Svenska män och kvinnor har aldrig röstat exakt likadant. Men dagens könsgap ser annorlunda ut än tidigare – och bland unga väljare har skillnaderna blivit särskilt stora. Det handlar inte bara om vilka partier män och kvinnor föredrar, utan också om migration, jämställdhet, välfärd och synen på samhället. Samtidigt är verkligheten mer komplicerad än bilden av unga män som ett nytt stabilt högerblock.

Ett mycket tydligt könsgap inför valet 2026

Skillnaden syns direkt i SCB:s stora partisympatiundersökning från maj 2026.

Socialdemokraterna hade stöd av 39,1 procent av kvinnorna, men bara 28,6 procent av männen. Sverigedemokraterna visade nästan den omvända bilden: 24,7 procent bland män och 12,0 procent bland kvinnor.

Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade tydligt större stöd bland kvinnor. Moderaterna var starkare bland män, men skillnaden var betydligt mindre än för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det betyder inte att svenska män som grupp har blivit höger och svenska kvinnor vänster. Men kön har blivit en betydligt tydligare politisk skiljelinje än under stora delar av efterkrigstiden.

Parti	Stöd bland kvinnor och män
Socialdemokraterna	39,1 % kvinnor / 28,6 % män
Sverigedemokraterna	12,0 % kvinnor / 24,7 % män
Vänsterpartiet	10,1 % kvinnor / 7,1 % män
Miljöpartiet	8,7 % kvinnor / 4,5 % män
Moderaterna	16,2 % kvinnor / 18,5 % män

Det som framför allt drar isär könen är alltså de mycket olika stödnivåerna för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Men för att förstå hur ovanligt detta är måste man gå bakåt i tiden.

Förr var kvinnor mer konservativa än män

Det moderna könsgapet är inte en fortsättning på ett gammalt mönster. På flera sätt är det en omvändning.

Under stora delar av 1900-talet talade forskare om ett traditionellt könsgap där kvinnor i genomsnitt röstade mer konservativt än män. Liknande mönster fanns i många europeiska demokratier.

Det började förändras under 1970-talet.

Kvinnors förvärvsarbete ökade, utbildningsnivån steg och välfärdsstaten byggdes ut. Samtidigt förändrades frågor som jämställdhet, familj, arbetsmarknad och kvinnors ekonomiska självständighet från privata frågor till tydligt politiska konflikter.

Det gamla konservativa kvinnliga övertaget försvann gradvis.

I stället uppstod det som forskare ibland kallar det moderna könsgapet: kvinnor började i genomsnitt ligga något längre åt vänster och vara mer positiva till välfärd, jämställdhet och vissa liberala värderingar än män.

Den svenska utvecklingen verkar dessutom ha drivits av flera skiften bland män.

Ett kom under 1970- och 1980-talen, när män började stödja Moderaterna mer än kvinnor. Ett annat blev tydligt när Sverigedemokraterna växte under 2010-talet och snabbt fick en betydligt mer manlig väljarbas.

Efter valet 2022 konstaterade svenska valforskare att män och kvinnor röstat mer olika än vid något tidigare val i deras långa tidsserie.

Det gör dagens situation historiskt anmärkningsvärd.

Men det betyder inte att kvinnor har gjort en motsvarande dramatisk vänstersväng. En viktig del av förändringen tycks i stället vara att män i vissa perioder har rört sig längre åt höger än kvinnor.

Bland unga är skillnaden ännu större

Det är bland unga väljare som diskussionen om ett politiskt könsgap blivit som mest intensiv.

SOM-institutets undersökningar visar en mycket tydlig skillnad i hur unga män och kvinnor placerar sig själva politiskt.

I den senaste långsiktiga mätningen placerade sig 52 procent av män mellan 16 och 24 år till höger, medan 24 procent placerade sig till vänster.

Bland unga kvinnor var förhållandet nästan det motsatta. Där placerade sig 43 procent till vänster och 31 procent till höger.

Skillnaderna har blivit särskilt tydliga sedan omkring mitten av 2010-talet.

Det skulle kunna tyckas bekräfta den populära berättelsen om att unga män blir allt mer höger medan unga kvinnor går åt vänster.

