Island går till en historiskt jämn folkomröstning om relationen till EU. Den sista opinionsmätningen visar 50,4 procent för ja och 49,6 procent för nej. Men islänningarna röstar inte om medlemskap – frågan är om de förhandlingar som avbröts för mer än ett decennium sedan ska återupptas.

Under lördagen den 29 augusti avgör de isländska väljarna om regeringen ska öppna dörren till EU igen.

På valsedeln får islänningarna ta ställning till frågan om Island ska återuppta anslutningsförhandlingarna med Europeiska unionen.

Skillnaden är viktig. Ett ja innebär inte att Island blir medlem i EU. Det innebär att landet återupptar den process som inleddes efter finanskrisen men stoppades 2013.

Om förhandlingarna så småningom leder till ett färdigt medlemsavtal ska islänningarna få rösta ännu en gång – och först då handlar frågan faktiskt om att säga ja eller nej till EU-medlemskap.

50,4 mot 49,6 i sista mätningen

Det finns knappast något tydligt favoritresultat inför rösträkningen.

I Maskínas sista opinionsundersökning, genomförd den 28 augusti, svarade 50,4 procent ja och 49,6 procent nej bland de väljare som tog ställning.

Skillnaden är bara 0,8 procentenheter och ligger inom undersökningens felmarginal.

Dessutom pekar en annan av de sista stora mätningarna åt motsatt håll. Gallup mätte den 24–27 augusti 48,4 procent för ja och 51,6 procent för nej.

Det är alltså inte bara en jämn valrörelse. Två stora slutmätningar har varsin sida som knapp ledare.

Även geografiskt finns en tydlig skiljelinje. I Maskínas sista mätning tänkte omkring 56 procent i huvudstadsområdet rösta ja. Utanför huvudstadsområdet var motsvarande andel bara omkring 40,5 procent.

Reykjavik och resten av landet kan därmed bli en av de viktigaste skiljelinjerna när rösterna räknas.

Det här röstar Island om

Folkomröstningen är rådgivande och frågan på den isländska valsedeln lyder:

”Á Ísland að hefja á ný aðildarviðræður við Evrópusambandið?”

På svenska: Ska Island återuppta anslutningsförhandlingarna med Europeiska unionen?

Den officiella informationen om omröstningen finns hos Islands myndigheter.

Det betyder att de två möjliga resultaten får ganska olika praktiska följder.

Ett ja: regeringen får ett politiskt mandat att återuppta förhandlingarna om ett framtida medlemskap.

Ett nej: den gamla processen förblir vilande och Island fortsätter sin nuvarande relation till EU genom bland annat EES.

Vallokalerna stänger klockan 22.00 isländsk tid, vilket är midnatt svensk tid. De första resultaten väntas under natten mot söndagen.

Island kom långt i förhandlingarna förra gången

EU-frågan har en lång och ovanlig historia på Island.

Efter bankkraschen och finanskrisen 2008 ansökte Island om medlemskap i EU i juli 2009. Förhandlingarna inleddes året därpå.

När processen stoppades efter regeringsskiftet 2013 hade Island redan hunnit öppna 27 av 33 materiella förhandlingskapitel. Elva hade preliminärt avslutats.

Landet skulle därför inte behöva börja om från noll vid ett ja.

Samtidigt återstår några av de svåraste frågorna.

Två politiskt särskilt känsliga förhandlingskapitel – fiske och jordbruk – hade inte ens öppnats när processen avbröts.

Det innebär att den kanske enklaste delen av EU-processen redan är genomförd, medan några av de mest laddade konflikterna fortfarande skulle ligga framför Island.

Ansökan drogs aldrig formellt tillbaka

En detalj som blivit viktig inför folkomröstningen är vad som egentligen hände med Islands gamla medlemsansökan.

Den dåvarande regeringen meddelade 2015 EU att Island inte längre skulle betraktas som kandidatland.

Men själva ansökan från 2009 återkallades aldrig formellt.

Det gör att Island vid ett ja kan återuppta den tidigare processen i stället för att lämna in en helt ny medlemsansökan.

Efter ett ja ska regeringen först uppdatera Islands förhandlingsmål och förankra dem politiskt. Bedömningen från regeringen är att egentliga förhandlingar skulle kunna komma igång mot slutet av 2026.

Om processen går snabbt har en möjlig tidsram på omkring 18–24 månader nämnts.

Men den tidsplanen är långt ifrån säker. Fiske, jordbruk och andra frågor kan bli både komplicerade och tidskrävande.

Fisket kan bli den stora stridsfrågan

Ingen fråga symboliserar Islands skepsis mot EU tydligare än fisket.

Fiskeindustrin har en mycket större ekonomisk och politisk betydelse för Island än för de flesta europeiska länder. Kontroll över de egna fiskevattnen har länge betraktats som en central suveränitetsfråga.

Motståndarna till EU-medlemskap varnar för att Island skulle behöva förhålla sig till unionens gemensamma fiskeripolitik och därmed ge upp en del av den nationella kontrollen.

