Jorden håller inte på att få slut på vatten. Ändå minskar mängden användbart färskvatten på land i stora delar av världen. Förklaringen är att vatten hela tiden flyttas mellan grundvatten, mark, sjöar, floder, glaciärer, atmosfär och hav. När de långsamma lagren töms snabbare än de fylls på kan vattenbristen växa, trots att själva vattnet fortfarande finns kvar någonstans på planeten.
WMO:s nya globala vattenrapport visar hur tydlig utvecklingen blivit.
2025 var ett av de torraste åren för världens floder på 35 år. Samtidigt fortsatte mängden vatten som lagras på land att ligga på en nedåtgående trend som har pågått sedan omkring mitten av 2010-talet.
Det kan låta motsägelsefullt.
Vattnet på jorden cirkulerar ju hela tiden. Regn faller, floder rinner ut i havet, vatten avdunstar och kommer tillbaka som nederbörd.
Så hur kan färskvattnet ändå minska?
Jorden förlorar nästan inget vatten
Det första man måste skilja på är jordens totala mängd vatten och mängden färskvatten som faktiskt går att använda.
Nästan allt vatten på jorden finns i haven och är salt. Bara omkring 2,5 procent är färskvatten.
Dessutom är merparten av färskvattnet inte direkt tillgängligt för människor. Det är bundet i glaciärer och inlandsisar eller lagrat som grundvatten.
Bara en mycket liten del finns vid varje given tidpunkt i sjöar och floder.
Det betyder att människan är beroende av en förhållandevis liten och känslig del av hela jordens vatten.
När forskare säger att färskvattnet minskar betyder det därför normalt inte att vattenmolekyler försvinner från planeten.
Det betyder att mindre vatten finns kvar i de lager där människor, jordbruk och ekosystem kan använda det.
WMO: Världens vattenlager pressas
WMO:s rapport över vattenåret 2025 visar stora regionala skillnader, men också en tydlig långsiktig trend.
Omkring 36 procent av världens avrinningsområden hade under året lägre flöden än normalt.
Det är dessutom inte ett enskilt dåligt år.
Under de senaste sju åren har bara ungefär en tredjedel av världens flodbassänger haft flöden som kan betraktas som normala. Historiskt har andelen varit betydligt högre.
Samtidigt fortsätter mängden vatten som lagras på land att minska.
Det handlar bland annat om:
- grundvatten
- markfukt
- sjöar och reservoarer
- snö
- glaciärer
De här lagren fungerar som planetens vattenbuffert.
Under blöta perioder fylls de på. Under torra perioder kan de hålla floder rinnande, försörja växter med vatten och ge människor möjlighet att fortsätta använda brunnar och bevattning.
Problemet uppstår när även bufferten börjar krympa.
Vart tar färskvattnet vägen?
Det finns inget enda svar.
Vattnet kan lämna ett område på flera olika sätt utan att försvinna från jorden.
Det kan avdunsta och hamna i atmosfären.
Det kan rinna snabbt vidare till havet.
Det kan pumpas upp från djupa grundvattenlager och användas till bevattning.
Det kan lämna glaciärer som smältvatten och slutligen hamna i havet.
Det kan också finnas kvar på ungefär samma plats men bli för salt eller förorenat för att enkelt användas.
Den gemensamma nämnaren är att vattnet flyttas från ett användbart lager till ett mindre användbart.
Grundvattnet är jordens stora reserv
Grundvatten är en av världens viktigaste färskvattenresurser.
Det bildas när nederbörd tränger ner genom marken och så småningom når underjordiska lager där vatten kan lagras.
Processen kan vara mycket långsam.
Vissa grundvattenmagasin fylls på relativt snabbt efter nederbörd. Andra innehåller vatten som kan ha legat där i hundratals eller tusentals år.
När människor pumpar upp grundvatten snabbare än naturen hinner fylla på magasinen sjunker grundvattennivån.
Det är särskilt vanligt i områden med omfattande bevattningsjordbruk.
Pumpningen kan dessutom påverka floder och sjöar.
Grundvatten och ytvatten är inte två helt separata system. På många platser matas floder under torra perioder av grundvatten som långsamt sipprar ut i vattendragen.
Sjunker grundvattnet kan därför även floderna få mindre vatten.
Jordbruket använder mest färskvatten
Globalt står jordbruket för omkring 70 procent av människans uttag av färskvatten.
