Många av de hbt-personer som deltog i Folkhälsomyndighetens nya undersökning bedömde sin hälsa som god. Samtidigt rapporterade flera grupper omfattande erfarenheter av kränkande bemötande, sexuella handlingar mot den egna viljan och låg testning för hiv och andra sexuellt överförbara infektioner. Resultaten gäller de 1 069 personer som ingick i fördjupningen och kan inte generaliseras till alla hbt-personer i Sverige.

Folkhälsomyndigheten publicerade den 27 juli 2026 rapporten Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige. Rapporten bygger på svar från homosexuella, bisexuella, pansexuella och personer med transerfarenhet som deltog i den större befolkningsundersökningen SRHR 2024.

Den övergripande bilden är inte entydig. Mellan 50 och 73 procent i de redovisade grupperna uppgav att deras allmänna hälsa var bra eller mycket bra. Samtidigt visar Folkhälsomyndighetens fullständiga rapport att utsattheten var stor bland delar av de svarande.

Många bedömde sin hälsa som god

Bäst hälsa rapporterades av de deltagande homosexuella männen. I den gruppen svarade 73 procent att hälsan var bra eller mycket bra. Motsvarande andel var 67 procent bland homosexuella kvinnor.

Bland bisexuella kvinnor bedömde 63 procent sin hälsa som bra eller mycket bra. Bland bisexuella män var andelen 61 procent.

Den lägsta andelen redovisades bland personer med transerfarenhet. Där uppgav 50 procent att hälsan var bra eller mycket bra, medan 37 procent beskrev den som någorlunda. Ytterligare 13 procent svarade att hälsan var dålig eller mycket dålig.

Rapporten innehåller också frågor om sexuell hälsa och hur nöjda deltagarna var med sitt sexliv. Mellan 43 och 57 procent i de olika grupperna uppgav att de var ganska eller mycket nöjda.

Resultaten visar därmed inte att samtliga deltagare mådde dåligt eller hade en negativ sexuell hälsa. Folkhälsomyndigheten framhåller samtidigt att god självskattad hälsa kan förekomma parallellt med erfarenheter av diskriminering, kränkningar eller sexuellt våld.

Fyra av tio med transerfarenhet uppgav kränkande bemötande

Deltagarna fick svara på om de under de senaste tre månaderna hade blivit behandlade eller bemötta på ett sätt som fått dem att känna sig kränkta.

Bland personer med transerfarenhet svarade 40 procent ja. Det var den högsta redovisade andelen i undersökningen.

Även i övriga grupper var kränkande behandling vanligt:

De som svarade ja kunde ange vad de trodde att bemötandet hade samband med. Bland de deltagare med transerfarenhet som rapporterade kränkningar uppgav 71 procent ett samband med könsidentiteten.

Frågan mäter deltagarnas erfarenhet av kränkande behandling eller bemötande. Resultatet innebär inte att varje händelse har prövats juridiskt eller bedömts vara diskriminering enligt diskrimineringslagen.

Folkhälsomyndigheten pekar ändå på att återkommande kränkningar och ett hetero- eller cisnormativt bemötande kan påverka både hälsa och förtroende för samhällsinstitutioner.

Hälften av de bisexuella kvinnorna uppgav sex mot den egna viljan

Undersökningen innehöll flera frågor om sexuell utsatthet. En av frågorna var om någon någonsin hade kysst eller smekt deltagaren, gjort något sexuellt med personen mot dennes vilja eller fått personen att röra vid någon annans kropp på ett sexuellt sätt.

Frågan gällde erfarenheter någon gång i livet. Resultaten säger därför inte att händelserna hade inträffat nyligen.

Bland de deltagande bisexuella kvinnorna svarade 51,7 procent att de hade varit med om en sådan handling. Bland personer med transerfarenhet var andelen 36 procent.

Motsvarande andel var 38,8 procent bland homosexuella kvinnor, 19 procent bland bisexuella män och 17 procent bland homosexuella män.

Rapporten redovisar även mer specifika former av sexuellt våld. Bland de bisexuella kvinnor som deltog uppgav 31,7 procent att någon hade försökt genomföra ett samlag mot deras vilja. Nästan 15 procent uppgav samlag mot den egna viljan genom hot, fasthållning eller våld.

