Sverige kan ha bara 6,2 miljoner invånare år 2100, omkring 4,4 miljoner färre än 2024. Det visar det mest extrema scenariot i en regeringsutredning. Men beräkningen är inte en prognos: den förutsätter att barnafödandet faller till en mycket låg nivå samtidigt som migrationen förblir låg.

Scenariot kommer från Utredningen för en framtid med barn, som leds av nationalekonomen Åsa Hansson. Det publicerades första gången i december 2025 och har därefter använts i utredningens analys av hur färre barn och fler äldre påverkar de offentliga finanserna.

I den officiella skriften Den tysta krisen jämförs sex möjliga utvecklingar fram till nästa sekelskifte. Skillnaden mellan dem är enorm: från 12,6 miljoner invånare i det stabila alternativet till 6,2 miljoner i det mest pressade.

Sex möjliga befolkningsbanor till år 2100

Utgångspunkten är Sveriges befolkning 2024, cirka 10,6 miljoner människor.

I det stabila alternativet återhämtas fruktsamheten till 1,73 barn per kvinna samtidigt som nettomigrationen ligger runt 30 000 personer om året. Det mest extrema alternativet förutsätter i stället att fruktsamheten fortsätter falla till 0,72 barn per kvinna år 2050 och att nettomigrationen stannar runt 16 500 personer om året.

Det är en känslighetsanalys av vad den kombinationen skulle göra med landet. SCB:s huvudframskrivning ligger betydligt närmare det stabila scenariot och pekar mot omkring 12,6 miljoner invånare år 2100. Prognosen sträcker sig egentligen till 2070 och utvecklingen därefter är en teknisk förlängning av trenden.

Förskolor och skolor påverkas först

En demografisk förändring går genom samhället i etapper. Färre födda barn märks först i förskolan, sedan i grundskolan och gymnasiet. Därefter når de mindre årskullarna högskolorna och arbetsmarknaden.

Utredningen anger att 620 förskoleenheter hade stängts under de närmast föregående åren. Mellan 2018 och 2024 minskade antalet barn i kommunal förskola med 34 000. Ytterligare 45 000 färre väntades fram till 2030 i underlaget som rapporten använder.

Det betyder inte att kommunernas kostnader faller lika snabbt. Skolbyggnader, kök, transporter och en minsta bemanning måste finnas kvar även när barnen blir färre. Under 2024 minskade antalet barn i förskoleålder med drygt 3 procent, medan kostnaderna sjönk med 1,6 procent i fasta priser.

Samma förändring syns i Hurbra:s kartläggning av elevunderlaget i Sveriges kommuner till 2035. För många mindre kommuner blir frågan inte bara hur många skolplatser som behövs, utan vilka skolor som alls kan finnas kvar.

Färre ska finansiera vård och omsorg

Den tyngsta ekonomiska effekten kommer senare, när de små barnkullarna når arbetsför ålder. Färre människor arbetar och betalar skatt samtidigt som en större andel av befolkningen är äldre.

I det extrema scenariot stiger försörjningskvoten till över 1,6 år 2100. En sysselsatt person i åldern 20–64 skulle då, utöver sig själv, behöva försörja omkring 1,6 personer i åldersgrupperna 0–19 och 65 år eller äldre.

Det ökar konkurrensen om personal inom vård, äldreomsorg och andra bristyrken. Längre arbetsliv, högre sysselsättning och ökad produktivitet kan minska trycket. Teknik kan ersätta vissa arbetsuppgifter, men utredningen konstaterar att mycket arbete inom vården är svårt att automatisera.

Migrationen får också stor betydelse. Den kan stärka arbetsutbudet och skattebasen, men rapportförfattarna bedömer att den bara i begränsad utsträckning kan kompensera för ett varaktigt mycket lågt barnafödande.

Kommunerna får först en besparing

På kort sikt kan färre barn förbättra kommunernas ekonomi. Kostnaderna för barnomsorg, skola och andra verksamheter för barn och unga minskar innan de mindre årskullarna har nått arbetsmarknaden.

Förbättringen är till stor del tillfällig. Hushållens konsumtion och företagens efterfrågan dämpas samtidigt. När arbetskraften senare krymper minskar skatteintäkterna, medan kostnaderna för äldreomsorg ökar.

