IF Brommapojkarna är Sveriges bästa fotbollsakademi när faktisk spelarproduktion vägs mot verksamhetens storlek. Malmö FF har den starkaste kompletta akademiorganisationen, medan Hammarby får fram flest elitspelare. Hurbra har granskat de 32 klubbarna i Allsvenskan och Superettan 2026 – och hittar flera mindre akademier som får anmärkningsvärt mycket resultat av sina resurser.
Det vanliga svaret på frågan om Sveriges bästa fotbollsakademi är att räkna certifieringsstjärnor. Då vinner Malmö FF. Men stjärnorna visar framför allt hur välbyggd verksamheten är. De säger inte ensamma vilken klubb som faktiskt lyckas omvandla ungdomsverksamheten till flest spelare på senior elitnivå.
Hurbra-indexet kombinerar därför fyra delar: faktisk nivåjusterad elitoutput, antalet elitaktiva akademifostrade spelare, kvaliteten i den certifierade verksamheten och output per heltidsanställd. Resultatet är jämnt i toppen, men tydligt:
- IF Brommapojkarna vinner på 95,9 av 100, före Malmö FF på 93,8.
- Malmö FF är bäst om resurseffektiviteten tas bort och verksamhetens samlade styrka får väga tyngst.
- AIK och Hammarby är den stabila nästa toppnivån, oavsett rimliga förändringar av indexets viktning.
- Helsingborg och Häcken kompletterar en robust topp sex.
- Halmstad, Örebro och Landskrona är de tydligaste resursöverpresterarna.
Rankingen gäller klubbarna i Allsvenskan och Superettan 2026 men bygger på senaste kompletta och jämförbara helårsdata, som är från 2025. Ljungskile och Nordic United saknar sådana uppgifter och lämnas därför orankade i stället för att felaktigt få noll poäng.
Hela rankingen: Sveriges bästa fotbollsakademier 2026
| Plats | Klubb | Hurbra-index |
|---|---|---|
| 1 | IF Brommapojkarna | 95,9 |
| 2 | Malmö FF | 93,8 |
| 3 | AIK | 88,3 |
| 4 | Hammarby IF | 86,9 |
| 5 | Helsingborgs IF | 82,8 |
| 6 | BK Häcken | 80,0 |
| 7 | IFK Göteborg | 72,4 |
| 8 | Djurgårdens IF | 70,3 |
| 9 | IFK Norrköping | 69,7 |
| 10 | Halmstads BK | 65,5 |
| 11 | Örebro SK | 61,4 |
| 12 | Landskrona BoIS | 60,0 |
| 13 | Kalmar FF | 58,6 |
| 14 | IK Sirius | 55,2 |
| 15 | IF Elfsborg | 54,5 |
| 16 | GIF Sundsvall | 46,6 |
| 17 | Mjällby AIF | 44,8 |
| 18 | Östers IF | 44,8 |
| 19 | Västerås SK | 39,7 |
| 20 | Varbergs BoIS | 36,9 |
| 21 | GAIS | 34,5 |
| 22 | IFK Värnamo | 31,0 |
| 23 | Örgryte IS | 29,3 |
| 24 | IK Oddevold | 25,2 |
| 25 | Degerfors IF | 23,4 |
| 26 | Falkenbergs FF | 16,9 |
| 27 | Norrby IF | 12,4 |
| 28 | Sandvikens IF | 8,6 |
| 29 | IK Brage | 7,9 |
| 30 | Östersunds FK | 2,8 |
| Ej rankad | Ljungskile SK | Saknar data |
| Ej rankad | Nordic United FC | Saknar data |
Indexet är en jämförelse inom gruppen, inte ett absolut kvalitetsbetyg. En klubb långt ned kan bedriva bra ungdomsverksamhet men ännu inte ha fått fram många spelare som uppfyller kraven för senior elitoutput. Omvänt kan en liten organisation få hög effektivitet genom ett fåtal mycket lyckade kullar. Därför får ingen enskild kvot avgöra hela rankingen.
