Xi Jinping och Narendra Modi vill föra Kina och Indien ännu längre bort från den djupa konflikt som följde efter de dödliga gränsstriderna 2020. Vid mötet i New Delhi på lördagen kom nya besked om handel, flygförbindelser och ekonomiskt samarbete – samtidigt som världens två folkrikaste länder fortfarande står långt ifrån en verklig lösning på sin omstridda gräns.

Xi Jinping är tillbaka i Indien för första gången på sju år.

När den kinesiske presidenten mötte Indiens premiärminister Narendra Modi i New Delhi den 12 september var budskapet från båda sidor tydligt: relationen ska inte längre definieras av konfrontationen längs Himalayagränsen.

Ledarna talade om Kina och Indien som partners snarare än rivaler och vill nu bygga vidare på den försiktiga normalisering som pågått sedan de båda länderna nådde en ny gränsöverenskommelse 2024.

Det betyder däremot inte att de stora problemen är lösta.

Vill öka handeln och öppna fler förbindelser

En av de tydligaste delarna av mötet handlade om ekonomin.

Kina och Indien vill öka kontakterna mellan företag, förbättra möjligheterna att resa mellan länderna och fortsätta bygga ut de direkta flygförbindelser som varit kraftigt begränsade sedan relationerna försämrades efter gränskrisen 2020.

Flera direktrutter har redan återupptagits under året. En reguljär förbindelse mellan New Delhi och Guangzhou ska också återkomma senare i september.

Även tre traditionella handelsvägar över Himalaya – Nathu La, Lipulekh och Shipki La – har öppnats igen efter omkring sex års avbrott.

De är små i förhållande till den enorma totala handeln mellan länderna, men politiskt är symboliken betydligt större.

De områden som de senaste åren framför allt förknippats med soldater, militära posteringar och territoriella konflikter används åter för handel och resor.

Xi och Modi lovade samtidigt att fortsätta arbeta med handelshinder, leveranskedjor och marknadstillträde.

Något stort nytt handelsavtal eller omfattande investeringspaket presenterades däremot inte.

Indiens enorma underskott mot Kina

Den ekonomiska relationen mellan länderna är redan mycket större än den politiska kylan mellan dem antyder.

Handeln nådde rekordnivåer under 2025 och Indien importerar stora mängder elektronik, maskiner, kemikalier och industrikomponenter från Kina.

Problemet för New Delhi är att handeln är extremt ojämn.

Indiens import från Kina uppgick under budgetåret 2025/26 till omkring 132 miljarder dollar, medan exporten i motsatt riktning var betydligt mindre. Det indiska handelsunderskottet mot Kina har därmed passerat 100 miljarder dollar.

Modi vill både minska beroendet av kinesisk industri och samtidigt fortsätta den snabba utbyggnaden av den indiska ekonomin.

Det är en svår balansgång.

Många indiska företag är beroende av kinesiska komponenter och maskiner för sin egen produktion. Att snabbt kapa de ekonomiska banden skulle därför kunna slå lika hårt mot Indien som mot Kina.

New Delhi har därför börjat lätta på vissa av de investeringsrestriktioner som infördes efter 2020, framför allt inom områden där kinesiskt kapital och teknik kan bidra till indisk produktion.

Gränsen är fortfarande det stora problemet

Den verkliga prövningen för relationen finns fortfarande högt uppe i Himalaya.

I juni 2020 utbröt våldsamma strider i Galwandalen. Tjugo indiska och fyra kinesiska soldater dödades.

Det blev den allvarligaste konfrontationen mellan länderna på årtionden och förändrade hela relationen.

Militära styrkor byggdes upp på båda sidor av den så kallade Line of Actual Control, den faktiska men inte gemensamt accepterade gränsen mellan länderna.

En överenskommelse 2024 gjorde det möjligt att avveckla de sista direkta konfrontationspunkterna i östra Ladakh. Sedan dess har relationerna långsamt förbättrats.

I augusti 2026 tog länderna ytterligare steg genom att skapa nya militära mötespunkter och hotlines.

De fortsätter dessutom samtalen om hur gränsen ska hanteras långsiktigt.

Men själva gränstvisten är fortfarande olöst.

Kina och Indien har olika uppfattningar om var delar av den flera tusen kilometer långa gränsen går, och särskilt Arunachal Pradesh fortsätter att skapa djupa motsättningar.

Båda länderna har dessutom fortfarande omfattande militär kapacitet i regionen.

Därför är den pågående processen snarare en kontrollerad avspänning än en fullständig försoning.

Modi kräver lugn längs gränsen

Modis budskap till Xi var att normala relationer kräver stabilitet längs gränsen.

