EU är på väg att ge delar av Europas pressade basindustri 121 miljoner extra gratis utsläppsrätter fram till 2030. Lättnaden kan minska företagens klimatkostnader med motsvarande närmare 90 miljarder kronor och markerar hur konkurrenskraften fått allt större tyngd i EU:s ekonomiska politik.

EU:s utsläppshandel har länge byggt på en tydlig grundprincip: det ska gradvis bli dyrare för industrin att släppa ut koldioxid.

Nu går medlemsländerna tillfälligt åt motsatt håll.

EU-länderna ställde sig den 16 september bakom en modell som innebär att energiintensiva industrier får ytterligare omkring 121 miljoner utsläppsrätter gratis under perioden 2026–2030.

Med dagens priser motsvarar det enligt Reuters en kostnadslättnad på cirka 8,25 miljarder euro, närmare 90 miljarder kronor.

Förändringen riktas framför allt mot delar av kemi-, metall-, glas- och keramikindustrin där stora mängder energi och värme fortfarande krävs i produktionen.

Beslutet är samtidigt inte slutgiltigt. Medlemsländernas position ska nu förhandlas med Europaparlamentet. Processen snabbspåras och målet är en färdig uppgörelse före årsskiftet.

EU går längre än kommissionen föreslog

Omfattningen har dessutom vuxit under processen.

EU-kommissionens ursprungliga förslag från juli omfattade omkring 80 miljoner extra gratis utsläppsrätter.

Medlemsländerna vill nu höja det till 121 miljoner.

Förändringen gäller framför allt de så kallade reservriktmärkena för värme och bränsle inom EU ETS. Det är alltså inte fråga om att samtliga europeiska industrier plötsligt får en kraftigt större gratis tilldelning.

Men för verksamheter som omfattas kan skillnaden bli betydande.

Gratis utsläppsrätter används inom ETS bland annat för att skydda industrier där risken bedöms vara stor att produktion annars flyttar från EU till länder med lägre klimatkostnader.

Hela systemet är samtidigt utformat så att den kostnadsfria tilldelningen successivt ska minska.

När färre utsläpp täcks gratis måste företagen köpa fler utsläppsrätter på marknaden. Därmed ökar den ekonomiska vinsten av att elektrifiera produktionen, effektivisera energianvändningen eller på andra sätt sänka utsläppen.

Den nya lättnaden bryter inte den långsiktiga riktningen, men den skjuter delar av kostnadsökningen framåt.

Europas industrikris förändrar klimatpolitiken

Bakgrunden är ett allt mer akut konkurrenskraftsproblem för europeisk basindustri.

Företagen möter inte bara kostnaden för utsläppsrätter. Många energiintensiva verksamheter har under flera år haft betydligt högre energikostnader än konkurrenterna i exempelvis USA och delar av Asien.

Det är särskilt tydligt inom kemiindustrin.

Branschorganisationen Cefic uppgav tidigare under 2026 att europeiska naturgaspriser under årets första månader låg omkring 3,3 gånger högre än i USA. Kapacitetsutnyttjandet i den europeiska kemiindustrin har samtidigt legat kring 75 procent.

Flera stora koncerner har redan stängt produktionslinjer, dragit ned kapaciteten eller skjutit på investeringar.

Till detta kommer billigare kinesisk produktion och en mer besvärlig handelssituation mot USA.

EU:s industripolitik har därför förändrats snabbt. Klimatmålen ligger kvar, men frågan om var den framtida produktionen faktiskt ska ske har fått större betydelse.

Samma utveckling syns i unionens bredare satsningar på att gynna europeisk produktion. Hurbra har tidigare rapporterat om planerna på nya Buy European-regler i EU:s offentliga upphandling.

De extra utsläppsrätterna passar in i samma mönster.

EU vill undvika att en politik som ska minska utsläppen samtidigt driver investeringar, arbetstillfällen och produktion från Europa.

Kemi, metall, glas och keramik bland vinnarna

De största vinnarna väntas finnas bland de industrier där värmebehovet är stort och där produktionen inte fullt ut täcks av vanliga produktspecifika ETS-riktmärken.

