Svenska Jas 39 Gripen ska skydda och eskortera andra stridsflygplan när Nato genomför kärnvapenövningen Steadfast Noon 2026 i Italien. Sverige deltar med både flygplan och militär personal, men de svenska planen ska inte bära kärnvapen. Övningen är en del av Natos årliga arbete med att hålla sin kärnvapenavskräckning trovärdig.

Steadfast Noon inleds den 13 oktober och samlar flygförband från 17 Natoländer. Övningen omfattar både flygplan som är särskilt anpassade för kärnvapenuppdrag och andra förband som ska skydda, understödja och samordna operationerna.

För Sveriges del handlar deltagandet om konventionellt militärt stöd, inte om att svenska stridsflygplan ska kunna genomföra kärnvapenangrepp.

Det här ska svenska Gripenplanen göra

De svenska Jas 39 Gripenplanens viktigaste uppgift under Steadfast Noon är att öva skydd och eskort av andra stridsflygplan. Det handlar om flygplan som inom Natos kärnvapenplanering har till uppgift att kunna genomföra kärnvapeninsatser.

En sådan operation kräver betydligt mer än själva flygplanet som bär vapnet. För att kunna ta sig fram till ett tänkt mål måste det skyddas mot fientligt flyg och andra hot. Olika länders flygstridskrafter behöver också kunna samverka och ledas som en sammanhängande styrka.

Det är i den delen som svenska Gripen kommer in.

Genom att bidra med konventionellt stridsflyg kan Sverige hjälpa till att skapa förutsättningar för de kärnvapenkapabla flygplanens uppdrag. De svenska piloterna får samtidigt öva samarbete med andra Natoländers flygförband.

Det handlar bland annat om att kunna genomföra gemensamma luftoperationer, upprätthålla skyddet runt andra flygplan och följa Natos gemensamma procedurer.

Sverige bidrar därmed med en militär förmåga som redan finns i det svenska flygvapnet, men använder den i en större internationell övning där uppdragets yttersta syfte är kopplat till kärnvapenavskräckning.

Den som vill förstå Gripens bredare uppgifter kan läsa mer i vår genomgång av Sveriges flygvapen och dess stridsflyg.

Ska svenska Gripen bära kärnvapen?

Nej, svenska Gripen ska inte bära kärnvapen under Steadfast Noon. De deltar som konventionella stöd- och skyddsflygplan.

Inom Nato skiljer man mellan flygplan som har ett kärnvapenuppdrag och andra flygplan som bidrar till att uppdraget skulle kunna genomföras.

De kärnvapenkapabla flygplanen kallas Dual-Capable Aircraft, förkortat DCA. Det betyder att de är anpassade för att kunna utföra både konventionella militära uppdrag och kärnvapenuppdrag.

Det räcker alltså inte att ett stridsflygplan tekniskt kan bära olika typer av vapen. Flygplan, utrustning, besättning och organisation måste uppfylla särskilda krav för att ingå i Natos kärnvapenuppdrag.

Skillnaden mellan de två rollerna är tydlig:

Kärnvapenkapabla flygplan	Svenska Gripen i övningen
Övar de särskilda uppgifter som ingår i Natos kärnvapenplanering.	Övar konventionella stöd- och skyddsuppgifter.
Är särskilt anpassade för att kunna bära kärnvapen.	Ska inte bära kärnvapen.
Kan ingå i den del av operationen som skulle leverera ett kärnvapen.	Kan eskortera och skydda flygplan som har den uppgiften.
Genomför övningen utan skarpa kärnvapen.	Genomför övningen utan kärnvapen.

Deltagandet innebär inte heller att Sverige har beslutat att skaffa egna kärnvapen eller göra Gripen till ett kärnvapenbärande flygplan.

Sverige är däremot redan en del av den försvarsallians vars avskräckning ytterst bygger på möjligheten att använda kärnvapen.

Steadfast Noon 2026 – vilka länder och flygplan deltar?

Årets Steadfast Noon genomförs i Italien, med flygbaserna Aviano och Ghedi som centrala platser för övningsverksamheten.

Enligt Nato deltar sammanlagt 17 medlemsländer. Sverige bidrar med Jas 39 Gripen och militär personal. Italien är värdland, och USA deltar med bland annat flygbesättningar och underhållspersonal. Italienska medier har även rapporterat om turkiskt deltagande.

Vid Ghedi finns italienska förband med stridsflygplanet Tornado. Italienska uppgifter har pekat ut Tornado som en av de flygplanstyper som medverkar.

Nato har däremot inte offentliggjort någon fullständig sammanställning över samtliga flygplan och nationella förband som deltar 2026.

Det finns flera exempel från tidigare upplagor som visar hur olika flygplanstyper används i övningen.

Nederländska F-35A och tyska Tornado har deltagit i kärnvapenrollen. Polska F-16 och finska F/A-18 har funnits med i konventionella stöduppgifter. Dessutom har lufttankningsflygplan och flygande övervakningssystem använts för att få hela operationen att fungera.

De exemplen visar varför Steadfast Noon är betydligt mer omfattande än en övning där enskilda stridsflygplan tränar på att nå ett mål.

