En ny Demoskop-mätning visar att fler V-väljare föredrar en S-ledd regering utan Vänsterpartiet än ett extraval. Det ändrar inte partiets krav på ministerposter, men sätter den röda linjen under nytt tryck när regeringsbildningen går vidare.
Fyra av tio V-väljare uppger i SvD/Demoskops mätning att de föredrar en S-ledd regering utan Vänsterpartiet framför ett extraval. 25 procent väljer i stället extraval.
Även bland samtliga väljare finns ett tydligt stöd för att partierna försöker hitta en kompromiss. 50 procent föredrar det alternativet, medan 40 procent vill se ett extraval.
Mätningen avgör inte hur Vänsterpartiet kommer att agera. Men den träffar en av de viktigaste konflikterna i regeringsbildningen: V har gått till val på att partiet ska sitta i regeringen om dess röster behövs för att Magdalena Andersson ska kunna bli statsminister.
Vänsterpartiets krav ligger fast
Vänsterpartiets officiella linje är att partiet inte tänker nöja sig med rollen som stödparti.
I partiets valplattform är beskedet att V ska ingå i en regering som behöver partiets mandat. Partiet har också gjort klart att det inte vill släppa fram en regering där Vänsterpartiet självt står utanför.
Det innebär att frågan om ministerposter inte bara är ett krav som uppstått efter valet. Den har varit en uttalad del av partiets strategi.
Hurbra har tidigare gått igenom hur Vänsterpartiets regeringskrav påverkar Magdalena Anderssons möjligheter.
Den nya mätningen visar samtidigt att V-ledningens hårda linje inte automatiskt betyder att partiets väljare föredrar ett extraval om kravet inte kan uppfyllas.
Att fyra av tio väljer en S-ledd regering utan V-ministrar ska däremot inte beskrivas som att en majoritet av V-väljarna vill att partiet ska backa. Resultatet visar vad de tillfrågade föredrar mellan olika alternativ, inte att hela väljarkåren inom V har tagit ställning mot partiledningen.
Därför blir mätningen politiskt viktig
Vänsterpartiet har tidigare signalerat att ett extraval kan vara att föredra framför att återigen bli ett stödparti utan regeringsposter.
Demoskop-mätningen gör det svårare att utgå från att den hållningen har starkare stöd bland V-väljarna än en kompromiss.
Det kan få betydelse i de fortsatta förhandlingarna. Om alternativen till slut blir en S-ledd regering där V får politiskt inflytande men inga ministrar, eller att processen slutar i extraval, kommer partiledningen att behöva förklara varför själva regeringsmedverkan är så viktig.
Det betyder inte att V måste ändra sin linje. Partiets krav är politiskt beslutat och Vänsterpartiet beskriver självt regeringsmedverkan som en central del av mandatet från väljarna.
Men mätningen ger motståndarna till den hårda linjen ett konkret argument: en betydande grupp av de egna väljarna föredrar kompromiss framför ett nytt val.
Konflikten gäller inte bara Vänsterpartiet
Problemet i regeringsbildningen består samtidigt av två motsatta krav.
Vänsterpartiet vill sitta i regeringen om dess mandat behövs. Centerpartiet har motsatt sig Vänsterpartiet som regeringsparti.
Det är därför inte tillräckligt att bara beskriva situationen som att V måste välja mellan ministerposter och extraval. En fungerande uppgörelse kräver också att Centerpartiet kan acceptera den konstruktion som till slut läggs fram.
Efter valet har S, V, MP och C tillsammans 176 mandat. M, SD, KD och L har tillsammans 173.
På papperet finns alltså en majoritet på den sida där Socialdemokraterna är största parti. Men de 176 mandaten är inte ett sammanhållet regeringsunderlag så länge V och C håller fast vid positioner som inte går ihop.
S, V och MP har tillsammans 151 mandat och kan därför inte ensamma hindra att en statsministerkandidat röstas ned om övriga partier samlar minst 175 nej-röster.
Mer om själva processen finns i Hurbra-guiden om regeringsbildningen efter valet 2026.
Anderssons sondering har redan avslutats
Regeringsläget blev ännu mer osäkert den 28 september när Magdalena Andersson avslutade sitt sonderingsuppdrag.
Bakgrunden var bland annat Vänsterpartiets agerande när Moderaternas Andreas Norlén återvaldes som talman. Andersson konstaterade därefter att hon inte såg möjlighet att bilda regering inom ramen för sonderingen.
Vänsterpartiet har samtidigt fortsatt att säga att partiet vill se Andersson som statsminister och har efterlyst gemensamma samtal mellan S, V, MP och C.
Hurbra har tidigare beskrivit Vänsterpartiets krav på gemensamma regeringssamtal med S, C och MP.
Nästa steg ligger hos talmannen, som fortsätter samtalen med partierna för att försöka hitta en statsministerkandidat som kan tolereras av riksdagen.
Extraval kommer inte automatiskt
Trots att extraval diskuteras är Sverige fortfarande flera steg från att ett sådant val faktiskt utlöses.
En statsminister behöver inte få 175 ja-röster. Kandidaten godkänns så länge färre än 175 ledamöter röstar nej.
Om talmannens förslag till statsminister röstas ned får talmannen försöka igen. Först om riksdagen förkastar fyra statsministerförslag ska extraval hållas.
Därför kan mycket fortfarande hända innan partierna ställs inför ett definitivt val mellan kompromiss och ett nytt val.
Mätningen ökar pressen inför nästa förhandlingsrunda
Demoskop-resultatet förändrar inte mandatfördelningen och det upphäver inte någon av partiernas röda linjer.
Vad det gör är att visa att extraval inte självklart är det alternativ som Vänsterpartiets egna väljare helst vill se om ministerkravet blir det som blockerar en S-ledd regering.
Samtidigt gäller motsvarande politiska problem för Centerpartiet, vars motstånd mot V i regeringen är en annan del av låsningen.
Den centrala frågan inför nästa fas av regeringsbildningen blir därför inte bara om Vänsterpartiet håller fast vid sitt krav på ministrar. Det blir också om någon av de inblandade parterna hittar en konstruktion som gör det möjligt att samla tillräckligt stöd för en regering utan att de behöver överge sina viktigaste besked från valrörelsen.