Därför slår BP Malmö
Skillnaden mellan BP och Malmö är bara 2,1 indexpoäng, men klubbarna når toppen på olika sätt.
BP har landets högsta okapade outputpoäng: 2 295 mot Malmös 2 245. Bakom poängen finns 74 elitaktiva akademifostrade BP-spelare och 75 MFF-spelare. Volymen är alltså nästan identisk. Den stora skillnaden är resurserna. BP redovisar 13 heltidsanställda i akademin, Malmö 24.
Det ger BP 176,5 outputpoäng per heltidstjänst, överlägset högst i landet. Malmö når 93,5. BP får med andra ord ut nästan dubbelt så mycket nivåjusterad spelarproduktion per anställd enligt detta mått.
För den som följer Brommapojkarna i Allsvenskan 2026 är akademins betydelse central. BP:s försprång i den här rankingen bygger inte på ett billigt effektivitetsmått med låg total volym. Klubben kombinerar den bästa kvoten med den högsta faktiska outputen i hela jämförelsen.
Malmös motargument är tungt. Klubben har sju stjärnor och 9 398 certifieringspoäng, högst av alla. Den har också bäst processpoäng för de nio områden som bedömer bland annat personal, spelarutbildningsplan, träning, matchmiljö, dokumentation och faciliteter. Dessutom är Malmö bäst på att få akademifostrade spelare till det egna representationslaget enligt SEF:s nivåjusterade poängmodell.
Tar man bort resurseffektiviteten ur Hurbra-indexet går Malmö förbi. Det mest rättvisande omdömet är därför att BP är Sveriges främsta producent i förhållande till sina resurser, medan Malmö har landets starkaste kompletta akademisystem.
Hammarby får fram flest elitspelare
Räknat i rena spelare är det varken BP eller Malmö som leder. Hammarby har 79 kvalificerade elitaktiva akademifostrade spelare, fyra fler än Malmö och fem fler än BP.
| Klubb | Elitaktiva spelare | Outputpoäng |
|---|---|---|
| Hammarby IF | 79 | 1 597 |
| Malmö FF | 75 | 2 245 |
| IF Brommapojkarna | 74 | 2 295 |
| AIK | 69 | 1 688 |
| Djurgårdens IF | 55 | 601 |
| BK Häcken | 45 | 1 103 |
| Helsingborgs IF | 37 | 895 |
| IFK Göteborg | 35 | 814 |
| Örebro SK | 27 | 486 |
| IFK Norrköping | 25 | 598 |
Att Hammarby ändå blir fyra förklaras av att outputmåttet inte bara räknar huvuden. Det väger också in hur många år spelaren utbildats i akademin och hur hög seniornivå han har nått. BP:s och Malmös spelare samlar därför fler poäng trots att Hammarby har större bredd.
AIK är trea i Hurbra-indexet med 69 elitaktiva spelare och 1 688 outputpoäng. Klubben har sex stjärnor, en starkare certifierad struktur än Hammarby och högre nivåjusterad output. Hammarby har samtidigt gjort den största långsiktiga klättringen bland toppklubbarna: certifieringspoängen ökade med 1 366 mellan 2022 och 2025.
Djurgårdens 55 elitaktiva spelare sticker också ut. Det är femte flest i landet, men den samlade outputen stannar vid 601 poäng. Klubben har alltså stor bredd utan att spelarna ännu har nått samma nivåjusterade genomslag som hos de fyra främsta. Det gör arbetet med att knyta ihop Djurgårdens akademi, scouting och rekrytering särskilt intressant.
Helsingborg och Häcken utmanar topp fyra
Helsingborgs IF är femma totalt och den högst placerade Superettanklubben. HIF har 37 elitaktiva spelare, fem certifieringsstjärnor och 895 outputpoäng med bara sju heltidstjänster. Det ger 127,9 outputpoäng per anställd, tredje bäst i hela jämförelsen.
