William Sundman Sääf har bestämt sig för att sluta spela i Stockholms tunnelbana. Efter den uppmärksammade avvisningen i Alvik har musikern mötts av både hot och hård kritik. Nu sätter han punkt för de spontana framträdanden som gjorde honom känd – men musikkarriären fortsätter med en lång rad konserter i Sverige och övriga Norden.

Det var under tisdagen den 13 oktober som William Sundman Sääf meddelade sitt beslut på Instagram. Musikern, som fått en stor publik genom sina framföranden av svenska visor i kollektivtrafiken, beskriver hur reaktionerna efter den senaste tidens uppmärksammade händelser har tagit bort glädjen i att uppträda där.

– Jag är färdig med att spela i tunnelbanan, skriver han.

Enligt Sundman Sääf handlar det inte enbart om de ordningsvakter som tidigare avvisat honom. Efter händelsen har han också mötts av hat, hot och kritik från andra musiker.

I en intervju med P4 Stockholm berättar han bland annat om ett hot där någon ska ha uttryckt en avsikt att klippa av hans fingrar. Det är hans egen beskrivning av vad han utsatts för, och uppgiften om hotet är inte oberoende fastställd.

Även om många människor har uttryckt sitt stöd upplever han att de negativa reaktionerna väger tungt. Beslutet innebär att han lämnar den miljö där han under det senaste året nått ut till en allt större publik.

Fortsätter med konserter – här spelar William Sundman Sääf

Att Sundman Sääf slutar i tunnelbanan betyder däremot inte att han avslutar sin musikkarriär.

Tvärtom väntar ett omfattande konsertprogram. Redan den 20 oktober står han på scen i Helsingfors, och de följande dagarna väntar framträdanden i Malmö, Helsingborg, Örebro och Uppsala.

Enligt hans egen konsertkalender och bokningsbolaget United Stage finns spelningar inbokade både under återstoden av 2026 och i början av 2027.

Några av de kommande konserterna

Kalendern innehåller dessutom mindre framträdanden med Duo Visklang och ytterligare konserter i Sverige, Finland och Norge.

Det är alltså en särskild form av musicerande han lämnar bakom sig, inte musiken som sådan.

Skillnaden är betydelsefull. Sundman Sääfs genomslag har till stor del byggt på att han sjungit inför människor som inte själva valt att gå på konsert. Framför allt har hans tolkningar av Carl Michael Bellman och andra svenska visor fått uppmärksamhet genom filmklipp från tunnelbanan.

I februari rapporterade SVT att hans Instagramkonto hade vuxit från omkring 800 till över 50 000 följare. Sedan dess har uppmärksamheten bidragit till att ta honom vidare till större konsertscener.

Nu fortsätter den delen av karriären, samtidigt som tunnelbanespelningarna upphör.

Avvisningen i Alvik blev starten på en stor debatt

Bakgrunden till beslutet är händelsen vid Alviks tunnelbanestation den 7 oktober.

Sundman Sääf hade på förhand berättat om en planerad spelning och samlades med ett större sällskap på stationen. Gruppen omfattade enligt rapporteringen 17 personer.

Men något musikframträdande hann aldrig börja.

Ordningsvakter ingrep innan instrumenten tagits fram. Sällskapet uppmanades att lämna ett tunnelbanetåg och avvisades senare från stationen. Polis tillkallades och trafiken påverkades under ungefär 20 minuter.

Händelsen väckte starka reaktioner, inte minst eftersom instrumenten fortfarande låg i sina fodral när ingripandet inleddes.

SL meddelade därefter att händelsen skulle följas upp. Trafikbolagets presschef Andreas Strömberg uttryckte att situationen verkade ha gått för långt och betonade vikten av proportionerliga ingripanden.

Något slutligt resultat från granskningen framgår inte av de offentliggjorda uppgifterna.

Hurbra har tidigare beskrivit den uppmärksammade avvisningen i Alvik och varför ordningsvakternas agerande ifrågasattes.

Debatten fortsatte även efter ingripandet. Den 11 oktober samlades omkring 40 personer till en protest där deltagarna tog med sig instrument i tunnelbanan utan att spela.

Protesten riktade uppmärksamheten mot skillnaden mellan att transportera ett musikinstrument och att faktiskt framföra musik.

Är det förbjudet att spela musik i tunnelbanan?

En viktig del av debatten handlar om vilka regler som faktiskt gäller.

Enligt SL:s ordningsregler krävs skriftligt tillstånd för att framföra musik i kollektivtrafiken. Det innebär att en musiker inte automatiskt har rätt att hålla en konsert på ett tåg eller en station.

Däremot är det inte förbjudet att ta med sig en gitarr eller andra musikinstrument, förutsatt att transporten sker säkert och inte hindrar andra resenärer.

Det är här som Alvikshändelsen blivit omdiskuterad.

Att SL kräver tillstånd för musikframträdanden är en sak. Om det var motiverat att avvisa ett sällskap som ännu inte hade börjat spela är en annan fråga.

Ordningsvakter kan ingripa vid ordningsstörningar och säkerhetsrisker, men sådana ingripanden behöver ha stöd i reglerna och vara proportionerliga.

SL:s bestämmelser betyder inte heller att gatumusik generellt är förbjuden i Stockholm. På gator och torg gäller andra ordningsregler, och vilka tillstånd som krävs beror bland annat på platsen och hur verksamheten bedrivs.

Förslag om särskilda musikzoner

Debatten har samtidigt lett till förslag om hur spontana musikframträdanden skulle kunna få en tydligare plats i kollektivtrafiken.

Stockholms Handelskammare har föreslagit ett pilotprojekt med särskilda musikzoner på omkring tio tunnelbanestationer.

Tanken är att godkända musiker skulle kunna boka tider för framträdanden på utvalda platser. Förslaget innehåller också krav på ljudnivå, säkerhet och framkomlighet.

Det omfattar däremot inte spelningar inne i tunnelbanevagnarna.

Än så länge handlar det om ett förslag från Handelskammaren, inte om någon beslutad förändring från SL.

Tunnelbanan var platsen där han slog igenom

William Sundman Sääf har en bakgrund som tonsättare och vissångare. Hans musikaliska uttryck knyter an till den svenska vistraditionen, men sättet han nådde sin stora publik var långt ifrån traditionellt.

Genom att sjunga Bellmans visor och annan musik mitt bland tunnelbaneresenärer skapade han framträdanden som sedan fick stor spridning i sociala medier.

Det gjorde honom till en del av en större diskussion om musikens plats i offentliga miljöer.

För vissa resenärer blev framträdandena ett oväntat kulturinslag i vardagen. Andra har ifrågasatt om musik ska framföras i utrymmen där människor inte själva kan välja om de vill lyssna.

Efter händelserna i Alvik har den motsättningen blivit ännu tydligare.

Sundman Sääfs beslut innebär därför mer än att en musiker slutar uppträda på en viss plats. Han lämnar också den miljö som varit central för hans genombrott.

Den som vill höra honom sjunga får i fortsättningen i stället söka sig till någon av de konserter som redan finns inbokade.