NASA står inför en av årets största rymdhändelser. Nancy Grace Roman Space Telescope ska enligt den aktuella planen skjutas upp den 30 augusti 2026 med en Falcon Heavy från Kennedy Space Center i Florida. För svenska tittare är den planerade starttiden 13.26.

Roman blir inte en ersättare till James Webb eller Hubble. I stället är teleskopet byggt för att göra något annat: kartlägga enorma delar av universum med hög upplösning. Med ett synfält som är minst 100 gånger större än Hubbles ska Roman bland annat hjälpa forskare att undersöka mörk energi, galaxernas utveckling och tusentals exoplaneter.

Snabbfakta	Roman Space Telescope
Planerad uppskjutning	30 augusti 2026
Svensk tid	Tidigast 13.26
Raket	SpaceX Falcon Heavy
Startplats	Kennedy Space Center, Florida
Spegeldiameter	2,4 meter
Destination	Området kring Lagrangepunkt L2
Huvuduppgifter	Mörk energi, galaxer, mörk materia och exoplaneter

När skjuts Roman Space Telescope upp?

NASA planerar att skjuta upp Nancy Grace Roman Space Telescope tidigast den 30 augusti 2026 klockan 07.26 lokal tid i Florida.

Det motsvarar klockan 13.26 svensk sommartid.

Rymdteleskopet ska lyfta från Launch Complex 39A vid Kennedy Space Center ombord på en Falcon Heavy från SpaceX.

Att NASA använder formuleringen ”tidigast” är viktigt. En rymduppskjutning kan flyttas med kort varsel på grund av exempelvis väder, tekniska problem eller andra förhållanden på uppskjutningsplatsen. Den svenska starttiden 13.26 gäller därför den aktuella planen inför den 30 augusti.

NASA har genomfört en fullständig generalrepetition inför uppskjutningen, vilket innebär att Roman nu befinner sig i slutfasen inför starten.

Roman Space Telescope svensk tid

För svenska tittare är den viktigaste tiden alltså:

Söndag 30 augusti 2026 klockan 13.26.

Det är den planerade tidpunkten då Falcon Heavy ska lämna Kennedy Space Center.

Eftersom starten sker mitt på dagen svensk tid blir Roman-uppskjutningen betydligt enklare att följa live än många amerikanska rymduppskjutningar som äger rum mitt i natten här.

Så ser du Roman Space Telescope live

NASA kommer att bevaka uppskjutningen genom sina egna digitala kanaler. Den säkraste platsen att utgå från är NASA:s officiella sida för Roman-uppskjutningen.

Där samlar NASA aktuell information inför starten och länkar vidare till sina sändningar.

Någon slutlig svensk sändningsstart före själva uppskjutningen behöver därför inte vara fastställd långt i förväg. Den viktiga tiden att hålla koll på är i nuläget 13.26 den 30 augusti, medan sändningen normalt börjar tidigare.

Vad är Nancy Grace Roman Space Telescope?

Nancy Grace Roman Space Telescope är NASA:s nästa stora rymdobservatorium.

Teleskopet har fått sitt namn efter Nancy Grace Roman, som blev NASA:s första chefsastronom och spelade en central roll i arbetet som så småningom ledde fram till Hubble Space Telescope.

Roman är byggt för observationer i framför allt nära infrarött ljus och har en huvudspegel som är 2,4 meter i diameter.

Det är ungefär samma spegeldiameter som Hubble.

Ändå kommer Roman och Hubble att arbeta på mycket olika sätt.

Romans viktigaste vetenskapliga instrument är Wide Field Instrument, WFI, en kamera på omkring 300 megapixel. Den kan fotografera ett mycket större område av himlen åt gången än Hubble samtidigt som upplösningen fortfarande ligger på en nivå som gör mycket detaljerad astronomi möjlig.

Det är den kombinationen som gör Roman speciellt.

Romans synfält är minst 100 gånger större än Hubbles

NASA beskriver Roman som ett teleskop med minst 100 gånger större synfält än Hubble.

Jämförelsen varierar beroende på vilket av Hubbles instrument man använder, men Romans Wide Field Instrument täcker omkring 0,28 kvadratgrader av himlen i en enda exponering. Jämfört specifikt med Hubbles infraröda kamera WFC3-IR är synfältet ungefär 200 gånger större.

Det betyder inte att Roman bara tar större bilder.

Den verkliga vinsten är hastigheten.

Roman ska kunna kartlägga stora delar av himlen upp till omkring 1 000 gånger snabbare än Hubble. Under missionen kan forskare därför samla in enorma mängder observationer av galaxer, stjärnor och andra objekt.

Hubble har under flera decennier gett oss några av astronomins mest berömda närbilder. Roman är i större utsträckning byggt för att skapa själva kartan som astronomerna sedan kan utforska.

Skillnaden kan förenklat beskrivas så här:

Hubble är mycket bra på att studera ett mindre område i detalj. Roman kan studera enorma områden med hög upplösning samtidigt.

Det är precis vad som behövs för flera av de största obesvarade frågorna inom modern kosmologi.