BK Häcken är sexa och ett ännu tydligare exempel på varför en ren stjärnranking missar något. Häcken är nia i certifieringens totalpoäng men har femte högst faktisk output, 1 103 poäng, från 45 elitaktiva spelare. Klubben ligger dessutom tvåa efter Malmö i poäng från spelare som nått det egna A-laget.
IFK Göteborg, Djurgården och IFK Norrköping följer på platserna sju till nio. Göteborg och Djurgården behåller i stort sett sina positioner från den vanliga certifieringsrankingen. Norrköping faller däremot från femte plats i certifieringen till nionde när faktisk produktion och resurseffektivitet väger tyngre.
Klubbarna som får mest per akademiresurs
BP är den stora vinnaren även här, men tabellen visar varför Landskrona, Helsingborg, Örebro och Halmstad är några av analysens mest intressanta klubbar.
| Klubb | Output per heltid | Heltidstjänster |
|---|---|---|
| IF Brommapojkarna | 176,5 | 13 |
| Landskrona BoIS | 132,0 | 3 |
| Helsingborgs IF | 127,9 | 7 |
| Örebro SK | 121,5 | 4 |
| Halmstads BK | 98,2 | 6 |
| IK Oddevold | 94,0 | 1 |
| Malmö FF | 93,5 | 24 |
| BK Häcken | 91,9 | 12 |
| Varbergs BoIS | 84,5 | 2 |
| AIK | 76,7 | 22 |
Halmstad går från plats 18 i certifieringens totalpoäng till plats 10 i Hurbra-indexet. Klubben har 24 elitaktiva spelare, 589 outputpoäng och sex heltidstjänster. Halmstad är dessutom trea i landet på poäng från akademifostrade spelare i det egna A-laget och hade fem nya akademifostrade debutanter i elitfotbollen under 2025.
Örebro gör ett ännu större placeringshopp, från plats 20 i certifieringen till plats 11 i indexet. Fyra heltidstjänster har bidragit till 27 elitaktiva spelare och 486 outputpoäng. Räknat i elitaktiva spelare per anställd är Örebro bäst i hela materialet med 6,75.
Landskrona når plats 12 totalt med 396 outputpoäng från tre heltidstjänster. Det är näst högst output per anställd i Sverige. Även Östers IF får stor bredd ur en liten organisation: 13 elitaktiva spelare på tre tjänster.
Kvoterna behöver ändå läsas med omdöme. Oddevolds 94 outputpoäng på en enda heltidstjänst ger en stark relation, men volymen är bara tre elitaktiva spelare. Varberg har 5,5 spelare per anställd, men bara elva totalt. Små nämnare kan göra en klubb till kvotvinnare utan att den tillhör landets främsta producentmiljöer. Resurseffektivitet utgör därför 20 procent av Hurbra-indexet, inte 100.
Resursgapet mellan serierna är stort. De dåvarande allsvenska klubbarna hade i genomsnitt 11,25 heltidstjänster i sina akademier 2025. Motsvarande snitt var 3,53 i Superettan och 2,27 i Ettan. Malmö hade 24, AIK 22 och Hammarby 21. Nio klubbar hade en heltidsanställd övergångstränare – samtliga i den allsvenska gruppen.
När certifieringen ligger före spelarproduktionen
Mjällby är tia bland de 30 jämförbara klubbarna i certifieringspoäng men sjuttonde i Hurbra-indexet. Elva heltidsanställda har hittills gett 13 elitaktiva spelare och 302 outputpoäng. Det är klart mindre senioroutput än flera akademier med svagare certifiering och mindre personal.
Det betyder inte att Mjällbys akademi är dålig. Certifieringspoängen har ökat med 654 sedan 2022, och fyra akademifostrade spelare debuterade i Allsvenskan eller Superettan under 2025. En rimlig tolkning är att klubben har byggt en starkare miljö vars fulla seniorutfall ännu inte hunnit synas.
