Storbritannien tillbaka i EU? Burnham öppnar för återinträde
Storbritanniens premiärminister Andy Burnham vill att landet ska pröva hela skalan av möjliga framtida relationer med EU – från dagens ordning till tullunion, inre marknad och ett fullständigt återinträde. Men något beslut om att söka medlemskap finns inte, och vägen tillbaka till EU skulle vara betydligt mer komplicerad än att bara upphäva Brexit.
Burnham öppnar för flera olika EU-alternativ
Andy Burnham har flyttat den brittiska EU-debatten ett tydligt steg framåt.
Efter Labourkongressen säger premiärministern att Storbritannien behöver ta ställning till vilken långsiktig relation landet ska ha med EU. Enligt Reuters vill Burnham att alternativen ska sträcka sig från dagens ordning till en tullunion, deltagande i den inre marknaden eller ett fullständigt brittiskt återinträde i unionen.
Det betyder inte att Storbritannien nu har bestämt sig för att gå med i EU igen.
Någon medlemsansökan finns inte och regeringen har inte presenterat något konkret vägval. Burnhams besked handlar i stället om vilka alternativ som ska kunna diskuteras när Storbritannien bestämmer hur relationen till EU ska se ut på längre sikt.
Det är ändå politiskt betydelsefullt. Frågan om fullt medlemskap finns nu uttryckligen med bland de möjliga framtidsalternativ som den brittiske premiärministern är beredd att diskutera.
Storbritannien kan välja flera olika vägar
Ett närmande till EU behöver inte betyda att Storbritannien åter blir medlem. Skillnaden mellan alternativen är stor.
| Alternativ | Vad det skulle innebära |
|---|---|
| Dagens relation | Storbritannien står utanför både EU:s tullunion och inre marknad. Handel och samarbete regleras främst genom de avtal som träffades efter Brexit. |
| Tullunion | Handel med varor skulle kunna förenklas och vissa gränshinder minska. Storbritannien skulle samtidigt få mindre frihet att föra en helt egen tullpolitik gentemot andra länder. |
| Inre marknaden | Storbritannien skulle knytas betydligt närmare EU:s regelverk och de fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och personer. |
| EU-medlemskap | Storbritannien skulle åter bli fullvärdig medlem, men först efter en helt ny ansöknings- och förhandlingsprocess. |
Skillnaden är särskilt viktig eftersom uttrycket ”Storbritannien tillbaka i EU” lätt kan få det att låta som om det bara finns två lägen: Brexit eller fullt medlemskap.
I praktiken finns flera möjliga mellansteg.
En tullunion skulle inte vara samma sak som EU-medlemskap
Ett tullunionsavtal skulle framför allt påverka handeln med varor.
Storbritannien skulle kunna slippa en del av den administration som uppstod när landet lämnade EU:s tullunion. Samtidigt skulle landet behöva anpassa sin tullpolitik till unionens på områden som omfattas av avtalet.
Det skulle däremot inte automatiskt ge Storbritannien samma tillgång till den inre marknaden som ett EU-land har.
Tjänstesektorn – som är särskilt viktig för den brittiska ekonomin – omfattas inte automatiskt bara för att ett land ingår i en tullunion.
Inre marknaden skulle gå betydligt längre
Ett närmande till EU:s inre marknad skulle innebära en mycket djupare integration.
Norge, Island och Liechtenstein deltar exempelvis i den inre marknaden genom EES. De följer stora delar av EU:s regelverk på de områden som omfattas och är bundna till principerna om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer.
Storbritannien skulle inte automatiskt kunna kopiera Norges modell. Ett sådant upplägg skulle behöva förhandlas och accepteras av de berörda länderna och EU.
Just fri rörlighet kan också bli en av de mest politiskt känsliga frågorna i Storbritannien efter Brexit.
Ett återinträde kräver en helt ny EU-ansökan
Om Storbritannien skulle vilja bli fullvärdig medlem igen finns ingen särskild snabbfil för ett tidigare medlemsland.
Landet skulle behöva ansöka om medlemskap på nytt enligt artikel 49 i EU-fördraget.
