S, V, C och MP har tillsammans 176 mandat i det preliminära valresultatet. Men Magdalena Anderssons väg tillbaka till regeringsmakten är långt ifrån klar. Vänsterpartiet kräver ministerposter och vägrar nöja sig med en stödroll – samtidigt som Centerpartiet säger nej till en regering där V ingår.
Det preliminära mandatläget efter riksdagsvalet ger Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet sammanlagt 176 mandat mot 173 för M, SD, KD och L.
På pappret ser det ut som ett mycket tydligt utgångsläge för Magdalena Andersson.
Problemet är att de 176 mandaten inte utgör ett gemensamt regeringsunderlag.
Under onsdagen den 16 september skärpte Vänsterpartiet sitt besked ytterligare. Vice partiledaren Ida Gabrielsson uppgav att några samtal på hög nivå mellan V och Centerpartiet inte har ägt rum. Samtidigt gjorde hon klart att V inte tänker acceptera en lösning där partiet står utanför regeringen och i stället får politiska eftergifter.
Det skapar en direkt konflikt med Centerpartiets regeringslinje.
V kräver plats i regeringen
Vänsterpartiet har redan före valet slagit fast att partiet ska ingå i regeringen om dess röster behövs för att få fram en statsminister.
Den linjen står fast efter valet.
V:s förstahandsalternativ är en regering med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Om Centerpartiets mandat behövs för att skapa en majoritet accepterar V också att C ingår.
Men V vill inte upprepa en modell där partiet står utanför regeringen, släpper fram den och därefter förhandlar om enskilda politiska frågor.
Gabrielsson avfärdade den möjligheten den 16 september och sade att V inte tänker ”gå på en sådan blåsning”.
Hurbra har tidigare gått igenom Vänsterpartiets regeringskrav efter valet. Det nya beskedet gör konflikten betydligt mer konkret: V kräver inte bara politiskt inflytande utan faktisk regeringsmedverkan.
Centerpartiet säger nej till V i regeringen
Centerpartiets besked går i motsatt riktning.
C har öppnat för en regering ledd av Magdalena Andersson, men vill ha en regering förankrad i den politiska mitten. Partiet har pekat ut en möjlig kombination bestående av S, C, KD och MP.
Samtidigt har Centerpartiet sagt nej till att Vänsterpartiet sitter i regeringen.
Därmed uppstår regeringsbildningens kanske viktigaste låsning:
V säger att partiet måste sitta i regeringen om dess röster behövs. C säger att en regering där V sitter inte är acceptabel.
Båda partiernas mandat behövs samtidigt om hela gruppen S, V, C och MP ska nå de 176 mandat som nu ger sidan ett numerärt övertag i riksdagen.
Så ser det preliminära mandatläget ut
Det senaste preliminära resultatet ger följande mandatfördelning:
| Parti | Mandat |
|---|---|
| Socialdemokraterna | 99 |
| Moderaterna | 70 |
| Sverigedemokraterna | 62 |
| Vänsterpartiet | 30 |
| Centerpartiet | 25 |
| Miljöpartiet | 22 |
| Kristdemokraterna | 22 |
| Liberalerna | 19 |
S, V, C och MP har därmed sammanlagt 176 mandat.
M, SD, KD och L har 173 mandat.
Resultatet är fortfarande preliminärt. Sex av landets 6 626 valdistrikt återstod att färdigräkna i den senaste sammanställningen, och det slutliga valresultatet ska fastställas först efter länsstyrelsernas sluträkning.
Det innebär att mandatläget fortfarande ska beskrivas som preliminärt.
176 mandat är inte samma sak som 176 regeringsmandat
Det är den viktigaste skillnaden för att förstå regeringsläget.
De fyra partiernas 176 mandat räcker för en majoritetsregering om alla fyra faktiskt vill regera tillsammans.
Men något sådant gemensamt besked finns inte.
Tvärtom har flera partier ställt krav som krockar direkt med varandra.
| Möjlig regering | Läget just nu |
|---|---|
| S + V + C + MP, 176 mandat | Egen majoritet, men C säger nej till V i regering |
| S + V + MP, 151 mandat | Skulle kunna släppas fram av C, men C säger nej till V-regering |
| S + C + MP, 146 mandat | Skulle behöva V:s tolerans, som V nu avvisar om partiet hålls utanför |
| S + MP, 121 mandat | Kräver omfattande stöd eller nedlagda röster från V och C |
| Enbart S, 99 mandat | Kräver att flera andra partier aktivt låter regeringen tillträda |
Det matematiskt enklaste alternativet är därför samtidigt politiskt ett av de svåraste.
S+V+C+MP skulle ha 176 mandat och därmed en egen majoritet.
Men den regeringen förutsätter att Centerpartiet accepterar V-ministrar – något C hittills har sagt nej till.
En minoritetsregering kan ändå tillträda
Svensk parlamentarism fungerar inte så att en statsminister måste få minst 175 ja-röster.
I stället gäller negativ parlamentarism. Ett statsministerförslag faller först om minst 175 ledamöter röstar nej.
Det innebär att en regering kan tillträda med betydligt färre än 175 aktiva ja-röster om tillräckligt många andra partier lägger ned sina röster.
