Olja över 100 dollar, långräntor på nivåer som inte setts på många år och inflation som åter stiger på flera håll. Samtidigt ligger stora börsindex fortfarande nära rekord. Bakom den till synes starka marknaden växer nu oron för ett betydligt besvärligare scenario: stagflation.

Stagflation är ett av de svåraste lägena för både ekonomin och centralbankerna. Det innebär i praktiken att inflationen förblir hög samtidigt som tillväxten försvagas.

Det är just den kombinationen som marknaden blivit mer orolig för under september.

Oljepriset har stigit kraftigt, långräntorna har nått nivåer som inte setts sedan före finanskrisen och energikostnaderna börjar åter synas tydligare i inflationen.

Samtidigt håller börserna emot förvånansvärt väl.

Därför växer stagflationsoron

Det första problemet är energin.

Brentoljan handlas den 18 september omkring 104 dollar per fat. Priset har sjunkit något från veckans högsta nivåer, men ligger fortfarande ungefär 50 procent över nivåerna före den senaste stora uppgången.

Även andra energipriser har stigit kraftigt. Diesel ligger nära rekordnivåer, flygbränsle är betydligt dyrare och europeiska naturgaspriser har nått de högsta nivåerna sedan energikrisen 2022.

Det slår direkt mot inflationen.

I euroområdet steg inflationen till 3,3 procent i augusti. Energipriserna var samtidigt 14,3 procent högre än ett år tidigare.

I USA låg inflationen på 3,4 procent i augusti och bensinpriserna ökade 3,9 procent bara mellan juli och augusti.

Problemet är att högre energipriser inte bara innebär dyrare bensin och el.

De ökar också kostnaderna för transporter, tillverkning, matproduktion och stora delar av tjänstesektorn. Om företagen skickar kostnaderna vidare till kunderna kan inflationen spridas långt utanför själva energimarknaden.

Höga räntor gör läget ännu svårare

Samtidigt har obligationsmarknaden skickat en annan varningssignal.

Den amerikanska tioårsräntan nådde tidigare i veckan 5,041 procent, den högsta nivån sedan 2007.

Den tyska tioåriga statsobligationen steg samtidigt till omkring 3,57 procent, den högsta nivån sedan 2009.

Utvecklingen fortsätter en trend som blivit allt tydligare under året. Hurbra har tidigare beskrivit hur de globala långräntorna stigit kraftigt när investerare kräver högre ersättning för inflation och stora statliga upplåningsbehov.

Marknadssignal	Läget den 18 september
Brentolja	Omkring 104 dollar per fat
USA:s 10-årsränta	Har passerat 5 procent
Tysk 10-årsränta	Omkring 3,5 procent
Inflation i euroområdet	3,3 procent
Energiinflation i euroområdet	14,3 procent
Inflation i USA	3,4 procent

Höga långräntor påverkar ekonomin även om centralbankerna inte höjer sina styrräntor ytterligare.

Bolån blir dyrare, företag får betala mer för finansiering och investeringar blir mindre attraktiva. I USA ligger räntan på ett genomsnittligt 30-årigt bolån nu över 6,7 procent.

Det är där stagflationsrisken blir särskilt besvärlig.

Energichocken slår från två håll

Dyrare energi driver upp priserna.

Men samma energikostnader kan samtidigt bromsa ekonomin.

Ett hushåll som måste lägga mer pengar på bensin, el och uppvärmning har mindre kvar till restauranger, kläder, resor och andra inköp.

För företag fungerar det på liknande sätt. Stigande energi- och transportkostnader pressar marginalerna och kan få investeringar att skjutas upp.

Ekonomin bromsar alltså samtidigt som inflationstrycket ökar.

Det är precis den situation som centralbanker helst vill undvika.

När inflationen stiger i en stark ekonomi kan räntan höjas för att kyla ned efterfrågan. När ekonomin är svag kan räntan normalt sänkas.

Vid stagflation drar problemen åt motsatta håll.

En räntesänkning kan blåsa nytt liv i inflationen. En höjning kan göra en redan svag ekonomi ännu svagare.

ECB och Fed har fått ett svårare problem

Centralbankerna har redan reagerat på den högre inflationen.

Federal Reserve höjde den 16 september räntan med 0,25 procentenheter till intervallet 3,75–4,00 procent.

ECB höjde veckan före också räntorna med 25 punkter. Banken räknar nu med en inflation på 3,0 procent under 2026 samtidigt som tillväxten i euroområdet väntas stanna vid omkring 0,9 procent.