Det mesta används till bevattning.
Det betyder inte att allt vatten som används inom jordbruket försvinner.
En del rinner tillbaka till vattendrag eller ner i marken. En del tas upp av växter och lämnar dem senare som vattenånga. Annat avdunstar direkt från marken.
Men vattnet behöver inte komma tillbaka på samma plats.
När det väl finns i atmosfären kan vindarna transportera det hundratals eller tusentals kilometer innan det faller som regn igen.
Ett område kan därför förlora vatten även om det globala kretsloppet fortsätter precis som tidigare.
Glaciärerna flyttar färskvatten till havet
Glaciärer fungerar som enorma vattenmagasin.
Under kalla perioder lagras nederbörd som snö och is. Under varmare delar av året smälter en del av isen och matar floder.
Det ger en naturlig utjämning mellan årstiderna.
När glaciärer krymper snabbare förändras systemet.
Till en början kan en snabbare avsmältning faktiskt ge mer vatten i floderna.
Det kan låta positivt, men det är tillfälligt.
När glaciären blivit tillräckligt liten finns mindre is kvar att smälta. Då börjar mängden vatten från glaciären i stället minska.
Fenomenet brukar kallas "peak water".
Glaciärerna fungerar då ungefär som ett sparkonto där uttagen först ökar kraftigt. Så länge det finns mycket pengar kvar märks inte problemet.
När kontot blivit mindre går det inte längre att fortsätta ta ut lika mycket.
WMO uppskattar att världens glaciärer förlorade omkring 408 miljarder ton is under det senaste hydrologiska året.
Vattnet försvinner inte.
Det hamnar till stor del så småningom i havet.
Ur ett globalt perspektiv finns vattnet alltså fortfarande kvar. För ett samhälle som tidigare varit beroende av glaciärvatten under torra somrar är det däremot inte längre lika användbart.
Markfukt är också färskvatten
När man tänker på vattenbrist är det lätt att fokusera på tomma sjöar och låga floder.
Men en stor del av problemet finns direkt under våra fötter.
Vatten lagras i marken och är avgörande för växter, jordbruk och skogar.
När temperaturen stiger ökar ofta avdunstningen.
Växter förlorar dessutom vatten genom transpiration när vatten transporteras från rötterna och lämnar bladen som vattenånga.
Det betyder att marken kan torka snabbare även om den årliga nederbörden inte minskar dramatiskt.
Torrare mark kan dessutom förstärka värme.
När det finns gott om vatten går en del av solenergin åt till avdunstning. När marken är torr används mer energi i stället till att värma marken och luften.
Det kan bidra till ännu kraftigare uttorkning.
Hur kan det vara torka och skyfall samtidigt?
En av de mest missförstådda delarna av klimatförändringarna är att mer extrem nederbörd inte betyder att vattenbristen försvinner.
Tvärtom kan båda problemen öka samtidigt.
Varmare luft kan innehålla mer vattenånga.
En fysikalisk tumregel är att atmosfären kan hålla ungefär sju procent mer vattenånga för varje grads uppvärmning.
När förhållandena är rätt kan det ge kraftigare regn.
Samtidigt kan högre temperaturer öka avdunstningen mellan regntillfällena.
Resultatet kan bli längre torra perioder som avbryts av mycket intensiv nederbörd.
Det är inte samma sak som att få en jämn tillförsel av vatten.
Ett skyfall fyller inte automatiskt grundvattnet
Tänk två platser som båda får 100 millimeter regn.
På den ena platsen faller regnet långsamt under flera veckor.
På den andra kommer nästan allt under några timmar.
För grundvatten och markfukt kan resultaten bli helt olika.
Vid långvarigt regn får vattnet tid att tränga ner genom marken.
Vid ett extremt skyfall kan marken inte alltid ta emot vattnet tillräckligt snabbt.
Då rinner en större del ovanpå marken, ner i diken och bäckar och vidare ut i floder.
Till slut kan mycket av vattnet hamna i havet.
Resultatet kan paradoxalt nog bli:
översvämning ovan jord och fortsatt lågt grundvatten under marken.
Markens skick spelar stor roll. Jordart, vegetation, lutning och hur torr eller mättad marken redan är påverkar hur mycket vatten som faktiskt infiltrerar.
Därför går det inte att säga att skyfall aldrig fyller grundvattnet.
