Amerikanska företag producerar mer, men en allt mindre del av värdet går till arbetskraften. Under andra kvartalet 2026 föll löntagarnas andel av produktionen till 52,8 procent – den lägsta nivån i den jämförbara statistiken sedan 1947. Samtidigt visar myndighetsdata att antalet Amazonanställda som får matbidrag i elva granskade delstater nästan har tredubblats sedan 2020.

Den amerikanska ekonomin kan fortfarande se stark ut på översta raden. Produktiviteten stiger, stora företag redovisar betydande vinster och arbetslösheten ger inte ensam bilden av en arbetsmarknad i djup kris.

Under ytan syns samtidigt en annan utveckling.

Den andel av produktionen som går till arbetskraften har pressats till en historiskt låg nivå. I Bureau of Labor Statistics senaste underlag ligger arbetskraftens andel på 52,8 procent under andra kvartalet 2026, lägst i den långa jämförbara serien som sträcker sig tillbaka till 1947.

Det betyder inte att alla amerikanska löner faller eller att 52,8 procent kan läsas som löntagarnas exakta andel av hela USA:s BNP. Serien gäller den del av ekonomin och den produktion som BLS mäter i sin produktivitetsstatistik.

Men utvecklingen visar hur fördelningen mellan arbete och kapital har förskjutits.

Produktiviteten steg – real ersättning föll

Kontrasten blir tydligare när flera av de senaste siffrorna läggs bredvid varandra.

Det är en kombination som går rakt in i den amerikanska debatten om vem som faktiskt får del av produktivitetsökningarna.

Högre produktivitet betyder i grunden att mer kan produceras per arbetad timme. Historiskt har en central ekonomisk fråga varit hur dessa produktivitetsvinster fördelas mellan löner, lägre priser och företagsvinster.

När real ersättning samtidigt minskar och vinsterna per producerad enhet stiger kraftigt blir fördelningsfrågan svårare att bortse från.

Siffrorna ska däremot inte läsas som bevis för att en enda faktor ligger bakom utvecklingen. Inflation påverkar reallönerna, konjunkturen påverkar vinsterna och förändringar mellan branscher kan flytta den samlade löneandelen även utan att villkoren förändras lika mycket för varje enskild arbetstagare.

Amazonanställda på SNAP nästan tre gånger fler

Amazon ger en konkret bild av den andra delen av problemet: ett arbete behöver inte automatiskt innebära att ett hushåll klarar sig utan offentligt stöd.

I den jämförbara amerikanska myndighetsstatistiken för elva delstater hade 12 346 Amazonanställda stöd genom SNAP, det federala program som i vardagligt tal brukar kallas matbidrag.

År 2020 var motsvarande antal 4 218.

Det är en ökning till 2,93 gånger den tidigare nivån.

Även användningen av Medicaid, det offentliga sjukvårdsprogrammet för personer och hushåll med låga inkomster, har ökat kraftigt bland Amazonanställda i samma material. Antalet ligger på 11 338, jämfört med omkring 4 154 år 2020 – ungefär 2,7 gånger så många.

Det säger något viktigt om kvaliteten på vissa amerikanska jobb. Men siffrorna måste samtidigt användas korrekt.

De gäller inte samtliga Amazonanställda i USA.

Uppgiften om nästan en miljon håller inte

Påståendet att nästan en miljon Amazonanställda i USA skulle få matbidrag går inte att belägga med den myndighetsdata som finns i researchunderlaget.

Den säkra siffran är 12 346 SNAP-mottagare bland Amazonanställda i de elva delstater som ingår i den jämförbara granskningen.

Det går inte att ta den siffran och mekaniskt räkna upp den till hela USA. Delstaterna har olika lönelägen, levnadskostnader, bidragsregler och sammansättning på arbetsmarknaden.

Dessutom kan samma person förekomma i flera typer av stödsystem. SNAP- och Medicaid-siffrorna ska därför inte läggas ihop och beskrivas som ett antal unika arbetstagare.

Det starka nyhetsvärdet ligger i stället i förändringen över tid: användningen av offentliga stöd bland de Amazonanställda som faktiskt går att jämföra har ökat mycket snabbt.

Jobbskapande säger inte allt om jobbens kvalitet

Amazon har under många år varit en av USA:s största privata arbetsgivare och har samtidigt byggt upp en verksamhet med enorm omsättning och mycket stora vinster.

Företaget kan därför användas som exempel på en bredare amerikansk konflikt.

En ekonomi kan skapa många jobb samtidigt som en betydande grupp anställda behöver statligt finansierade stöd för mat eller sjukvård. Det behöver inte betyda att lönen från arbetsgivaren ensam är orsaken. Hushållsstorlek, hur många timmar personen arbetar och inkomster från andra familjemedlemmar påverkar också rätten till stöden.

Men när antalet stödmottagare ökar så kraftigt blir frågan svår att avfärda som enbart enskilda hushållsproblem.

Det offentliga systemet fungerar i praktiken som en ekonomisk stötdämpare för människor som redan arbetar.

AI kan förstärka pressen – men förklarar inte hela raset

Den historiskt låga arbetskraftsandelen sammanfaller också med en period då amerikanska företag investerar massivt i AI och automatisering.

Tekniken kan göra företag mer produktiva utan att arbetsstyrkan växer lika snabbt. Den kan också förändra förhandlingsläget när vissa arbetsuppgifter blir enklare att automatisera, flytta eller köpa externt.

Det gör AI relevant för utvecklingen – men statistiken visar inte att AI ensam har orsakat den.

Pressen på arbetskraftens andel är äldre än den senaste AI-boomen.

Outsourcing, globalisering, automatisering, minskad facklig styrka och förändrad makt mellan arbetsgivare och arbetstagare har påverkat den amerikanska arbetsmarknaden under flera decennier. Till det kommer stora skillnader mellan högutbildade yrken med stark löneutveckling och lågavlönade service-, lager- och distributionsjobb.

AI riskerar därför snarare att accelerera en utveckling som redan pågått länge.

Stark ekonomi kan dölja svagare jobb

Det är också därför traditionella arbetsmarknadstal inte berättar hela historien.

En person som har ett jobb räknas som sysselsatt även om lönen är låg, arbetstiden varierar eller hushållet samtidigt behöver matbidrag och offentlig sjukvård.

Arbetslösheten mäter om människor har arbete.

Den mäter inte hur mycket ekonomisk trygghet arbetet ger.

När arbetskraftens andel av produktionen når 52,8 procent samtidigt som real timkompensation faller och företagens vinstutrymme stärks blir den skillnaden central.

USA behöver alltså inte stå inför en traditionell arbetsmarknadskollaps för att ha ett problem med jobbens kvalitet och med hur värdet från en växande ekonomi fördelas.

Amazon-siffrorna är inte bevis för att detta gäller alla amerikanska arbetare. De visar däremot hur långt avståndet kan vara mellan ett jobb hos ett av världens största företag och faktisk ekonomisk självständighet.

Och den historiskt låga arbetskraftsandelen gör frågan betydligt större än Amazon.