Fifa vill samla sina mest värdefulla kommersiella rättigheter i ett nytt bolag värt omkring 20 miljarder dollar och sälja en minoritet till externa investerare. Organisationen beskriver planen som ett sätt att frigöra mer pengar till fotbollens medlemsländer. Uefa ser något betydligt större: en ny struktur som kan ge privata kapitalägare ett långsiktigt ekonomiskt intresse i fler och större Fifa-turneringar.

Planen gäller det nya bolaget Fifa Forward Enterprise, FFE. Där vill Fifa samla försäljningen av tv-rättigheter, sponsoravtal, biljetter och licenser, men även den operativa verksamheten kring organisationens turneringar.

Det handlar alltså inte om en begränsad sidoverksamhet. Herrarnas och damernas fotbolls-VM, ungdomsmästerskap och klubblags-VM kan alla omfattas av bolagsstrukturen.

Fifa ska fortfarande äga och kontrollera majoriteten av verksamheten. Externa investerare kan tillsammans få omkring 20 procent av bolaget, enligt Reuters uppgifter. Försäljningen kan ge Fifa upp till 4,2 miljarder dollar.

Det är just kombinationen av kommersiella rättigheter och genomförandet av turneringarna som gör Uefa så kritiskt.

Fifas plan i korthet

Fråga	Uppgift
Nytt bolag	Fifa Forward Enterprise
Uppskattat värde	Cirka 20 miljarder dollar
Kapital som kan tas in	Upp till 4,2 miljarder dollar
Möjlig extern ägarandel	Omkring 20 procent
Verksamhet	Rättigheter, sponsring, biljetter och turneringar

JPMorgan arbetar med kapitalanskaffningen och investeringsbolaget Thrive Eternal uppges kunna bli en av de ledande investerarna.

Fifa betonar att investerarna ska vara långsiktiga och passiva. De ska inte köpa andelar i själva Fifa och inte heller få bestämma över fotbollens regler, turneringsformat eller internationella matchkalender.

På pappret är gränsen tydlig. Fifa fattar de sportsliga besluten, medan det nya bolaget sköter den kommersiella verksamheten.

I praktiken är det svårare att hålla isär delarna.

Investerarna behöver inte styra för att påverka

En extern investerare behöver inte bestämma antalet lag i ett världsmästerskap för att ha ett intresse av att turneringen växer.

Värdet på Fifa Forward Enterprise kommer bland annat att bero på hur mycket intäkter bolaget kan skapa från tv-bolag, sponsorer, biljettköpare och licenspartners. Fler matcher och fler globala turneringar kan ge fler kommersiella produkter att sälja.

Det skapar frågor som Fifas nuvarande presentation inte fullt ut besvarar.

Vilken avkastning ska investerarna få? Vilka platser får de i bolagets styrelse? Kan de påverka affärsplaner, investeringar och kommersiella prioriteringar? Vad händer om Fifa vill fatta ett sportsligt beslut som sänker bolagets framtida intäkter?

Fifa kan behålla den formella beslutanderätten samtidigt som de ekonomiska incitamenten förändras.

Det är kärnan i Uefas kritik. Organisationen ser risken att kalendern och turneringarna gradvis anpassas till ett bolag vars värde bygger på fortsatt expansion.

Klubblags-VM är den känsligaste frågan

Fifa och Uefa konkurrerar redan om samma begränsade tillgångar: de största klubbarna, de bästa spelarna, tv-bolagens pengar och plats i matchkalendern.

Uefas ekonomiska motor är Champions League. Fifas viktigaste växande klubblagsprodukt är klubblags-VM.

Om Fifa får in externa investerare i verksamheten kring klubblags-VM ökar trycket att göra turneringen större och mer värdefull. Det kan innebära fler matcher, tätare upplagor eller nya tävlingsformat.

För Uefa är detta ett direkt hot. Europas största klubbar skapar en stor del av värdet i en global klubblagsturnering, men spelar samtidigt i Uefas egna tävlingar under större delen av säsongen.

Varje nytt Fifa-arrangemang riskerar att belasta spelarna, minska utrymmet i kalendern och konkurrera med Champions League om kommersiella intäkter.

Uefa försvarar därför både en princip och sin egen maktposition. Organisationens kraftiga reaktion bör inte bara tolkas som omsorg om fotbollens oberoende. Uefa har själv byggt en mycket lönsam verksamhet kring Europas klubblagsturneringar.

Skillnaden är att Uefa säger sig återföra nästan alla sina nettointäkter till den europeiska fotbollen genom prispengar, solidaritetsersättningar och utvecklingsbidrag. Uefa vill framställa Fifas modell som ett steg bort från en sådan förbundsstyrd återfördelning och mot en struktur där investerarnas avkastning får en egen tyngd.

Fyra miljarder dollar kan avgöra omröstningen

Fifas starkaste argument finns inte i Europa utan bland de mindre medlemsförbunden.

Organisationen vill använda kapitalet från försäljningen för att kraftigt höja utvecklingsstödet. Varje medlemsförbund kan enligt planen få tillgång till en särskild finansiering på upp till 20 miljoner dollar.