Men samma mängd nederbörd kan vara betydligt mer värdefull för vattenmagasinen om den fördelas över längre tid.
Floder innehåller förvånansvärt lite av jordens vatten
Floder är centrala för civilisationen, men de innehåller bara en ytterst liten del av jordens färskvatten vid varje enskilt tillfälle.
Det gör flodsystemen känsliga.
De är beroende av ständig tillförsel från regn, snösmältning, markvatten och grundvatten.
När flera av dessa källor samtidigt försvagas kan flodflöden falla snabbt.
Det är därför WMO:s uppgifter om låga flöden är viktiga.
Låga floder påverkar inte bara dricksvatten.
De kan även slå mot:
- jordbruk
- vattenkraft
- sjöfart
- industri
- fisk och andra vattenlevande arter
- våtmarker
En liten förändring i själva vattenbalansen kan alltså få stora samhällseffekter.
Sjöar och reservoarer är lättare att se
När en sjö eller vattenreservoar sjunker syns vattenbristen tydligt.
Men även här kan flera saker ligga bakom.
Lite nederbörd minskar tillrinningen.
Värme ökar avdunstningen.
Människor kan samtidigt ta ut mer vatten till jordbruk, industri och hushåll.
Problemet blir särskilt stort när flera torra år följer på varandra.
Ett magasin kan ofta hantera ett dåligt år.
Men om det inte hinner fyllas på innan nästa torka kommer startar den nya torrperioden från en redan lägre nivå.
Det är en central del av den utveckling som nu syns i flera delar av världen.
Vatten kan finnas kvar men bli oanvändbart
Mängden vatten är inte heller hela frågan.
Kvaliteten spelar stor roll.
Grundvatten nära kuster kan exempelvis bli saltare om nivåerna sjunker.
När mycket färskvatten pumpas upp kan salt havsvatten tränga in i underjordiska vattenmagasin.
Vattnet finns då kvar, men det är inte längre lika lätt att använda som dricksvatten eller till jordbruk.
Föroreningar fungerar på liknande sätt.
Ett vattendrag kan fortfarande innehålla stora mängder vatten, men om vattnet innehåller höga halter av föroreningar kan det kräva omfattande rening.
Det är därför "hur mycket vatten finns?" och "hur mycket användbart vatten finns?" är två olika frågor.
NASA har sett samma nedgång från rymden
Satellitmätningar har gjort det möjligt att följa förändringar i jordens vattenlager på ett helt annat sätt än tidigare.
NASA:s GRACE-satelliter kan mäta mycket små förändringar i jordens gravitationsfält.
När stora mängder vatten försvinner från ett område förändras massan och därmed gravitationen en aning.
På det sättet kan forskare uppskatta förändringar i bland annat grundvatten, markfukt, sjöar, snö och is.
En NASA-ledd studie visade att den genomsnittliga mängden färskvatten lagrat på land under perioden 2015–2023 låg omkring 1 200 kubikkilometer under genomsnittet för 2002–2014.
Nedgången började i samband med den kraftiga El Niño-perioden 2014–2016.
Det mest oroande var att vattenlagren inte återhämtade sig till de tidigare nivåerna efteråt.
Den nya WMO-rapporten visar att den långsiktiga nedgången fortsatt.
Var finns jordens färskvatten?
Fördelningen visar varför de långsamma magasinen är så viktiga.
| Vattenlager | Vad händer när det minskar? |
|---|---|
| Grundvatten | Brunnar, floder och bevattning kan påverkas under lång tid |
| Glaciärer och snö | Den långsiktiga tillförseln av smältvatten minskar |
| Markfukt | Växter, skogar och jordbruk blir känsligare för torka |
| Sjöar och reservoarer | Mindre ytvatten finns direkt tillgängligt |
| Floder | Vattenförsörjning, ekosystem, kraftproduktion och transporter påverkas |
| Atmosfären | Vattnet finns kvar men kan transporteras långt innan det faller igen |
| Havet | Vattnet finns kvar men är salt och betydligt svårare att använda |
Det finns alltså ingen tydlig plats dit "allt färskvatten" tar vägen.
Vatten flyttas hela tiden mellan systemen.
Problemet är att balansen förändras.
Varför hjälper inte havet?
Sett från rymden verkar vattenbrist nästan absurd.
Jorden är täckt av vatten.