Därför kan Roman bli viktigt för mörk energi

Ett av Romans viktigaste uppdrag handlar om mörk energi.

Astronomer vet sedan slutet av 1990-talet att universums expansion accelererar. Något tycks alltså få galaxerna att avlägsna sig från varandra allt snabbare.

Den okända orsaken brukar kallas mörk energi.

Vad mörk energi faktiskt är vet vi fortfarande inte.

Roman ska försöka ge bättre svar genom att mäta universums utveckling på flera olika sätt.

Galaxer blir en tredimensionell karta över universum

Roman ska mäta positionerna för enorma mängder galaxer och bygga upp mycket stora tredimensionella kartor över universum.

I galaxernas fördelning finns spår av så kallade baryoniska akustiska oscillationer, BAO. De uppstod genom tryckvågor i det mycket tidiga universum.

Astronomer kan använda deras karakteristiska skala som en kosmisk måttstock.

Genom att jämföra den skalan vid olika tidpunkter i universums historia går det att undersöka hur snabbt universum expanderade och hur expansionen har förändrats.

Supernovor visar hur expansionen förändrats

Roman ska också studera typ Ia-supernovor.

De används inom kosmologin eftersom deras ljusstyrka gör dem användbara för att uppskatta kosmiska avstånd.

Det var observationer av sådana supernovor som bidrog till upptäckten att universums expansion accelererar.

Roman kan samla mycket stora och mer enhetliga dataset av supernovor över enorma avstånd. Det kan ge betydligt bättre mätningar av hur expansionen har förändrats över tiden.

Roman kan kartlägga mörk materia

En tredje metod bygger på gravitationslinser.

Materia böjer ljus. När ljuset från avlägsna galaxer passerar stora mängder materia på vägen mot oss förändras galaxernas observerade form en aning.

Genom att mäta dessa små förvrängningar i miljontals eller rent av hundratals miljoner galaxer kan Roman hjälpa forskarna att kartlägga hur materia är fördelad i universum.

Det inkluderar den osynliga mörka materian.

På så sätt kan forskarna studera både hur universums strukturer har vuxit och hur mörk energi kan ha påverkat utvecklingen.

Den som vill förstå den större kosmiska bakgrunden kan också läsa vår guide om universums historia från Big Bang till i dag.

Roman ska studera mer än en miljard galaxer

Det stora synfältet gör Roman särskilt intressant för forskning om galaxer.

NASA räknar med observationer av mer än en miljard galaxer under missionen.

Det ger forskare möjlighet att gå från studier av enskilda galaxer till analyser av enorma populationer.

Roman kan bland annat användas för att undersöka:

• hur galaxer har förändrats under miljarder år
• hur galaxhopar bildas
• hur galaxer fördelas i den kosmiska väven
• hur mörk materia påverkar universums struktur
• ovanliga galaxer och andra sällsynta objekt som är svåra att hitta i små observationer

Det är ännu ett område där Roman och James Webb kan komplettera varandra.

Roman kan hitta intressanta objekt bland enorma mängder galaxer. Webb kan sedan riktas mot ett mindre antal av dem för betydligt djupare observationer.

Roman kan hitta tusentals nya exoplaneter

Exoplaneter är det andra området där Roman kan få stort genomslag även utanför forskarvärlden.

Teleskopet ska bland annat använda gravitationsmikrolinsning.

Metoden bygger på att gravitationen från en stjärna och dess eventuella planeter kan fungera som en lins när systemet passerar framför en mer avlägsen stjärna.

Bakgrundsstjärnans ljus förstärks tillfälligt.

Hur förstärkningen förändras kan avslöja om den framförliggande stjärnan har planeter.

Roman ska bevaka omkring 200 miljoner stjärnor mot Vintergatans centrala delar och NASA räknar med att teleskopet kan hitta mer än 1 000 planeter genom mikrolinsning.

Metoden är extra intressant eftersom den kan hitta typer av planeter som är svåra att upptäcka med de vanligaste exoplanetmetoderna.

Det gäller bland annat:

• planeter långt från sina stjärnor
• kalla planeter
• planeter med relativt låg massa
• planeter som rör sig fritt genom galaxen utan att kretsa kring någon stjärna

Roman kan dessutom upptäcka stora mängder planeter som passerar framför sina stjärnor, så kallade transiter. Beräkningar pekar på att observationsmaterialet kan innehålla uppemot 100 000 transiterande exoplaneter.

Tillsammans kan resultaten ge astronomerna en betydligt bättre bild av vilka sorters planetsystem som faktiskt finns i Vintergatan.

Roman har också en coronagraf

Roman bär dessutom med sig ett instrument som kallas Coronagraph Instrument.

En coronagraf blockerar det starka ljuset från en stjärna för att göra betydligt svagare objekt i närheten synliga.

Det kan exempelvis vara planeter.

Romans coronagraf ska framför allt fungera som en teknikdemonstration. Den är alltså inte själva huvudmetoden för missionens exoplanetundersökningar.