Ett fungerande kärnvapenuppdrag förutsätter också skydd, kommunikation, ledning, logistik och samordning mellan flera länder.

Sverige deltog redan i kärnvapenövningen 2025

Det svenska deltagandet 2026 är inte någon debut.

Sverige deltog med Gripenplan och militär personal redan under Steadfast Noon 2025. Det var då svenska Gripen för första gången medverkade i Natos årliga kärnvapenövning.

Förra årets upplaga samlade omkring 70 flygplan från 14 länder. Under 2026 har antalet deltagande nationer ökat till 17.

Det är en viktig skillnad mot hur årets deltagande skulle kunna uppfattas. Sverige tar inte ett helt nytt steg genom att för första gången skicka stridsflyg till en kärnvapenövning. I stället fortsätter landet att bygga erfarenhet av en roll som redan etablerades förra året.

Det sker som en del av den större förändringen av svensk försvarsplanering efter Natomedlemskapet.

Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Sedan dess har det svenska försvaret behövt anpassa sin planering till att kunna delta i gemensamma operationer med andra medlemsländer.

Steadfast Noon är ett konkret exempel på hur den förändringen fungerar i praktiken.

Varför deltar Sverige i en kärnvapenövning?

Natos kärnvapenavskräckning är en del av det gemensamma försvar som Sverige omfattas av genom medlemskapet.

Grundtanken är att en möjlig angripare ska veta att ett angrepp mot alliansen kan få mycket allvarliga konsekvenser. Kärnvapnen är tänkta att bidra till att förhindra krig, snarare än att användas i ett pågående krig.

För att en sådan avskräckning ska vara trovärdig behöver Nato inte bara ha tillgång till vapnen. Medlemsländerna måste också kunna visa att den militära organisationen fungerar och att de förband som skulle behövas kan samarbeta.

Det är ett av syftena med Steadfast Noon.

Sverige behöver inte ha egna kärnvapen eller egna kärnvapenbärande flygplan för att delta i den verksamheten. Konventionellt stridsflyg kan spela en viktig roll genom att skydda andra förband.

Det svenska deltagandet har också en politisk dimension.

Sverige medverkar sedan Natomedlemskapet i alliansens Nuclear Planning Group, NPG. Det är det organ där medlemsländerna diskuterar och samordnar frågor som rör Natos kärnvapenpolicy och avskräckning.

Sverige är därmed delaktigt både i den politiska planeringen och i den militära stödverksamhet som ska göra avskräckningen trovärdig.

Det är en del av de förändringar som följer av medlemskapet. I vår guide om vad Nato betyder för Sverige förklarar vi också hur alliansens gemensamma försvar påverkar Sveriges ansvar och säkerhet.

Varför övar Nato utan riktiga kärnvapen?

Inga skarpa kärnvapen används under Steadfast Noon 2026.

Övningen handlar i stället om att personal, flygplan och ledningsfunktioner ska kunna genomföra de moment som skulle krävas vid ett verkligt uppdrag.

För kärnvapenkapabla flygplan innebär det att besättningarna tränar relevanta procedurer utan att hantera skarpa kärnvapen i själva övningsuppdraget.

För stödjande förband, som de svenska Gripenplanen, handlar det om att öva den konventionella delen av operationen.

Den årliga övningen fungerar därmed som ett sätt att kontrollera att flygförband från olika Natoländer faktiskt kan samarbeta.

Även om inga kärnvapen används har övningen en tydlig säkerhetspolitisk betydelse. Nato vill visa att alliansen har förmåga att upprätthålla sin kärnvapenavskräckning och att de olika medlemsländernas bidrag fungerar tillsammans.

Övningen genomförs i ett spänt säkerhetsläge

Steadfast Noon 2026 äger rum samtidigt som kärnvapenhot och militär avskräckning fått ökad betydelse i det europeiska säkerhetsläget.

Ryssland har bland annat gjort nya uttalanden om möjligheten att använda kärnvapen vid hot mot Kaliningrad.

Nato betonar samtidigt att Steadfast Noon är en återkommande, sedan länge planerad övning. Den är enligt alliansen inte riktad mot något särskilt land och har inte organiserats som ett direkt svar på en enskild aktuell händelse.

Det innebär inte att det säkerhetspolitiska läget saknar betydelse. Tvärtom är kärnvapenavskräckning en central del av Natos försvarsstrategi i ett Europa där relationen till Ryssland har försämrats kraftigt.

Men det är viktigt att skilja mellan den bredare säkerhetspolitiska bakgrunden och varför just denna övning genomförs.

I regeringens besked om Sveriges deltagande i Steadfast Noon beskrivs det svenska bidraget som konventionellt stöd till Natos kärnvapenavskräckning.

För de svenska Gripenpiloterna innebär det att deras uppgift under övningen är att skydda och stödja andra flygplan – inte att själva öva på att fälla kärnvapen.

Det är samtidigt just den typen av uppgift som visar hur nära sammankopplade Natos konventionella försvar och kärnvapenavskräckning är. Sverige kan bidra till den senare utan att själv vara ett kärnvapenland.