Mot slutet av seklet visar samtliga scenarier ett negativt finansiellt sparande i kommunsektorn, motsvarande mellan 1,2 och 2,9 procent av BNP. Det förstärker den utveckling som redan syns i Hurbra:s genomgång av kommunerna med störst press på äldreomsorgen.

Regionerna drabbas ännu hårdare. Deras inkomster bygger i hög grad på beskattning av arbetsinkomster samtidigt som en äldre befolkning behöver mer sjukvård. I det extrema scenariot motsvarar regionernas negativa finansiella sparande 3,3 procent av BNP år 2100, jämfört med knappt 1 procent i alternativet med stabil demografi.

Staten utvecklas bättre i modellens fördelning, men statens förbättring räcker inte för att täcka kommunernas och regionernas försämring. Statsbidrag och skatteutjämning kan därför behöva förändras.

Mindre efterfrågan på bostäder och service

Ett land med fyra miljoner färre invånare behöver färre bostäder, skolor, butiker och transportlösningar. Men vägar, vattenledningar och annan infrastruktur går inte att krympa i samma takt som befolkningen.

Vissa orter kan få tomma lokaler, fallande fastighetsvärden och högre kostnader per invånare för VA, kollektivtrafik och kommunal service. Utvecklingen blir ojämn. En mindre landsbygdskommun kan fortsätta krympa samtidigt som en storstadsregion fortfarande växer.

Företagen möter en mindre hemmamarknad och färre möjliga anställda. Utredningen pekar på risker för färre nya företag, svagare innovation och lägre investeringar. Banker kan få minskad efterfrågan på bostads- och företagslån, särskilt på orter där både befolkningen och fastighetspriserna faller.

BNP blir betydligt lägre

I det mest extrema scenariot är Sveriges totala BNP år 2100 bara 46 procent av den beräknade nivån i alternativet med stabil demografi samma år.

Det betyder inte att dagens BNP bokstavligen halveras. Beräkningen jämför två framtida ekonomier: en med 12,6 miljoner invånare och en med 6,2 miljoner.

Om dagens låga barnafödande består men migrationen fortsätter är BNP 87 procent av nivån i det stabila alternativet. Med dagens barnafödande och låg migration sjunker nivån till 71 procent. Kombinationen av fortsatt fallande barnafödande och låg migration ger den största skillnaden, 46 procent.

Modellen fångar inte heller alla kostnader. Rättsväsende, försvar och kollektiv infrastruktur är svåra att skala ned, och kostnaden för att stänga skolor eller bygga ut äldreomsorgen ingår inte fullt ut. Rapportförfattarna bedömer därför att besparingarna kan vara överskattade och intäktsförlusterna underskattade.

En äldre väljarkår förändrar politiken

Medianåldern bland vuxna ligger i dag runt 49 år. I scenariot med stabil demografi stiger den till 54 år 2100. I det mest extrema scenariot når den 66 år.

Utredningen varnar för att en äldre väljarkår kan göra det svårare att prioritera investeringar och reformer för yngre generationer. Det kan uppstå en politisk konflikt mellan åtgärder för dagens äldre och satsningar som underlättar familjebildning, utbildning och etablering för unga vuxna.

Därför beställde regeringen utredningen

Regeringskansliet tillsatte Utredningen för en framtid med barn i juli 2025. Bakgrunden var den långvariga nedgången i barnafödandet och tecken på att fruktsamheten inte längre följer konjunkturen på samma sätt som tidigare.

Fruktsamheten föll från 1,98 barn per kvinna 2010 till 1,43 år 2024. Under 2025 sjönk den marginellt vidare till 1,42, den lägsta uppmätta nivån i Sverige.

Utredningen ska undersöka hur bland annat boende, ekonomi, studier, arbete, psykisk hälsa, digitalisering, jämställdhet samt synen på graviditet och föräldraskap påverkar människors beslut. Den ska också föreslå åtgärder som undanröjer hinder för familjebildning utan att staten bestämmer hur människor ska leva eller hur många barn de ska få.

Arbetet skulle ursprungligen avslutas 2026 men har förlängts till den 30 juni 2028. Utvecklingen är inte heller given. Under första halvåret 2026 föddes 620 fler barn än under samma period året före. Det är en liten uppgång från en låg nivå, men visar varför 6,2 miljoner invånare ska läsas som ett varningsscenario och inte som Sveriges förutbestämda framtid.