Kemiindustrin

Kemin är ett av de tydligaste exemplen.

Produktionen kräver stora mängder både energi och råvaror och europeiska fabriker konkurrerar direkt med anläggningar i regioner där gas, elektricitet och koldioxidutsläpp ofta kostar betydligt mindre.

En lägre ETS-kostnad förbättrar därför marginalerna direkt för berörda anläggningar.

Det betyder inte att problemen för Europas kemiindustri försvinner. Skillnaden i energipriser mot USA är för stor för att gratis utsläppsrätter ensamma ska väga upp den.

Men lättnaden kan påverka beslut om vilka fabriker som ska behållas, byggas om eller få nya investeringar.

Metallindustrin

Även delar av metallindustrin kan gynnas.

Här är bilden mer komplicerad eftersom olika delar av produktionen omfattas av olika ETS-riktmärken.

Stålindustrin påverkas exempelvis redan av både gratis tilldelning och EU:s nya koldioxidtull.

För andra metallprocesser där stora mängder värme eller bränsle används kan förändringen få mer direkt effekt.

Glas och keramik

Glas- och keramiktillverkning är ytterligare två tydliga sektorer.

Produktionen bygger på ugnar som måste hålla mycket höga temperaturer under långa perioder. Att snabbt ersätta befintliga energisystem är både tekniskt svårt och dyrt.

Det gör sektorerna särskilt känsliga för kombinationen av höga energi- och koldioxidkostnader.

Konflikten: lägre kostnad kan också minska klimattrcket

För EU uppstår därmed ett tydligt dilemma.

Högre koldioxidkostnader är själva motorn i utsläppshandeln.

Om det blir ekonomiskt dyrt att använda fossila bränslen förbättras kalkylen för ny teknik, elektrifiering, energieffektivisering och fossilfria processer.

Mer gratis tilldelning minskar en del av det trycket.

Ett företag som slipper köpa lika många utsläppsrätter får en lägre omedelbar kostnad av sina utsläpp.

Det kan innebära att vissa klimatprojekt blir mindre ekonomiskt brådskande.

Men det finns också en motsatt risk.

Om europeiska fabriker får så höga kostnader att de stänger samtidigt som produktionen flyttar till Kina, USA eller andra länder där klimatkraven är lägre behöver de globala utsläppen inte minska alls.

EU kan då förlora industriell produktion utan att vinna motsvarande klimatnytta.

Det är det som brukar beskrivas som carbon leakage, eller koldioxidläckage.

Den nya politiken bygger i stor utsträckning på att det senare problemet blivit mer akut.

EU försöker ge företagen mer tid att genomföra kostsamma investeringar utan att de befintliga verksamheterna först slås ut.

Energipriset fortsätter vara avgörande

För svensk och europeisk industri handlar konkurrenskraften dessutom om betydligt mer än ETS.

Gas och elektricitet är fortfarande centrala kostnader.

Skillnader mot internationella konkurrenter kan snabbt bli större än själva klimatkostnaden.

Hurbra har tidigare rapporterat om hur Europas gaspriser och lagernivåer åter har blivit en ekonomisk risk.

För kemi-, metall-, glas- och mineralindustrin kan höga energipriser tillsammans med ETS skapa en dubbel kostnadspress.

Det är också därför den nya lättnaden bör ses som en del av en större europeisk industripolitisk omsvängning snarare än som en isolerad justering av klimatpolitiken.

CBAM ska flytta kostnaden till importen

En central del i EU:s försök att lösa problemet är koldioxidtullen CBAM.

Systemet gick in i sin definitiva fas den 1 januari 2026 och omfattar bland annat järn och stål, aluminium, cement, gödselmedel, elektricitet och vätgas.

Grundtanken är enkel.

Om europeiska företag måste betala för sina utsläpp ska importörer inte kunna få en stor konkurrensfördel bara genom att tillverka samma produkt i ett land utan motsvarande koldioxidpris.

Importören måste därför i ökande utsträckning betala för produktens koldioxidinnehåll när varan förs in i EU.

CBAM är samtidigt direkt kopplat till den fria tilldelningen inom ETS.

