USA kan slå till mot Iran igen inom bara några dagar. Donald Trump säger att ett nytt amerikanskt anfall låg mycket nära att bli verklighet, men att han valde att skjuta upp beslutet i sista stund.
Samtidigt talar Washington om framsteg i förhandlingarna med Teheran. Det gör läget ovanligt skarpt: världen står mellan två helt olika scenarier. Antingen leder pressen till en ny överenskommelse – eller till ännu en militär attack.
Enligt Reuters sade Trump att han var en timme från att gå vidare med attacken. Han säger också att Iran vill få till ett avtal, men att tiden håller på att rinna ut.
Iran pressas från två håll
USA pressar Iran både militärt och ekonomiskt. Hotet om nya attacker ligger kvar på bordet, samtidigt som Trumpadministrationen riktar nya sanktioner mot iranska finans- och oljenätverk.
Det handlar bland annat om företag och fartyg som USA anklagar för att hjälpa Iran att sälja olja och petrokemikalier trots sanktionerna. Washington försöker därmed göra två saker samtidigt: tvinga fram ett avtal och försvaga Irans möjlighet att finansiera sin militära och regionala makt.
För den som vill förstå bakgrunden till konflikten finns vår förklaring om varför USA och Iran krigar. Den större frågan är fortfarande densamma: USA vill hindra Iran från att bygga upp kärnvapenkapacitet, medan Iran kräver lättnader, säkerhetsgarantier och ett slut på det amerikanska trycket.
Vance talar om framsteg
Samtidigt försöker Vita huset hålla dörren öppen för diplomati. USA:s vicepresident JD Vance säger att det har gjorts mycket framsteg i samtalen och att ingen av sidorna vill se en ny militär upptrappning.
Det är där hela dramatiken ligger. USA säger att Iran aldrig får kunna skaffa kärnvapen. Iran vill få bort trycket och återvinna handlingsutrymme. Båda sidor säger sig vilja undvika ett större krig, men båda försöker också pressa motparten till eftergifter.
Därför kan samma dag innehålla både tal om fred och hot om nya bomber.
Hormuz gör konflikten större än Mellanöstern
Iranfrågan är inte längre bara en regional konflikt. Den påverkar redan världsekonomin.
En viktig orsak är Hormuzsundet, den smala sjövägen mellan Persiska viken och Omanbukten. Där passerar en mycket stor del av världens olja och flytande naturgas. När läget där blir osäkert påverkas snabbt oljepriser, frakter, inflation och politiska beslut långt utanför Mellanöstern.
Det är också därför varje uttalande från Trump eller Vance får marknaderna att reagera. Ett avtal kan lugna oljehandeln. Ett nytt amerikanskt anfall kan få motsatt effekt.
För Europa innebär situationen ännu en säkerhetspolitisk huvudvärk. Kriget i Ukraina pågår, Gaza fortsätter att dominera Mellanösternpolitiken och Iranfrågan riskerar att dra in både USA, Israel, Gulfstaterna och världsekonomin i samma kris.
Flera krig rör sig samtidigt
Tisdagen har varit tung även på andra fronter.
I Ukraina slog Ryssland mot hamninfrastruktur i Izmail i Odesa-regionen, en viktig ukrainsk hamnstad vid Donau. Samtidigt uppgav ryska myndigheter att ukrainska drönare på väg mot Moskva hade skjutits ned.
Det är ännu ett tecken på hur kriget mellan Ryssland och Ukraina allt mer handlar om drönare, hamnar, energi och logistik. Ukraina försöker nå djupare in i Ryssland. Ryssland fortsätter pressa ukrainsk infrastruktur och civila städer.
I Gaza stoppade Israel en flottilj med båtar som försökte ta sig mot området med hjälp. Enligt arrangörerna omhändertogs hundratals deltagare från flera länder. Israel säger att blockaden inte får brytas och nekar till att skarp ammunition användes.
I Sudan dödades 28 personer i en drönarattack mot en marknad i West Kordofan, enligt en lokal rättighetsgrupp. Även där syns samma utveckling som i flera moderna krig: drönare har gått från specialvapen till ett av de mest brutala inslagen i konflikter där civila ofta hamnar mitt i.
Fler nyheter och förklaringar om konflikterna finns samlade på vår sida om krig.
Dagens stora fråga: backar någon?
Det mest akuta spåret är ändå Iran.
Trump har gjort hotet tydligt: USA kan slå till igen. Samtidigt säger Vita huset att förhandlingarna går framåt. Iran pressas militärt, ekonomiskt och politiskt, men kan inte heller ge efter hur snabbt som helst utan att det får konsekvenser på hemmaplan.
Det gör de närmaste dagarna avgörande.
Antingen blir hotet om en ny attack det som driver fram en överenskommelse. Eller så blir det just hotet som gör att konflikten går in i en ny och farligare fas.
Just nu är det den balansen världen väntar på.