Irans högste ledare Mojtaba Khamenei uppmanar Gulfstaterna att ena sig mot USA och Israel. Budskapet är ett försök att pressa Washingtons arabiska partner bort från USA, men kommer samtidigt från ett Iran som har attackerat länderna Khamenei nu vill samla.

Khamenei: Identifiera den ”verkliga fienden”

Det nya skriftliga budskapet publicerades på Khameneis Telegramkonto under söndagen den 30 augusti. Tidpunkten sammanfaller med Islamiska enhetsveckan och firandet av profeten Muhammeds födelsedag.

Khamenei riktade sig till ledarna för muslimska länder, särskilt staterna i Västasien och runt Persiska viken.

Hans uppmaning var att de ska ”identifiera sin verkliga fiende, förstå fiendens plan och konfrontera den”. Budskapet pekar på USA och Israel som de gemensamma motståndarna och kräver närmare samarbete och ett ömsesidigt försvar mellan muslimska länder.

Khamenei hävdade att den som skapar splittring mellan muslimer, medvetet eller omedvetet, hjälper Islams fiender. Han frågade också om palestinierna hade kunnat lämnas lika hjälplösa om den muslimska världen varit enad.

Till Gulfstaternas ledare ställde han frågan om utomstående hade vågat göra anspråk på deras mark och tillgångar om folken och regeringarna runt Persiska viken varit förenade under vad han kallade Islams fana.

Någon offentlig reaktion från de berörda Gulfstaternas ledare hade ännu inte rapporterats när budskapet blev känt.

Iran vill se en Gulfregion utan USA

Uttalandet är en fortsättning på en linje som Khamenei redan har lagt fast.

I ett officiellt budskap i april beskrev han de amerikanska baserna och USA:s militära närvaro som den viktigaste orsaken till Gulfregionens osäkerhet. Han målade upp en framtid för Persiska viken utan USA och hävdade att Iran och grannländerna hade ett gemensamt öde.

Iran försöker därmed etablera två bilder samtidigt. Den ena är att länderna i regionen kan bygga en egen säkerhetsordning utan Washington. Den andra är att amerikanska baser och underrättelsesamarbete gör Gulfstaterna till slagfält när USA och Iran angriper varandra.

Under kriget har Teheran också använt direkta hot för att få Gulfstaterna att påverka Donald Trump. I början av augusti varnades länderna för att nya amerikanska attacker mot Iran kunde besvaras med angrepp mot energianläggningar, oljefält, elnät, vattenförsörjning och transporter i regionen.

Det ger Khameneis erbjudande om enighet en tydlig baksida. Gulfstaterna uppmanas att samarbeta med Iran, samtidigt som de varnas för vad som kan hända om deras band till USA består.

Har attackerat länderna han vill ena

Gulf Cooperation Council består av Bahrain, Förenade arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien. Alla sex är amerikanska partner och har amerikansk militär närvaro eller andra nära säkerhetsband till Washington.

Länderna har samtidigt försökt undvika att själva dras in i kriget mellan USA och Iran. De framhöll efter krigsutbrottet den 28 februari att deras territorier, luftrum och vatten inte hade upplåtits för de inledande anfallen mot Iran.

Trots det svarade Iran med omfattande robot- och drönarattacker mot Gulfstaterna. GCC uppgav att civila anläggningar, serviceinfrastruktur och bostadsområden hade träffats. Rådet förklarade därefter att ett angrepp på ett medlemsland skulle betraktas som ett angrepp på samtliga och hänvisade till rätten till kollektivt självförsvar.

I Qatar attackerades Al Udeid, USA:s största militärbas i Mellanöstern. Qatars utrikesdepartement svarade med att landet behövde stärka sitt försvarssamarbete med USA.

Saudiarabien varnade i sin tur Iran för att fortsatta angrepp mot saudiskt territorium och energiinfrastruktur kunde mötas av vedergällning. Riyadh öppnade även för att amerikanska styrkor skulle kunna få använda baserna för militära operationer om attackerna fortsatte.

