Finland har tagit ett historiskt steg i hanteringen av kärnavfall. Regeringen har beviljat driftstillstånd för Onkalo, världens första permanenta geologiska slutförvar för använt kärnbränsle. Djupt nere i den finländska berggrunden ska radioaktivt avfall isoleras i upp till hundratusentals år. Beslutet är också viktigt för Sverige, som planerar ett liknande slutförvar i Forsmark.

Finlands regering gav den 22 oktober 2026 kärnavfallsbolaget Posiva tillstånd att driva inkapslings- och slutförvarsanläggningen Onkalo vid Olkiluoto på Finlands västkust.

Det är första gången ett land beviljar driftstillstånd för permanent geologisk slutförvaring av använt kärnbränsle. Beslutet kommer efter mer än 40 års forskning, utveckling och myndighetsprövning.

Men det betyder inte att kärnavfallet börjar placeras i berget omedelbart.

Onkalo får driftstillstånd – men måste klara fler tester

Det finländska driftstillståndet gäller till den 31 december 2070 och omfattar både anläggningen där kärnbränslet ska kapslas in och det underjordiska slutförvaret.

Innan verksamheten får starta återstår dock ytterligare säkerhetskontroller.

Posiva måste avsluta driftsättningen, genomföra de återstående testerna och visa att anläggningen uppfyller myndigheternas krav. Därefter ska Finlands strålsäkerhetsmyndighet STUK göra en slutlig granskning och godkänna att den faktiska verksamheten inleds.

STUK lämnade redan i augusti ett positivt säkerhetsutlåtande som låg till grund för regeringens beslut.

Posiva har tidigare haft som mål att nå operativ beredskap under 2026, men något definitivt datum för när det första använda kärnbränslet ska placeras i Onkalo har inte fastställts.

Den planerade slutförvaringen ska sedan pågå successivt under mer än hundra år. Driftstillståndets slutdatum 2070 innebär därför inte att hela verksamheten eller förvarets säkerhetsuppdrag upphör då.

Så ska kärnavfallet isoleras 430 meter under marken

Onkalo har byggts omkring 430 meter ner i den finländska berggrunden.

Tanken är att det använda kärnbränslet ska kunna lämnas där permanent, utan att framtida generationer behöver övervaka eller underhålla anläggningen när den väl har förslutits.

Säkerheten bygger på flera skyddsbarriärer som tillsammans ska förhindra att radioaktiva ämnen når människor och miljö.

1. Kärnbränslet placeras i kopparkapslar

När kärnbränsle har använts i en reaktor är det fortfarande starkt radioaktivt och avger värme. Därför behöver det först mellanlagras och kylas under flera decennier.

Därefter placeras bränslet i särskilda kapslar med ett yttre hölje av koppar och en stabiliserande insats av gjutjärn.

Kopparn ska skydda mot korrosion, medan gjutjärnet ger mekanisk styrka. Kapslarna försluts genom svetsning och kontrolleras innan de förs ned i berget.

2. Bentonitlera skyddar kapslarna

Kopparkapslarna placeras i borrade hål i förvarstunnlarna.

Runt varje kapsel finns bentonitlera, ett material som sväller när det kommer i kontakt med vatten.

Leran ska bland annat minska vattenrörelserna kring kapseln och skydda den mot mekanisk påverkan. Om en kapsel någon gång skadas ska leran dessutom bidra till att begränsa spridningen av radioaktiva ämnen.

3. Berggrunden fungerar som yttersta barriär

Den tredje viktiga skyddsbarriären är själva berget.

Den stabila berggrunden ska bromsa grundvattnets rörelser och begränsa möjligheterna för radioaktiva ämnen att transporteras mot markytan.

När förvarstunnlarna fyllts ska de återfyllas och förslutas.

Principen är att säkerheten inte ska vara beroende av en enda komponent. Även om en barriär försämras ska de andra bidra till att hålla stråldoserna på mycket låga nivåer.

Hur länge måste kärnavfallet förvaras säkert?

En av de svåraste frågorna handlar om tiden.

Använt kärnbränsle innehåller radioaktiva ämnen med mycket olika halveringstider. Vissa förlorar en stor del av sin radioaktivitet relativt snabbt, medan andra finns kvar under oerhört långa perioder.

Ett vanligt riktmärke är 100 000 år. Efter ungefär så lång tid brukar det använda kärnbränslets farlighet beskrivas som jämförbar med den ursprungliga uranmalmens.

