Högsta domstolen slår fast att nedsatt kognitiv förmåga inte är ett självständigt krav för att få god man. Även den som förstår sin situation och kan fatta egna beslut kan alltså omfattas, om sjukdom eller ett annat hälsotillstånd orsakar ett konkret hjälpbehov som inte kan lösas på ett mindre ingripande sätt.
HD klargör reglerna för god man
Högsta domstolens avgörande ”Godmansförutsättningarna II”, som meddelades den 15 oktober 2026, klargör hur reglerna om god man ska tillämpas.
Tidigare har frågan om personens mentala eller kognitiva förmåga fått stor betydelse. I ett avgörande från 2022 uttryckte HD att hjälpbehovet behövde bero på en nedsatt mental eller kognitiv förmåga att förstå situationen och ta nödvändiga initiativ.
Det nya avgörandet innebär ett tydligare synsätt. En kognitiv nedsättning är inte ett eget krav.
Det avgörande är i stället om det finns ett samband mellan personens sjukdom, psykiska störning, försvagade hälsotillstånd eller liknande förhållande och det behov av hjälp som personen har.
Högsta domstolen beskriver avgörandet och de nya förtydligandena på sin webbplats.
Även fysisk sjukdom kan orsaka ett hjälpbehov
HD:s besked kan få betydelse för personer som har stora praktiska svårigheter till följd av sjukdom men fortfarande förstår sin ekonomi och kan fatta egna beslut.
En person kan till exempel veta exakt vilken kontakt som behöver tas med en bank eller myndighet, förstå vilka beslut som behöver fattas och kunna uttrycka vad han eller hon vill, men ändå ha sådana svårigheter att kommunicera eller agera att viktiga ärenden inte blir utförda.
Det kan också handla om att sjukdomen påverkar förmågan att ta initiativ, överblicka konsekvenser eller kommunicera med omvärlden.
Det betyder inte att fysisk sjukdom automatiskt ger rätt till god man. Det måste fortfarande finnas ett konkret hjälpbehov och ett tillräckligt tydligt samband mellan hälsotillståndet och svårigheterna.
Vilka krav måste fortfarande vara uppfyllda?
Reglerna om god man finns i föräldrabalken. HD:s avgörande tar bort föreställningen att kognitiv nedsättning alltid måste finnas, men de övriga förutsättningningarna gäller fortfarande.
Personen måste ha ett relevant hälsotillstånd
Det kan handla om sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller ett liknande förhållande.
En diagnos är dock inte tillräcklig i sig.
Prövningen gäller vilka konsekvenser tillståndet faktiskt får i personens vardag och vilka angelägenheter han eller hon behöver hjälp med.
Det måste finnas ett konkret behov av hjälp
God man kan bli aktuellt när en person behöver hjälp med ekonomiska eller personliga angelägenheter.
Det kan exempelvis handla om att:
- sköta räkningar och annan ekonomi
- bevaka rättigheter gentemot myndigheter
- hantera avtal eller andra rättsliga frågor
- söka bidrag eller ersättningar
- bevaka frågor kring boende
- se till att personen får de insatser eller den omsorg som han eller hon har rätt till.
Uppdraget ska anpassas efter behovet. En god man behöver därför inte få ansvar för alla delar av personens ekonomi och personliga angelägenheter.
Hjälpbehovet måste bero på tillståndet
Det här är den centrala delen i HD:s nya klargörande.
Det räcker inte att en person både har en sjukdom och samtidigt tycker att ekonomi eller myndighetskontakter är svåra. Det ska finnas ett samband mellan sjukdomen eller hälsotillståndet och det konkreta behovet av hjälp.
Kognitiva svårigheter kan vara en sådan förklaring, men är bara en av flera möjliga.
Även exempelvis svårigheter att kommunicera, agera eller ta nödvändiga initiativ kan ha betydelse.
God man är inte förstahandslösningen i alla situationer
Godmanskap ska inte användas om personens behov kan lösas på ett mindre ingripande sätt.
Det kan exempelvis finnas:
- en vanlig fullmakt
- en framtidsfullmakt
- möjlighet för anhöriga att hjälpa till
- stöd från kommunen eller andra samhällsinsatser.
Det räcker samtidigt inte att ett alternativ finns i teorin. Det måste också fungera i praktiken.
Om en anhörig exempelvis försöker sköta vissa ärenden men inte får tillgång till den information eller de möjligheter som behövs kan det tala för att hjälpen inte är tillräcklig.