Men havsvatten innehåller så mycket salt att det inte kan användas direkt som dricksvatten eller till de flesta grödor.
Det går att göra färskvatten genom avsaltning.
Tekniken används redan i stor skala i bland annat Mellanöstern.
Men avsaltning kräver energi, anläggningar och distribution.
Det är därför inte en enkel ersättning för fungerande grundvatten, floder och sjöar överallt på jorden.
För ett kustsamhälle med gott om energi kan avsaltning vara en viktig lösning.
För ett stort jordbruksområde långt från havet är det betydligt svårare.
Varför blir problemet inte lika stort överallt?
Det globala vattenkretsloppet innebär inte att alla platser får samma mängd vatten.
Vissa regioner kan bli blötare samtidigt som andra blir torrare.
2025 var ett tydligt exempel.
Delar av världen hade extremt höga flöden och översvämningar samtidigt som andra områden hade mycket låga flöden och torka.
Det är därför ett globalt genomsnitt lätt blir missvisande.
En svensk familj, en indisk jordbrukare och en stad i Mellanöstern är beroende av helt olika lokala vattensystem.
Vatten som faller som kraftigt regn i Sydostasien hjälper inte ett uttorkat grundvattenmagasin i Nordafrika.
Globalt går vattnet runt.
Lokalt kan det ändå bli akut brist.
Kan jordens färskvatten ta slut?
Inte i betydelsen att allt färskvatten plötsligt försvinner från planeten.
Vattenkretsloppet fortsätter.
Havsvatten avdunstar, faller som nederbörd och blir åter färskvatten.
Men det betyder inte att vattenbrist är ett mindre problem.
Ett samhälle behöver rätt mängd vatten, på rätt plats, vid rätt tidpunkt och med rätt kvalitet.
Det är där världen får problem.
Ett djupt grundvattenmagasin kan ta mycket lång tid att återställa.
En försvunnen glaciär kommer inte tillbaka under nästa regniga höst.
En uttorkad jordbruksregion kan inte använda regn som faller på en annan kontinent.
Och en översvämmad stad kan några månader senare drabbas av vattenbrist om nederbörden rann bort utan att fylla de långsiktiga magasinen.
Färskvatten är mer som ett sparkonto än ett kretslopp
Vattenkretsloppet kan ge intrycket att vatten alltid snabbt kommer tillbaka.
Så fungerar det inte.
En bättre liknelse är att skilja mellan inkomster och sparande.
Regn och snö är de löpande inkomsterna.
Grundvatten, glaciärer, sjöar och markfukt är sparandet.
Under ett torrt år kan vi leva på reserverna.
Det farliga börjar när vi under många år tar mer från sparkontot än vi sätter in.
Vattnet är inte borta från planeten.
Men vårt tillgängliga lager har blivit mindre.
Det är också därför ett mycket regnigt år inte automatiskt löser problemet.
Det kan krävas lång tid med gynnsamma förhållanden innan djupa vattenmagasin återhämtar sig.
Vad betyder det för Sverige?
Sverige har jämfört med många andra länder stora vattenresurser.
Men samma grundprincip gäller här.
Det kan regna mycket under ett år samtidigt som vissa grundvattenmagasin ligger lågt.
Det spelar också stor roll när nederbörden kommer och hur snabbt den faller.
Ett intensivt skyfall som snabbt rinner ut i vattendragen behöver inte ge samma grundvattenpåfyllning som långvarigt regn.
Problemet är extra tydligt i områden med små grundvattenmagasin eller stor lokal vattenförbrukning.
Den som vill läsa mer om den svenska situationen kan läsa vår guide Vattenbrist i Sverige – kan dricksvattnet ta slut?.
Så kan vatten finnas överallt och ändå saknas
Det är den viktigaste slutsatsen.
Jorden har inte börjat förlora sitt vatten.
Men vatten är bara användbart när det finns i rätt form och på rätt plats.
När grundvatten pumpas upp snabbare än det fylls på, glaciärer smälter, marken torkar och nederbörden blir mer ojämnt fördelad kan människans tillgång till färskvatten minska även om den globala mängden vatten knappt förändras.
Det är därför världen samtidigt kan få större översvämningar och värre torka.
Mer vatten kan falla på några timmar.
Mindre vatten kan finnas kvar när det verkligen behövs.
Och det är just den utvecklingen som gör WMO:s nya rapport så viktig.