När olika frågor om fysisk och digital sexuell utsatthet räknades samman hade 58 procent av deltagarna med transerfarenhet svarat ja på minst en fråga.

Flera av resultaten i rapportens mindre undergrupper bygger på högst 30 svarande. Folkhälsomyndigheten markerar dessa siffror som osäkra, och resultat från fem personer eller färre redovisas inte.

Många hade inte testat sig för hiv eller STI

Deltagarna fick också svara på om de hade testat sig för hiv eller andra sexuellt överförbara infektioner under de senaste tolv månaderna.

Bland de homosexuella kvinnor som deltog hade 85 procent inte testat sig för någon STI under perioden. Motsvarande andel var 81 procent bland bisexuella män och 75 procent bland bisexuella kvinnor.

Bland personer med transerfarenhet som uppgav att de hade haft sex hade 78 procent inte testat sig. Bland homosexuella män var andelen lägre, men fortfarande 64 procent.

Folkhälsomyndigheten konstaterar att behovet av testning varierar beroende på bland annat sexuella praktiker, antal partner och andra riskfaktorer. Att någon inte har testat sig innebär därför inte automatiskt att personen har haft ett medicinskt behov av ett test.

Myndigheten ser ändå resultaten som ett tecken på att tillgången till lättillgänglig och inkluderande hiv- och STI-testning behöver förbättras. Vården behöver också kunna möta personer utan att utgå från att alla patienter är heterosexuella eller cispersoner.

Vårdens bemötande behöver bli mer inkluderande

Den nya rapporten innehåller inte någon samlad tabell över hur deltagarna själva hade blivit bemötta inom vården. Folkhälsomyndighetens slutsatser om vårdmöten bygger därför både på undersökningens resultat och på tidigare forskning som myndigheten hänvisar till.

Myndigheten beskriver att bristande kunskap, heteronormativa antaganden och osäkerhet kring transpersoners behov kan minska förtroendet för vården. Det kan även göra att människor avstår från att söka vård, testa sig eller berätta sådant som är relevant för behandlingen.

Folkhälsomyndigheten efterfrågar därför större kunskap om hela hbt-gruppen. Det gäller inte enbart homosexuella, utan även bisexuella, pansexuella och personer med transerfarenhet.

Bland åtgärderna finns bättre tillgång till testning, mer inkluderande vård, stärkt arbete mot diskriminering och en tydligare förståelse för hbt-personers utsatthet för sexuellt våld och våld i nära relationer.

Resultaten gäller de personer som svarade

Hbt-fördjupningen bygger på 1 069 deltagare. Av dessa hade 250 uppgett homosexuell läggning och 703 bisexuell eller pansexuell läggning. Totalt 116 personer uppgav att de var eller tidigare hade varit transpersoner.

Grupperna överlappar. En person med transerfarenhet kan samtidigt ingå i gruppen homosexuella eller bisexuella. Antalen ska därför inte räknas som tre helt separata grupper.

Deltagarna var mellan 16 och 84 år. Hbt-personerna i undersökningen var i genomsnitt yngre än de övriga deltagarna. Bland personerna med transerfarenhet var 69 procent mellan 16 och 29 år.

Den större SRHR-undersökningen skickades till omkring 60 000 personer som valts ut av Statistiska centralbyrån. Totalt svarade 15 838 personer, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 26,4 procent.

Folkhälsomyndigheten har använt statistiska vikter i den större undersökningen för att delvis kompensera för att olika grupper svarade i olika hög grad. Det går däremot inte att göra en särskild bortfallsanalys för hbt-personerna, eftersom svenska befolkningsregister inte innehåller uppgifter om sexuell läggning eller transerfarenhet.

Rapporten redovisar enbart beskrivande statistik. Inga statistiska signifikanstester har genomförts. Artikeln kan därför beskriva att en grupp hade en högre redovisad andel än en annan, men inte slå fast att skillnaden är statistiskt säkerställd.

Resultaten ska framför allt användas för att förstå erfarenheterna bland dem som deltog och för att identifiera områden där vård, testning och förebyggande arbete kan förbättras.

Rapporten publicerades samma dag som Stockholm Pride 2026 inleddes. Folkhälsomyndigheten betonar samtidigt att arbetet för bättre hälsa och rättigheter behöver bedrivas långsiktigt och i hela landet.