Irans president Masoud Pezeshkian bad senare Gulfgrannarna om ursäkt för Irans agerande. Under sommaren utsattes bland annat Bahrain, Kuwait och Qatar på nytt för iranska angrepp när kriget trappades upp.

Gulfstaterna söker fler skydd

Khameneis budskap riktas inte mot en region som är helt nöjd med USA. Gulfledare har kritiserat Washington för att de inte förvarnades om det stora anfallet den 28 februari och för att amerikanskt skydd inte räckte när iranska robotar och drönare nådde deras territorier.

Deras svar har ändå varit att sprida riskerna, inte att ansluta sig till en iranskledd ordning.

Saudiarabien, Turkiet och Pakistan skrev den 7 augusti under ett försvarsavtal där ett väpnat angrepp mot ett av länderna ska betraktas som ett angrepp mot alla. Det ger Saudiarabien fler alternativ vid sidan av USA, men innebär inte att landet har närmat sig Iran. Avtalet kan lika gärna fungera som skydd mot iransk dominans.

Qatar följer en annan dubbel linje. Landet vill ha starkare amerikanskt försvar men fortsätter samtidigt att medla mellan Teheran och Washington. Qatars premiärminister besökte Teheran den 27 augusti för samtal om avspänning, minröjning och en tillfällig iransk-omansk sjöfartskorridor genom Hormuzsundet.

Oman förhandlar också direkt med Iran om en tillfällig ordning för kommersiell trafik genom sundet. Det visar att Iran kan få gehör i praktiska frågor utan att Gulfstaterna accepterar Khameneis bild av USA som den verkliga fienden.

Maktbalansen kan ändå förändras

Iran behöver inte få Gulfstaterna att helt bryta med USA för att påverka regionen. Det räcker att länderna börjar tvivla på det amerikanska skyddet, bygger fler egna försvarsallianser och gör Washington mindre självklart som enda säkerhetspartner.

En sådan utveckling skulle skapa en mer självständig och mer uppdelad Gulfregion. Qatar och Oman kan fortsätta medla med Iran, medan Saudiarabien söker militärt stöd från Turkiet och Pakistan och andra stater begär mer amerikanskt luftförsvar.

Det är däremot svårt för Iran att själv ta ledningen över en sådan ordning. Attackerna mot Gulfstaterna har stärkt deras gemensamma försvar och visat vad Iran är berett att angripa för att sätta press på USA.

Khameneis strategi kan därför minska Washingtons ensamrätt på säkerhetspolitiken utan att göra Teheran till Gulfens nya samlingspunkt.

Hormuz påverkar även Sverige

Maktkampen gäller också kontrollen över Hormuzsundet. Före kriget passerade omkring 20 procent av världens oljeflöden genom den smala farleden. Sundet har varit nästan blockerat under stora delar av krigets första sex månader och Gulfstaterna investerar nu stora summor i nya hamnar, oljeledningar och alternativa exportvägar.

Qatars export av flytande naturgas har minskat med 96 procent under den jämförda perioden, från 509 till 18 laster. Före kriget stod Qatar för ungefär en femtedel av världens dagliga LNG-utbud.

Det är en del av den bredare oljeförsörjningskrisen 2026. Europas gaslager ligger samtidigt historiskt lågt för årstiden. Fortsatta störningar kan därför slå mot svenska hushåll och företag genom världsmarknadspriser på energi, drivmedel och transporter.

Khamenei har fortfarande inte visat sig

Mojtaba Khamenei blev Irans högste ledare efter att hans far Ali Khamenei dödades i de amerikansk-israeliska anfallen som inledde kriget. Mojtaba skadades i samma attack och har inte visat sig offentligt sedan dess.

Uppgifterna om hans hälsa går isär. Donald Trump har sagt att han tror att Khamenei är mycket allvarligt skadad men fortfarande vid liv. Det nya kravet på Gulfstaternas ledare framfördes ännu en gång skriftligt genom Khameneis officiella kanaler.