Degerfors går från plats 19 i certifieringen till plats 25 i Hurbra-indexet. Brage faller från 24 till 29. Västerås och IFK Norrköping tappar fyra placeringar vardera. I samtliga fall säger gapet något precist: den certifierade strukturen är starkare än den dokumenterade senioroutputen just nu.
Motsatsen gäller exempelvis Halmstad och Örebro. Där är den faktiska produktionen betydligt starkare än certifieringsplaceringen antyder. Hurbra-indexet är på så sätt inte en ersättning för certifieringen, utan ett försök att svara på en annan fråga.
Stjärnorna har ett starkt samband med output – tills resurserna räknas bort
SEF:s certifiering fungerar ganska bra för att hitta Sveriges största producentmiljöer. Sambandet mellan processpoängen i område 1–9 och den faktiska outputen är tydligt: Pearsonkorrelationen är 0,732 och rangkorrelationen 0,877. Ett värde nära 1 innebär att klubbar med högre processpoäng i stor utsträckning också ligger högre i spelarproduktion.
Jämför man i stället certifieringens totalpoäng med output blir sambandet ännu starkare, 0,860. Den siffran är dock delvis inbyggd i systemet, eftersom outputområdet självt kan bidra med upp till 2 000 certifieringspoäng.
Den verkligt avslöjande jämförelsen gäller personalen. Antalet heltidsanställda korrelerar med output på 0,862 och med processpoängen på 0,826. Stora, professionellt bemannade akademier får både fler certifieringspoäng och fler elitspelare.
När effekten av antalet heltidstjänster hålls konstant faller sambandet mellan processkvalitet och output kraftigt. Den partiella Pearsonkorrelationen blir 0,069 och motsvarande rangkorrelation 0,315. Certifieringsstjärnorna är alltså användbara för att hitta stora, välutvecklade akademisystem, men betydligt sämre för att avgöra vilken klubb som producerar mest per resurs.
Det bevisar inte att personal saknar betydelse eller att certifieringsarbetet är verkningslöst. Tvärtom är en stark bemanning en del av en professionell akademi. Analysen visar associationer, inte vad som orsakar varje spelares genombrott. Men den gör det svårt att likställa flest stjärnor med störst effektivitet.
Malmö är bäst på vägen till det egna A-laget
Output behöver inte betyda samma sak för alla klubbar. En akademi kan skapa värde genom att förstärka det egna laget, sälja spelare utomlands eller utbilda spelare som etablerar sig hos andra svenska elitklubbar.
Malmö har högst nivåjusterad output från spelare i det egna representationslaget, 500 poäng. Därefter följer Häcken med 331 och Halmstad med 310. AIK och Elfsborg når 288 vardera, medan BP har 274.
Det gör Malmös resultat mer komplett än en bild av klubben som enbart en stor och resursstark talangexportör. Akademin ger både internationellt värde och direkt sportslig nytta i A-laget. Halmstads höga placering på samma mått förstärker bilden av en klubb som är bättre på faktisk konvertering än certifieringsrankingen visar.
När bara utlandsetablering räknas är ordningen en annan. BP leder överlägset med 1 015 outputpoäng, före AIK på 810, Hammarby på 788 och Malmö på 691. Helsingborg har 310 och Häcken 266.
Det internationella genomslaget har också ett ekonomiskt värde. BP:s försäljning av akademifostrade Love Arrhov till Eintracht Frankfurt beskrevs av klubben som den största affären i BP:s historia, även om summan inte offentliggjordes. Malmö kallade försäljningen av Hugo Larsson till samma klubb för en allsvensk rekordaffär. I MFF:s ekonomiska sammanfattning för 2023 uppgick nettoresultatet från spelarförsäljningar till 106 miljoner kronor och avsåg främst den fasta delen av Larssonaffären.