Fifa har 211 medlemsförbund. En kapitalanskaffning på 4,2 miljarder dollar motsvarar nästan exakt 20 miljoner dollar per förbund.

Det betyder inte att pengarna automatiskt delas ut utan villkor. Konstruktionen visar ändå hur den kommersiella affären kan kopplas direkt till ett erbjudande som är mycket svårt för mindre fotbollsnationer att tacka nej till.

För ett stort europeiskt förbund är 20 miljoner dollar ett viktigt tillskott. För ett litet förbund kan summan förändra hela verksamheten genom nya planer, träningsanläggningar, ungdomsprojekt och landslagssatsningar.

Uefa har 55 medlemsländer och kan inte stoppa affären på egen hand. Även om alla europeiska förbund skulle rösta nej finns en stor majoritet utanför Europa.

Gianni Infantino har dessutom byggt ett starkt politiskt stöd genom Fifas utvecklingsprogram. Han har uppgett att fler än 200 förbund lovat att stödja honom inför nästa ordförandeval.

Det är inte samma sak som att de redan har godkänt det nya bolaget. Det visar däremot hur svårt det blir för Uefa att samla en blockerande koalition.

Uefa försöker göra konflikten principiell

Uefas formuleringar är ovanligt hårda. Organisationen menar att fotbollens styrning och själ inte är tillgångar som kan köpas och säljas.

Budskapet riktas inte bara till Fifa. Uefa vill få klubbar, ligor, spelare, supportrar, nationella förbund och regeringar att betrakta frågan som ett avgörande vägval.

Det är en medveten strategi. Om frågan reduceras till hur stora bidrag varje medlemsförbund kan få har Fifa ett kraftigt övertag. Uefa behöver därför flytta debatten från pengar till kontroll, legitimitet och fotbollens framtida organisation.

Samtidigt är det svårt för Uefa att hävda att kommersiella intressen inte redan styr delar av elitfotbollen. Champions League har byggts ut, nya ligafaser har införts och matcherna har blivit fler även utan externa delägare.

Uefas starkaste argument är därför inte att fotbollen hittills varit skyddad från kommersiellt inflytande. Det är att en extern ägare skapar ett nytt och mer permanent tryck.

Ett förbund kan åtminstone påstå att det ytterst företräder sina medlemsländer. Ett investeringsbolag har ett tydligare uppdrag: kapitalet ska ge avkastning.

Fifa har försökt tidigare

Planen har tydliga likheter med ett förslag från 2018. Då diskuterade Fifa en affär värd omkring 25 miljarder dollar för rättigheter kopplade till ett utbyggt klubblags-VM och en ny global landslagsturnering.

Även den gången var tanken att Fifa skulle behålla majoritetskontrollen medan externa investerare kom in i den kommersiella verksamheten.

Motståndet blev omfattande, särskilt från Uefa, och projektet genomfördes aldrig.

Den nya modellen är svårare att stoppa. Fifa presenterar nu en tydligare bolagsstruktur, behåller en stor majoritet och kopplar intäkterna direkt till utvecklingspengar för medlemsförbunden.

Dessutom har Infantino en starkare politisk position än när det första förslaget diskuterades.

Konflikten kommer också efter flera andra öppna motsättningar mellan Fifa och Uefa. Den hårda europeiska kritiken mot Fifas agerande i Balogun-fallet under VM visade hur lågt förtroendet mellan organisationerna redan var.

Det nya miljardbolaget går ännu längre eftersom det kan påverka maktbalansen under flera decennier.

Vad händer nu?

Någon försäljning är ännu inte genomförd. Planen måste godkännas av Fifas beslutsorgan och få stöd av medlemsförbunden.

Flera centrala detaljer saknas fortfarande, bland annat investerarnas exakta rättigheter, hur bolagets styrelse ska se ut och vilka avtal och turneringar som slutligen flyttas över.

Fifas officiella presentation av planen betonar utvecklingspengarna och att organisationen behåller den sportsliga kontrollen. Uefas invändning är att kontroll inte bara handlar om vem som formellt fattar besluten.

Den handlar också om vilka ekonomiska konsekvenser besluten får.

Uefa kan ha svårt att vinna omröstningen. De mindre förbunden har både fler röster och starka ekonomiska skäl att stödja Fifa.

Den verkliga striden lär därför handla om villkoren. Hur stor del får investerarna köpa? Vilka rättigheter följer med? Hur skyddas kalendern och tävlingsformaten från kommersiell påverkan?

Fifa säljer inte organisationen och inte heller den formella makten över fotbollens regler. Men genom att sälja en del av verksamheten som tjänar pengar på turneringarna kan organisationen skapa ett nytt intresse vid sidan av förbund, klubbar, spelare och supportrar.

Det är därför Uefa reagerar så kraftigt. Affären gäller inte bara vem som får del av Fifas intäkter. Den kan påverka vilka turneringar som växer, hur ofta de spelas och vem som får störst makt över den internationella fotbollens framtid.