Richard Jomshof öppnar för att Sverigedemokraterna i ett låst läge skulle kunna släppa fram en regering utan egna ministrar. Men någon officiell kursändring handlar det inte om. Jimmie Åkesson har efter uttalandet upprepat att SD ska rösta nej till en statsminister som tänker bilda regering utan Sverigedemokraterna.

Jomshofs uttalande kommer mitt i en regeringsbildning där de parlamentariska låsningarna fortfarande är stora.

I en intervju med Kvartal får Richard Jomshof frågan om SD skulle kunna stödja en regering där partiet självt inte sitter med.

Hans svar öppnar för att det kan vara möjligt.

Jomshof säger att det sannolikt skulle kunna bli aktuellt om alternativet är vad han beskriver som totalt kaos på vänstersidan. Samtidigt betonar han att SD i så fall inte skulle göra det gratis.

Han understryker också att han tänker högt och att partiets nuvarande linje fortfarande är att SD ska ingå i regeringen.

Åkesson stänger dörren igen

Kort efter publiceringen gjorde Jimmie Åkesson klart att SD:s officiella hållning inte har ändrats.

Partiledaren säger att SD ska rösta nej till en statsminister som avser att bilda regering utan sverigedemokratiska ministrar.

Det ligger i linje med besked som Åkesson lämnat både före och efter valet: SD ska antingen vara en del av regeringen eller gå i opposition.

Hurbra har tidigare gått igenom Åkessons regering-eller-opposition-linje.

Skillnaden mellan uttalandena är därför tydlig.

Jomshof beskriver ett scenario där SD i ett pressat parlamentariskt läge skulle kunna acceptera en annan lösning. Åkesson säger att partiets linje fortfarande är den motsatta.

Det gör Jomshofs besked politiskt intressant, men inte till ett nytt formellt beslut från SD.

Därför spelar uttalandet ändå roll

Jomshof företräder inte SD i regeringsförhandlingarna och hans resonemang ska därför inte behandlas som ett förhandlingsbud från partiledningen.

Men han är en välkänd och långvarig SD-profil, tidigare partisekreterare och tidigare ordförande i justitieutskottet.

Att han alls öppnar för en regering utan SD-ministrar visar att åtminstone en tung företrädare kan föreställa sig en sådan reservlösning om regeringsbildningen fortsätter att vara låst.

Det är särskilt relevant eftersom mandatläget gör det svårt för en ren Tidölösning att återuppstå på samma sätt som tidigare.

M, SD, KD och L fick tillsammans 173 mandat i valet. S, V, MP och C har tillsammans 176.

Hurbra har tidigare gått igenom hur valresultatet förändrat Ulf Kristerssons möjliga regeringsalternativ.

Så ser mandatmatematiken ut

En statsminister behöver inte få 175 ja-röster i riksdagen.

I stället gäller negativ parlamentarism: kandidaten godkänns så länge färre än 175 ledamöter röstar nej.

Det gör vilka partier som är beredda att avstå eller tolerera en regering minst lika viktigt som vilka som aktivt stödjer den.

En regering bestående av M, KD och L skulle ha 111 egna mandat.

Om S, V och MP röstar nej ser situationen ut så här:

Om S, V och MP säger nej räcker det alltså att antingen Centerpartiet eller Sverigedemokraterna också röstar nej för att statsministerkandidaten ska falla.

Det är en central del av låsningen.

C och SD drar åt motsatta håll

Centerpartiet har sagt att partiet inte vill släppa fram en regering där SD ingår. Partiet har dessutom sagt att det inte vill se en regering som är beroende av SD:s stöd för att kunna tillträda.

SD:s officiella linje är samtidigt att partiet inte tänker släppa fram en regering där det självt saknar ministrar.

Det innebär att en M-ledd regering utan SD kan hamna i ett läge där den behöver tolereras av både C och SD – samtidigt som båda partierna har ställt upp villkor som gör just den konstruktionen svår.

Hurbra har närmare gått igenom Centerpartiets hållning till SD i regeringsbildningen.

Jomshofs uttalande pekar på ett möjligt sätt att lösa SD:s del av problemet.

Men även om SD skulle mjuka upp sitt ministerkrav återstår Centerpartiets krav.

Vad betyder att SD inte skulle göra det ”gratis”?

Jomshof säger inte vilka konkreta krav SD skulle ställa för att tolerera en regering utan egna ministrar.

Det går därför inte att slå fast att partiet kräver vissa beslut om exempelvis migration, kriminalpolitik, ekonomi eller andra sakområden.

Principiellt kan ett parti som står utanför regeringen förhandla om exempelvis budget, reformer eller andra politiska överenskommelser.

Men något sådant konkret paket har Jomshof inte presenterat i den aktuella intervjun.

Hans formulering bör därför förstås som att ett eventuellt stöd skulle kräva politiska eftergifter – inte som att en viss överenskommelse redan finns.

Det är också där konflikten med Centerpartiets linje blir tydlig.

Om en regering behöver ge SD betydande inflytande för att bli tolererad kan det samtidigt bli svårare för C att acceptera samma konstruktion.

Ingen formell kursändring – men en spricka i retoriken

Den mest precisa beskrivningen är därför att Jomshof öppnar för ett undantag från den linje SD hittills hållit fast vid.

Han gör det som ett hypotetiskt resonemang, inte som ett officiellt besked från partiledningen.

Åkesson har dessutom efteråt uttryckligen sagt att SD:s linje ligger fast.

Det betyder att partiets formella position den 30 september fortfarande är tydlig: SD ska ingå i regeringen för att släppa fram den.

Samtidigt visar Jomshofs uttalande att det finns åtminstone ett tänkbart reservscenario inom partiets politiska diskussion.

Om regeringsbildningen förblir låst blir nästa viktiga fråga därför inte bara vad SD säger att partiet vill ha – utan vilka kompromisser partiledningen faktiskt är beredd att acceptera när ett konkret regeringsalternativ ligger på bordet.

Talman Andreas Norlén fortsätter samtidigt sina samtal med partierna. Hurbra följer processen i vår genomgång av talmansrundan den 30 september.