Ja-sidan argumenterar i stället för att Island först måste förhandla för att över huvud taget kunna veta vilka villkor landet skulle kunna få.

Och det är en viktig skillnad.

Eftersom fiskekapitlet aldrig öppnades under de tidigare förhandlingarna finns inget färdigt avtal som visar exakt vilka regler eller undantag som skulle gälla för Island.

Att slå fast redan nu att EU-medlemskap skulle ge vissa fiskekvoter eller ett visst system vore därför att gå längre än vad som faktiskt är känt.

Höga räntor har gett EU-frågan nytt liv

Ekonomin har samtidigt gjort EU-frågan mer konkret för många hushåll.

Island har under lång tid levt med en liten och periodvis kraftigt svängande valuta. Höga räntor och levnadskostnader har blivit centrala argument för dem som vill återuppta EU-processen.

Ett framtida medlemskap skulle också öppna möjligheten för Island att på längre sikt införa euron.

Men inte heller där finns någon automatisk väg.

Ett ja i dagens folkomröstning ger inte Island euron. Först krävs medlemsförhandlingar, därefter ett färdigt avtal och ytterligare ett ja från väljarna. För att sedan införa euron måste landet dessutom uppfylla EU:s ekonomiska kriterier.

Motståndarsidan argumenterar därför för att ett EU-ja inte är någon enkel lösning på Islands räntor, inflation eller bostadskostnader.

Varför frågan kommer tillbaka just nu

Den politiska grunden för dagens folkomröstning lades efter det isländska parlamentsvalet 2024.

Den nya regeringen byggde sitt samarbete bland annat på att väljarna skulle få avgöra om EU-förhandlingarna skulle startas om.

Alltinget fattade under våren 2026 beslut om att hålla folkomröstningen den 29 augusti.

Men Europas omvärld har också förändrats kraftigt sedan Island senast diskuterade medlemskap på allvar.

Rysslands invasion av Ukraina har förändrat säkerhetspolitiken i Europa. Arktis och Nordatlanten har blivit viktigare strategiska områden, samtidigt som relationen mellan Europa och USA blivit mer osäker.

Det betyder inte att Island behöver EU för sitt militära försvar. Landet är redan medlem i Nato och har sedan länge ett försvarssamarbete med USA.

Men för ja-sidan handlar EU-medlemskap i dag om mer än ekonomi. Det handlar också om var Island ska vara politiskt förankrat i ett mer osäkert Europa.

Island är redan nära EU

Ett nej skulle heller inte innebära att Island lämnar det europeiska samarbetet.

Landet är medlem i både Efta och EES och omfattas därmed av stora delar av EU:s inre marknad. Island deltar även i Schengensamarbetet.

Isländska företag och medborgare har därför redan många av de ekonomiska rättigheter som förknippas med EU:s inre marknad.

Skillnaden är framför allt politisk.

Island måste genom EES införa stora delar av den lagstiftning som krävs för den gemensamma marknaden men har inte samma rösträtt som ett medlemsland när EU:s medlemsstater och Europaparlamentet fattar de slutliga besluten.

Ja-sidan ser det som ett demokratiskt problem: Island följer regler som landet har begränsat inflytande över.

Nej-sidan ser samma modell från motsatt håll: Island får tillgång till den inre marknaden men behåller större nationell kontroll över bland annat fiske, jordbruk och tullpolitik.

Ett ja skulle också förändra Norden

Folkomröstningen är intressant långt utanför Islands gränser.

I dag är Sverige, Danmark och Finland medlemmar i EU medan Island och Norge står utanför. Både Norge och Island deltar i stället i stora delar av unionssamarbetet genom EES.

Mer om hur de nordiska länderna har utvecklats tillsammans och var de skiljer sig åt finns i vår guide om Nordens historia.

Om Island till slut skulle bli EU-medlem skulle fyra av de fem självständiga nordiska länderna tillhöra unionen.

Norge skulle då bli det enda nordiska landet utanför EU.

Ett framtida isländskt medlemskap skulle även förändra själva EES-konstruktionen. Efta-sidan av EES består i dag av Norge, Island och Liechtenstein. Utan Island skulle bara Norge och Liechtenstein återstå.

Det betyder inte automatiskt att den norska EU-debatten startar om, men Islands vägval skulle förändra den nordiska politiska kartan på ett sätt som inte skett på många år.

Dagens ja är bara början på nästa fråga

Det är därför lätt att överdriva vad som står på spel den 29 augusti – men också lätt att underskatta det.

Islänningarna avgör inte om landet ska bli medlem i EU.

De avgör om de vill ta reda på vilka villkor ett medlemskap faktiskt skulle innebära.

Vid ett nej kan frågan återigen läggas åt sidan efter mer än ett decennium av diskussion.

Vid ett ja börjar i stället en ny förhandlingsperiod där de svåraste frågorna fortfarande återstår.

Och först när den processen är färdig kan Island ställas inför det betydligt större beslutet:

EU-medlem eller inte.