Men när man tittar på faktiskt partistöd inför valet 2026 blir bilden betydligt mer komplicerad.

Unga män är inte ett stabilt högerblock

I valet 2022 var stödet för Tidöpartierna mycket starkt bland unga män.

I mätningar från den perioden fick de fyra partierna stöd av närmare två tredjedelar av gruppen.

Inför valet 2026 har det förändrats kraftigt. I Verians mätningar under sensommaren ligger oppositionen till och med något före bland unga män.

Bland unga kvinnor är skillnaden mycket större. Där stöder omkring tre av fyra oppositionspartierna.

Det visar varför det är viktigt att skilja mellan ideologisk självbild och faktiskt partival.

En ung man kan beskriva sig som höger men ändå rösta på ett parti som ligger till vänster i vissa frågor. Väljare kan byta parti på grund av ekonomi, regeringsfrågan, en enskild politisk konflikt eller missnöje med hur ett parti har skött sig.

Ideologiska värderingar förändras ofta långsammare än partisympatier.

Det finns därför ett tydligt ideologiskt könsgap bland unga svenskar, samtidigt som det är för tidigt att tala om en permanent politisk uppdelning där unga män automatiskt tillhör högern.

Skillnaderna handlar om mer än partier

Det mest intressanta med könsgapet är egentligen inte att ett parti har fler män och ett annat fler kvinnor.

Bakom partisympatierna finns skillnader i synen på flera frågor som blivit allt viktigare i svensk politik.

Bland unga män finns exempelvis ett betydligt större stöd för en restriktiv migrationspolitik än bland unga kvinnor. En klar majoritet av unga män anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar.

Skillnaderna är också stora i synen på mångkultur.

På jämställdhetsområdet blir avståndet ännu tydligare. Unga kvinnor är betydligt mer positiva till fortsatt ökad jämställdhet mellan könen, medan unga män i högre grad är skeptiska.

Det finns också skillnader i frågor om HBTQ-rättigheter och traditionella värderingar. Betydligt fler unga män än unga kvinnor beskriver sig själva som konservativa.

Sådana frågor har samtidigt fått större betydelse för hur partierna konkurrerar.

När politik tidigare i högre grad handlade om skattenivåer, löner, pensioner och klass kunde två personer med liknande ekonomiska förhållanden relativt lätt hamna på samma sida politiskt.

När konflikterna i större utsträckning handlar om migration, identitet, jämställdhet, klimat och värderingar kan kön få större betydelse.

Utbildningsgapet spelar sannolikt en roll

En av de mest konkreta samhällsförändringarna bakom utvecklingen är utbildning.

Kvinnor har under flera decennier gått om män kraftigt inom högre utbildning.

Bland svenska 25–65-åringar hade 2025 omkring 39 procent av kvinnorna minst tre års eftergymnasial utbildning. Bland männen var motsvarande andel omkring 25 procent.

Vid millennieskiftet var skillnaden bara ett par procentenheter.

Samtidigt har utbildningsnivå blivit en allt tydligare politisk skiljelinje.

Högutbildade väljare är i genomsnitt mer positiva till flera socialt liberala och gröna frågor, medan väljare utan högre utbildning oftare söker sig till partier som betonar migration, brott, nationell identitet eller kritik mot etablissemanget.

När kvinnor och män samtidigt hamnar i olika delar av utbildningssystemet kan en del av könsgapet därför uppstå indirekt.

Men utbildning räcker inte som förklaring.

Även män och kvinnor med liknande utbildning kan rösta olika. Dessutom finns stora politiska skillnader inom både högutbildade och lågutbildade grupper.

Utbildningsgapet bör därför snarare ses som en förstärkande faktor än som den enda orsaken.

Olika erfarenheter kan skapa olika politiska prioriteringar

Män och kvinnor befinner sig fortfarande ofta i olika delar av arbetsmarknaden.

Kvinnor arbetar betydligt oftare inom vård, skola, omsorg och andra delar av offentlig sektor. Män är överrepresenterade inom bland annat industri, transport, bygg och tekniska yrken.

