Världens användning av kol väntas nå en ny rekordnivå under 2026. IEA räknar nu med att efterfrågan ökar med 1,2 procent till 8,94 miljarder ton, sedan Iran-kriget slagit mot den globala gasmarknaden och gjort kol mer attraktivt igen. Utvecklingen kan få konsekvenser för både energipriser, utsläpp och Europas klimatomställning.

Det är en tydlig omsvängning jämfört med vad som väntades tidigare.

Internationella energiorganet IEA räknade tidigare med att världens kolefterfrågan skulle börja minska något under 2026. Nu pekar prognosen i motsatt riktning.

När naturgas blivit betydligt dyrare och tillgången på LNG minskat har kolkraft åter blivit ett ekonomiskt alternativ i flera stora kraftsystem.

Ökningen innebär att världen väntas använda drygt 100 miljoner ton mer kol än under föregående år.

Iran-kriget har vänt utvecklingen för kol

Den viktigaste förklaringen finns inte på kolmarknaden i sig.

Kriget i Mellanöstern har kraftigt påverkat transporterna genom Hormuzsundet, där en betydande del av världens handel med flytande naturgas normalt passerar.

Nästan 20 procent av den globala LNG-försörjningen har före störningarna varit beroende av rutten genom sundet. När flödena minskat har utbudet av gas på världsmarknaden pressats samtidigt som priserna har stigit.

Det har fått kraftproducenter i bland annat Europa och Asien att använda mer kol än vad som tidigare väntades.

För den som vill förstå varför utvecklingen vid sundet får så stora globala konsekvenser har vi tidigare gått igenom varför Hormuzsundet är så viktigt för världsekonomin.

Kolet blir i det här läget ett alternativ för länder som redan har fungerande kolkraftverk och snabbt behöver ersätta dyr eller otillgänglig gas.

Det är alltså inte i första hand någon långsiktig politisk återgång till kol som ligger bakom rekordprognosen. Det handlar om hur energisystem reagerar när tillgången på ett annat viktigt bränsle plötsligt försämras.

Europa använder mer kol än väntat

Utvecklingen är särskilt känslig för Europa.

EU har under flera år minskat kolkraftens betydelse och byggt ut vind- och solenergi i snabb takt. Under 2025 föll kolets andel av EU:s elproduktion under 10 procent för första gången.

Trots det räknar IEA nu med högre kolanvändning i Europa än tidigare väntat.

Det visar hur svårt det är att helt lämna fossila reservlösningar så länge energisystemet fortfarande är beroende av gas när vind- och solproduktionen inte räcker till.

När gasen blir dyr kan befintliga kolkraftverk åter bli ekonomiskt attraktiva.

Samtidigt har själva energikostnaden stigit. Under andra kvartalet 2026 låg de genomsnittliga grossistpriserna på el inom EU mer än 30 procent över nivån ett år tidigare.

Även gaspriserna har stigit kraftigt. Vi har tidigare beskrivit hur Europas gaspris rusat samtidigt som lagren varit betydligt lägre än önskat.

För hushåll och företag innebär det att mer kol inte nödvändigtvis betyder billig energi. Kolet kan minska risken för fysisk elbrist och dämpa delar av prisuppgången, men det sker i ett energisystem där flera centrala bränslen redan blivit dyrare.

Kolet fungerar som energimarknadens reserv

Utvecklingen visar också varför kolet fortfarande är svårt att helt räkna bort.

Förnybar energi växer snabbt globalt och IEA har tidigare räknat med att förnybara energikällor ska gå om kol som världens största källa till elproduktion.

Men den totala efterfrågan på elektricitet växer samtidigt.

När elanvändningen ökar samtidigt som gasleveranser störs kan länder med stora befintliga kolkraftverk snabbt öka produktionen därifrån.

Det är en av orsakerna till att världens investeringar i sol- och vindkraft kan slå rekord samtidigt som även kolanvändningen når en ny topp.

Utvecklingen behöver därför inte betyda att energiomställningen har stannat. Däremot visar den att den gamla fossila infrastrukturen fortfarande spelar en stor roll när energisystemet utsätts för en kris.

Ny motvind för klimatmålen

Klimatmässigt är utvecklingen betydligt mer problematisk.

Kol är fortfarande den största enskilda källan till energirelaterade koldioxidutsläpp i världen. När förbrukningen ökar från en redan historiskt hög nivå blir det svårare att snabbt få ned de globala utsläppen.

IEA har dessutom räknat med att koldioxidutsläppen från världens elproduktion ökar under 2026, bland annat eftersom dyr gas driver fram mer kolkraft.

För EU blir situationen extra besvärlig.

Unionen har beslutat om ett mål att minska nettoutsläppen med 90 procent till 2040 jämfört med 1990 och ska därefter fortsätta mot klimatneutralitet.

Mer kolkraft under perioder med höga gaspriser arbetar i motsatt riktning.

Det behöver inte förändra den långsiktiga utvecklingen, men varje år med högre fossil användning innebär att större utsläppsminskningar måste genomföras senare om målen ska nås.

2027 kan avgöras av Hormuz

Den kanske viktigaste frågan är därför hur länge energikrisen består.

I IEA:s arbete med Coal Mid-Year Update 2026 pekar utvecklingen mot att kolefterfrågan kan börja falla igen under 2027 om LNG-transporterna genom Hormuz normaliseras och gasmarknaden stabiliseras.

Men motsatsen gäller också.

Om LNG-trafiken fortsätter vara kraftigt begränsad kan användningen av kol öka ytterligare från den redan rekordhöga nivån.

Det innebär att ett av världens viktigaste sjöfartssund just nu också påverkar framtiden för ett helt annat bränsle.

Mellanöstern är inte centrum för världens kolproduktion, men störningarna på gasmarknaden har gjort kriget till en avgörande faktor även för kol.

Ett rekord som säger mycket om energisystemet

Prognosen på 8,94 miljarder ton visar framför allt hur långsamt den globala energimixen förändras när den utsätts för störningar.

Sol- och vindkraft fortsätter byggas ut. Kolkraftens långsiktiga andel av elproduktionen kan fortsätta minska. Samtidigt finns tusentals kolkraftverk kvar som snabbt kan användas när gasen blir för dyr eller för svår att få tag på.

Det är därför världen 2026 kan få både rekordstor produktion från förnybar energi och rekordstor efterfrågan på kol.

För Europa blir dilemmat tydligt: energisäkerheten måste fungera här och nu, samtidigt som beroendet av fossila bränslen ska minska kraftigt på längre sikt.

Så länge kriget fortsätter att störa gasflödena genom Hormuz blir den balansen betydligt svårare.