HD har tidigare betonat att konkreta svårigheter med mindre ingripande lösningar ska få betydelse när behovet av god man bedöms.
God man eller fullmakt – vad är skillnaden?
En fullmakt innebär att en person själv ger någon annan rätt att utföra vissa handlingar i hans eller hennes namn.
Den som lämnar fullmakten behåller kontrollen och sin rätt att själv fatta beslut.
Det kan fungera bra när personen har förmåga att ge tydliga instruktioner och när fullmakten accepteras av exempelvis banker och myndigheter i de situationer där hjälp behövs.
En god man är däremot en formellt förordnad ställföreträdare med ett bestämt uppdrag.
Den stora skillnaden är att godmanskapet står under offentlig tillsyn och kan användas när vanliga privata lösningar inte räcker.
En framtidsfullmakt kan vara ett alternativ
En framtidsfullmakt skrivs medan personen fortfarande själv kan bestämma vem som ska företräda honom eller henne i framtiden.
Den börjar användas när personen på grund av sjukdom eller ett liknande tillstånd varaktigt inte längre kan sköta de angelägenheter som fullmakten omfattar.
För den som kan planera i förväg kan en framtidsfullmakt därför minska behovet av god man senare.
Men även här är den praktiska funktionen viktig. Om fullmakten inte omfattar det som behöver göras, eller om den av andra skäl inte löser situationen, kan godmanskap ändå behöva övervägas.
God man och förvaltare är inte samma sak
Skillnaden mellan god man och förvaltare är större.
En god man är normalt en hjälpande ställföreträdare. Personen som har god man behåller som huvudregel sin egen rätt att bestämma över sin ekonomi, ingå avtal och fatta beslut.
Förvaltarskap är betydligt mer ingripande.
En förvaltare kan utses även mot personens vilja. Inom det område som förvaltarskapet omfattar begränsas personens möjlighet att själv ingå avtal och sköta sin egendom.
Förvaltarskap ska därför användas först när mindre ingripande lösningar, däribland god man, inte är tillräckliga.
| Lösning | Vad innebär den? |
|---|---|
| Fullmakt | Personen ger själv någon behörighet och behåller kontrollen. |
| God man | En förordnad person hjälper inom ett bestämt uppdrag, medan huvudmannen normalt behåller sin rätt att bestämma. |
| Förvaltare | En mer ingripande åtgärd där huvudmannens rätt att själv agera begränsas inom uppdraget. |
God man får inte bestämma allt
Ett godmanskap innebär inte att den gode mannen tar över personens liv.
Uppdraget kan omfatta att bevaka rätt, förvalta egendom eller sörja för person, men det finns frågor som är så personliga att den gode mannen inte kan fatta beslut åt huvudmannen.
Det gäller exempelvis beslut om att gifta sig eller skriva testamente.
Även vårdfrågor är i grunden personliga. En god man kan hjälpa till att bevaka rättigheter, föra kontakter och se till att huvudmannen får information, men kan inte generellt ersätta personen själv som beslutsfattare i vården.
Så kan behovet beskrivas i en ansökan
Den som söker god man bör inte enbart beskriva vilken diagnos eller sjukdom personen har.
Det är mer relevant att förklara vad som faktiskt inte fungerar.
Det kan exempelvis handla om frågor som:
- Vilka konkreta ekonomiska eller personliga ärenden går inte att sköta?
- Hur hänger problemen ihop med sjukdomen eller hälsotillståndet?
- Vilken hjälp har redan prövats?
- Varför räcker inte fullmakt, anhörighjälp eller andra stödinsatser?
- Vilka delar skulle en god man behöva hjälpa till med?
Sedan lagändringarna sommaren 2026 prövas ansökningar om godmanskap enligt huvudregeln av kommunens överförmyndare. I vissa situationer, bland annat när det finns invändningar mot godmanskapet, kan ärendet behöva lämnas över till domstol.
HD:s besked ändrar frågan som ska ställas
Det nya avgörandet innebär framför allt att prövningen inte ska stanna vid frågan om en person har nedsatt kognitiv förmåga.
En person kan förstå sin situation och ändå behöva en god man.
Det som ska bedömas är i stället om ett relevant hälsotillstånd orsakar ett konkret behov av hjälp, om hjälpen kan tillgodoses genom ett godmanskap och om mindre ingripande alternativ verkligen räcker i praktiken.