Hurbra har tidigare gått igenom ECB:s senaste räntehöjning och hur energipriserna förändrat centralbankens läge.

Det betyder däremot inte att en ny serie snabba höjningar är given.

ECB:s vicechef Boris Vujčić har den 18 september varnat för att dra den slutsatsen automatiskt. Om dyr energi slår tillräckligt hårt mot hushållens köpkraft och ekonomins tillväxt kan den svagare efterfrågan i sig minska behovet av ytterligare åtstramning.

I ECB:s senaste penningpolitiska beslut framgår samtidigt hur mycket energipriserna förändrat inflationsbilden.

Det är den balansgången marknaden nu försöker bedöma.

Men varför ligger börserna nära rekord?

Det kan verka motsägelsefullt att tala om stagflationsrisk när stora börsindex fortfarande ligger nära rekordnivåer.

Förklaringen är att börsen inte är samma sak som ekonomin.

Amerikanska teknikbolag har fortsatt få kraftigt stöd av de enorma investeringarna i AI, datacenter och ny infrastruktur. Företagsvinsterna har dessutom hittills varit starkare än många bedömare väntade sig.

Den faktiska ekonomiska aktiviteten har också hållit uppe bättre än befarat.

Det har räckt för att hålla de breda indexen nära toppnivåerna.

Men under ytan är bilden betydligt svagare.

Amerikanska konsumentrelaterade aktier är ned omkring 6 procent sedan årsskiftet samtidigt som S&P 500 har stigit omkring 10 procent.

I Europa är skillnaden ännu större.

Konsumentsektorn är ned omkring 17 procent medan STOXX 600 har stigit omkring 7,5 procent.

Det visar att investerarna redan börjat skilja tydligare mellan företag som gynnas av den starka investeringstrenden och bolag som är mer beroende av hushållens konsumtion.

Rekordindex kan därför lura

Ett börsindex kan stiga även om stora delar av ekonomin har problem.

Om ett fåtal mycket stora teknikbolag går starkt kan de dra upp hela indexet samtidigt som mindre bolag, konsumentföretag och räntekänsliga verksamheter pressas.

Det är därför marknadens stagflationsoro inte nödvändigtvis behöver synas genom ett stort börsfall.

Den kan först synas i andra delar av marknaden.

Högre obligationsräntor är en sådan signal.

Svagare konsumentaktier är en annan.

Större skillnader mellan olika sektorer är en tredje.

De senaste dagarna har också visat hur snabbt börshumöret kan förbättras när oljepriset och räntorna backar. Hurbra beskrev den 16 september hur Stockholmsbörsen steg när trycket från olja och räntor lättade.

Det visar samtidigt hur känslig marknaden blivit för just de två faktorerna.

Sverige sticker ut med betydligt lägre inflation

Det svenska utgångsläget är annorlunda.

KPIF-inflationen var bara 0,7 procent i augusti och KPIF exklusive energi 0,5 procent.

Sverige har alltså inte samma direkta inflationsproblem som euroområdet eller USA.

Riksbankens styrränta ligger på 1,75 procent.

Men Sverige är en liten och öppen ekonomi och påverkas snabbt av vad som händer internationellt.

Dyrare energi kan lyfta svenska företags kostnader och högre globala långräntor kan påverka svenska bolån och företagsfinansiering även om Riksbanken inte höjer räntan.

Nästa svenska räntebesked kommer den 24 september.

För svensk del handlar risken därför mindre om att landet redan befinner sig i stagflation och mer om att en internationell energichock kan börja störa den gynnsamma inflationsutvecklingen.

Det är risken marknaden försöker prissätta

Det finns fortfarande flera argument mot ett verkligt stagflationsscenario.

Tillväxten har hittills varit relativt motståndskraftig. Arbetsmarknaderna har inte kollapsat och företagens investeringar är fortsatt starka inom flera stora områden.

Oljepriset har dessutom fallit tillbaka något under fredagen och obligationsräntorna har också lättat från veckans högsta nivåer.

Men marginalerna har blivit mindre.

Ett oljepris över 100 dollar, inflation över centralbankernas mål och långräntor på nivåer från tiden kring finanskrisen är en betydligt svårare kombination än marknaden behövde hantera tidigare under året.

Det är därför stagflationsoron växer trots rekordnära börser.

Inte för att stagflationen redan är här, utan för att vägen dit har blivit betydligt kortare.