Centerpartiet använder Vänsterpartiets motstånd mot Nato och försvarsavtalet med USA som argument för att hålla partiet utanför en framtida regering. Det rapporterar Expressen under torsdagskvällen. Vänsterpartiet svarar att politiska meningsskiljaktigheter måste hanteras genom förhandlingar. Men bakom konflikten finns en viktig skillnad: V driver inte längre ett svenskt Natoutträde som aktuell politik, medan motståndet mot det amerikanska försvarsavtalet består.

Uppgifterna kommer den 15 oktober, samma dag som Magdalena Andersson röstats ned i riksdagens första statsministeromröstning efter valet.

Centerpartiet har sedan tidigare sagt nej till att regera tillsammans med Vänsterpartiet. Enligt Expressens uppgifter används nu säkerhetspolitiken som ett särskilt argument i regeringsdiskussionerna, där frågan om vilka partier som ska ingå i ett regeringsunderlag fortfarande är olöst.

Centerpartiet pekar på Nato och USA-avtalet

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist framhåller att skillnaderna mellan C och V är betydande inom utrikes- och försvarspolitiken.

Hennes argument är att en regering måste kunna fatta ett stort antal gemensamma beslut, inte minst om Sveriges internationella relationer, försvar och handel. Där anser hon att partierna har alltför olika utgångspunkter för att kunna regera tillsammans.

Vänsterpartiet har historiskt motsatt sig Sveriges Natomedlemskap och har dessutom krävt att försvarsavtalet DCA med USA ska sägas upp.

Centerpartiet står på motsatt sida i dessa frågor och har ställt sig bakom såväl Natomedlemskapet som DCA-avtalet.

Det är därmed en verklig sakpolitisk konflikt som C lyfter fram. Däremot är uppgiften om en särskild ny förhandlingstaktik just en medieuppgift. Det finns inget bekräftat besked om att Socialdemokraterna accepterat ett nytt villkor eller att partierna nått någon överenskommelse om regeringsfrågan.

Vänsterpartiet svarar: Skillnaderna måste förhandlas

Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling bemöter uppgifterna med att partierna behöver sätta sig ned och förhandla om de politiska frågor där de tycker olika.

Det är en annan utgångspunkt än Centerpartiets. Där C framhåller meningsskiljaktigheterna som ett hinder för gemensamt regeringsarbete, menar V att sådana motsättningar behöver hanteras vid förhandlingsbordet.

Samtidigt står Vänsterpartiet fast vid sitt krav på att ingå i en regering som partiet ska stödja. Nooshi Dadgostar har tidigare gjort klart att V inte tänker rösta fram en regering där partiet självt saknar ministerposter.

Det innebär att konflikten inte enbart gäller Sveriges säkerhetspolitik. Den handlar också om hur ett möjligt regeringssamarbete ska organiseras och vilket inflytande de olika partierna ska få.

Vill Vänsterpartiet verkligen lämna Nato?

Här finns en viktig skillnad mellan Vänsterpartiets långsiktiga partiprogram och den politik som partiet säger sig driva i dag.

Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Vänsterpartiet motsatte sig medlemskapet och har fortfarande en skrivning i sitt partiprogram om att utveckla andra försvarssamarbeten med sikte på att lämna Nato.

Men inför valet 2026 har partiet klargjort att ett utträde inte är ett aktuellt politiskt krav.

I SVT:s valkompass tar Vänsterpartiet avstånd från förslaget att Sverige på sikt ska lämna försvarsalliansen. Partiet förklarar att Sverige numera är medlem och att man därför arbetar för förändringar inom ramen för Natosamarbetet.

Det betyder inte att Vänsterpartiet övergett sin kritik mot Nato. Däremot vore det missvisande att beskriva partiets aktuella linje som ett krav på att en ny regering ska föra Sverige ut ur försvarsalliansen.

Skillnaden mellan partiprogrammet och den praktiska politiken har tidigare behandlats i HurBra:s genomgång av Vänsterpartiets förändrade Natolinje.

För Centerpartiet kan de långsiktiga säkerhetspolitiska skillnaderna ändå vara ett argument mot regeringssamarbete. Men den mer omedelbara och konkreta motsättningen gäller Sveriges försvarsavtal med USA.