Men det betyder inte att radioaktiviteten har försvunnit.

Säkerhetsanalyserna för Onkalo omfattar tidsperioder på upp till en miljon år.

Forskarna behöver därför bedöma vad som kan hända när förhållandena i berggrunden förändras långt efter att anläggningen har stängts.

Bland de scenarier som undersöks finns:

• Nya istider som förändrar trycket på berggrunden.
• Jordskalv och rörelser längs sprickor i berget.
• Förändrade grundvattenförhållanden.
• Korrosion som med tiden kan påverka kopparkapslarna.
• Förändringar i bentonitlerans skyddande egenskaper.

Det går inte att garantera exakt hur berget och kapslarna kommer att se ut om hundratusentals år. Därför bygger säkerhetsbedömningarna på geologiska mätningar, laboratorieförsök och modeller av olika framtida förlopp.

Målet är inte att varje kapsel nödvändigtvis ska förbli helt oförändrad under en miljon år, utan att förvaret som helhet ska hålla strålningsriskerna inom de säkerhetsgränser som myndigheterna ställer upp.

Därför är Finlands beslut viktigt för Sverige

Det finländska genombrottet har en särskild koppling till Sverige.

Onkalo bygger på KBS-3-metoden, som ursprungligen utvecklades av Svensk Kärnbränslehantering, SKB.

Den innebär just att använt kärnbränsle kapslas in i koppar, omges av bentonitlera och placeras djupt nere i stabil berggrund.

Sverige planerar att använda samma grundprincip i sitt slutförvar i Forsmark i Östhammars kommun.

Det finns samtidigt skillnader mellan projekten.

Onkalo i Finland	Forsmark i Sverige
Cirka 430 meters djup	Cirka 500 meters djup
Inkapsling vid Olkiluoto	Planerad inkapsling i Oskarshamn
Driftstillstånd beviljat 2026	Regeringstillstånd beviljat 2022
Återstående tester före driftstart	Fortsatt uppförande och myndighetsprövning

Det svenska förvaret är dimensionerat för omkring 12 000 ton använt kärnbränsle, fördelat på ungefär 6 000 kopparkapslar.

I väntan på ett permanent slutförvar mellanlagras det använda kärnbränslet i Clab i Oskarshamn.

Sverige har redan kommit långt i tillståndsprocessen. Regeringen gav sitt tillstånd i januari 2022 och mark- och miljödomstolen lämnade miljötillstånd hösten 2024.

Det betyder däremot inte att alla säkerhetsprövningar är avslutade. Strålsäkerhetsmyndigheten ska godkänna olika steg innan anläggningen får tas i drift.

Finland kan ge Sverige viktiga erfarenheter

Att Finland ligger före Sverige innebär att Onkalo kan bli en viktig källa till praktiska erfarenheter.

När anläggningen börjar användas med radioaktivt bränsle kan det finländska projektet ge kunskap om hur inkapsling, svetsning, transporter och deponering fungerar i en verklig industriell verksamhet.

Det gäller också kontrollen av kapslarna och hanteringen av bentonitleran nere i förvarstunnlarna.

Sådana erfarenheter kan vara värdefulla för det svenska projektet, även om ländernas myndigheter måste bedöma sina respektive anläggningar självständigt.

Finlands driftstillstånd innebär alltså inte att Forsmark automatiskt har fått ett säkerhetsgodkännande.

Det kan heller inte slutgiltigt bevisa att metoden fungerar under 100 000 år. Den långsiktiga säkerheten måste fortfarande bedömas genom forskning, mätningar och modeller.

Däremot visar det finländska beslutet att tekniken har nått en ny fas: från forskning och tillståndsprövning till en anläggning som förbereds för faktisk drift.

Nästa steg blir det första kärnbränslet i berget

Efter regeringens beslut återstår den sista delen av arbetet med att göra Onkalo redo för användning.

När STUK har godkänt de återstående kontrollerna kan Posiva börja placera använt kärnbränsle i förvaret.

Då går Finland från att vara först med ett driftstillstånd till att också kunna bli först med den praktiska, permanenta slutförvaringen av använt kärnbränsle i djup berggrund.

För Sverige blir utvecklingen särskilt intressant att följa. Två grannländer har valt samma grundläggande teknik för ett av kärnkraftens svåraste problem – men Finland är nu först framme vid tröskeln till verklig drift.

Mer information finns hos Posiva om slutförvarets teknik och säkerhet och Strålsäkerhetsmyndigheten om Sveriges planerade slutförvar.