HemStora frågorFyra nya vrak i Östersjön – därför bevaras de så väl

Fyra nya vrak i Östersjön – därför bevaras de så väl

Publicerad

Fyra tidigare okända skeppsvrak kan ha upptäckts på Östersjöns botten. Ett av dem kan vara från medeltiden. Fynden visar hur modern undervattensteknik öppnar nya möjligheter för marinarkeologin – men också varför Östersjön är en ovanligt bra plats att hitta gamla träfartyg.

Göteborgs universitet presenterade den 18 november 2026 resultaten från en forskningsexpedition med fartyget R/V Skagerak. Under ungefär två veckor undersökte forskare delar av centrala Östersjön med avancerade ekolod och undervattensfarkoster.

Expeditionen resulterade i fyra fynd som forskarna bedömer kan vara tidigare okända skeppsvrak. Ett av dem skulle kunna vara flera hundra år gammalt, möjligen från medeltiden.

Det är ännu inte fastställt vilka fartyg det handlar om, när de sjönk eller varför de förliste. Men fynden aktualiserar en fråga som länge fascinerat marinarkeologer: varför kan skeppsvrak bevaras så väl i just Östersjön?

Varför bevaras skeppsvrak så bra i Östersjön?

Den viktigaste förklaringen är att Östersjön har en ovanlig kombination av låg salthalt, kalla vatten och syrefattiga djupområden.

Vattnet är bräckt, vilket betyder att det innehåller betydligt mindre salt än exempelvis Atlanten. Det gör stor skillnad för ett gammalt träfartyg som ligger på botten.

I många saltare hav angrips trävrak av skeppsmask. Trots namnet handlar det om ett musseldjur som borrar gångar genom träet. Med tiden kan skeppsmasken förstöra stora delar av ett fartygs skrov.

I stora delar av Östersjön är salthalten däremot för låg för att skeppsmasken ska kunna leva och föröka sig.

Därmed försvinner en av de mest effektiva nedbrytarna av trä i havsmiljö.

Det är en viktig anledning till att vrak i Östersjön ibland kan behålla sådant som bordläggning, spant och andra konstruktionsdetaljer långt efter att fartyget sjunkit.

Men det finns en viktig begränsning: skeppsmask förekommer i Östersjöns saltare, sydliga delar. Förutsättningarna är därför inte desamma överallt, och långtifrån alla vrak är välbevarade.

Syrebristen kan bromsa nedbrytningen

En annan förklaring finns i Östersjöns djupvatten.

På många platser bildar vattenmassorna tydliga skikt. Det lättare, mindre salta ytvattnet blandas inte utan vidare med det tyngre och saltare djupvattnet.

När organiskt material bryts ned nära botten förbrukas syre. Om nytt syrerikt vatten inte tillförs tillräckligt snabbt kan syrehalten sjunka kraftigt.

För många organismer som normalt bryter ned organiskt material blir sådana miljöer svåra eller omöjliga att leva i.

Det kan bidra till att trä och andra lämningar bevaras under lång tid.

Forskarna ombord på Skagerak registrerade också stora temperaturskillnader mellan olika vattenlager och nästan obefintliga syrehalter nära botten under expeditionen.

Det är dock viktigt att skilja på två saker.

Syrebrist kan gynna bevarandet av vissa historiska lämningar, men är samtidigt ett allvarligt miljöproblem. Den slår hårt mot fiskar, bottendjur och andra organismer som behöver syre.

Övergödning och syrebrist är därför också centrala frågor i diskussionen om åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö.

Inte heller innebär syrebrist att all nedbrytning upphör. Vissa mikroorganismer kan fortsätta bryta ned material även utan syre.

Kyla och bottensediment ger ytterligare skydd

Östersjöns kalla djupvatten kan också bidra till att bromsa biologiska processer.

På större djup är temperaturen ofta låg under en stor del av året. Tillsammans med den begränsade tillgången på syre kan det skapa förhållanden där nedbrytningen går långsammare än i varmare, syrerikare vatten.

Ytterligare en faktor är bottensedimenten.