DCA-avtalet är en tydligare konflikt mellan partierna

DCA, Defence Cooperation Agreement, är ett bilateralt försvarsavtal mellan Sverige och USA.

Avtalet undertecknades i december 2023, godkändes av riksdagen i juni 2024 och trädde i kraft den 15 augusti samma år.

Det reglerar bland annat amerikanska styrkors möjlighet att använda 17 befintliga svenska militära anläggningar och områden, lagra försvarsmateriel och genomföra militär verksamhet inom ramen för samarbetet.

Avtalet innebär däremot inte att USA har övertagit äganderätten till svenska militärbaser eller att 17 nya permanenta amerikanska baser automatiskt etablerats.

Vänsterpartiet motsatte sig avtalet från början och har senare lagt fram ett uttryckligt krav i riksdagen på att regeringen ska säga upp det.

Partiet har också krävt ett lagstadgat förbud mot kärnvapen på svenskt territorium och tydligare skydd för svensk suveränitet.

När riksdagen godkände avtalet 2024 röstade samtliga 21 deltagande centerpartister ja, medan samtliga 20 deltagande vänsterpartister röstade nej.

Även Socialdemokraterna stödde avtalet, medan Miljöpartiet röstade emot. Det framgår av riksdagens redovisning av DCA-beslutet.

Omröstningen visar att det finns en dokumenterad skiljelinje mellan C och V, men också att Socialdemokraterna i den frågan stod närmare Centerpartiet.

Kan en ny regering säga upp DCA direkt?

Att Vänsterpartiet kräver att avtalet sägs upp innebär inte att en ny regering omedelbart kan avsluta samarbetet.

DCA innehåller en inledande giltighetstid på tio år. Därefter fortsätter avtalet att gälla, men någon av parterna kan säga upp det med ett års varsel.

För att ändra avtalet under den inledande giltighetstiden krävs en skriftlig överenskommelse mellan Sverige och USA.

Det är en viktig praktisk skillnad. Även om en svensk regering skulle vilja genomföra Vänsterpartiets linje behöver den förhålla sig till ett redan gällande internationellt avtal.

Konflikten gäller alltså inte bara partiernas principiella syn på amerikansk militär närvaro, utan också hur Sverige ska agera i ett befintligt försvarssamarbete.

Regeringsbildningen låst efter torsdagens omröstning

De nya uppgifterna kommer i ett känsligt skede av regeringsbildningen.

Den 15 oktober röstade riksdagen nej till Magdalena Andersson som statsminister för en socialdemokratisk enpartiregering.

Resultatet blev:

Samtliga ja-röster kom från Socialdemokraterna. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade nej, tillsammans med övriga partier.

Efter omröstningen öppnade Elisabeth Thand Ringqvist för att Centerpartiet skulle kunna släppa fram en ren S-regering, under förutsättning att det finns en tydlig plan för den politik regeringen ska föra.

Vänsterpartiet avvisade den lösningen. Även Miljöpartiet motsatte sig förslaget om en ren socialdemokratisk regering.

Mer om omröstningen och det parlamentariska läget finns i genomgången av varför Magdalena Andersson röstades ned och vad som händer härnäst.

Vad händer nu?

Torsdagens statsministeromröstning var den första av maximalt fyra möjliga omröstningar innan ett extra val blir aktuellt enligt grundlagen.

Talmannen Andreas Norlén fortsätter kontakterna med partiledarna och har meddelat att ytterligare information om processen lämnas fredagen den 16 oktober.

Kvällens uppgifter om Centerpartiets användning av Natofrågan förändrar inte i sig de formella förutsättningarna. Inget nytt regeringsalternativ har presenterats som en färdig överenskommelse.

Däremot visar konflikten varför det är svårt att samla de partier som skulle behöva samarbeta kring Magdalena Andersson.

Centerpartiet säger nej till Vänsterpartiet som regeringspartner och pekar på betydande säkerhetspolitiska skillnader. Vänsterpartiet anser att skillnaderna måste förhandlas och vill inte acceptera att stå utanför regeringen.

Det avgörande är därför inte bara om partierna kan enas om Nato och DCA, utan om de över huvud taget kan hitta en gemensam modell för regeringsbildningen.

Än så länge finns inget bekräftat besked om att någon av parterna är beredd att överge sina grundläggande krav.