Transferpengar ingår ändå inte i indexet. Klubbarnas årsredovisningar redovisar normalt total eller nettointäkt från alla spelarförsäljningar, inte en jämförbar serie för enbart akademifostrade spelare. Enskilda summor är ofta konfidentiella, och vidareförsäljningsersättning samt utbildnings- och solidaritetsersättning gör det ännu svårare att koppla pengarna rätt. Ekonomiska exempel visar vilket värde akademierna kan skapa, men de kan inte poängsättas rättvist för alla 32 klubbar.
BP leder också den färska debutantpipelinen
Den fleråriga outputen kompletteras av en tydlig signal från 2025. Totalt fick 182 spelare födda 2005 eller senare speltid i Allsvenskan eller Superettan. Av dem debuterade 125 i någon av serierna, och 96 hade tillbringat minst ett kalenderår i en SEF-certifierad akademi.
Det var en ökning från 75 akademifostrade debutanter 2024 och något fler än de 93 som noterades 2023.
BP hade flest bland 2026 års elitklubbar med sju. AIK, Halmstad och Helsingborg hade fem vardera. Djurgården, IFK Norrköping, Sirius, Mjällby, GIF Sundsvall, Landskrona och Örebro hade fyra var.
Debutanterna stärker framför allt fallen BP, Halmstad, Helsingborg och Örebro. De visar att klubbarnas höga flerårsoutput inte bara kommer från äldre kullar. För Mjällby är de fyra debutanterna i stället en möjlig tidig signal om att den förbättrade certifierade miljön börjar nå seniornivå.
Debutantmåttet poängsätts inte i indexet. Norrby spelade i Ettan 2025, medan Ljungskile och Nordic United saknar motsvarande jämförbara listning. Ett nollvärde hade därför bestraffat nykomlingar för vilken serie de spelade i, inte för kvaliteten i deras akademier.
Så har akademierna utvecklats sedan 2022
Malmö har högst genomsnittlig certifieringspoäng över de fyra åren 2022–2025: 9 205. AIK följer på 8 608 och BP på 7 954. Därefter kommer Hammarby, IFK Göteborg, IFK Norrköping och Helsingborg.
Det visar att större delen av toppen är stabil. Malmö, AIK, BP, Göteborg, Norrköping och Helsingborg är inte akademier som råkat få en enda stark mätning. Hammarby är den stora långsiktiga klättraren in i gruppen.
| Klubb | Förändring 2022–2025 |
|---|---|
| Hammarby IF | +1 366 |
| GAIS | +1 180 |
| Falkenbergs FF | +761 |
| BK Häcken | +666 |
| Mjällby AIF | +654 |
| Djurgårdens IF | +619 |
| Västerås SK | +614 |
| IF Brommapojkarna | +587 |
GAIS och Falkenberg har gjort stora certifieringslyft utan att ännu nå en hög placering i spelaroutputen. Det kan vara ett glapp mellan investering och resultat, men också en påminnelse om att förbättrade processer inte garanterar att en viss kull når elitfotboll.
De största poängnedgångarna finns hos Kalmar, IFK Värnamo och Halmstad. De har tappat 976, 884 respektive 708 poäng sedan 2022. Det ska inte automatiskt läsas som att deras akademier blivit lika mycket sämre. Kraven i certifieringen skärps löpande, och personalförändringar kan ge stora utslag. Halmstads starka seniorproduktion visar dessutom varför en fallande processpoäng och svag faktisk output inte är samma sak.
Så byggdes Hurbra-indexet
Hurbra-indexet räknas för de 30 klubbar i Allsvenskan och Superettan 2026 som har komplett och jämförbar certifieringsdata. Underlaget kommer främst från Svensk Elitfotbolls nationella rapport för 2025 samt den historik och debutantstatistik som SEF publicerat. Den officiella totalrankingen finns i SEF:s certifieringsresultat för 2025.
