SHL-klubbarnas entréintäkter har ökat från 352 till över 637 miljoner kronor på fem år. Samtidigt slog ligan nytt publikrekord under 2025/26 och klubbarnas ekonomi har stärkts rejält, visar EY:s nya genomlysning av svensk elithockey.
Den ekonomiska utvecklingen i SHL fortsätter åt rätt håll.
I EY:s nya rapport Hur mår svensk elithockey? 2025/2026, som publicerades på tisdagsmorgonen, framgår att klubbarnas sammanlagda nettoomsättning nådde 2,677 miljarder kronor under förra säsongen.
En av de stora förklaringarna finns på läktarna.
Entréintäkterna har på fem år gått från 352 miljoner till 637,2 miljoner kronor. Det motsvarar en ökning på 81 procent.
Samtidigt har antalet åskådare ökat med knappt 49 procent under perioden.
Publikboomen har blivit en ekonomisk motor
Skillnaden mellan utvecklingen av publikantalet och biljettintäkterna visar att klubbarna inte bara lyckats locka fler människor till arenorna.
De har också blivit bättre på att tjäna pengar på varje besökare.
Biljettintäkterna står nu för omkring 24 procent av SHL-klubbarnas sammanlagda nettoomsättning. Det gör entréerna till ligans näst största intäktskälla efter ersättningarna från tv- och mediarättigheter.
Bara under den senaste säsongen ökade klubbarnas entréintäkter med omkring 51 miljoner kronor.
Utvecklingen sammanfaller med ett nytt publikrekord för SHL och visar hur viktig den fysiska publiken fortfarande är ekonomiskt, trots de stora centrala tv-avtalen.
Bara sex klubbar går minus i den löpande verksamheten
Även klubbarnas rörelseresultat har förbättrats.
Sex av 14 klubbar redovisar negativt rörelseresultat från den löpande verksamheten. Två säsonger tidigare var motsvarande siffra elva av 14.
Totalt landade SHL-klubbarnas löpande rörelseresultat ändå på minus 6,1 miljoner kronor.
Det är dock en tydlig förbättring från minus 16 miljoner året före.
När övriga intäkter och engångsposter räknas in redovisar elva av de 14 klubbarna positivt resultat.
Det innebär att SHL som helhet har fått betydligt bättre ekonomisk balans, även om alla klubbar ännu inte tjänar pengar på den ordinarie verksamheten.
Färjestad störst – Frölunda tjänar mest på biljetterna
Flera klubbar sticker ut i rapporten.
Färjestad hade högst nettoomsättning i ligan med 262,2 miljoner kronor och samtidigt det klart största egna kapitalet, 161,3 miljoner kronor.
Trots det redovisade klubben ett negativt rörelseresultat på 4,3 miljoner kronor.
Frölunda hade i stället SHL:s högsta biljettintäkter med 94,3 miljoner kronor. Även Göteborgsklubben redovisade dock ett negativt rörelseresultat, minus 3,4 miljoner.
Rögle är ett av de tydligaste exemplen på hur ett starkt publikintresse kan slå igenom i ekonomin.
Klubbens nettoomsättning ökade med 19,7 procent till 245,8 miljoner kronor och rörelseresultatet förbättrades från minus 3,4 till plus 6,4 miljoner kronor.
Brynäs hade SHL:s starkaste löpande rörelseresultat med ett plus på 7,7 miljoner kronor.
I andra änden finns Linköping.
Klubben redovisade ett rörelseresultat på minus 22 miljoner kronor och hade ett eget kapital på 8,8 miljoner. Soliditeten låg på endast 2 procent, vilket innebär betydligt mindre ekonomiska marginaler än för många konkurrenter.
Personalkostnaderna fortsätter rusa
Samtidigt som intäkterna växer gör också kostnaderna det.
SHL-klubbarnas totala kostnader ökade med 4,7 procent till 2,683 miljarder kronor.
Den största kostnadsposten är personal.
Personalkostnaderna ökade med 86,4 miljoner kronor, motsvarande 5,6 procent, och står nu för omkring 61 procent av klubbarnas samlade kostnader.
Färjestad har ligans högsta personalkostnader på omkring 155 miljoner kronor.
Malmö och Timrå ligger lägst, strax över 88 miljoner kronor.
Timrå och Örebro använder samtidigt störst andel av sina totala kostnader till personal, omkring 66 procent.
Det betyder att publikboomen ger klubbarna mer pengar att arbeta med, men också att en stor del av de ökade intäkterna snabbt försvinner till löner och andra personalkostnader.
Dyrare trupp betyder inte automatiskt bättre tabellplacering
Rapporten visar också att höga personalkostnader inte ger någon garanti för sportslig framgång.
HV71 slutade på 13:e plats trots att klubben hade SHL:s tredje högsta lönekostnad.
Skellefteå vann samtidigt grundserien med den nionde högsta kostnaden.
EY ser ett samband mellan högre lönekostnader och bättre tabellplacering, men sambandet är betydligt svagare än inom exempelvis svensk elitfotboll.
Det ligger i linje med den bredare bilden av hur svårt det är att köpa sig sportslig framgång enbart genom större spelarbudget.
Hurbra har tidigare jämfört hur mycket pengar faktiskt betyder för resultaten i svenska elitserier.
Alla klubbar klarar kapitalkravet
En annan tydlig förbättring finns i klubbarnas kapital.
Det samlade egna kapitalet i de 14 klubbarna ökade med 10,1 procent till 724,1 miljoner kronor.
Samtliga klubbar i EY:s granskning klarar därmed det kapitalkrav som gäller för elitlicensen.
Men det finns en viktig detalj bakom siffrorna.
Kapitalkravet sänktes inför säsongen 2025/26 från planerade 10 procent till 5 procent av omsättningen.
Enligt EY hade tre klubbar inte klarat ett krav på 10 procent.
Malmö låg på 8 procent, Timrå på 6 procent och Linköping på exakt 5 procent.
Färjestad låg samtidigt på 61 procent och hade därmed överlägset störst ekonomisk motståndskraft.
Starkare SHL – men inte utan risker
Helhetsbilden är ändå tydlig.
Publikrekordet har gett ett kraftigt ekonomiskt lyft och klubbarnas intäkter är högre än någonsin.
Entréintäkternas ökning med 81 procent på fem år visar också att SHL-klubbarnas ekonomi blivit betydligt mindre beroende av enbart centrala tv-pengar.
Men kostnadsökningen fortsätter i nästan samma takt.
Det gör att publikboomen inte automatiskt innebär stora vinster.
Det operativa kassaflödet minskade dessutom från 150,8 till 54,1 miljoner kronor under säsongen, även om klubbarnas genomsnittliga likviditet samtidigt förbättrades.
SHL står därmed ekonomiskt starkare än för några år sedan, men rapporten visar också att marginalerna fortfarande skiljer sig kraftigt mellan klubbarna.
Hela rapporten finns hos EY.