Det är därför flera minoritetsalternativ fortfarande är matematiskt möjliga.
Riksdagen beskriver här hur statsministeromröstningen och regeringsbildningen fungerar.
Problemet för Magdalena Andersson är att V:s senaste besked gör en sådan konstruktion svårare.
En regering med exempelvis S, C och MP skulle ha 146 mandat. V:s 30 mandat skulle vara tillräckliga för att låta regeringen passera genom att inte rösta nej.
Men det är just den rollen V nu säger att partiet inte tänker acceptera om dess stöd är avgörande.
MP vill också sitta i regeringen
Vänsterpartiet är inte det enda parti som satt upp ett regeringskrav.
Miljöpartiet vill också ingå i en ny regering.
Språkröret Daniel Helldén har gjort klart att MP är berett att rösta nej till en ren socialdemokratisk regering om Miljöpartiet hålls utanför.
Det minskar ytterligare Anderssons möjligheter att först bilda en liten S-regering och därefter förhandla stöd från parti till parti.
Samtidigt har MP varit kritiskt till Centerpartiets föreslagna modell med S, C, KD och MP. Partiet vill inte se en regering som rör sig för långt åt höger och har dessutom stora krav på klimatpolitiken.
Även om V–C-konflikten är den mest uppenbara finns alltså fler spärrar.
C:s eget regeringsalternativ saknar också stöd
Centerpartiet har pekat mot en regering med S, C, KD och MP.
Den skulle få 168 mandat.
Eftersom Sverige har negativ parlamentarism skulle en sådan regering matematiskt kunna tillträda om minst sju ytterligare ledamöter avstod från att rösta nej.
Men även den konstruktionen har stora politiska problem.
KD-ledaren Ebba Busch har efter valet avvisat tanken på att hennes parti ska ingå i en regering med Socialdemokraterna och mittenpartierna.
Miljöpartiet har samtidigt motsatt sig C:s idé om en regering med KD.
Centerpartiet kan därför inte utan vidare ersätta V med KD för att komma runt konflikten.
Magdalena Andersson håller dörrarna öppna
Socialdemokraternas linje skiljer sig från de mindre partiernas genom att vara betydligt mindre låst.
Magdalena Andersson har inte presenterat en bestämd fyrpartiregering och har heller inte definitivt uteslutit V ur en framtida regering.
S har i stället betonat behovet av bredare samarbete och hållit flera dörrar öppna.
Det ger Andersson större förhandlingsutrymme.
Men det innebär också att en rad svåra beslut återstår.
För att få ihop de 176 mandaten måste hon antingen få C att acceptera en regering där V ingår, få V att acceptera att stå utanför eller hitta en helt annan blocköverskridande konstruktion.
Ingen av de vägarna är i nuläget politiskt färdig.
Sakpolitiken blir nästa hinder
Även om partierna skulle hitta en modell för vilka som sitter i regeringen återstår nästa stora problem: politiken.
Vänsterpartiet och Centerpartiet står långt ifrån varandra i flera ekonomiska frågor.
V vill bland annat driva en tydligare vänsterpolitik kring välfärd, arbetsmarknad och skatter. C har en mer marknadsliberal ekonomisk linje.
Det finns också konflikter kring energipolitik, kärnkraft, klimatpolitik och karensavdrag.
Det betyder att en uppgörelse om ministerposter bara skulle vara första steget.
Därefter måste en regering eller ett regeringsunderlag enas om budgeten och de större reformerna.
Därför är Anderssons läge svårare än mandatresultatet antyder
Det preliminära valresultatet innebär att de fyra partier som tillsammans kan ge Magdalena Andersson ett numerärt övertag har 176 mandat.
Men regeringsmatematiken är inte samma sak som regeringspolitiken.
V kräver att få regera.
C säger nej till V i regeringen.
MP kräver också regeringsplats.
KD avvisar Centerpartiets alternativa mittenregering.
Och Socialdemokraterna måste försöka hitta en konstruktion som tillräckligt många av dessa partier kan acceptera samtidigt.
Hurbra har i sin större genomgång av regeringsbildningen efter valet beskrivit de olika möjliga vägarna. Det senaste beskedet från V gör nu en av de mest uppenbara kompromisserna – att låta V stå utanför regeringen i utbyte mot politiska eftergifter – betydligt mindre realistisk utifrån partiets egen uttalade linje.
Nästa steg: sluträkning och talmansrundor
Rösträkningen måste först slutföras och det slutliga valresultatet fastställas.
Den nya riksdagen samlas den 28 september och väljer talman. Därefter börjar den formella processen med att sondera vilket statsministeralternativ som kan tolereras av riksdagen.
Det tidigaste planerade datumet för ett nytt statsministerförslag är den 29 september.
Om minst 175 ledamöter röstar nej faller kandidaten och talmannen måste försöka igen.
Det är därför fullt möjligt att ett regeringsalternativ med betydligt färre än 175 egna mandat ändå kan tillträda.
Men efter Vänsterpartiets besked den 16 september har Magdalena Andersson fått ännu mindre utrymme att lösa situationen genom en klassisk stödpartiuppgörelse.
Valresultatet kan ge hennes sida 176 mandat. Den betydligt svårare uppgiften är att få de 176 mandaten att acceptera samma regering.