Därefter skulle Storbritannien behöva genomgå en anslutningsprocess och förhandla fram villkoren för medlemskapet. Ett slutligt avtal måste accepteras och ratificeras både av Storbritannien och EU:s medlemsstater enligt respektive lands regler.
Storbritannien kan alltså inte ensidigt besluta att återställa sitt gamla medlemskap.
Det gamla brittiska medlemskapet upphörde när landet lämnade EU den 31 januari 2020, efter folkomröstningen 2016 och flera års förhandlingar. Brexit är en central del av den moderna europeiska historien, vilket vi också beskriver i vår guide till Europas historia.
Gamla brittiska undantag skulle inte automatiskt komma tillbaka
Storbritannien hade före Brexit flera speciallösningar som skilde landet från många andra EU-medlemmar.
Bland annat stod landet utanför eurosamarbetet och Schengen och hade under lång tid särskilda ekonomiska villkor inom unionen.
De villkoren skulle inte automatiskt återuppstå om Storbritannien ansökte på nytt.
Ett framtida brittiskt medlemskap skulle behöva förhandlas fram från grunden. Det betyder att frågor om exempelvis euron, gränskontroller, budgetbidrag och andra undantag skulle kunna bli centrala i en ny anslutningsprocess.
Nya EU-länder förväntas i princip införa euron när de uppfyller kriterierna. Danmark är det nuvarande EU-land som har ett uttryckligt permanent undantag.
Hur ett nytt brittiskt medlemskap skulle utformas går därför inte att slå fast i förväg.
Krävs en ny folkomröstning?
Inte nödvändigtvis juridiskt.
Det finns inget generellt krav på att Storbritannien måste hålla en ny folkomröstning för att en framtida regering ska kunna ansöka om EU-medlemskap.
Politiskt skulle frågan däremot vara betydligt svårare.
Brexit genomfördes efter folkomröstningen 2016, där en majoritet röstade för att lämna EU. Ett försök att återvända utan att låta väljarna ta ställning skulle därför sannolikt bli en stor politisk fråga.
Burnham har inte presenterat någon färdig modell för hur ett eventuellt framtida beslut om medlemskap skulle fattas.
Varför EU-frågan har kommit tillbaka
Storbritannien lämnade den inre marknaden och tullunionen vid utgången av 2020. Sedan dess har relationen med EU reglerats genom bland annat handels- och samarbetsavtalet.
Under Keir Starmer började Storbritannien redan närma sig EU på flera områden utan att överge Brexit. Samarbetet kring handel, säkerhet, energi och andra frågor fördjupades, samtidigt som regeringen höll fast vid att landet inte skulle återgå till tullunionen eller den inre marknaden.
Efter att Burnham tog över som premiärminister har diskussionen blivit bredare. Han har redan gjort andra politiska förändringar efter regeringsskiftet, bland annat genom att skrota det brittiska systemet för digitalt id.
EU-frågan handlar dessutom i hög grad om ekonomi.
Den brittiska budgetmyndigheten OBR har i sina långsiktiga prognoser räknat med att den nuvarande handelsrelationen efter Brexit sänker Storbritanniens potentiella produktivitet med omkring fyra procent jämfört med ett scenario där landet hade stannat kvar i EU. OBR har också räknat med att både import och export på lång sikt blir omkring 15 procent lägre.
Det är prognosantaganden och inte ett exakt facit över vad Brexit har kostat. Men de visar varför handelshindren mellan Storbritannien och EU fortsatt är en central fråga för brittisk ekonomisk politik.
Storbritannien är inte på väg in i EU – ännu
Det mest korrekta sättet att beskriva Burnhams besked är därför att Storbritannien har öppnat för att diskutera ett framtida EU-medlemskap igen.
Det är något annat än att landet har beslutat att återvända.
På kort sikt handlar diskussionen snarare om hur nära EU Storbritannien vill ligga och vilka ekonomiska och politiska kompromisser landet är berett att göra.
Ett fullständigt återinträde skulle kräva ett tydligt brittiskt politiskt beslut, en formell ansökan, förhandlingar med EU och godkännande från medlemsländerna.
Men nästan tio år efter Brexitomröstningen är en möjlighet som länge varit politiskt mycket svår att ens diskutera nu uttryckligen tillbaka på bordet.