Indien vill inte återvända till situationen före 2020 där de stora ekonomiska relationerna kunde utvecklas samtidigt som den territoriella konflikten sköts åt sidan.

Det gör gränsfrågan till ett test för hela närmandet.

En ny allvarlig militär incident skulle snabbt kunna rasera mycket av det som byggts upp under de senaste två åren.

Samtidigt har både Peking och New Delhi starka skäl att undvika en sådan utveckling.

Kina har redan flera stora strategiska konflikter att hantera, inte minst relationen med USA.

Indien vill undvika att behöva binda stora militära resurser längs sin norra gräns samtidigt som landet också har den långvariga konflikten med Pakistan att förhålla sig till.

Pakistan fortsätter irritera Indien

Kinas nära relation med Pakistan är fortfarande ett av de största hindren för verklig tillit.

Peking är en av Islamabads viktigaste ekonomiska och militära partners.

Under konflikten mellan Indien och Pakistan 2025 använde Pakistan bland annat kinesisktillverkade stridsflygplan och robotar.

För Indien är det svårt att helt separera relationen med Kina från den kinesiska rollen i Pakistan.

New Delhi ser samtidigt ett växande strategiskt samarbete mellan Kina och Pakistan som ett potentiellt säkerhetsproblem på två fronter.

Det kommer inte att försvinna bara för att Xi och Modi förbättrar sina bilaterala relationer.

Närmandet påverkar också USA

Det är samtidigt svårt att förstå betydelsen av mötet utan att ta in USA.

Washington har under lång tid sett Indien som en av de viktigaste asiatiska motvikterna till Kina.

USA och Indien har fördjupat samarbetet inom bland annat försvar, teknik och Indo-Pacific, samtidigt som Indien tillsammans med USA, Japan och Australien ingår i Quad-samarbetet.

Men Modi har aldrig velat göra Indien till en permanent medlem av ett amerikanskt block.

Indisk utrikespolitik bygger i hög grad på strategisk autonomi – möjligheten att samarbeta med flera stormakter utan att helt ställa sig på någon av deras sidor.

Ett bättre förhållande till Kina stärker den strategin.

Indien blir mindre beroende av Washington om relationen till Peking fungerar bättre.

Samtidigt minskar Kina risken för att Indien drivs ännu närmare USA av rädsla för kinesisk expansion.

Det är just därför utvecklingen kan få konsekvenser långt utanför Himalaya.

Indien byter inte sida

Närmandet ska däremot inte tolkas som att Indien är på väg att lämna USA och välja Kina.

De strukturella motsättningarna mellan New Delhi och Peking är för stora.

Gränstvisten finns kvar. Indien oroas av Kinas relation med Pakistan. Länderna konkurrerar om inflytande i Asien och Indiska oceanen. Och New Delhi vill inte bli ekonomiskt beroende av Peking.

USA kommer därför även fortsättningsvis vara en mycket viktig partner för Indien.

Men ett fungerande förhållande med Kina ger Modi betydligt större spelrum.

Indien kan samarbeta med USA när det ligger i landets intresse, handla med Kina när det gynnar ekonomin och samtidigt fortsätta sina nära relationer med exempelvis Ryssland.

Den utvecklingen blir särskilt viktig när relationen mellan Washington och Peking fortsätter att präglas av handel, teknik och strategisk konkurrens. Hurbra har tidigare gått igenom hur USA:s och Kinas relation fortfarande saknar något stort genombrott.

Två jättar försöker leva med rivaliteten

Det mest betydelsefulla med mötet i New Delhi är därför kanske inte något enskilt handelsbesked.

Det är att Kina och Indien försöker skapa en relation som kan fungera trots att de fortfarande konkurrerar om territorium, ekonomiskt inflytande och strategisk makt.

Den kinesiska sidan har beskrivit ambitionen som att ländernas utveckling ska ses som en möjlighet snarare än ett hot. I de officiella samtalen om gränsen har Peking och New Delhi samtidigt fortsatt arbetet med militära kontaktmekanismer och långsiktig gränsförvaltning via bland annat Kinas utrikesdepartement.

För Xi betyder en stabilare relation med Indien mindre risk för ytterligare en strategisk motståndare i Asien.

För Modi innebär den möjlighet till större handel, säkrare leveranskedjor och mindre risk för en ny militär kris – samtidigt som Indien stärker sin förmåga att manövrera mellan världens största makter.

Sex år efter de dödliga striderna i Galwandalen är Kina och Indien fortfarande rivaler.

Skillnaden är att båda nu tycks vilja göra rivaliteten betydligt mer hanterbar.