När sand, lera och annat material samlas runt ett sjunket fartyg kan delar av skrovet begravas. Det kan skydda träet mot mekaniskt slitage och vissa organismer.

Hur väl ett enskilt vrak bevaras beror därför på flera omständigheter: var det ligger, hur djupt det sjunkit, vattnets salthalt och syreinnehåll samt om konstruktionen är exponerad eller täckt av sediment.

Ett fartyg kan ha bevarade trädetaljer under sedimenten samtidigt som delar som sticker upp över botten har brutits ned eller skadats.

Det går alltså inte att dra slutsatsen att de fyra nyfunna vraken är ovanligt välbevarade enbart därför att de ligger i Östersjön.

Så hittar forskarna vrak på havsbotten

Att hitta ett skeppsvrak på stort djup är något helt annat än att upptäcka ett föremål på land.

Sikten kan vara begränsad, sökområdena omfattande och havsbotten svår att undersöka direkt.

Under expeditionen använde forskarna flera tekniker som kompletterar varandra: multibeamekolod, autonoma undervattensfarkoster och fjärrstyrda undervattensrobotar.

De har olika uppgifter i undersökningen.

1. Ekolodet kartlägger havsbotten

Ett multibeamekolod skickar ut många ljudstrålar från ett fartyg.

Genom att mäta hur lång tid det tar för ljudet att studsa mot botten och komma tillbaka kan systemet beräkna djupet på ett stort antal punkter.

Resultatet blir en detaljerad karta över bottnens form.

Forskarna kan då upptäcka avvikelser som skiljer sig från omgivningen. Det kan handla om upphöjningar, märkliga konturer eller föremål som sticker upp från botten.

En sådan avvikelse kan vara ett skeppsvrak, men också en naturlig formation eller något annat föremål.

Ekolodet ger alltså ledtrådar, inte alltid ett säkert svar.

2. Undervattensfarkoster undersöker misstänkta områden

Nästa steg kan vara att skicka ned en autonom undervattensfarkost, ofta kallad AUV.

Det är en obemannad farkost som kan följa en förprogrammerad rutt under vatten.

Genom att röra sig närmare havsbotten och använda högupplöst sonar kan den samla mer detaljerade uppgifter än vad som normalt är möjligt från ett fartyg vid ytan.

Sidoseende sonar är särskilt användbar för att avbilda föremål på botten. Systemet registrerar hur ljud reflekteras från olika ytor.

Ett vrak kan exempelvis framträda genom sin form och genom de akustiska skuggor som uppstår bakom delar av konstruktionen.

Det gör det möjligt att skilja intressanta objekt från omgivande sediment och bottenformationer.

3. Undervattensroboten ger en närmare bild

När forskarna har identifierat något intressant kan de använda en fjärrstyrd undervattensrobot, en ROV.

Till skillnad från en autonom farkost styrs den av operatörer, vanligtvis från fartyget.

Roboten kan utrustas med kameror, lampor och olika mätinstrument.

Därmed kan forskarna undersöka sådant som inte framgår tillräckligt tydligt av en sonarbild: delar av ett skrov, träkonstruktioner, detaljer i byggnadssättet eller föremål som ligger i närheten.

De tre teknikerna fyller alltså olika funktioner.

Ekolodet hjälper forskarna att kartlägga stora områden. Undervattensfarkosten kan undersöka misstänkta platser mer detaljerat. Den fjärrstyrda roboten gör det möjligt att studera föremålen på nära håll.

Detta är den grundläggande arbetsmetoden bakom teknikkombinationen. Forskarna har däremot inte offentligt redovisat exakt hur varje enskilt fynd under expeditionen lokaliserades och undersöktes.

Vad vet forskarna om de fyra nya vraken?

Än så länge är uppgifterna begränsade.

Enligt Göteborgs universitet har expeditionen lett till fyra förmodat tidigare okända vrakfynd. Ett av dem bedöms kunna vara från medeltiden.

Det innebär inte att dateringen är bekräftad.