Varje delmått har gjorts om till en percentilplacering mellan 0 och 100 inom gruppen. Det minskar risken för att BP:s och Malmös extrema outputnivåer pressar ihop resten av fältet.
Viktningen är:
- 40 procent faktisk elitoutput: SEF:s okapade poäng i område 10.
- 20 procent outputbredd: antalet elitaktiva akademifostrade spelare bakom poängen.
- 20 procent verksamhetskvalitet: poängen i certifieringens område 1–9.
- 20 procent resurseffektivitet: okapad outputpoäng per heltidsanställd.
Område 10 räknar spelare som är högst 24 år, har utbildats i akademin i minst ett år mellan 12 och 19 års ålder och har spelat minst 45 minuter på kvalificerande seniornivå. Spelarens högsta nivå under de senaste tre säsongerna och antalet akademiår påverkar poängen. Det är alltså ett flerårigt, nivåjusterat produktionsmått – inte bara en lista över debuter.
SEF kapar område 10 vid 2 000 certifieringspoäng. BP hade egentligen 2 295 och Malmö 2 245. Hurbra använder de okapade värdena för att kunna skilja dem åt.
Den nationella rapporten innehåller några interna tryck- och summeringsfel. När deltabeller har motsagt klubbprofilen har Hurbra använt det certifierade slutvärdet i klubbprofilen och slutrankingen. För Helsingborg blir outputen därmed 895, och för Örebro 486. För Örgryte används 18 elitaktiva spelare eftersom klubbprofilens detaljerade lista och faktaruta stöder det antalet.
Det här kan datan inte jämföra rättvist
Exakta A-lagsminuter för egenfostrade spelare hade varit ett värdefullt mått, men någon komplett offentlig tabell med en enhetlig akademidefinition finns inte för samtliga klubbar. U21-minuter löser inte problemet: en ung A-lagsspelare kan vara värvad från en annan svensk eller utländsk akademi.
SEF:s delmått för spelare i den egna klubben används därför som ett nivå- och utbildningsårsviktat konverteringsmått. Det ska inte förväxlas med en summering av faktiska A-lagsminuter.
Ungdomslandslagsrepresentation har samma grundproblem. Svenska Fotbollförbundet redovisar trupper, men inte en färdig flerårig klubbserie som skiljer spelarens klubb vid uttagningen från akademin som faktiskt utbildade honom. Att själv bygga en ofullständig serie hade skapat mer skenprecision än kunskap.
Hurbra-indexet väljer därför bort tre lockande men ojämförbara variabler: exakta A-lagsminuter, ungdomslandskamper och transferintäkter. Debutanter, eget A-lag, utlandsetablering och ekonomiska exempel används i stället för att kontrollera och förklara huvudresultatet.
Ljungskile och Nordic United deltog inte i 2025 års certifiering och kan inte ges ett seriöst indexvärde. Norrby spelade då i Ettan men deltog i samma nationella certifieringsmodell och kan därför jämföras.
Vilken svensk fotbollsakademi är bäst?
Förmågan att få fram många spelare, nå det egna A-laget, sälja internationellt och bygga en stark utbildningsmiljö är inte exakt samma sak. Därför finns det flera försvarbara vinnare beroende på vilken fråga som ställs.
Malmö FF är bäst på den kompletta organisationen och på konverteringen till det egna A-laget. Hammarby har flest elitaktiva akademifostrade spelare. BP har högst nivåjusterad spelaroutput, starkast internationellt genomslag i modellen och klart mest output per heltidstjänst.
När både kvalitet, kvantitet, seniornivå och resurser ska vägas samman är svaret IF Brommapojkarna. BP är Sveriges bästa fotbollsakademi 2026 i Hurbra-indexet – inte för att klubben har flest stjärnor, utan för att den får flest spelare längst med betydligt mindre personal än de största konkurrenterna.