sverige har tecknat avtal om omkring tio satelliter och tillgång till satellitdata från amerikanska Planet Labs och finska ICEYE, med leveranser och uppskjutningar från 2026.

Satelliter kan bland annat användas för att övervaka geografiska områden, följa förändringar på marken och bidra med information till militära beslutsfattare.

Rymdövervakning omfattar dessutom möjligheten att upptäcka och följa föremål och aktiviteter i omloppsbana.

Det är skilda funktioner som båda kan få betydelse i ett utökat nordiskt samarbete.

Undervattensövervakning blir ytterligare ett samarbetsområde

Skyddet av undervattensinfrastruktur är ett tredje område där svenska företag och myndigheter redan arbetar med ny teknik.

Den 28 oktober presenterade Saab Ocean Barrier, ett system som ska kunna koppla samman sensorer under vattenytan och ge operatörer en gemensam lägesbild.

Tekniken är avsedd för övervakning och skydd av bland annat hamnar och kritisk undervattensinfrastruktur.

Systemet hade demonstrerats under den internationella övningen REPMUS 2026. Saab har däremot inte offentliggjort någon bekräftad operativ installation inom det nya nordiska initiativet.

Läs mer om tekniken i Ocean Barrier – så ska Saabs nya system upptäcka hot under ytan.

Sverige deltar också i arbetet med att förbättra övervakningen av Östersjön.

I februari fick svenska myndigheter ett regeringsuppdrag kopplat till deltagande i en finskledd övervakningsmekanism, där Kustbevakningen fungerar som svensk kontaktpunkt.

Ett fördjupat nordiskt samarbete skulle kunna göra det lättare att samordna både teknikutveckling och informationsutbyte. Exakt vilka gemensamma undervattenssystem företagen vill utveckla har ännu inte preciserats.

Försvarsindustrin vill ha långsiktiga beställningar

Den föreslagna modellen för att finansiera produktionskapacitet berör en större fråga för svensk försvarsindustri.

När försvarsanslagen ökar behöver tillverkarna kunna producera mer materiel, samtidigt som det kan ta flera år att bygga upp nya produktionslinjer.

För att investera krävs ofta långsiktiga åtaganden från kunderna.

Svenska regeringen presenterade i juni 2025 en försvarsindustristrategi som bland annat lyfter fram större och mer långsiktiga materielbeställningar, internationellt samarbete och behovet av ökad produktionsförmåga.

Det finns därmed en tydlig koppling mellan industrigruppens nya förslag och inriktningen i den svenska försvarsindustripolitiken.

Saabs vd Micael Johansson har även tidigare lyft behovet av omfattande industrisatsningar för att öka Europas militära produktionskapacitet, bland annat inom drönarteknik.

I en tidigare artikel har vi beskrivit Saab-vd:ns förslag om miljontals drönare och en större försvarsindustri.

Skillnaden med det nya nordiska initiativet är att flera stora teknik- och försvarsföretag nu gemensamt presenterar förslag om hur ländernas upphandlingssystem och finansiering skulle kunna förändras.

Regeringen deltar – men inga nya beslut är bekräftade

Sveriges försvarsminister Pål Jonson deltar i Nordic Compass Summit i Göteborg den 4–5 november.

Även EU-minister Jessica Rosencrantz medverkar. Hon beskrev den 4 november Nordic Compass som ett viktigt initiativ för att förena näringsliv och beslutsfattare.

Det finns däremot inget verifierat besked om att regeringen har godkänt de sex företagens specifika förslag om gemensamma certifieringar eller förhandsfinansierad produktionskapacitet.

Industrigruppens ambitioner ska därför inte förväxlas med redan fattade politiska beslut.

Arrangören beskriver bakgrunden till samarbetet och de gemensamma initiativen på Nordic Compass officiella webbplats.

För att förslagen ska kunna omsättas i praktiken behöver de nordiska regeringarna bland annat komma överens om ansvarsfördelning, finansiering och vilka regler som kan samordnas.

Någon offentlig tidsplan för ett första gemensamt pilotprojekt har ännu inte presenterats.