För att fastställa hur gammalt ett träfartyg är kan marinarkeologer bland annat undersöka hur det byggts.

Träprover kan också ge viktiga svar. Genom dendrokronologi jämförs träets årsringar med kända tidsserier, vilket under rätt förutsättningar kan ge mycket precisa dateringar.

Även kol-14-analyser kan användas för att uppskatta åldern på organiskt material.

Men det finns ännu inga offentliggjorda uppgifter som visar att sådana analyser har genomförts på just de fyra vraken.

Flera frågor återstår därför:

  • Ålder: När byggdes och sjönk fartygen?
  • Ursprung: Varifrån kom de och vilka kan ha använt dem?
  • Funktion: Var det handelsfartyg, transportfartyg eller någon annan typ av skepp?
  • Förlisning: Vad fick dem att sjunka?
  • Bevarande: Hur mycket finns kvar av skrov, utrustning och eventuell last?

Dessa frågor kan kräva fortsatta undersökningar och analyser innan de går att besvara.

Gamla vrak kan berätta hur människor levde

Ett välbevarat skeppsvrak kan ge kunskap som saknas i historiska dokument.

Fartygets konstruktion kan visa vilka byggmetoder som användes. Föremål och last kan berätta om handel, transporter och kontakter mellan olika områden.

I vissa fall kan marinarkeologer också få veta mer om vardagslivet ombord.

Ett exempel på den typen av forskning är ett annat medeltida vrak vid Häringe i Stockholms skärgård. Under hösten 2026 uppmärksammade museet Vrak undersökningar av ett omkring 35 meter långt fartyg, daterat till 1480-talet.

Där är bland annat skeppets konstruktion och spår av livet ombord intressanta för forskarna.

Det fyndet ska inte förväxlas med de fyra vraken från Skageraks expedition. Däremot visar det vilken sorts historisk information som kan finnas kvar i gamla fartyg.

Fler upptäckter kan vänta på Östersjöns botten

Expeditionen med R/V Skagerak leddes av marinarkeologen Brendan Foley vid Lunds universitet, i samarbete med forskare från flera lärosäten.

Arbetet var avslutat när forskningsfartyget besökte Karlskrona den 26 oktober. Upptäckterna presenterades senare i november.

Forskarna ser tekniken som en möjlighet att fortsätta kartlägga spåren efter människor och sjöfart på Östersjöns botten.

De fyra fynden är därför intressanta av två skäl.

De kan så småningom ge ny kunskap om enskilda fartyg och deras historia. Samtidigt visar de hur detaljerad sonarkartläggning och avancerade undervattensrobotar gör tidigare svåråtkomliga områden möjliga att undersöka.

Östersjöns speciella miljö kan ha bidragit till att bevara spåren. Den moderna tekniken gör det allt lättare att hitta dem.

Senaste artiklar

BYD Atto 2 elbil eller laddhybrid – vilken är billigast att leasa?

BYD Atto 2 finns både som elbil och laddhybrid. Skillnaden i privatleasing är 400...

Tåg till Trysil 2026–2027: Så fungerar resan via Oslo

Vintern 2026–2027 går det att resa från södra och västra Sverige till norska Trysil...

Hyundai Ioniq 3 eller Skoda Epiq – mest elbil för pengarna?

Hyundai Ioniq 3 är det starkare köpet för många svenska bilägare. Den har längre...

Trafikbuller hemma – så kontrollerar du ljudnivån och får hjälp

Bor du nära en trafikerad väg eller järnväg och störs av bullret? Då finns...

liknande artiklar

BYD Atto 2 elbil eller laddhybrid – vilken är billigast att leasa?

BYD Atto 2 finns både som elbil och laddhybrid. Skillnaden i privatleasing är 400...

Tåg till Trysil 2026–2027: Så fungerar resan via Oslo

Vintern 2026–2027 går det att resa från södra och västra Sverige till norska Trysil...

Hyundai Ioniq 3 eller Skoda Epiq – mest elbil för pengarna?

Hyundai Ioniq 3 är det starkare köpet för många svenska bilägare. Den har längre...