Målet är i stället att visa att avancerad direkt avbildning av planeter kan fungera i rymden med tekniker som framtida observatorier senare kan utveckla vidare.

På längre sikt är den typen av teknik viktig om astronomer vill kunna fotografera mindre och mer jordlika planeter kring andra stjärnor.

Roman jämfört med James Webb och Hubble

Roman nämns ofta tillsammans med Hubble och James Webb, men de tre teleskopen är byggda för olika styrkor.

Roman och Hubble

Hubble och Roman har båda en huvudspegel på omkring 2,4 meter.

Hubble kan observera från ultraviolett ljus genom det synliga och vidare till nära infrarött. Roman är främst inriktat på nära infrarött ljus.

Den stora skillnaden är synfältet.

Roman kan se ett område minst 100 gånger större än Hubble i en observation. Det gör Roman betydligt bättre lämpat för stora kartläggningar.

Hubble kan i stället fortsätta göra riktade observationer där dess speciella instrument och våglängdsområde är värdefulla.

Roman och James Webb

James Webb har en mycket större spegel.

Webbs huvudspegel är 6,5 meter, jämfört med Romans 2,4 meter.

Det gör Webb mycket bättre på att samla in svagt ljus och studera extremt avlägsna eller svaga objekt i detalj.

Webb kan också observera längre ut i det infraröda området.

Roman har däremot ett mycket större synfält. NASA beskriver en typisk Romanbild som omkring 50 gånger större än motsvarande område för Webb.

Det skapar en naturlig arbetsfördelning.

Roman kan kartlägga enorma delar av himlen och hitta objekt som sticker ut. Webb kan sedan användas för att undersöka ett mindre antal av dessa mål mycket närmare.

Man kan förenkla skillnaden så här:

Roman hittar och kartlägger. James Webb zoomar in och analyserar. Hubble fortsätter bidra med sina egna instrument och våglängder.

Det handlar därför inte om vilket teleskop som är bäst.

De är byggda för olika vetenskapliga uppgifter.

Roman ska placeras omkring 1,5 miljoner kilometer från jorden

Efter uppskjutningen ska Roman inte stanna i omloppsbana nära jorden.

Teleskopet ska färdas mot området kring Lagrangepunkt L2, ungefär 1,5 miljoner kilometer från jorden i riktning bort från solen.

James Webb arbetar också kring L2.

Området är attraktivt för stora rymdteleskop eftersom solen, jorden och månen befinner sig på ungefär samma sida av observatoriet. Det hjälper till att skapa stabila observationsförhållanden och gör det lättare att kontrollera teleskopets temperatur.

Roman ska inte stå helt stilla på en exakt punkt utan röra sig i en bana kring området vid L2.

När börjar Roman ta bilder?

Den 30 augusti är starten på resan, inte starten på den vetenskapliga verksamheten.

Efter uppskjutningen måste Roman färdas till sin observationsbana och därefter genomgå en omfattande period av tester och kalibrering.

Ingen ska därför förvänta sig de första stora vetenskapliga resultaten omedelbart efter att Falcon Heavy lämnat Florida.

Instrumenten måste kontrolleras och finjusteras innan den egentliga observationsverksamheten kan börja.

När Roman väl är i drift är den planerade primära vetenskapliga missionen omkring fem år. Teleskopet är samtidigt byggt så att verksamheten kan fortsätta längre om instrumenten och övriga system fungerar som planerat.

Vem var Nancy Grace Roman?

Nancy Grace Roman föddes 1925 och blev en av de viktigaste personerna i USA:s tidiga rymdastronomi.

Hon blev NASA:s första chef för astronomi och var en stark förespråkare för idén att placera stora astronomiska observatorier ovanför jordens atmosfär.

Hennes arbete bidrog till utvecklingen som senare resulterade i Hubble Space Telescope.

Roman har därför ibland kallats ”Hubbles mamma”.

NASA döpte det nya rymdteleskopet efter henne 2020.

Namnet knyter på ett passande sätt samman två generationer av rymdteleskop: Hubble blev det stora observatoriet för detaljerade bilder av universum, medan Roman nu ska använda en lika stor huvudspegel för att kartlägga himlen i en helt annan skala.

Därför kan Roman bli ett av 2020-talets viktigaste rymdteleskop

James Webb förändrade vad astronomer kan se längst bort i universum.

Romans styrka blir en annan.

I stället för att rikta en mycket stor spegel mot små områden kan teleskopet samla högupplösta observationer över enorma delar av himlen.

Det gör att forskarna kan bygga statistiska kartor i en skala som tidigare varit svår att nå.

För mörk energi betyder det fler galaxer, fler supernovor och bättre kartor över universums struktur.

För galaxforskningen betyder det enorma populationer som kan följas över kosmisk tid.

För exoplanetforskningen betyder det möjlighet att hitta både vanliga och mycket svårupptäckta planeter i stora mängder.

Roman är därför inte bara ännu ett nytt rymdteleskop.

Det är ett observatorium byggt för att göra universum sökbart i mycket större skala.

Den 30 augusti 2026, om väder och teknik tillåter, börjar resan.