Det kan påverka vilka politiska problem som upplevs som mest akuta.

En person som arbetar inom offentlig sektor kan lägga stor vikt vid bemanning, välfärdens finansiering och arbetsvillkor. En person i en industriregion kan i stället uppleva energipriser, global konkurrens eller oro för jobb som viktigare.

Men även här bör man vara försiktig.

Arbetsmarknaden kan bidra till könsgapet, men den kan inte ensam förklara varför attityder till exempelvis migration eller jämställdhet skiljer sig så tydligt mellan unga män och kvinnor.

Det är sannolikt flera förändringar som verkar samtidigt.

Sociala medier kan förstärka skillnader – men bevisen är begränsade

En förklaring som ofta lyfts är att unga män och kvinnor lever i allt mer separata digitala världar.

Två personer kan gå i samma skola, bo i samma stad och ha samma ekonomiska verklighet men få helt olika bilder av samhället i sina telefoner.

TikTok, YouTube, Instagram, poddar och andra plattformar bygger i hög grad rekommendationer på vad användaren tidigare har tittat på och reagerat på.

Den som börjar följa innehåll om feminism, klimat och social rättvisa kan snabbt få mer av samma typ. Den som i stället tittar på innehåll om invandring, brott, manlighet eller kritik mot feminism kan få en helt annan politisk omvärld.

Det är en rimlig mekanism för att förstärka redan existerande skillnader.

Men det är mycket svårare att visa att algoritmerna skapade dem.

En ung person som redan är politiskt konservativ kan aktivt söka sig till konservativa profiler. Samma bakomliggande värderingar kan alltså förklara både medievanorna och politiken.

Att två saker förekommer samtidigt betyder inte att den ena orsakar den andra.

Forskningen kan därför med större säkerhet säga att digitala mediemiljöer kan förstärka politisk sortering än att sociala medier har orsakat det svenska könsgapet.

Varför märks skillnaden så tydligt just nu?

Flera utvecklingar har sammanfallit.

Kvinnor har gått om män inom högre utbildning. Nya politiska konflikter har vuxit fram kring migration, jämställdhet och identitet. Sverigedemokraterna har blivit ett stort parti med en mycket manlig väljarbas. Sociala medier gör det lättare för människor med olika intressen att leva i parallella informationsmiljöer.

Samtidigt har traditionella politiska identiteter blivit svagare.

Färre människor röstar automatiskt som sina föräldrar eller utifrån sin samhällsklass. När gamla skiljelinjer förlorar kraft kan andra egenskaper få större betydelse.

Kön är en av dem.

Det betyder däremot inte att män och kvinnor håller på att bli två politiskt homogena grupper.

Skillnaderna inom könen är fortfarande enorma. En högutbildad man i Stockholm kan politiskt stå mycket närmare en högutbildad kvinna i samma område än en man med helt andra ekonomiska och sociala erfarenheter.

Ålder, utbildning, inkomst, bostadsort och klass fortsätter att spela stor roll.

Sverige visar både ett tydligt gap och varför man ska vara försiktig

Det går därför att slå fast två saker samtidigt.

Det svenska politiska könsgapet är verkligt och historiskt stort. Framför allt bland unga finns betydande skillnader i både ideologisk självbild och synen på flera av de frågor som dominerar modern politik.

Men det finns ingen enkel förklaring.

Utbildning spelar roll, men förklarar inte allt. Olika arbetsmarknader och ekonomiska erfarenheter kan bidra. Migration och jämställdhet har blivit frågor där män och kvinnor ofta står längre ifrån varandra. Digitala miljöer kan förstärka skillnaderna, men forskningen kan ännu inte visa att algoritmerna skapade dem.

Och kanske viktigast: unga mäns partisympatier inför valet 2026 visar hur snabbt den politiska bilden kan förändras.

De stora könsskillnaderna behöver därför inte betyda att Sverige är på väg mot ett samhälle där män permanent röstar höger och kvinnor vänster.

Men om skillnaderna i värderingar fortsätter att växa kan kön bli en allt viktigare politisk skiljelinje långt efter att rösterna i valet 2026 är räknade.