När importen börjar möta en koldioxidkostnad ska behovet av att skydda europeiska producenter med gratis utsläppsrätter gradvis minska.

Det är här den nya politiken blir särskilt intressant.

EU inför på ena sidan en högre klimatkostnad på vissa importerade varor, samtidigt som unionen på den andra sidan tillfälligt mildrar kostnadstrycket på delar av den egna industrin.

I EU-kommissionens förslag till förändringar av ETS finns dessutom planer på att förändra hur snabbt gratis tilldelning ska fasas ut och tydligare koppla framtida stöd till faktiska investeringar i utsläppsminskningar.

Större ETS-strid väntar 2027

De 121 miljoner utsläppsrätterna är därför inte slutpunkten.

En betydligt större politisk diskussion väntar om hela konstruktionen av ETS.

EU-kommissionen har öppnat för förändringar som påverkar både den fria tilldelningen och samspelet mellan ETS och CBAM.

De större reglerna väntas förhandlas under 2027.

Frågan blir hur snabbt Europa kan öka priset på utsläpp utan att samtidigt tappa industrier som EU betraktar som strategiskt viktiga.

Det är en balans som blivit svårare efter energikrisen, den ökade kinesiska konkurrensen och den mer protektionistiska amerikanska handelspolitiken.

Svenska basindustrin kan påverkas

För Sverige är frågan långt ifrån teoretisk.

Svenska anläggningar inom EU ETS släppte under 2025 ut omkring 16,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Stora delar kommer från energiintensiv industri.

Järn och stål, kemi, mineralproduktion och metallindustri hör till de sektorer där ETS-kostnaderna kan vara betydande.

Även glasindustrin och andra verksamheter med stora värmebehov berörs av hur riktmärkena utformas.

Svenska företag kan därför få del av den ökade fria tilldelningen.

Hur mycket går däremot inte att räkna fram ännu.

De 90 miljarderna kronor gäller EU som helhet. Att fördela beloppet mellan medlemsländer utifrån deras totala utsläpp skulle ge en missvisande bild.

Tilldelningen beror bland annat på vilken typ av produktion en specifik anläggning har, vilka delprocesser som omfattas, produktionsnivåer och vilket ETS-riktmärke som används.

Först när tilldelningen för de enskilda anläggningarna är fastställd går det att se den verkliga svenska effekten.

Kan påverka framtida investeringar

För svensk industri kan förändringen ändå bli viktig även om lättnaden är tillfällig.

Stora industriprojekt har ofta investeringshorisonter på många år.

När företag ska välja om en fabrik ska moderniseras, elektrifieras eller byggas ut spelar förväntade priser på både elektricitet och utsläppsrätter stor roll.

En lägre ETS-kostnad de närmaste åren kan frigöra kapital för investeringar.

Men den kan också göra äldre fossil teknik mer ekonomiskt uthållig ytterligare en tid.

Det är därför samma förändring kan beskrivas på två helt olika sätt.

Industrin kan se den som ett skydd mot att europeisk produktion slås ut innan omställningen är tekniskt och ekonomiskt möjlig.

Kritiker kan i stället invända att EU minskar ett av de viktigaste ekonomiska incitamenten för snabbare utsläppsminskningar.

Vilken effekt som blir störst går ännu inte att avgöra.

Parlamentet har sista ordet tillsammans med rådet

Trots medlemsländernas besked är de nya reglerna alltså ännu inte definitivt beslutade.

Rådets position ska förhandlas med Europaparlamentet innan förändringen kan träda i kraft.

Ambitionen är att snabbspåra processen och nå en överenskommelse före slutet av 2026.

Men riktningen är redan tydlig.

EU:s klimatpolitik utvecklas inte längre isolerat från frågan om industriell konkurrenskraft.

När europeiska fabriker pressas av höga energipriser, handelshinder och billigare produktion utanför unionen är medlemsländerna beredda att mildra klimatkostnaden för att hålla kvar produktionen.

De extra 121 miljoner utsläppsrätterna är ett konkret exempel på den förändringen.

Europa försöker fortfarande minska industrins utsläpp.

Men allt större vikt läggs nu vid att den industri som ska ställa om också finns kvar i Europa när omställningen genomförs.